Väl hemma från en veckas semester i Istanbul – någonstans ska jag ju då och då bränna av mina Star Alliance-poäng – kan jag konstatera att staden är väl värd ett besök, med sitt överflöd av historiska och religiösa byggnader som den berömda Blå Moskén…

… och den magnifika Hagia Sophia, en gång under flera hundra år kristenhetens största kyrka…

… där vikingen Halvdan för över 1000 år sedan vanvördigt ristade in några runor i den övre marmorbalustraden, enligt klassisk jag-var-här-modell:

I det storslagna palatset Topkapi Sarayi hittar man bland mycket annat denna sal, där sultanerna från ”tronen” i mitten lät sig underhållas på kvällarna av musiker samt av danserskor från det intilliggande haremet:

Och går man runt i denna mångmiljonstad hittar man udda och charmiga hus…

… den egyptiska kryddbasaren…

… kul information om öppettider…

… skyltar som kittlar nyfikenheten…

… och den smidigaste resan från Europa till Asien jag någonsin varit med om, tunnelbanan från Sirkeci till Üsküdar under Bosporen tar bara fyra minuter och kostar motsvarande 15 kronor! 🙂

Spel då? Jag skrev lite om ämnet i ett tidigare inlägg nedan, och i likhet med de flesta muslimska länder är utbudet av spel generellt fattigare än i Västeuropa – men så här såg det i alla fall ut i en av stadens större och bättre sorterade leksaksbutiker, med en hylla för klassiker som schack, tavla/backgammon/bräde och till och med några pokermarker…

… samt en annan hylla för modernare varumärkesspel som Monopol och Jenga:

Det exklusivaste spelet jag såg under mitt besök fanns i en monter på Topkapi Sarayi och var ett schackspel i guld och bergskristall från 1500- eller möjligen 1600-talet; trots fotoförbudet lyckades jag smyga denna bild när vakterna tittade åt ett annat håll…

Tyvärr fanns i gengäld inte den kända mamluk-kortleken utställd på Topkapi när jag gjorde mitt besök: den kortlek som är från omkring år 1500 och av högst sannolikt egyptiskt ursprung. Korten hittades på 1930-talet i Topkapis samlingar av forskaren Leo Aryeh Mayer, som skrev en avhandling om dem. Trots att leken beklagligtvis inte är komplett utgör den ett utsökt exempel på islamisk konst – här är en bild (lånad från nätet) på några av korten:

Inte heller kunde jag inne på Topkapi Sarayi upptäcka något vackert tavla som tillhört någon sultan, men i gatuvimlet ser man det spelet utövas här och var:

I den stora basaren hittade jag detta vackra intarsiabord med ett infällt tavla-bräde:

… samt denna högst moderna t-tröja med spelkortsmotiv:

En ring med ett symboliskt klöveress såg jag också på ett ställe:

Och i Istanbul finns såväl restaurangen The Fish…

… som klubben Jolly Joker:

Allt som allt är Istanbul som sagt värt ett besök, inte minst för den hängivet backgammonintresserade!