Eftersom riksdagen nu snart ska debattera möjligheterna till en omlicensierad spelmarknad – se mitt tidigare inlägg nedan – verkar det tack och lov som om den tiden till sist kan vara förbi när vissa politiker av allehanda kulörer in i det längsta vill sätta fingrarna i öronen, hålla för ögonen och fåfängt hoppas på att ett förbud mot allt utom statligt sanktionerad, hårdbegränsad, krav- och rättvisemärkt, fotriktig folkhemsgambling gjord på 100% naturliga råvaror ska få ”problemen” att försvinna av sig själva.

     Historien visar nämligen att det gör de inte.

När ett fenomen så inkodat i vårt DNA som spel bevisligen existerar hjälper nämligen inte totalförbud, eller ett överdrivet begränsande i stil med den inställning de brittiska viktorianerna på 1800-talet hade till sex: vi vet att det förekommer, men försöker att inte låtsas om det – och ni i folkdjupen som tvunget måste hålla på med det bör helst njuta så lite som möjligt av det, tack så mycket.

     På senare tid har det varit i främst asiatiska länder som regeringar och myndigheter under uppmärksammade former antingen helt har förbjudit kasinon, som i t.ex. Japan och Thailand, eller surmulet tillåtit kasinon men hårt kringskurit lokalbefolkningens möjligheter att besöka dessa, som i t.ex. Sydkorea och Vietnam.

     Just Sydkorea har i skrivande stund 17 licensierade kasinon, varav dock 16 är förbjudna för lokalbefolkningen. Det sjuttonde är Kangwon Land Resort, som ligger rejält avsides uppe i Baegunsanbergskedjan i Jeongseon-distriktet:

Att förlägga det enda kasinot dit sydkoreaner själva har tillträde på lååångt avstånd från huvudstaden, har dock inte haft den tilltänkta effekten. Tvärtom besöks Kangwon av runt 10.000 besökare per dag, trots att det runt alla spelbord och spelmaskiner bara ryms 2000! Trängseln är alltså enorm, och det har blivit en industri för en del skrupelfria individer att direkt efter öppningsdags ockupera en stol för att sedan sälja den till högstbjudande, bland alla de spelsugna individer som väller in i lokalerna. Och inte bara det: Kangwons omsättning är högre än hos alla de andra 16 kasinona sammantagna! Sydkoreanerna, med sitt uppvisade beteende, räcker alltså lång näsa åt alla stupida politiker och välmenande myndigheter som kommit på detta befängda infall om inskränkningar.

     I Thailand fick vi i förrförra veckan ett exempel av likartat slag. Då slog polisen till mot den illegala spelklubben Tao Pun i Bang Sue-distriktet i Bangkok, och konfiskerade allt de hittade därinne – inklusive en enarmad bandit och åtta skjutvapen. Notera för övrigt mängderna av spelkort på golvet, i denna bild publicerad i Bangkok Post:

Det var inte första gången som polisen gjort en räd mot Tao Pun; tvärtom har de gjort det över ett dussin gånger tidigare! Varje gång har dock spelklubben återuppstått tämligen omgående och i samma lokaler, eftersom den informelle ägaren sägs vara en ”mycket inflytelserik person” i staden. Enligt polisöverste Seehanat Prayoonrat, chef för antipengatvättenheten, har man dock nu tröttnat på den onda cirkeln: byggnaden på Soi Khao San-gatan där Tao Pun omfattat tre våningsplan har därför mer eller mindre konfiskerats, och ska nu göras om till en kombinerad polisstation och informationskontor för att garantera att det äntligen är stopp för den illegala verksamheten.

     Men Tao Pun har bara varit en av flera tusen större eller mindre spelhålor över hela Thailand – liksom det finns ytterligare sådana etablissemang i Laos, Burma, Malaysia, Kambodja och så vidare. Ju färre möjligheter befolkningen i ett land har att spela legalt, desto ivrigare kommer kriminella individer alltid att vara när det gäller att tillfredsställa det behovet.

     Och det är en lektion som våra riksdagspolitiker – varav en handfull faktiskt läser Superbloggen, vet jag av erfarenhet – gärna får ta med sig nu när spelmarknaden ska debatteras den 19 mars: är den bästa lösningen att vidmakthålla onödiga förbud… eller att omlicensiera samt öppna upp, och därigenom tillhandahålla en legal, transparent, välreglerad industri som effektivt kan beskattas och övervakas för spelarnas och allmänhetens bästa? Jag vet i alla fall var jag själv står.