De flesta har numera hört talas om yakuza, den japanska motsvarigheten till maffian…

… och som i modern tid glorifierats för bland annat medlemmarnas extrema tatueringar, samt inte minst i ett antal olika videospel:

Historien bakom yakuza är alldeles för komplex för att få plats här; men medan yakuza i samhället skiljer mellan sig själva och katagi, ”utomstående”, så finns det även olika grupperingar inom yakuza varav en av de största är bakuto: hasardspelarna.

Intressant nog kommer själva ordet ”yakuza” från en gamblingspelterm: och den är hämtad ur hasardkortspelet oicho-kabu, som oftast spelas med kabufuda-kort vilka ser ut så här:

Kabufudakort är betydligt mindre än vanliga västerländska spelkort, bara omkring 60×30 millimeter, och gjorda på tjock, oböjlig kartong som kräver en speciell blandningsteknik: den så kallade Asian shuffle. Leken omfattar 40 kort, fyra identiska uppsättningar om tio kort vardera numrerade från 1 (högst upp t.h.) till och med 10 (längst ned till vänster – en knekt, influerad av portugisernas kortlekar via handelsutbytet en gång på 1500- och 1600-talen). Jo, räkna antalet ”stavar” på de olika korten!

Oicho-kabu (おいちょかぶ) är traditionellt japanskt, men klart influerat av baccarat: det gäller att komma närmare summan 9 än vad dealern gör, och med tre kort. Alla kort räknas efter sitt värde (1-10), men bara den sista siffran gäller: har du en 6:a och en 8:a och en 1:a är du uppe i 5, inte i 15. Två identiska kort, till exempel två 4:or, räknas tillsammans bara som värdet för ett av korten: två 4:or på handen räknas alltså som 4, inte 8.

Den allra sämsta handen i oicho-kabu anses vara 8-9-3 (som har värdet 0)… och vars öknamn, när det uttalas med de traditionella slangorden som de olika korten har i spelet, är just ”ya-ku-za”! Eftersom den handen är värdelös i spelet, kom namnet på den att omkring sekelskiftet 1900 genom bakuto lånas in till att bli en självironisk beteckning på hela organisationen.

I såväl filmer som videospel om yakuza figurerar regelbundet olika hasardspel: sådana har en symbolisk signifikans när det gäller att visa mod och stoiskt underkasta sig sitt öde. Det vanligaste bland dessa spel – även i verkligheten – är tärningsspelet cho-han bakuchi, oftast kallat bara cho-han. Här är det dock inte cho-han utan hanafuda (blomsterkort) som figurerar i en så tidig yakuzafilm som noirgamblingklassikern Kawaita Hana (”Den bleka blomman”) från 1964 i regi av Masahiro Shinoda, och i vilken ovanligt nog även en kvinnlig gambler (Saeko, spelad av Mariko Kaga) har vunnit inträde i de annars så slutna kretsarna:

Kanske finns det anledning att återkomma till såväl hanafuda som cho-han framöver här i Superbloggen!