En av det bästa sakerna med Las Vegas är att det sker saker precis överallt och det finns alltid något för allas läppar. Man behöver aldrig hänga läpp länge för någonstans pågår det något parti poker som du kan hoppa på, en härlig show att titta på, något galet party om känner för det eller bara njuta på en trevlig restaurang eller bar där du kan slicka dina sår och titta på någon europeisk ligamatch i fotboll.

Har man blivit utslagen ifrån en turre, så går det alltid hitta någon ny någonstans som passar precis just din plånbok.

En kanon uppladdning och förfest är att anmäla sig till någon $30 – 50 turre vid 19 tiden med en struktur som  max tar 3- 4 timmar att vinna hela skiten. Du sitter och småslaskar samtidigt som du blir serverad så många gratis drinkar du önskar. Glöm dock förbövelen inte dricksen på $1 eller 2.

Även om du inte kommer i pengarna så har du fått drinkar som överstiger inköpet för turren – i alla fall om du bor i Sverige. De gillar Ove Sundberg.

Sedan har du modet för att stuffa loss ordentligt på dansgolvet samt låtas förföras och ätas upp av Las Vegas.

Dom mest galna turrarna startar efter midnatt. Då är det galnare än galet – framförallt på Flamingo – då många festande och berusade människor som har druckit ett par drinkar över koma har slagit sig ned för att spela poker och som verkligen vågar släppa loss sina inre demoner.

Språkbruket kan vara ganska brutalt ibland men man är duktig att stävja det värsta språkbruket och i värsta fall slänga ut folk som inte lyssnar på vakterna som ber dig att dämpa dig.

Personligen dricker jag som regel aldrig någon alkohol när jag spelar större tävlingar, men en turre med inköp på $20 – $50 kan man kosta på sig ett glas eller två.

När jag lirade Main Event 2008  började en kille vid mitt bord peta i sig dubbla tequilas vid ”Shuffle up and deal” och var sedan ”player out” i dubbel bemärkelse vid 17 tiden.

Lagom till ”Happy Hour”, skämtade han till det när han hade supit bort $10000.

4 april – 2008, kl 17:35. Planet Hollywood, Las Vegas

Lite moloken – som jag alltid är efter en bust. oavsett inköp – vandrade jag iväg med bestämda steg till Planet Hollywood.

Jag hade sett reklam om en boxningsmatch som skulle gå den 19 april på Planet Hollywood.

Om Caesars Palace står för stil och lyx, så har Planet Hollywood en högre hipp faktor.

Modern design, med åttiotals Miami Vice musik i bakgrunden och med en yngre publik runt 25 – 35 år.

I april är det riktig behagligt att vandra ute i den fria luften och man behöver inte gå igenom hotellen för att svalka dig och ta skydd för solen och hettan. På hotellen är det alltid 18 – 20 grader.

Annat är det i juni och juli när det är upp mot 50 grader. Du blir fullständigt knockad av värmen och det gör verkligen ont på din hud. Det är svårt att tro att man faktiskt är ute mitt i en öken när man vandrar längs the Strip.

Inne på Planet Hollywood frågade jag var man kunde få tag i biljetter till matchen som jag hade sett reklam om.

Som svar fick jag att ”gå igenom Casinot och upp på andra våningen.”

Det låter väldigt enkelt med hotellen i Las Vegas är som egna världar och du går lätt vilse. I alla fall jag som har samma fantastiska lokalsinne som jag stavar.

Just på Planet Hollywood och MGM har jag svårt att hitta fram på, samt 10 andra hotell.

Jag frågade och frågade, men fick inga hjälpsamma svar. Jag irrade bara omkring.

Tillslut gick jag – som tur var – fullständigt fel fast helt rätt för första gången i mitt liv

I ren desperation tog jag tillslut bara hiss på måfå.

När hissdörrarna öppnade sig så stod där fem st Miss USA 2008 kandidater i hissen iklädd endast i bikini och med sina ”banderoller” som talade om vilken delstat dom representerade

Det var Miss Indiana, Miss Alabama, Miss Wisconsin och två till som jag inte minns. Det var för mycket ”information” att ta in för min hjärna och jag glömde bort vad jag egentligen letade efter.

Att stå där med dessa skönheter var en uppenbarelse av sällan skådat slag. Jag ville att hissresan aldrig skulle ta slut och det var nära att jag tryckte på nödstopp.

Dom log och var väldig trevliga mot mig och vi verkligen kom varandra nära själsligt under dom 10 sek som hiss resan varade.

När sedan hissen stannar vid den andra våningen så kom resten av Miss USA delstaterna.

Jag får en minneslucka på några sekunder och vet för ett ögonblick inte var jag är eller vem jag är.

 – Var jag en muslim i mitt tidigare liv och var jag nu död? tänkte jag när jag stod och mjölktrampade som en katt som precis har fått grädde och tittade på alla 101 jungfrur.

Verkligheten kom åter tillbaka när jag fick se skylten som gjorde reklam för den boxningsmatch som jag letade.

En vakt sitter bredvid skylten och jag går fram till honom och säger:

– I am totally lost and wrong place, can you help me.

Vakten svarar ler mot mig och vrider sedan runt huvudet mot alla Miss Kandidater och sedan möts våra blickar igen.

– Wrong place sir? Do you really think that you are on the wrong place? Tell me, who is your father? Steve Wonder? Its looks that you have got his eyes, thats for sure.

Jag ler tillbaka till vakten och skrattar.

Jag får sedan veta att jag inte är så ”lost” utan att biljettkassan är på samma våning. Jag traskar vidare, men kassan är stängd till mitt förtret.

När jag kommer tillbaka sitter en annan vakt vid samma stol och som vaktar ingången till alla Missar.

Missar som sitter uppradade för att bli fotograferade och intervjuade.

Jag nickar bara åt vakten och traskar ogenerat in bland alla missar.

Jag ser mina vänner från hissen sitta vid ett bord och jag traskar fram till dem som om jag hade känt dem i hela mitt liv. Det kändes så för mig i alla fall.

Jag ler och dom ler tillbaka och jag frågar om jag får ta ett foto.

– Of Course, svarar Miss Indiana och Alabama och ler mot mig.  Jag rycker fram min mobilkamera och plåtar dem som om jag hade Tourettes, eller någon form av spasmer.

En annan vakt har registrerat min närvaro och undrar säkert vem jag är som står och fotar tjejerna med en mobilkamera och utan någon bricka som visar att jag är en behörig person att vistas bland alla Missar.

Vakten frågar mig artigt med bestämd vem jag är och vart jag kommer ifrån.

Jag svarar vakten ärligt och korrekt:

– I am Mattias Andersson, and I am from Sweedöön.

Som vanligt kan ni klicka på bilden – OM ni vill se en större bild.