I dag är det den 17 december; det datum då saturnaliefestligheterna inleddes i det gamla romerska riket, för att sedan firas vidare ända fram till midvintersolståndet! Det är värt att notera att även vi här i Norden redan före vendel- och vikingatiden firade liknande festiviteter i form av midvinterblot, alltså långt innan kyrkans missionärer dök upp på våra breddgrader. Den som verkligen vill fira ”en gammaldags jul” – ordet jul går så långt tillbaka i tiden att dess ursprungliga betydelse gått förlorad, och har till skillnad mot engelskans Christmas, tyskans Weihnachten och franskans Noël ingen som helst koppling till kristendomen – ska alltså lämpligen fatta tag i närmaste yxa och börja granska kreatursbeståndet, på spaning efter något blodsoffer som kan tänkas behaga Oden och Tor.

Men vad som präglade de romerska saturnaliefesterna var bland annat en social lössläppthet: slavarna hade rätt att säga vad som föll dem in utan att bli straffade, orgier i mat, dryck och sex förekom – och det blev för några dagar helt fritt fram att spela hasard!

Väggmosaik funnen vid utgrävningarna av Pompeji

I en tid när spelkorten ännu inte var uppfunna, var det inte oväntat tärningsspelen som dominerade; och liksom i de flesta andra riken vid denna tid existerade lagar som på allehanda sätt försökte hålla efter allmogens förtjusning i att satsa såväl reda penningar som ägodelar i olika slags hasardspel. Under kejsar Augustus (27 f.Kr.–14 e.Kr.) bestämde nya föreskrifter att böterna skulle vara ”fyra gånger insatserna”… hur brottsplatsundersökningarna nu kunde bestämma sådant.

I praktiken tog man dock lätt på efterlevnaden av alla dessa antigamblinglagar som kom och gick. På 1800-talet genomförde den italienske arkeologiprofessorn Rodolfo Lanciani en flerårig undersökning för att försöka ta reda på hur många ”spelhus” som hade existerat i antikens Rom och Pompeji, trots mängden av förbud. Han lyckades hitta långt över hundra sådana – och då inkluderades inte bara olika värdshus och tavernor (varav några hade annonserat utanför ingången att de tillhandahöll tärningar och bräden), som denna lokal i Pompeji där spelarna höll till i det bakre rummet…

… utan även spellokaler som hade tillhört praetoriangardet, alltså kejsarnas personliga livvaktsstyrkor! Helt klart var hasardförbuden alltså inte något som respekterades över hövan. Det styrks även av att vi genom samtida referenser vet att kejsar Claudius omkring år 50 e.Kr. skrev en bok om tärningsspelandets historik, och som dessutom innehöll reglerna till ett antal dåtida spel. Dessvärre, till alla spelforskares förtret, har hans verk gått förlorat.

Förutom renodlade tärningsspel var hasardspelarnas favorit ludus duodecim scripta, ”tolvlinjespelet” – en föregångare till backgammon, som detta lyxiga bräde som finns bevarat på museet i Efesos i Turkiet. Totalt finns bevarade många dussin liknande bräden från romartiden, såväl eleganta och dyrbara i marmor som enklare i trä med ”rutorna” inkarvade för hand.

Den romerske gud som tillbeddes som spelarnas egen var Merkurius; och en sak man ofta bad om var att slippa fusk. Såväl falska tärningar som allehanda tekniker för att manipulera kasten var kända redan då, men motmedlet för hederliga romare blev en fritillus eller pyrgus:

Tärningarna kastades ned i övre öppningen på tornet, studsade om ett antal gånger på nedvägen via sluttande väggar på insidan, och trillade därefter ut nedtill. Just denna fritillus ovan är från 300-talet e.Kr. och har hittats i nuvarande Tyskland nära byn Froitzheim. Inskriptionen framtill lyder för övrigt i översättning: ”Seger över pikterna, fienden är utplånad, spela i trygghet”.

En ritual som ofta förekom på saturnaliefesterna var att utse en av deltagarna till ”saturnaliekonung” – något som vanligen gjordes genom att man kastade tärningar om saken. Denne person, som även kunde vara en slav, fick så bestämma totalt under återstoden av festen… inklusive vem eller vilka som oförberedda fick i uppdrag att tömma en vinbägare i botten, att på kommando sjunga eller dansa inför de övriga, eller till och med vem som skulle svärta ned sitt ansikte med sot eller skulle kastas i närmaste fontän med kläderna på.

Så långt rekommenderar jag inte att du och sällskapet behöver gå – men vill du fira en klassisk och traditionsrik föregångare till dagens julhelg, är det bara att plocka fram tärningarna, slanta upp och börja fira saturnaliefesten!