Här nere i stadsdelen Sultanahmet i sydvästra Istanbul väcks jag i gryningen varje morgon av muezzin borta från Sokollumoskén, där han kallar de rättrogna till bön: en upplevelse med en icke oäven melodisk charm, och som påminner om att jag befinner mig i en annan kultur och långt hemifrån.

Som vanligt passar jag på att jaga runt för att se vad jag kan hitta i spelväg. Islam är inte den spelvänligaste av religioner, som jag skrev om här i Superbloggen i en serie betraktelser över vad som väntar oss spelare i livet efter detta; men frånsett alldagliga kortlekar hittar man i alla fall domino, okey (även kallat raminoz: turkisk rummy med 106 brickor)…

… samt förstås ordinärt schack, där jag fann denna lyxiga uppsättning i keramik:

Men det spel som jag och många med mig nog ändå mest förknippar med Turkiet är tavla, nationalvarianten av bräde och backgammon – och stället man i så fall ska gå till är den stora basaren i stadsdelen Cağaloğlu:

Utbudet är enormt, men den klassiska latinska devisen caveat emptor gäller: må kunden se upp. På det första stället där jag började inleda seriösa förhandlingar försökte försäljaren slå i mig att mässingsdekorationerna i brädet som vi diskuterade var av guld, samt de vita plastpjäserna av pärlemor, vilket helt enkelt fick mig att vända på klacken och lämna honom – visligen utan att fälla de kommentarer som jag dock rätteligen borde ha gjort, men så slipper å andra sidan Turkiet att kalla hem sin ambassadör från Stockholm.

Efter det hittade jag dock så småningom detta ställe, med adress Kavaflar Sokak No 6-8 inne i den stora basaren:

Ägaren Serkan Almaz har vad jag kan se basarens mest välsorterade butik för just tavla-entusiasten – och, inte minst viktigt, visade sig ha en kärlek till spelet självt och till hantverket, vilket ledde till en mycket trevlig, spirituell och kollegial konversation oss emellan. Dessutom är hans utbud underbart brett, och jag föll så småningom för detta vackra bräde i valnötsträ med intarsiainläggningar:

Efter den affären tog han så från en undanskymd plats under disken fram detta tavla-spel, som normalt inte fanns framme till beskådande utan sparades till de gånger som konnässörer som undertecknad tittade in:

Jo – det fick mig att dra efter andan; och bilden gör helt enkelt inte detaljrikedomen och det utsökta hantverket rättvisa. Hans utgångsbud motsvarade en bit över 10.000 kronor… nu är frågan om jag kan tygla habegäret, och vad jag till äventyrs kan förhandla ned ett slutpris till… 🙂