Ett av världshistoriens mest dramatiska tärningspartier återges av den grekiske historieberättaren Plutarchos, som ett exempel på hur allvarligt en del tog sitt spelande.

Konung Artaxerxes (bilden) av Persien beordrade på 340-talet före Kristus sin trogne eunuckslav Mesabetes att hugga av handen och huvudet på Artaxerxes’ egen bror Cyrus, som hade intrigerat för att försöka överta tronen. Det upptände vreden hos Parysatis, drottningmodern till de två bröderna, och specifikt mot den stackars eunucken som ju bara hade lytt order.

Eftersom Parysatis var ”en skicklig tärningsspelerska” enligt Plutarchos, arrangerade hon en tid senare ett spelparti mot Artaxerxes och lät honom tro att hon glömt bort ärendet med sin mördade son. Först satsade och förlorade hon en ansenlig summa pengar, som hon prompt betalade. Därefter skyllde hon på att hon inte hade flera mynt, men föreslog i stället att de skulle satsa slavar i potten, vilket Artaxerxes gick med på.

Den durkdrivna Parysatis vände nu på tärningslyckan, och hade snart vunnit Mesabetes – som hon samma kväll lät flå levande, som underhållning inför hovet. När Artaxerxes protesterade, skrattade Parysatis åt honom och talade om för honom att hon hade stillatigande burit sin förlust… och uppmanade honom att göra detsamma.

Och du trodde poker var ett spel om höga insatser?