Som för att understryka alla mina tidigare inlägg här om kopplingarna mellan politik och spel, ser Aftonbladets löpsedel för dagen ut som på bilden ovan! ”Hemliga spelet”, ser man på…

Och man får väl passa på att gratulera Alice Bah Kuhnke till posten som kulturminister. Jag hann lyssna en del på radions P1 under lunchen, och får intrycket av att ”alla” i kultursvängen, från teaterdirektörer och dirigenter och ned till gatujonglörer, hötorgsmålare och lejontämjare, nu förhoppningsfullt förväntar sig mängder av generösa bidrag ur skattebetalarnas fickor till just sina egna branscher.

Det är väl lika bra att med en ironisk blinkning ställa sig på kö? Alice, berätta gärna här hur du tänker dig bidrag till oss kortspelare, en kulturform med anor tillbaka till 800-talet! För att inte tala om sällskapsspelen, en kulturform som är långt äldre än skriftspråket och har säkert 2-3 miljoner utövare här i vårt avlånga land… och vi som är speluppfinnare och sliter någonstans långt nere i skymundan på kulturparnassen, visst ska väl även vi soulageras av ditt departement när du nu ändå tar fram högaffeln och vräker sedelbuntar över film, teater och musik???

I maj 2008 kunde man läsa en debattartikel i Dagens Nyheter, där rubriken var ”Låt spelverksamheten bekosta svensk kultur”:

http://www.dn.se/debatt/lat-spelverksamheten-bekosta-svensk-kultur/

I den artikeln framförde ett antal moderata riksdagsledamöter idén att licensavgifter för så kallade utländska spelbolag – bland annat – skulle öronmärkas för just kulturella ändamål.

Det är ju kanske en trevlig tanke, att ditt och mitt lirande på nätpoker, tips och lotto skulle hjälpa till att finansiera diverse bakgatsteatrar, svältande författare och målare, public service-program i Sveriges Radio och en och annan operaföreställning.

Tänk att det aldrig någonsin är tvärtom…

Ibland undrar man varför spel som genom en naturlag går plus och kultur går back, av den debattartikeln i DN att döma. Spelintresset i vårt samhälle är så utbrett och omsätter så många miljarder att den verksamheten genom politiska åtgärder (läs: skattepålagor…) genererar ett rejält överskott till staten.

Tänk dig den kontrafaktiska fantasin att det i stället hade varit tvärtom: att det vimlat av konstutställningar med folk som i de långa köerna utanför slagits om att få komma in, att finansdepartementet efter vederbörlig granskning utfärdat licenser för företag och personer som vill ägna sig åt att framföra operauppsättningar och teaterpjäser, att Kulturinspektionen i samarbete med polisen då och då och ackompanjerade av braskande rubriker slagit till mot illegala läsecirklar samt gjort razzior mot svartbokklubbar, och att hela kultursektorn genererat ett sådant överskott att landets pokerklubbar samt Casino Cosmopol ur detta desperat sökt anslag för att försöka driva den blygsamma verksamheten vidare för sina fåtal besökare.

Men nu är det som det är, och vi spelare hjälper alltså i verkligheten via statsbudgetens svarta hål till med att bland mycket annat hålla Dramaten under armarna, att sponsra utgivning av ett antal böcker och att delfinansiera nästa barnfilm. Nå, varför inte löpa linan ut? Då vill jag se reklam och slogans som ”Unibet: Mer än bara spel för gallerierna” på Kungliga Operans nästa programblad, och ”Klubb Oden – Proud Sponsors of La Traviata” på t-tröjor inför kommande uppsättningar!

Eller vad säger du, Alice? Välkommen som gästskribent här, i ämnet statliga bidrag till spelandet!