1 April – 2008, 14:45

Vid Lunch fick jag informationen att man har koll på mitt bagaget och jag skall tydligen få det senare på eftermiddagen.

Det skulle bli underbart att få byta ut mina svettiga kläder som jag vandrat omkring i gigantiska hotell komplexet. Måste ha luktat som en uteliggare.

Hungern gjorde sig påmind och jag tog en lunch på Saharas NasCar restaurang. Åt en kycklingpasta som sköljdes ned med klorerat poolvatten.

– Fy fan, vad äckligt tänkte jag för mig själv. Kan vatten bli äckligare? Det får bli köpevatten i framtiden.

Kranvattnet i USA smakar inte lika lyxigt gott som hemma i Sverige.

Jag hade haft en massa problem med mitt internet på rummet så mr Joe (teknikern på hotellet) hade varit upp hos mig hela 3 ggr på den korta tid som jag hade varit på hotellet så mr Joe och jag vi började bli kompisar.

Mr Joe berättade att även han brukade spela en del poker, men inte på Strippen, utan han brukade spela på Hotell New Orleans. Han gillade stället och människorna där bättre. Mer ”locals”.

Maten och drickat är billigare om man väljer att äta på ställen som inte låg direkt på strippen.

När jag skulle in på rummet efter min sena lunch så kom jag inte in på rummet.

Av en slump kom mr Joe förbi.

Han sade att folks räkningar hamnade på mitt rum. Hur en mekaniker visste det förstod jag inte helt.

Vi fick ringa Joe nr 2, så att dom fick byta låsen på dörren som hade fått fullständigt frispel.

Väl inne på rummet konfirmerades det som mr Joe 1 hade sagt; att jag hade fått andras räkningar på mitt rum och beloppet var över $2500. På tvn kunde man kolla allt man handlar för och se den aktuella räkningen.

Man hade tydligen något problem i systemet så jag hade fått 5 olika personers räkningar på mitt rum. Men dom hade allt under kontroll sade dom. Det var lätt att reda ut vad som var mitt och inte, eftersom jag enbart hade köpt en lunch som jag hade skrivit upp på rummet.

Bagaget kom så äntligen vid 16.

Jag bytte om snabbare än blixten snabbt och tog en taxi till RIO och planen var att spela min första turnering. Oj vad jag var laddad.

Utanför hotell lobbyn på Sahara stod taxibilarna på rad ett stycke undan. En man som ansvarade för taxikön visslade och vinkade tills sig en taxi till mig.

Mannen öppnade dörren och jag gav han $1.

Mannen tackade och sade ”RIO” till chauffören.

I Vegas kan du inte vinka till dig taxibilar från gatan utan du måste alltid kliva på ifrån något hotell eller köpcenter.

Jag var grymt nyfiken på RIO – det var ju ändå där som VM i poker spelades de sista åren. Jag ville se borden, lukta på atmosfären.

Jag letade upp pokerrummet, men tyvärr hade dom inga turneringar igång just denna dag då dom hade en genomgång för alla WSOP dealers inför WSOP som skulle spelas senare under sommaren.

Men dom hade dock 3 bord öppna för kontantspel.

Jag har förbjudit mig själv att spela cashgames. Dels för att jag är mycket bättre på turneringar, men även för att jag hade en förmåga att ”tilta” i väg pengar under mina cashgame sittningar när jag blev utdragen.

Men en, eller två, ja kanske tre dagar hade jag dock ändå tänkt att spela cash – så en av dagarna kunde ju likagärna vara just idag, tänkte jag för mig själv när jag övertalade mig att ”cashgame” ändå nog var min grej.

Jag hade innan avfärd till Las Vegas lagt upp en dagsbudget för poker som jag skulle hålla mig till och jag planerat att använda en del av budgeten för kontantspel.

Ifall jag loosade en dagsbudget på poker så fick det vara slut på poker för den dagen, såvida jag inte låg plus. I så fall kunde jag använda en del av dessa plusspengar.

Jag orkade inte åka därifrån för spela turnering någon annanstans så jag beslöt mig för att spela på ett kontantbord. Valet att spela poker var nog kanske inte ett så bra val när man svårt ”jetlaggad” och enbart sovit 2 – 3 timmar på de senaste 48 timmarna.

Men jag var så sugen att köra mitt första pokergame i Vegas så jag växlade in mina pengar som byttes mot marker.

Det satt flera duktiga spelar vid mitt bord bla hade jag en grymt bra och aggressiv tjej precis vänster om mig. Hon var ifrån från Japan

En väldigt mycket äldre man satt rakt tvärs över bordet och som berättade att han hade varit och jobbat i Sverige åren 1946 – 1949 precis efter kriget

Han var också duktig och rutinerad.

När han fick veta att jag var svensk så log han och sade till mig:

– Hej, hej din gamla galosch.

Jag skrattar åt den mannen och log nervöst tillbaka.

Vi var 7 spelare vid bordet och det kändes som jag var den sämste spelaren. Trött och nervös som jag var så spelade jag väldig thight-passivt, vilket spelarna märkte och man var gärna inne och vevade med mig när jag hade höjt innan floppen.

Efter 4 timmars mega passivt spelande, där jag knappt hade vunnit en hand och hade jag spelat bort 80% av hela min pokerbudget för denna dag så kände jag att det inte var någon bra idé att fortsätta.

Jag lämnade bordet och tackade för mig. Tjejen och den äldre mannen tackade för ett trevligt spel. Jag svarade vänligt: ”Det tror jag det, ni tar ju alla mina pengar”

Det var ingen vidare debut för mig, men debuten var i alla fall nu gjord. Nu kunde det bara gå bättre.

Jag vandrade i väg svårt jetlaggad i dom jättelika lokalerna på RIO.

Jetlaggen hade verkligen kommit som ett hårt slag.

Klockan var runt 22 och överallt dånade musiken och lättklädda tjejer i sambakläder stod utplacerade på olika podier och vickade på rumpan i takt med Samba musiken.

Den ena sambatjejen snyggare än den andra stod och dansade samtidigt som ett gäng överförfriskade killar – med varsin gratis öl i handen – försökte utföra samman rytmiska rörelser, men utan framgång.

På behörigt avstånd stod vakterna och diskret följde killarnas framfart, så att Gogo danserskorna kunde fortsätta med att förföra hotellets gäster med sin erotiska och exotiska dans.

Jag kände att hungern gjorde sig påmind och jag beslöt därför besöka VOODOO Lounge and Bar och som låg på 51 våningen av RIO.

Man kunde även gå ut på en stor takterrass som hade en fantastisk utsikt över hela Las Vegas.

Restaurangen låg dock en våning ned.

Efter måltiden beslöt jag mig för att gå ut på takterrassen för att njuta av utsikten och med en drink njuta av att jag var i Vegas.

Från taket på RIO, bilden är dock tagen förra året och i bakgrunden ser ni världens största pariserhjul. Då kan ni förstå hur stora hotellen är, när ”hamsterhjulet” inte ser så fantastisk stor ut i förhållande till hotellen.

Alla bilder går att klicka på ifall man vill få bilden större.

RIO ligger inte helt på Strippen.

När jag står och begrundar utsikten och försöker förstå det osannolika att jag var i Vegas – för att spela poker en hel månad – så kommer det fram två helt vanliga tjejer i 25 årsåldern fram till mig.

En mörkhyad och en blond.

Dom ler snällt och frågar ifall jag är med någon eller om jag är ensam.

Jag svarar att jag är ensam och precis har kommit till Vegas.

Den mörkhyade tjejen frågar ifall jag är sugen på lite ”fun” – och den blonda tjejen ler i bakgrunden.

Jetlaggad som jag är samt att jag får skylla på att man är en naiv Svensk så kopplar jag inte helt vad jag blir erbjuden…