Här nere i stadsdelen Sultanahmet i sydvästra Istanbul väcks jag i gryningen varje morgon av muezzin borta från Sokollumoskén, där han kallar de rättrogna till bön: en upplevelse med en icke oäven melodisk charm, och som påminner om att jag befinner mig i en annan kultur och långt hemifrån.

Som vanligt passar jag på att jaga runt för att se vad jag kan hitta i spelväg. Islam är inte den spelvänligaste av religioner, som jag skrev om här i Superbloggen i en serie betraktelser över vad som väntar oss spelare i livet efter detta; men frånsett alldagliga kortlekar hittar man i alla fall domino, okey (även kallat raminoz: turkisk rummy med 106 brickor)…

… samt förstås ordinärt schack, där jag fann denna lyxiga uppsättning i keramik:

Men det spel som jag och många med mig nog ändå mest förknippar med Turkiet är tavla, nationalvarianten av bräde och backgammon – och stället man i så fall ska gå till är den stora basaren i stadsdelen Cağaloğlu:

Utbudet är enormt, men den klassiska latinska devisen caveat emptor gäller: må kunden se upp. På det första stället där jag började inleda seriösa förhandlingar försökte försäljaren slå i mig att mässingsdekorationerna i brädet som vi diskuterade var av guld, samt de vita plastpjäserna av pärlemor, vilket helt enkelt fick mig att vända på klacken och lämna honom – visligen utan att fälla de kommentarer som jag dock rätteligen borde ha gjort, men så slipper å andra sidan Turkiet att kalla hem sin ambassadör från Stockholm.

Efter det hittade jag dock så småningom detta ställe, med adress Kavaflar Sokak No 6-8 inne i den stora basaren:

Ägaren Serkan Almaz har vad jag kan se basarens mest välsorterade butik för just tavla-entusiasten – och, inte minst viktigt, visade sig ha en kärlek till spelet självt och till hantverket, vilket ledde till en mycket trevlig, spirituell och kollegial konversation oss emellan. Dessutom är hans utbud underbart brett, och jag föll så småningom för detta vackra bräde i valnötsträ med intarsiainläggningar:

Efter den affären tog han så från en undanskymd plats under disken fram detta tavla-spel, som normalt inte fanns framme till beskådande utan sparades till de gånger som konnässörer som undertecknad tittade in:

Jo – det fick mig att dra efter andan; och bilden gör helt enkelt inte detaljrikedomen och det utsökta hantverket rättvisa. Hans utgångsbud motsvarade en bit över 10.000 kronor… nu är frågan om jag kan tygla habegäret, och vad jag till äventyrs kan förhandla ned ett slutpris till… 🙂

…är kort.

Han vann flera miljoner vid pokerbordet, på bara några sekunder…

Tidningsartiklar i kvällspressen vill gärna få det till att det går så jädra fort att vinna pengar på poker. Det går med blixtens hastighet. På bara några sekunder.

Ett exempel skrevs nyligen i den HÄR artikeln på Aftonbladet.

Som att Ronaldo gör 1-0 i den 87:e minuten i en fotbollsmatch. Och det i referatet står: ”Ronaldo gjorde mål på bara några sekunder.”

Det är ungefär lika dumt. Det är banne mig lika dumt.

Man sitter och spelar poker i åtta timmar. Vinner en stor pott. Och någon hävdar att det går på ”några sekunder”.

Nääääeeeeje!!!

I går delades utmärkelserna GPI European Poker Awards för det gångna året 2014 ut, och så här blev pristagarlistan:

Årets kvinnliga spelare: Liv Boeree, Storbritannien

Årets manlige spelare: Ole Schemion, Tyskland

Årets turneringsprestation: Martin Jacobson, Sverige, för segern i WSOP Main Event

Årets pokerambassadör: George Danzer, Tyskland

Årets genombrottsspelare: Jack Salter, Storbritannien

Årets event (med ett inköp på över $2000): EPT Wien Main Event

Årets event (med ett inköp på upp till $2000): Battle of Malta

Årets pokerinnovation: Unibets lansering av en egen spelplattform

Årets industripersonlighet: Leon Tsoukernik, Tjeckien, King’s Casino

Årets pokermediapersonlighet: Marc Convey, Storbritannien

Årets pokermediainnehåll: Dokumentären ”Nosebleed” av Victor Saumont, Frankrike

Årets välgörenhetsinitiativ: REG (”Raising for Effective Giving”) Charity, med säte i Schweiz

”Lifetime Achievement Award”: Pierre Neuville, Belgien

Global Poker Masters “Most Valuable Player”: Giuliano Bendinelli, Italien (Team Italy)

Och man kan bara konstatera att Martin Jacobsons utmärkelse var i högsta grad välförtjänt – stort grattis!

Även om jag har haft semester så har dom övriga i styrelsen inte legat på latsidan. Man har bla hunnit med ett styrelsemöte där jag tyvärr inte kunde närvara.

Ett protokoll från det mötet kommer att komma upp på vår hemsida, likaså protokollet från årsstämman. (Att det inte har kommit upp tidigare är helt mitt fel.)

Men på mötet delades det ut konkreta ansvarsområden och jag kommer bla ansvara för att vi skall få in mer medlemmar, (Vilket vi alla givetvis hjälps åt med) samt hjälpa vår IT specialist Micke Torstensson med vår hemsida som vi vill ändra lite formatet på.

Övriga ansvarsområden kommer också inom kort redovisas.

När Ken Lennaárd  startade förbundet lyckades han driva upp medlemsantalet till osannolika 4000 medlemmar och få in 2,5 miljoner i pokerförbundets kassa.

Visst, det var andra tider då, men 4000 medlemmar…det är respekt.

Förbundet har alltid beskyllts för att mörka sitt aktuella medlemsantal och för att inte redovisa det offentligt på hemsidan.

Men det skall det nu bli ändring på.

Man kommer från och med idag att i ”realtid” kunna följa de svenska pokerförbundets medlemsutveckling på vår hemsida, tack vare Micke internetsskills.

Just nu har det svenska pokerförbundet enbart 14 tappra betalande medlemmar och den senaste medlemmen är ”Nick”.

Vi kommer att redovisa våra nya medlemmar på vår hemsida OM man vill outa sig som ny medlem. Antingen med sitt riktiga namn eller sitt alias. Men vi kommer givetvis att respektera dom som vill vara anonyma.

Förra året hade förbundet 430 betalande medlemmar och andledningen till att vi har droppat nästan ned till noll är att alla medlemskap upphör efter varje år.

Vi (Ulf och Hogge) är i färd med att skicka ut inbetalningskort till dessa 430 medlemmar, men oftast blir man medlem i samband med ett SM.

Men för att förbundet skall kunna bygga upp en stabil medlemsbas och få in pengar till förbundet redan den 1 januari varje år – så tittar vi på en lösning där man via vår hemsida, eller via sin bank, kan göra ett autogiromedgivande, så att man automatiskt varje år betalar in sin medlemsavgift på 100kr – 1 januari varje år – från sitt konto.

Får vi det att fungera så kommer vi inte få dessa ”drop” av medlemmar varje år och vi slipper även skicka ut inbetalningskort varje år.

Man kommer givetvis kunna betala in som vanligt utan ett autogiromedgivande via vår hemsida.

Vårt första mål är att slå förra årets medlemsantal och nå 500 medlemmar, sen kommer vi att ha olika delmål.

Men det stora målet och utmaning är att på sikt – slå och krossa Ken Lennaárd och nå minst 4001 medlemmar. Men då krävs det verkligen ett ”jättehästjobb” och  erbjuda våra medlemmar ett mervärde och andledning till att bli medlem. 

Vad som händer härnäst är att få till ett möte med Pokerevent och gå igenom avtalet. Ett avtal som vi ännu inte fått sett hela av.

Men så fort vi har fått till detta möte samt fått veta av Pokerevent vart det kommer att hållas så kommer vi  redovisa det får er hur avtalet ser ut och vart vårt SM 2015 skall hållas -via vår hemsida..

Här nedan via länken kan ni alltså se vår ”medlemsbarometer” i realtid och följa medlemsutveckling. TITTA i HÖGER HÖRN på vår hemsida

Hjälp oss att växa….

http://svenskapokerforbundet.se/nyheter/

Jag spelade en 1k-rebuy på CC förra veckan. Det var finfrämmat i form av Gnetarn vid bordet. Gnetarn bredvid Bluff-Bosse. Poker blir inte mer mångfacetterat än så.

När jag, med lite andan i halsen, kom sent tillbaka från matpausen så kunde jag inte hitta min plats. Det har jag aldrig varit med om innan och jag trodde för några sekunder att jag blivit galen. Lyckades jag åka ut innan matpausen, ändå? Eller är jag i själv verket fem timmar sen och har blindat bort mig?

Bortkommen, med händerna långt ner i varsin byxficka, går jag ändå fram till mitt gamla bord för att fråga om någon vet var jag ska sitta? En kille kollar lite förvånat på mig. Sedan på sin stack. Och inser att han har satt sig på rätt seat, men på fel bord…
– Oj, jag sitter nog på din plats?

Så tillägger han med ett flin.
– Men jag har plussat så det gjorde väl inte så mycket?

Jag hade alltså lyckats öka på min markerstapel utan att ens sitta vid bordet. Något jag hade svårt att klaga på.

Men frågorna började nu att hopa sig i min skalle och bland medspelarna. Det fanns många olika scenarier som hade kunnat inträffa, som hade gjort det aningen krångligt för tävlingsledningen. Vad hade hänt om han hade förlorat marker? Framförallt. Vad hade hänt om han hade åkt ur turneringen med min stack?

Bluff-Bosse lyckades i för sig, i en Gin&Johnny-dimma, sätta sig på fel plats i ett cashgame i Dublin för några år sedan. Och drog iväg hela stacken på ex antal hundra euro innan en stackars tysk undrade vad i hela friden som försiggick? Men cashgame är lite enklare att fixa. Det var ju bara för Bosse att hosta upp pengar till tysken.

I en turnering blir det däremot en mer komplex problematik om någon sätter sig på en annan spelares plats och bustar turneringen. Om det inträffade, och du var brush, hur hade du dömt?

Vad gör man dårå?

Jason Wheeler kan vara den roligaste människa jag har på min Facebook. Efter att folk klagat på att inte få hans dagliga rapporter la han

äntligen

upp en idag som summerar läget här rätt bra…

Number of days in malta:4
Number of times I’ve said ”holy shit its windy as fuck”:14
Number of times I said ”its a nice day out”:1
Number of silly Europeans swimming in outside pool anyways:1
Swimming outfit of choice: tight Speedo
Only food that is edible on island: seafood or italian
if u want to get food p oisioning eat at: any mexican rest in malta
Number of times I made it to breakfast: 1
How many times ive eaten italian in 4 days: 4
Percent chance im gaining weight in malta: 100
Weirdest topping on today’s pizza: boiled eggs.
Favorite pizza so far: calabresa
Percent chance I eat pizza or pasta every day of the week: 95
Biggest downside to malta: no hookers or blow
Biggest reason ept will return: endless room space for tables and scheduled during off-season
Best addition to tour: midnight hyper t urbos (thanks for listening Neil n co.)
Best restaurant near casino: moak cafe
If u removed the poker players st julians malta would be: a ghost town
Number of players in 1k razz tourney: 33
Number of players who prob understand the rules: 18 + – 3
Biggest fail of pokerstars online: running scoop in may instead of april
So far if I could do it all over again: I would have flown to amsterdam and spent all my buyins on weed

Själv har jag jobbat och slitit i dagarna fyra som ni kan se på bilden nedan:

Tack Micke Norinder (och de andra tre) som fångade mig på bild. Vaknade några minuter senare av en härlig dreggelpöl på soffan. Som sagt. Det är ett hårt liv på touren (haha).

Jag har haft världens härligaste gäng som railat mig säkert fyra timmar här på pressläktaren…

Jag har inte snackat så mycket med Sara innan denna turnering men hon verkade som en rolig tjej. Nu har jag fått det bekräftat efter en intervju igår där vi satt och skrattade mer eller mindre hela tiden och hon fick ursäkta sig och säga: ”det där kan du inte ta med”, ”det där kan du inte ta med” efter att ha hävt ur sig det ena och det andra. ”folk kommer verkligen tro att jag är helt knäpp om du skriver det. Eller vänta, det vet de flesta som känner mig ändå” *skratt*.

Sara och hennes pojkvän Tuomas är superhärliga och jag hoppas att hon får förlängt med PokerStars för hon är verkligen en grym ambassadör för poker

Imorgon bitti ska vi byta hotell för tredje gången sedan vi kom till Malta i lördags… Snark! Var egentligen bokade att bo på Be.Hotel. Det hade varit toppen om vi hade varit partyprissar men när man ska jobba funkar det inte riktigt att inte få sova för att man bor vägg i vägg med Hugos nattklubb. Eller att internet inte funkar. Rätt kallt. Så vi fick byta men där kunde vi bara bo tre nätter och nu ska vi flytta igen till ett där de bara har plats två. Sen får vi väl se var vi tar vägen men jag sa till EPT-hotels att jag kan skriva en guidebok till dom på olika hotell till nästa år!

New Orleans, New Orleans, vilket ställe. Helt fantastiskt.

Denna stad kommer jag att åka fler gånger till.

Dock fanns det väldigt mycket misär och eländighet och många har det riktigt tufft och man varnade turisterna från att gå i vissa områden på nätterna.

Skyltar med text som uppmanade att enbart gå i större grupper. Men jag kände mig ändå trygg i denna stad som rankas som den 6:e mest kriminella staden i USA.

Nu blev det inte mycket poker eller spel på denna resa. Det fanns så mycket annat att göra helt enkelt och pokern kändes mindre viktigt.

Så tyvärr kan jag inte lämna några bra recensioner från denna resa avseende spel. Man hade ett casino (säkert flera, men jag kollade inte upp det så noga) som ägdes av Harrahs – samma ägare som äger halva Las Vegas – som låg nära French Quarter, där vi bodde och där jag tycker att man skall bo.

Men jag kan ge några ekonomiska tips – vilket är väl så viktig för en pokerspelare.

Det fanns många bra och billiga nöjen i New Orleans.

Ett bra och billigt nöje (väldigt billigt då det var ”gratis”) var att på nätet anmäla sig på gratis ”Walking Tours” av olika slag.

Det är ett bra och tryggt sätt att lära känna staden då man går i större grupper.

Vi hade anmält oss på ”French Quarter tour”, där man under två timmar fick lära sig området lite bättre och få hört om olika intressanta platser.

Vi hade även anmält oss till en gratis vandring där man under 2 ½ fick lära sig mer om maten i staden och om det Creolska och Cajunska köket. Även här vandrade vi omkring i French Quarter – som är den äldsta och mest historiska delen av New Orleans.

Vi anmälde oss även till en ”Haunted Houses and Places – som var riktigt bra. Denna betalade vi dock för men det finns även gratis varianter. Skillnaden är bara att man ger mer dricks i gratis varianten. Kvaliteten är lika bra.

Det finns även en massa andra gratis vandingar – som varar ett par timmar – såsom ”Voodoo and Cementary tour”, ”Garden District tour” och hel del annat.

Det fanns många gratis och bra museér och sedan att bara gå längs den beryktade ”Bourbon Street” – som är en helt galen gata, med horor för alla kön och smaker, artister, barer, musik, fyllon, kaos, kärlek och glädje – är ett väldigt billigt nöje.

Dock kände vi att en kväll fick räcka.

Bourbon Street när vi var där – en fredag och ”springbrake”  – var helt sinnesjukt. Det var som en blandning av Downtown Las Vegas på Freemont Street och en Midsommarfest på crack x 10.

Parallellgatan där vi bodde – Royal Street,  endast 2 min undan  – totala motsatsen.

Någon annat man skall ha i åtanke ifall du har en hyrbil är att det kostar skjortan att parkera. Det finns säkert billiggare alternativ ifall man kollar upp på nätet, men vi parkerade vid hotellet då det var smidigast.

Man har såkallad ”Valet parking” där dom parkerar åt dig och bilen står tryggt och säkert.

Jag trodde det kostade $15 om dagem + tax – men fick en chock när jag fick räkningen.

Det kostade $45 om dagen och vi parkerade i fyra dagar. $180 fick man betala. 1500kronor ca med dagens växelkurs. Fy fan.. .

Så kolla upp vad hotellet debiterar innan vid bokning, så kanske det finns möjlighet att pruta.

Staden levde i alla fall upp till mina förväntningar.

En annan sak som jag fick med mig var hur många casinon det fanns längs vägarna och i städerna i Texas och Loisiana En del riktigt mysigt.

Jag tror inte att jag får tjejen med på det, men jag hade gärna åkt samma resa igen, Houston, Dallas, Shreveport och ner till New Orleans och sedan till Houston och bara checkat in på de olika casinons som fanns längs vägarna och städerna.

Det får bli nästa gång…

Vill ni läsa lite mer om mina gratis vandringar och om New Orleans så gå in på min blogg.

http://vegas2008.blogg.se

New Orleans är verkligen en fantastisk musik stad.

I denna Pub kunde man göra sin behov samtidigt som man ”wailade” ned en 500 gramare och sjöng Sweet Georgia Brown – även om det i mitt fall inte kommer några ”Sweet Georgia Brown” – i alla fall inte om du frågar tjejen.

Alex Dreyfus är utan konkurrens den mest drivna entreprenören inom poker. Han skapade Winamax som han sen sålde, sen gjorde han Global Poker Index och köpte upp Hendon Mob som nu är sammankopplade. Senast i raden av allt han dragit igång är Global Poker Masters som startade här på Malta igår inne i ett särskilt rum bredvid den stora spellokalen. Var nere och kollade och formatet är lysande även om det självklart är första gången så finns det lite barnsjukdomar men ett sån’t här koncept är riktigt kul. Även om poker är en individuell sport vet nog många av er hur kul det är att spela i lag.

Ni som är nyfikna kan kolla på det live med de härliga hosterna Kara Scott och Eric Denis. Läs mer HÄR!

Alex Dreyfus

Kara Scott

Malta är fantastiskt som alltid även om det inte är lika härligt som när vi var här under SM för 1,5 år sedan. Det blåser lite men samtidigt är det underbart att behöva skrapa rutorna hemma och slippa bära jacka. Att ha tagit med mannen i mitt liv och visat honom mitt jobb är också grymt kul! Detta är min vardag. Hans är som bonde. Lite skilda världar om man säger så men som den hobbyspelare han är har han slickat sig runt munnen sedan imorse när han gick upp och drog till kasinot efter att inte ha kunnat sova eftersom vårt hotell ligger precis i partydistriktet. Håller på att försöka byta. För tio år sedan hade detta varit ett nöthotell men är på tok för gammal för att bara få några timmars sömn.

Spelade en välgörenhetsturnering igår där alla pengar gick till organisationen Helping Hands och konstaterade att jag fortfarande suger på poker (haha)

16 svenskar vidare av de 40 som startade i IPT Malta Main Event. Stort lycka till idag grabbar och tjej! Bäst ligger Jonatan Hellman som sent igår konstaterade att han älskar Malta. Uppenbarligen av mer än en anledning!

EPT facts: The price of a beer in Malta equals 1/3 of a banana in Barcelona. Just saying. #EPTMalta #fallinginlove @PokerStarsSE

— Jonatan Hellman (@Jonatan_Hellman) 19 mars 2015

Heja Jonatan och alla andra. Håller tummarna från Sverige! Vi ses imorgon.

Chipcount och seatdraw inför idag hittar ni som vanligt på PokerStars-bloggen!

2 dagar i den lilla spelhålan Shreveport är över och det blev inte så mycket poker som jag hade hoppats på. Rättare sagt – inget alls.

I Shreveport finns det ca 10 -15 casinon, men jag hade lyckats hitta ett där man inte hade poker.

Bra poker fanns bla på Horseshoe Casino och Eldorado.

Vi bodde på ett casino som är den nyaste i staden och som fyller 2 år i sommar. Casinot hette Margaritaville och var ett fräscht hotell i ”Las Vegas Style”.

Bredvid hotellet hade man ett stort utomhus outlet för den köpsugne. Där fanns även en bra biograf, där vi såg filmen ”American Sniper”.

Nu blev det som sagt ingen poker, utan jag prövade lyckan i stället på deras enarmade banditer – vilket jag är mycket svag för.

Precis som i Vegas – bjuds det på gratis dricka ifall du spelar. Men glöm inte att ge dricks. Minst $1 per drink. Dock var det flera som inte gav någon dricks, vilket jag faktiskt aldrig har sett i Vegas.

Nu är jag ingen Highroller när det gäller dessa maskiner. Snarare tvärtom. Jag är en riktig lowroller.

En riktigt Ove Sundberg.

Men det är inte för pengarna jag spelar utan för ljudet. Man blir ju så glad när man vinner.

När jag och tjejen är i Vegas brukar lägga i $20 i en 1 cents maskin och försöker ”grinda” upp det till det dubbla, samtidigt som vi tittar på alla andra som spelar och dricker gratis dricka och myser tillsammans.

Ett roligt och billigt nöje. I allfall om du frågar mig och Sundberg

Jag har dessutom en speciell teknik när jag spelar där jag försöker hitta rätt ”flow” i mina satsningar.

Jag varierar mellan att satsa lågt och högt – och hittills ligger jag faktiskt på plus.

En välklädd äldre färgad man från Louisianna –  som iakttog mig på en stol bredvid –  förstod inte helt min taktik. Han muttrade något om att ”you cant win big if you dont bet big” – vilket han iofs hade rätt i.

Men jag är lite av en ”low ball player” när det gäller dessa maskiner…eller spel överhuvudtaget.

Han var trevlig men lite störande när han hela tiden kommenterade mitt spel.

Jag frågade då honom hur det gick för honom – man han var tydligen ”broke”.

Det gick rätt så bra för oss och jag hittade ”flowet” och den färgade mannen blev nog lite imponerad.

Jag lyckades grinda upp till $100 vilket är bra på en 1 cents maskin.

När jag skulle lämna maskinen  för att äta bad den färgade mannen om att få $2 – vilket han fick.

Efter maten och något glas vin senare – så grindade vi vidare och av en ”slump” satte sig den färgade mannen bredvid oss.

Vi spelade någon timma och tappade ca $10 på denna session och när vi skulle lämna så frågade mannen igen ifall han kunde få $2 – vilket han fick.

Det blev ingen poker denna kväll inte heller kvällen efter. Ibland finns det så mycket annat man kan göra och som är ”viktigare” än poker.

(Mer om detta kan ni läsa i min egna blogg: http://vegas2008.blogg.se)

Resan går nu vidare och till en stad som har allt det som jag är intresserad av:

1. Poker

2. Mat

3. Musik

4. Spöken/Voodoo och andra okulta företeelseer

5. Historia

6. Konst

7. Antikviteter

Jag har skyhöga förväntningar om denna stad: New Orleans.