Gårdagens program på SVT1 om matchfixningar inom svensk och utländsk fotboll kändes inte direkt uppmuntrande, utöver det faktum att problemet äntligen, äntligen börjar uppmärksammas i den utsträckning det kräver sedan årtionden tillbaka. Någon mer än jag som minns klubben Boltic och deras ”affärer” i början av 1990-talet?

Men det kan ändå vara av visst intresse att dyka ned i sporthistoriens annaler, och ställa sig frågan: vem var den förste kände matchfixaren? Och inom vilken sport skedde den skandalen?

Den vanäran tillfaller boxaren Eupolos från Tessalien. År 388 före Kristus, under de 98:e av antikens olympiska spel, åkte han dit för att ha mutat tre motståndare att förlora sina matcher mot honom: Agetor från Arkadien, Prytanis från Kyziokos och Formion från Halikarnassos – varav den sistnämnde vunnit boxningen under de föregående olympiska spelen, fyra år tidigare.

Det förtjänar att påpekas att boxningen inom antikens olympiska spel var en oerhört mycket brutalare tillställning än idag, där deltagarna slogs nakna och barhänta eller med rep bundna runt knytnävarna, utan ronder eller pauser tills någon av kontrahenterna stöp i dammet, och totalt i avsaknad av senare tiders Queensbury-regler som förbjuder slag under bältet och andra fula knep. Till och med dagens MMA-fighters skulle säkert tänka sig för både en och två gånger innan de hade klivit in på arenan mot den tidens skoningslösa slagskämpar.

Vad blev då straffet för kvartetten? Jo, domarna – hellanodikai – bötfällde dem hårt, och de höga beloppen gick till att utanför olympiastadion uppföra bronsstatyer över guden Zeus och vilka vid basen försågs med inskriptioner där de fyra männen var och en omnämndes med namn och alla detaljer samt strängeligen fördömdes; allt som en varning till framtidens deltagare.

Dessa fyra statyer blev med tiden inte de enda, utan nya fusk- och matchfixningsskandaler skulle uppdagas i senare olympiska spel och avsevärt förlänga raden av namn över vilka det uttalades fördömelser – se bilden. Faktum är att när den romerske kejsaren Teodosius I år 393 e.Kr. till sist förbjöd de olympiska spelen, var ett av skälen att de vid det laget ansågs vara så genomkorrumperade av allehanda dåtida gamblingsyndikat att dessa i princip kunde beställa fram önskade resultat.

Det vore trist om låt oss säga Allsvenskan eller VM i fotboll skulle gå ett liknande öde till mötes, på 2050-talet eller så. Och om än statyerna över Zeus sedan länge är borta, står fundamenten för dem kvar som vittrande monument över några av spelhistoriens mörkare sidor.