Under den konferens för representanter för Sveriges pokerklubbar som Pokerförbundet anordnade i dag, upptogs en punkt på dagordningen av Joakim Rönngren, kommunikationschef på Lotteriinspektionen. Dels redovisade han en ny och färsk undersökning av den svenska allmänhetens uppfattning om spelandet, dels gick han in på vad Pokerförbundet nu lämpligen kan göra efter att Sverige stämts inför EU-domstolen och därför med god sannolikhet kan förväntas omlicensiera spelmarknaden.

Vad hade då denna undersökning, gjord i samarbete med Novus, att säga om svenskarnas spelvanor? Först fick vi veta hur den genomfördes:

Att ta med allt som redovisades av Rönngren finns det knappast utrymme för här, men bland de intressantare tingen var att spelandet verkar ha gått ned aningen under 2014 jämfört med förra året:

Något annat som framkommer är att svensken i gemen har dålig koll på de realistiska oddsen på att vinna t.ex. Drömvinsten på Lotto:

… för att inte tala om att hen tror att spelproblemen är betydligt mera utbredda än vad de i verkligheten är:

En klar trend är att flera numera spelar ”sociala spel” som Candy Crush och gratispoker på Facebook m.fl. sajter:

Vilka spel är det då som vi svenskar helst spelar, online respektive i fysisk form? Lotterier och nummerspel dominerar, medan poker kommer längre ned på listan – men då ska man ha klart för sig att siffran ”2%” av den vuxna och spelande befolkningen motsvarar att cirka 100 000 svenskar spelar poker i fysisk form, medan dubbelt så många – alltså cirka 200 000 – spelar onlinepoker:

Inte oväntat finns det också könsskillnader i det svenska spelandet:

Vad är då skälen bakom att vi spelar turbaserade spel?

… respektive spel med ett inslag av skicklighet, som till exempel sportsbetting och poker?

Hur mycket säger sig svenska spelare spela för, per månad? Dessa siffror uppgavs av de intervjuade:

Rönngren var dock snabb med att lyfta upp att här finns det sannolikt stora felkällor, och vi i publiken höll med. Högst troligen ljuger helt enkelt en del av de intervjuade personer som spelar om större belopp, och vill inbilla både sig själv och andra att beloppen är lägre. ”Lögnerna börjar dyka upp efter 500 kronor per månad”, som en i publiken kommenterade.

Ännu en klar trend är att vi svenskar i allt högre grad styr om vårt spelande från datorer, och till surfplattor samt mobiler:

Och på frågan om vilka sajter som svenskar och svenskor oftast spelar på, var det inte oväntat Svenska Spel och ATG – men därefter kom Unibet på en klar tredjeplats, och det bolaget har dessutom fördubblat sin procentandel från 2013 till 2014 när man jämför med den föregående Novusundersökningen:

Därefter övergick Joakim Rönngren till att tala om följderna av att Sverige nu stämts inför EU-domstolen, och att civilminister Ardalan Shekarabi därför tvingats avisera en omlicensiering av spelmarknaden under innevarande mandatperiod 2014-2018. Tilläggas kan att en formell rättegång nere i Bryssel inte blir av förrän om kanske två år, och att Sverige genom denna avisering kan minska storleken på de bötesbelopp som sannolikt utdöms – pengar som hade gjort definitivt bättre nytta inom till exempel skolan eller åldringsvården. Tilläggas kan även att Rönngren, torrt, korrekt och med iakttagande av sin roll som representant för LI, påminde om den av alla kunniga ekonomer erkända maximen att ”monopol tenderar att vara dyra för konsumenten.”

Rönngren kunde också tala om att utöver de två noterade specifika stämningarna mot Sverige, beträffande sportsbetting och onlinepoker, finns faktiskt intressant nog en tredje stämning som dock ännu inte hunnit lika långt inom byråkratin som de två förstnämnda, och därför inte rönt samma uppmärksamhet. Denna tredje stämning rör utbudet av fysiska kasinon i Sverige, inklusive – nota bene – utbudet av livepoker! Vi svenska spelare kanske därmed står inför större förändringar än vi hittills insett.

Men hur ska då lämpligen Svenska Pokerförbundet agera, inför dessa kommande förändringens vindar? Rönngrens tips nummer 1 var att noggrant läsa igenom den propositionslista som kommer i januari, och se vad som specifikt omnämns där. En annan stark rekommendation från Rönngrens sida var att snarast sätta ihop en lämplig delegation som får ordna ett väl förberett möte med statssekreteraren. ”Det är viktigt att definiera en hållning NU”, påpekade Rönngren – och man kan bara hålla med honom. Att smida medan järnet är varmt är ett tillämpligt gammalt svenskt talesätt; och innan politiker, myndigheter och tjänstemän låser sig vid några uppfattningar måste SvePof vara med och påverka i rätt riktning. ”Nu börjar det snart gå undan”, var en annan förmaning som Rönngren framförde.

Tilläggas kan att Lotteriinspektionen har sin så kallade ”200-punktslista”: en halvinformell lista om cirka 200 specificerade punkter på vilka LI gärna skulle vilja se ändringar i Lotterilagen, Dobbleribalken och inom ett antal andra områden, för att få en bättre spellagstiftning anpassad till 2010-talet. Dessutom arbetar SvePof och LI i skrivande stund på en gemensam pokerrapport, som beskriver tingens tillstånd och kommer att innehålla ett antal rekommendationer riktade gentemot våra politiker.

Allt som allt ska Joakim Rönngren ges en eloge, för ett intressant och välformulerat föredrag liksom för de professionella råd och rekommendationer han hade att ge. Vi spelare ska vara tacksamma för att vi inom LI har en sådan allierad, och att denna statliga myndighet på intet sätt är vår fiende utan i stället – när relationerna omvårdas – en värdefull resurs. Det finns alltså all anledning att bevaka de politiska spelhändelserna under resten av hösten samt 2015.

EDIT: Och detta var mitt 750:e inlägg här i Superbloggen!