Någon gång om året brukar jag rekommendera förnyad läsning av detta inlägg från min penna, här i Superbloggen:

https://bloggar.aftonbladet.se/superbloggen/2012/07/en-valbehovlig-reality-check-varsagod/

Den tes jag framför i ovannämnda inlägg är denna:

INGET FÖRETAG, ORGANISATION ELLER MYNDIGHET ÄR BÄTTRE ÄN INTENTIONERNA, KOMPETENSEN OCH MORALEN HOS DE PERSONER SOM SITTER I DESS LEDNING OCH EXEKUTIVA ORGAN.

Och nyligen har sanningshalten i den bevisats igen: i september i år suspenderades hela ledningen för National Gambling Board i Sydafrika (det landets motsvarighet till Lotteriinspektionen) av ministern för handel och industri Rob Davies, vilket framgått av detta pressmeddelande:

http://www.ngb.org.za/organisational-areas/news/news/temporary-removal-of-the-members-of-the-national-gambling-board.aspx

Skälet? Ledningens frikostiga användande av de sydafrikanska skattebetalarnas pengar på motsvarande ett par miljoner kronor, vad gällt resor till Istanbul, Singapore, Paris och Las Vegas, utan tvivel med motivet att ”studera spelmarknaden där”. Lyxhotell, rejäla middagssittningar och annat har figurerat i reseräkningarna, vilket uppmärksammats av bland annat brittiska BBC:

http://www.bbc.com/news/blogs-news-from-elsewhere-29761326

Att LI:s generaldirektör Håkan Hallstedt på motsvarande sätt skulle blåsa iväg delar av sin budget har jag ytterst svårt för att föreställa mig, därtill framstår han som alltför samvetsgrann och trogen de uppgifter som staten och riksdagen ålagt honom. Men även han ska väl efterträdas av någon i sinom tid, och sannolikt i en era när vi fått en licensierad spelmarknad även i Sverige – och då skadar det inte med lite strålkastarljus på de personer som ska övervaka alltihop.

Redan antikens romare var bekanta med problemet: satirikern och diktaren Juvenalis’ klassiska retoriska fråga, Quis custodiet ipsos custodes? – ”Vem skall vakta väktarna?” – ringer fortfarande välbekant och varnande i öronen, tvåtusen år senare.