Den 16 oktober var jag först i Pokersverige med nyheten om att EU-kommissionen tröttnat på det svenska trilskandet gällande sportvadhållning och poker på nätet:

https://bloggar.aftonbladet.se/superbloggen/2014/10/newsflash-sverige-stamt-infor-eu-domstolen/

… och en vecka senare följde jag upp med detta inlägg:

https://bloggar.aftonbladet.se/superbloggen/2014/10/mera-om-eu-domstolen-och-stamningen-mot-sverige/

Civilminister Ardalan Shekarabi, på vars bord spelfrågorna ligger, kommenterade omgående stämningen inför EU-domstolen med att han ”vill bryta upp monopolet och omreglera till ett licenssystem”.

Nu börjar debatten om den svenska spelmarknaden dock komma igång på allvar – för den stora frågan, efter att stämningen blivit ett faktum, är inte längre OM Sverige ska omreglera, utan NÄR och HUR denna omreglering ska ske. Redan den 18 oktober kom ett inlägg från Europaparlamentarikern Christofer Fjellner (M) i Dagens Industri, där denne utan omsvep framhöll att det är ett ”hyckleri att påstå att monopolet finns där för att begränsa spelandet” och att ”Riksrevisionen, som har i uppdrag att granska statlig verksamhet, har sågat spelmonopolet”:

http://www.di.se/artiklar/2014/10/18/debatt-ratt-att-stamma-sverige/

Två veckor senare fann sig Lennart Käll, VD för Svenska Spel, föranledd att skriva ett eget inlägg i samma tidning. I det erkänner han att hans företag tvingats vidta ett antal åtgärder som en följd av Riksrevisionens allvarliga kritik; säger att han delar Christofer Fjellners åsikt om att svensk spelpolitik behöver reformeras; och kallar faktiskt syftet bakom den omreglerade danska marknaden för ”vällovligt”:

http://www.di.se/artiklar/2014/10/30/debatt-spelpolitik-som-maste-reformeras/

Han får nu ytterligare mothugg av Peter Alling, public affairs manager på Unibet, som bitskt i Dagens Industri säger om Källs inlägg att ”Svenska Spel anser att regleringen ska ändras, men förutom svepande kritik mot sina konkurrenter framgår det inte hur man vill förändra mer än att den egna marknadsandelen ska öka”:

http://www.di.se/artiklar/2014/11/5/debatt-sa-bor-shekarabi-gora-for-en-ny-spelreglering/

”Inte i någon tidigare omreglering har statligt ägda bolag tillåtits forma politiken”, fortsätter Alling apropå Källs ambitioner och agenda. ”Apoteket och Televerket tilläts inte diktera marknadsvillkoren. Och vem skulle komma på att överlåta energi- och miljöpolitiken till Vattenfall?”

En kommande, modernare spelpolitik måste helt enkelt tydligare skilja på en reglering av de villkor som ska styra marknaden, och på ägandet av bolag på samma marknad. Om staten får en oberoende, övervakande roll parallellt med att Lotteriinspektionen ges mera muskler och vassare direktiv, kan såväl spelmissbruk som matchfixande motverkas effektivare och ALLA legala aktörer på den svenska spelmarknaden genom lagstiftning bidra till en sundare upplevelse. Det säger som sagt en hel del att Riksrevisionen redan har underkänt det svenska spelmonopolet på denna punkt.

Och Alling tar även upp andra aspekter på spelmarknadsfrågan – som till exempel jobben. ”Bolagen inom spelindustrin som är noterade på Stockholmsbörsen har ett sammanlagt börsvärde på runt 30 miljarder kronor och nära 7.000 anställda – dock inte i Sverige”, noterar han. ”Sponsring- och reklamavtal, köp av sändningsrättigheter och andra kommersiella samarbeten kan ge svensk idrott ytterligare drygt 1 miljard kronor per år. Tidigare politikers fixering vid vinst från Svenska Spel och skatteintäkter missar den större bilden.”

Sverige är en del av en större omvärld, och en förnuftig omreglering måste helt enkelt formas av kundernas önskemål och en marknad som bättre balanserar allas behov – inte formas av några våta önskedrömmar hos en handfull politiker, makthavare, socialingenjörer och frimicklare som försöker klamra sig fast vid en 1930-talsbild av slätkammade, lydiga medborgare som snällt på kommando rättar in sig i ledet och sover med händerna på täcket. Debatten som nu tagit fart kommer att kräva en hel del av darling-killings och vanföreställningar som slits upp med rötterna – men i slutänden är den värd det. Välkomna till 2010-talet, kära riksdagsledamöter; och läs Allings inlägg, det behövs.