Det är arton år sedan den här lilla affären utspelade sig – men den har faktiskt sina tidlösa poänger.

En ny Bondfilm, ”Tomorrow Never Dies”, skulle ha svensk premiär då och någon på den svenska avdelningen av distributionsbolaget Time Warner ansåg sig ha kommit på en ’lysande idé’: att som PR-jippo anordna en frågesporttävling på temat 007. Förstapriset var en resa för två till London; och andrapriset en (då) komplett samling av alla Bondfilmer på VHS. (Jo, det här var innan DVD-formatet hade slagit igenom ordentligt.) Sedan följde några priser som jag inte minns, och så en hel drös med biobiljetter som tröstpriser förstås.

Måhända var marknadsföringsidén som sådan lysande, men svenska Time Warner satte alltså ett klantarsle på att göra jobbet. Det var när jag på en biograf kom över en av tävlingsbroschyrerna och i raden av 8-9 frågor såg formuleringen ”Vem var den förste skådespelaren som någonsin gjorde rollen som Bond?” som jag insåg att jag hade Londonresan som i en liten ask.

Jag är nämligen en av de ytterst få personer i Sverige som kan det korrekta svaret på den frågan.

Låt mig, kommen så här långt, skjuta in att jag är definitivt ingen dununge när det gäller ämnet frågesport. Jag har skrivit frågor och svar till åtta olika publicerade frågespel, tre böcker med frågesport, och dessutom skrivit frågor till ett antal TV-produktioner som Supersvararna, Sverigeleken och Jeopardy!, för att nämna några. När Expressen 1999 provspelade samtliga frågesportspel på den svenska marknaden just då för att utse en vinnare vad det gällde noggrannhet och underhållande ämnen, var det mitt ”Geni 2000” som segrade. Totalt har det blivit uppemot 20.000 frågor sammanlagt under årens lopp. (Och jo, jag är som ett resultat av det svårslagen i t.ex. Trivial Pursuit; senast jag spelade det var jag ensam på ena sidan bordet, mot ett lag bestående av fyra vuxna på andra sidan för att ’jämna ut oddsen’. Jag vann ändå.)

Det har fört med sig att jag väl vet vilka fällor som finns när man skriver just frågesport: ett veritabelt minfält av potentiella olika sätt att göra bort sig på respektive utmana deltagarna med, vad gäller försåtliga formuleringar, vilseledande verb och antydande adjektiv… för att inte tala om farorna med dålig faktakoll. Därutöver har jag haft en viss kärlek till just ämnet James Bond, och har sett samtliga filmer och läst samtliga Ian Flemings böcker om denne agent. Jag vet vad 007 har i handikapp i golf, vad det står på hans hustrus gravsten, vet i vilken film flera olika personer står uppräknade som ”James Bond” i rollistan, och kan namnet på den enda av Bonds alla brudar som blev med barn som ett resultat av den romansen.

Och nu stod jag alltså där 1997 med Time Warners tävlingsbroschyr i handen, och insåg att någon på bolaget hade gjort bort sig. Big time; ett riktigt Jamaica mistaica.

Jag plitade ned det korrekta svaret på skådespelarfrågan, tillsammans med de korrekta svaren på de övriga frågorna, fyllde i namn och adress, såg till att ta en fotostat eller två som bevis, postade kuvertet och väntade på att Time Warner skulle höra av sig och gratulera.

Deadline kom och gick; ingen kontaktade mig.

Artigt ringde jag Time Warner för att förhöra mig om saken. Jo då, tävlingen var avgjord fick jag veta genom marknadsföringsavdelningen, och det var en dam uppe i Kiruna som hade vunnit. Eftersom jag innehar presslegitimation var jag djärv nog att fråga om jag kunde få hennes namn, och fick det. Hennes efternamn var så ovanligt att det inte var någon konst att spåra upp personen via nummerbyrån, så jag ringde henne och frågade vänligt – och hon hade förstås intet ont anande samt helt felaktigt svarat Sean Connery på den avgörande frågan.

Vem som i verkligheten var den förste skådespelaren som någonsin gjorde rollen som Bond? Här har du honom:

Kände du inte igen honom? Piece of cake, baby: det var amerikanen Barry Nelson, år 1954 i TV-kanalen CBS i en timslång bearbetning av ”Casino Royale”. Så nu vet du det.

Ett nytt samtal, nu till Time Warner för att be att få tala med den ansvarige för hela frågesportupplägget. Den personen, kunde jag höra i luren när jag lugnt och sansat påtalade fakta, fick ögonblickligen mentala frostskador på fötterna och hänvisade med darrande röst till den stockholmska advokatbyrå som handhade Time Warners affärer.

Det var en inledningsvis snorkig lagvrängare som tog emot mitt samtal och försökte insistera på att det var ”självklart” att man med skådespelarfrågan avsåg på film, inte i TV. Om han med det trodde att han kunde prata omkull mig, gjorde han en lika stor tabbe som den som skrivit frågorna för tävlingsbroschyren. Jag läste upp den exakta formuleringen för honom ett flertal gånger, bemötte stringent hans allt ihåligare argument och lotsade honom genom semantikens sinnrikheter, och till sist gick han motvilligt med på att en braktabbe hade begåtts, att jag var den ende i hela Sverige som hade svarat korrekt på samtliga frågor i tävlingen, och frågade vad jag ville ha som kompensation.

Eftersom jag redan då hade varit i London 20-25 gånger, kändes det lite onödigt med ytterligare en resa. Jag ville inte vara över hövan ogin så vi enades om den där kompletta VHS-samlingen, plus en kartong med originalbioaffischer till samtliga de sexton första Bondfilmerna, och i utbyte skulle jag hålla tyst om saken under överskådlig tid så att Time Warner slapp gliringar i pressen inför premiären.

Den tidsgränsen får väl anses ha löpt ut nu, varav detta inlägg om fällorna med frågesportskrivande… och i min källare står fortfarande kartongen med de sexton olika bioaffischerna med 007, i absolut mint condition, obs, och med samlarvärde! Någon Bondentusiast därute som vill ge mig ett anständigt bud? Eller ska jag lägga ut hela kollektionen på Blocket/eBay/Tradera?