Idag är en form av bemärkelsedag för en av sällskapsspelens riktiga klassiker – det är exakt 111 år sedan amerikanskan Elizabeth Magie beviljades patent på The Landlord’s Game, originalversionen av Monopol!

Monopols utvecklingshistoria är alldeles för lång och komplicerad för att få plats här; men den är ett praktexempel på att varje spel återspeglar sin politiska och moraliska samtid. Och ursprunget till idén bakom Monopol, i dag sedan länge betraktat som ikonen nummer 1 för ärkekapitalism och rövarbaronmentalitet, återfinns faktiskt på ett oväntat ställe: i ekonomen Henry Georges ekonomiska teorier.

År 1879 hade den amerikanske nationalekonomen Henry George (1839-97) publicerat sitt verk Progress and Poverty (utgiven på svenska 1884 under titeln Framåtskridandet och fattigdomen). I den volymen förfäktade George att konsekvenserna av en dålig ekonomisk politik var av moraliskt snarare än ekonomiskt slag, och att inkomst av markinnehav egentligen kommer från naturen snarare än av mänskligt arbete varför jordägaren rätteligen inte har gjort sig förtjänt av de intäkter han uppbär. Orättvisa hyror berövar dessutom arbetarna deras löner, och markspekulation leder till fattigdom i samhället.

Georges lösning på problemet var the single tax theory, att det bara skulle finnas en enda skatt som skulle tas ut: och den på jordinnehav, medan löner och räntor skulle vara fria från beskattning. Detta skulle enligt honom leda till en stabilisering av lönenivån och en social utjämning.

Hans bok blev en av sin samtids mest lästa politisk-ekonomiska böcker. Den kom att influera synen på markbeskattning i många länder, inklusive Sverige, och single tax-teorin var bland annat en av inspirationskällorna bakom den uppmärksammade nationalbudgeten 1909 i Storbritannien, framlagd av premiärminister Lloyd George. En prominent person som tog till sig Henry Georges åsikter var författaren Mark Twain, som gav uttryck för dem bland annat i romanen En yankee vid kung Arturs hov från 1889.

En annan som kom att bli anhängare till George var Elizabeth J. Magie (1866-1948). Hon var en för sin tid frigjord, liberal och välutbildad kvinna, men med bohemisk läggning; i dag hade hon utan tvekan kallats för feminist. Vid tiden för sekelskiftet 1900 bodde hon i Brentwood, Maryland, och var amatörskådespelerska med en viss fäbless för att klä sig i manskläder. Senare valde hon lärarinnebanan för att så småningom avancera till rektor för en skola i Arlington, Virginia, och därefter en tjänst på Federal Office of Education i Washington, D.C.

Men Magie var dessutom ytterst intresserad av sällskapsspel, och känd för att gärna uppfinna nya sådana.

Hennes lidelse för sociala reformer gjorde att hon omkring år 1900 kom i kontakt med Henry Georges skrifter och blev en hängiven single taxer. Därifrån var för henne steget inte långt till att uppfinna ett satiriskt sällskapsspel för att påvisa orättvisorna med markspekulation och höga hyror, och den 23 mars 1903 lämnade hon in en ansökan på sitt spel, kallat The Landlord’s Game (”Markägarspelet”), till amerikanska patentverket. Den 5 januari 1904 – för exakt 111 år sedan i dag – godkändes också patentet, och fick nummer 748,626.

En titt på spelplanen, och reglerna som också omfattades av patentet, visar att det utan diskussion handlar om föregångaren till Monopol. Precis som detta hade The Landlord’s Game 40 rutor runtom kanten på spelplanen. Av dessa utgjordes 22 – också exakt lika många som i Monopol – av tomter man kunde köpa för att sedan ta ut hyra av motspelarna när de hade oturen att hamna där. Dessutom blev tomtpriserna stegvis högre i medsols riktning runt spelplanen. Där fanns också såväl ett vattenverk som ett elverk, en järnväg i mitten av varje sida, och en ”Public Park” – detta var innan bilsamhället existerade – som det inte kostade något att besöka.

Naturligtvis fanns det också ett antal skillnader mot dagens Monopol. De 22 tomterna hade inga namn och kunde inte bebyggas, till exempel, och inte heller fanns det några chanskort av något slag. Dessutom föreskrev grundreglerna att när alla spelarna avverkat fem varv var runt spelplanen, så räknade man ihop tillgångarna för att se vem som vunnit. (Varianten att spelarna själva fick komma överens om ett större antal varv fanns dock med.) Det fanns också ett ”Poor House” (fattighus) på ena halvan av Public Park-rutan, till vilken spelare som inte hade tillräckligt med kontanter skickades och där de var tvungna att stanna kvar tills – med en oklar regelformulering – de ”åstadkom sådana kast att de kunde fullborda varvet”(?). Men ändå: spelet Monopol hade sett dagens ljus, om än under ett annat namn och i ofullgången skepnad.

Magie kom faktiskt att omkring år 1906 själv publicera den första upplagan någonsin, och då i vidareutvecklad form där kort och papprundlar som skulle symbolisera bebyggda tomter fanns med:

Den upplagan såldes enbart lokalt och i ett fåtal exemplar – varav bara två (!) kompletta bevarade exemplar är kända i dag, och således är extrema rariteter.

Sådan var alltså föregångaren till dagens Monopol, som numera en kvarts miljard sålda exemplar senare saluförs under en slogan som OWN IT ALL! och i vilket man hänsynslöst ska ruinera sina medspelare en efter en för att till sist stå som ensam segrare. Det är en av spelvärldens ironier att det som från början från Elizabeth Magies sida var tänkt som en sofistikerad satir över och kritik gentemot kapitalismens och markspekulationens vådor, under de tre årtionden som gick innan det blev en världshit på 1930-talet och genom andra människors ingrepp hann ”gå över till den mörka sidan” och komma att i stället oförblommerat hylla samma företeelser – men det ämnet kanske jag återkommer till en annan gång.