Nu på söndag kan vi fira något som sannerligen är värt att fira – Berlinmurens fall, som blev spiken i kistan för den socialistiska dinosaurien DDR/Östtyskland. Det kommer att uppmärksammas i media världen över, och med rätta!

Men jag ska här i korthet uppmärksamma något mera undanskymt i sammanhanget: den underjordiska spelkultur som florerade just i Östtyskland. I likhet med nyhetsförmedlingen, TV-programmen och bokförlagens utgivning var ju även sällskapsspelandet underkastat statens stränga censur, eftersom varje socialistiskt och kommunistiskt land genom historiens gång har darrat inför tanken på mångfald och fritt tänkande vid köksbordet.

Spel genom vilka utövarna kan komma i kontakt med ”farliga” idéer och begrepp, har alltid varit förhatliga i diktaturer. Men i grannlandet Västtyskland fanns ju en rik flora av spel där sådant som till exempel ett fritt företagande och affärsliv återspeglades – så vad gjorde befolkningen i just Östtyskland?

De tillverkade egna spel, för hand, och i smyg.

Motsvarande gällde förbjudna böcker, som smugglades in från väst men där man sedan på skrivmaskin skrev av hela boken för att kunna sprida den vidare till andra själar som även de längtade efter frihetens fläktar. (Fotostatmaskiner och kopiatorer på östtyska kontor övervakades av agenter från säkerhetspolisen Stasi, och var dessutom produkter som var förbjudna att säljas och ägas fritt.) Hela denna produktion av underjordisk litteratur och underjordiska spel gick under namnet samizdat, ett ord inlånat från ryskan (самиздат) som där har den ungefärliga och lätt ironiska betydelsen ”eget förlag”. Det var ett arbetskrävande förfarande och vars motsvarighet fanns även i hela resten av östblocket, men vad har människor icke gjort för att sprida kultur?

Det vanligaste underjordiska spelet i Östtyskland var, inte oväntat, Monopol (som i Tyskland alltid haft titeln inlånad från det amerikanska originalet Monopoly). Monopol representerade i de socialistiska makthavarnas ögon hela den förhatliga och frihetliga västerländska civilisationen; än i dag är Monopol förbjudet till exempel på Kuba och i några andra länder, som Nordkorea.

Just i Tyskland var DDR-kritiken mot Monopol heller ingen nyhet. Spelet lanserades där året 1936 av Firma Franz Schmidt, men väckte omedelbart misshag hos det styrande Nationalsocialistiska Tyska Arbetarepartiet. Strax efter andra världskrigets utbrott fick Firma Franz Schmidt ett strängt brev från Reichsleitung der Hitlerjugend som yrkade på att ingen mer produktion av spelet fick förekomma, med motiveringen att det ”till följd av sin spekulativa karaktär inte var lämpat för den tyska ungdomens fostran”. Brevet finns inte kvar i dag i original, utan förstördes så småningom – tillsammans med återstoden av förstaupplagan samt hela Schmidtfabriken – i de allierades bombräder. Ett fåtal Monopolspel kom trots det att cirkulera på de tyska officerskasinona under återstoden av kriget, bland militärer med egna åsikter om vad som dög bland det tredje rikets makthavare.

När det östra Tyskland efter krigsslutet hamnade inom den sovjetiska inflytelsesfären, kom Monopol att fortsatt utgöra förbjuden vara: innehav av en sådan kapitalistprodukt kunde leda till fängelsedomar. Ändå finns, så här efter Berlinmurens efterlängtade fall, flera hundra handgjorda exemplar bevarade, med omsorgsfullt uppritade spelplaner och maskinskrivna eller till och med handtextade regler och kort:

En del av dessa samizdat-spelmakare tog sig för att införa egna regelvarianter och texter här och var – som till exempel på detta Chanskort, som har texten ”Ni har kallblodigt mördat en politiker, och måste därför gå i fängelse och därutöver betala 8000 DM som straff!” Kan man här möjligen ana ett folkdjupens hat mot det förkvävande socialistiska styret?

För två år sedan gjordes en insamling av ett antal av dessa underjordiska spel från DDR som ställdes ut på det Tyska Spelmuseet i staden Chemnitz:

Utställningen har sedan dess även visats i Berlin, Dresden och ett antal andra städer! Den som vill kan läsa mera om det hela här:

http://www.nachgemacht.de/

Från att ha varit en farlig, samhällsundergrävande produkt som kallats för ”klassfiende”, kan spel alltså numera i det forna Östtyskland i dag spelas i full frihet, utan att man riskerar en påhälsning från det ökända Stasi. Det kan kanske vara värt att fira med ett parti Monopol med familjen och vännerna, nu på söndag?