Nä, jag kan inte låta bli. Jag går in på wsop.com och kollar resultatlistorna från årets första trevande WSOP-event. Det var inget jag ville. Bara något min kropp tvingade mig till, som om jag vore sinnessvag. För den triggern öppnar dörrar jag inte vill ska öppnas riktigt än.

Flyget är bokat. Hotellet likaså. Om några veckor åker jag över. Men det känns för långt tills dess.

Resultatlistorna består nästan uteslutande av amerikanska namn jag har aldrig hört talas om. Men det spelar ingen roll. Jag är avundsjuk på varje Brad, Billy, Frank och Lance. För de sitter där, i pokerns himmelrike. Och jag här…

Jag får trösta mig med att SM har dragit igång på CC i Stockholm och att jag åker dit på torsdag för att spela Main Event. Det är en bra tröst. Men de där resultatlistorna. Det är en vemodig känsla att ha ett halvt jordklot mellan sig själv och den där brinnande mittpunkten på Rio. Där Chris Björin redan hunnit casha i två event…

Event #5, The Colossus, slog dessutom deltagarrekord med 22 374 spelare. Otroligt. Visserligen var inköpet låga 565 dollar. Men ändå. Vem sa att pokern var död?

Just nu är det bara 35 spelare kvar i the Colossus. Men jag vet redan vem vinnaren är…

När jag räknar ihop den totala prispoolen landar den på 11 187 000 dollar. Det innebär att arrangörerna själva får nästan 2,5 gånger förstapriset. De tar nämligen 1 454 310 dollar från den ursprungliga potten. 65 dollar av 565 går rakt in i kassan.

Vinnaren av event #5 är WSOP. I utklassningsstil.

Man kan fråga sig hur mycket värde det egentligen finns med 30% skatt och dessa höga avgifter till WSOP?

Ändå sitter jag här och längtar till de där AC-snoriga, gigantiska pokerrummen. Till atmosfären och människorna.

Som om jag vore sinnessvag.