– Det var de enda nätterna i mitt liv som jag sovit med datorn på, så om någon poppade upp vid borden så skulle jag vakna.

Det är det franska highstakesproffset Sebastian Sabic som berättar om den bästa tiden i hans karriär. Då Gus Hansen inledde sin never ending losing streak och Isildur1 tog sig an vem som helst i vilket spel som helst.

Isildurs spel beskrivs som ”rena donationer”. Sebastian Sabic och hans kompanjon Alex Luneau turades om att vakta vid pokerborden medans den andre umgicks med flickvännen eller var ute på middag. Det var helt enkelt för bra action för att missa en enda sekund. Jag vet inte om Alex Luneaus brittiska flickvän har blivit förälskad i Gus Hansens trevliga sätt, men jag tror inte det är därför hon utan betänkligheter bjuder på liderliga kärleksförklaringar, som:
– We love you Gus!

De två mixed games-specialisterna byggde under denna tid en gigantisk rulle och har sedan fortsatt leverera på de högsta nivåerna.

I dokumentären Nosebleed får vi följa de två vännerna från grinden vid köksbordet till sommarens WSOP-grind i jakten på det enda de har kvar att vinna – ett bracelet.

Varför de orkar spela så många timmar i ”små” WSOP-events där förstapriset inte är mer än vad de kan vinna eller förlora på en enda cashgame-sittning är intressant.
– Ett armband är något som skulle finnas kvar. Något att minnas. Jag minns knappt en enda cashgame session jag spelat, förklarar Sabic.

För alla som är intresserade av poker så är Nosebleed ett måste. Nu väntar jag bara på den svenska versionen…

Edit: Själv har jag inte varit i närheten av något näsblodsspel utan istället fått tampas med Sultanen av Casino Cosmopol. Hur det gick finns att läsa HÄR för den som är intresserad.