Livespel är något helt annat än onlinespel, som många nätkvalare upptäcker i WSOP, Unibet Open, EPT, WPT och andra större turneringar. Är du inte van vid att se levande motståndare i ögonen, finns det dussintals olika sätt som du kan göra bort dig på vid bordet. Och förr eller senare gör vi alla bort oss: jag har spelat seriös poker i över två årtionden och brukar luttrat säga att det inte finns något misstag i spelet som jag inte gjort vid åtminstone ett tillfälle.

Här är – i sedelärande syfte – fyra fullkomligt sanna skräckhistorier, varav de två första med spelare jag personligen känner i huvudrollerna.

 

Sedelärande berättelse 1

Spelaren J.A. är på ett kasino i Wien, i ett no-limit cashgame, och på stol nummer 1 närmast till vänster om dealern. Han blir hungrig, och beställer in en sandwich som han börjar äta vid bordet.

Det är då han lyfter upp en stark starthand, mot två motspelare. Han mirakelfloppar, och medan han tuggar vidare och följer dramat som en hök anser bägge de andra att de också har goda händer, så potten växer till sanslösa höjder. Efter riverkortet vet J.A. att hans hand är oslagbar, så han går all-in och får syn av en av sina motståndare. J.A. blickar ned mot sandwichsmulorna, omslagspapperet och servetten, i avsikt att få fram sina kort och vända upp dem, men…

… han har inte längre några hålkort framför sig. Eftersom han glömt skydda dem genom att placera några marker eller något annat ovanpå, har dealern som sitter en decimeter intill trott att de tillhörde högen av kastade kort, och därför muckat dem. Naturligtvis blir det uppståndelse, varpå floormanagern avgör till förmån för motståndaren som nöjt sopar hem jättepotten. J.A. missade att skydda sina kort, lyder domen, och får därför ta konsekvenserna.

 

Sedelärande berättelse 2

Spelaren W.L.A. är i Macau, och spelar i ett cashgame. Han är avgjort inte någon van spelare; det är kanske tredje eller fjärde gången han besöker ett pokerrum. I en giv har dock W.L.A. tur med sina kort samt brädan, och finner sig efter rivern ha den oslagbara handen samtidigt som han är synad. Motståndaren slänger upp sina kort med en smäll och skjuter fram dem över filten. W.L.A. vet att han nu måste visa sina kort innan han får potten. Han är dock lite osäker på proceduren i ett livespel och räcker därför över sina hålkort till dealern för att hon ska lägga upp dem, men…

… hon missuppfattar gesten, kastar i stället korten i kasthögen, och skjuter över potten till motståndaren. Givetvis protesterar W.L.A. vilt; men även här tilldöms motståndaren potten, eftersom W.L.A.:s avsikt inte varit entydig.

 

Sedelärande berättelse 3

EPT:s grundare John Duthie sitter 2008 i ett cashgame på ett Londonkasino. Duthie har goda kort, floppar dessutom tungt och efter rivern åker en rejäl bet in. Hans kinesiske motståndare tänker ett tag, och säger till sist ”I call”…

… men eftersom kinesen talar dålig engelska, och dessutom med en mycket kraftig accent, hör Duthie fel och tror att kinesen har sagt ”I fold” i stället. Duthie kastar därför segervisst sin hand i tron att dealern ska skjuta över potten till honom. Till hans oförställda häpnad föser dealern i stället den rejäla högen av marker till kinesen!

Naturligtvis blir det palaver och floormanagern tillkallas, men avgör till förmån för Duthies motspelare i potten.

 

Sedelärande berättelse 4

Scenen här är dag 5 i Main Event i 2010 års WSOP när de kvarvarande är djupt in i pengarna, och den som gör bort sig är danska proffset Theo Jørgensen. Det ligger redan flera hundratusen i potten, riverkortet som är ett ess har landat och Jørgensen som har A-A i hålet checkar slugt. Hans motståndare tar tag i sin stapel med 25K-marker, föser fram den…

… och Jørgensen säger ”Call!”, men innan motspelaren släppt taget om stapeln eller deklarerat hur mycket han tänker satsa, och innan markerna korsat linjen på filten.

Nu blir det en ordentlig diskussion. Jørgensen är av åsikten att motspelaren ämnat satsa hela sin stapel av 25K-marker vilket skulle motsvara över 300K, medan motspelaren irriterat hävdar att han bara fört fram sin stapel en bit för att han lättare ska kunna avskilja de marker han verkligen tänker satsa.

Till sist dömer tävlingsledningen i motspelarens favör, och denne – som vid det här laget vet om att han är slagen – gör minimibeten på 24K och lägger sig snabbt när Jørgensen visar upp det set han prickat in på rivern. ”I fucked up”, kommenterade Jørgensen inte oväntat efteråt i en intervju.

Lärdomar: skydda dina hålkort, visa upp din hand på ett korrekt sätt varje gång du måste göra det, ta inget för givet, och ha inte för bråttom. Lägg dem minnet; en dag kanske de kan rädda tiotusentals kronor åt dig.