Den 28 februari, om tolv dagar, är det årsmöte i Svenska Pokerförbundet och man får hoppas på att så många intresserade som möjligt kommer. Det ser ju lovande ut, att så många skickat in nomineringar till namn i styrelsen! Dessvärre kan jag inte själv vara med eftersom jag då är i Köpenhamn för att spela Unibet Open, men jag håller tummarna för en sansad, framåtblickande och produktiv tillställning. Dessutom har jag tackat ja till att ingå i ett ”senior advisory board”, en rådgivande församling avsedd att vara bollplank och lite annat åt den tillträdande styrelsen, och som ska bestå av Christer Björin, Per Hildebrand, Ken Lennaárd och undertecknad.

Vännen Lina har i flera inlägg både här och i det senaste digitala numret av Poker Magazine gett sin syn på de senaste åren med förbundet – och jag får passa på att tacka såväl henne som Björn ”Bjoelle” Eriksson samt övriga i förbundsledningen för ett bra arrangerat live-SM i höstas i Helsingör. Jag är väl medveten om hur hårt det har slitits med både detta och annat obetalt arbete, och de är värda en eloge för det.

Och vad gäller Mattias ”Pokerstar” Anderssons kandidatur till styrelsen, sekonderar jag den härmed tveklöst; hans entusiasm behövs som frisk kraft!

Huruvida det var rätt eller fel att licensiera ut live-SM under de tre kommande åren har diskuterats mycket. Min åsikt har jag redan gjort klar: under omständigheterna var det sannolikt det bästa som stod till buds, oaktat att jag till viss del håller med Simon Lindell när det gäller att tidpunkten för beslutet inte var den bästa. Men låt oss nu ge företaget Poker Event med Mauritz Altikardes i spetsen chansen att visa vad de kan, och låt oss bedöma resultaten i höst snarare än att skrika protester i förväg. Fortfarande gäller de tusenåriga, luttrade visdomsorden i Havamal: ”Dag skall prisas när sol gått ned, och mjöd när det drucket är.”

De närmast föregående styrelserna, före Mauritz och Lina, har varit katastrofer; det är beklagligt att nuvarande lagverk med mera inte räckte till för att få ett antal personer åtalade, ingen nämnd och sannerligen ingen glömd.

Men förbundets huvudproblem kvarstår, och jag har redan skrivit om detta tidigare bland annat här, för ett år sedan:

https://bloggar.aftonbladet.se/superbloggen/2014/02/om-ensamvargmentaliteten-inom-pokervarlden/

I det inlägget säger jag att den lone wolf-mentalitet som gör dig framgångsrik i poker, tyvärr är till nackdel när vi i stället behöver uppträda som ett kollektiv och en politisk och juridisk påtryckningsfaktor i samhället. Alldeles för många pokerspelare tillämpar en egoistisk what’s-in-it-for-me-attityd och struntar i att engagera sig, och därmed hamnar vi gång på gång i denna Catch 22-situation: händer inget iögonenfallande attraherar man inte fler medlemmar, och utan fler medlemmar och därmed större ekonomiska resurser inom förbundet händer inget iögonenfallande.

Men ska vi på sikt få gehör och respekt för poker, krävs det faktiskt att vi har bredd och djup i medlemsskaran i Pokerförbundet. Jag behöver inte se längre än till Lotteriinspektionen, som har sagt att de skulle välkomna en stark representant för poker och Sveriges spelare. Och ditt första steg bör lämpligen vara att dyka upp på årsmötet i nästa vecka, betala in medlemsavgiften, och så rösta för pokerns bästa.