Jag är framme. Och jag gillart. Vegas – jag är här nu! Feel the force!

I år har jag, förutom Norrländskan, med mig hennes bror och fru. Både inbitna norrlänningar.
– Jo, det är inte som Norrland precis…sa Magnus och sippade på sin kaffe på Planet Hollywood idag.

Man blir lätt lite avundsjuk på någon som är här första gången. Jag minns hur storartade alla intryck var. Allt som fanns allt uppleva. Idag klev vi in på Rio för första gången under vistelsen.
– Näe, men dra åt helvete! sa Magnus när vi äntrade det största pokerrummet Pavilion.
Som pokerfantast blir det så klart lite annat än spelet vid köksbordet eller att besöka kasinot i Sundsvall en gång per år.

Själv köpte jag in mig i ”Little drop” för 1111 dollar som jag ska spela imorrn. Hunnit med en turre innan den, en deepstack på Venetian för $1600. 400 spelare innebar ett förstapris på $130k. Det startade ruggigt fint och jag gick enkelt vidare till dag 2 med 70bb.

Det kändes helt ok när bubblan sprack med 45 spelare kvar. En klonk i första turren skulle ju innebära en magisk frirulle för resten av resan. Med 38 spelare kvar hittar jag AA i lilla blind. Jag ser en raise och en 3-bet framför mig. Mumsi mumsi! Kom till pappa! Funderar på hur jag ska spela handen då jag är rädd att det blir för uppenbart med en 4-bet från min sida i detta läge. Men grejen är att de här gubbarna är för dåliga för att inse det uppenbara så det går bra att spela med öppna kort. Så jag 4-betar. Det tar fem sekunder innan jag hör de magiska orden ”all in”. Slänger in mina marker snabbare än jag klickar bort en telefonförsäljare. Blir ännu mer nöjd när jag får se AKo.

Floppen QT3.
– Oh, a sweat! utbrister gubben förnöjt.

Turn 8. River J.

Tröstpriset på $3200 värmde inte särskilt gott alls.

Det är ju inte som i Norrland precis. Där vet alla att  dybbans pocket rockets alltid står.
– Jag sparar turen till Main Event, sa jag till Dan Glimne.
– Men du vet väl att tur inte går att spara? svara han.
– Fan då…