14 april – 2008, kl 11:30. Four Queens, Las Vegas Downtown.

Första halvlek var över.

Jag låg under efter 14 dagar.

Återigen var det dags att byta jaktmarker.

Från Four Queens, Downtown till Hard Rock Hotell and Casino som låg lite avsides från the Strip.

Jag låg minus 5 % av min spelbudget, trots några bra placeringar i Downtown.

Jag hade inte följt planen.

Jag hade en andra och tredje plats som bäst, men jag hade spelat många dyra turneringar utan framgång samt får många misslyckade cashgame sittningar.

Jag gick inom Binions för att säga ”hejdå” till Brad.

Brad jobbade som dealer i poker rummet. En riktig skön kille. Han kom alltid ihåg mitt namn. Det gillade jag. Men jag hade ju också spelat där varje dag i över en vecka.

Han frågade om jag hade haft det trevligt och var nöjd med pokern under min vistelse i Downtown.

Jag svarade att jag var rätt missnöjd.

Han tyckte det var konstigt för att han hade bara sett mig vinna.

Han sade att jag hade vunnit pris för ”best poker average result this week”. Jag hade fått en plats i en tävling som skulle gå senare i maj.

Men jag fick snällt tacka nej eftersom jag då hade rest hem till Sverige.

Jag packade ihop mina saker och tog en taxi till mitt nya hotell.

När jag äntrade hotellet så dånade rockmusiken på högsta nivå i hela hotellet. Hela hotellet hade en helt annan nivå.

Hotellet var väldigt stilfullt och modernt. Hissarna hade leopardmönstrade mattor med läder och nitade väggar och det spelades rock överallt. På toan som i hissen.

Massa snygga unga killar och tjejer överallt, så långt ögat kunde nå. Här var det hippare än hippt och ljusår ifrån Downtown charmiga dekadens.

Hungrig som en varg så gick jag till en mexikanrestaurang som låg inne på hotellet för att äta brunch. Mitt rum skulle inte vara klart förrän vid 15 tiden och klockan var nu 12.

Jag tänkte äta och sedan träna på deras ”gym and spa” innan jag fick mitt rum.

Jag beställde min mat och servitören frågade vad jag villa ha att dricka.

Eftersom jag tänkte träna efteråt så tänkte jag att min kropp behöver lite proteiner. Så jag beställde ett härligt kallt glas med mjölk.

Servitören log artigt och berättade att man inte hade någon mjölk.

Bordet bredvid mig sitter ett gäng hippa killar och tjejer som åt, drack och festade hårt. Ifall dom var på en sen efterfest eller om det var förfesten dom höll på med var svårt att säga men dom verkade att ha kul och var väldigt fulla.

När dom hör mig beställa mjölk så börjar den fullaste i sällskapet skratta högt åt mig.

– Milk, he wants milk,the guy wants milk. This is not highshool man….

Nästan hela sällskapet skrattar åt honom.

Jag ler mot bordet för att låtsas som om jag är lika road som dom verkar vara.

Det känns som man är med i en collegefilm från USA där man är nörden som sitter för sig själv på nördbordet och dom tuffa killarna samt tjejerna sitter och mobbar en.

När jag är klar med min lunch och skall gå därifrån, försöker jag återupprätta min heder genom att ta på mig mina nya solglasögon lite coolt och nonchalant gå därifrån.

Men i min iver att verka cool och oberörd så lyckas jag inte bättre än att gå rätt in i en osynlig glasdörr.

Det blir inte mindre liv på de hippa gänget i restaurangen.

Efter lunchen går jag och tränar någon timma.

Vid gymmet har man även ett litet spa och relaxavdelning som jag blev sugen att pröva efter träningen.

Jag går och duschar och sätter på mig ett par shorts för att bubbla i deras bubbelpool, men jag ombestämmer mig väldig snabbt.

För i poolen sitter två färgade män – med biceps större än min lår – utan någonting på sig.

Känner att det inte är lika frestande längre utan byter om och går tillbaka till mitt rum.

Tyvärr har man ingen poker på hotellet utan jag bestämmer mig för att ta deras gratis shuttlebus till The Venetian.

Hard Rocks Shuttlebus har läderväggar samt givetvis även lejon och leopardskinn på sätena.

Jag är ensam passagerare och kommer i samtal med busschauffören. I Vegas har alla taxichaufförer och busschaufförer sina ”story of my life”.

Alla har varit rika och framgångsrika men så ändrades sig allt för dem på en enda dag. Denna chaufför var inget undantag och eftersom jag var den enda resenären så berättade han sin livshistoria för mig.

Han hade tydligen varit restaurangchef på Caesars Palace, men bara några år innan pension byttes han ut mot en yngre och billigare förmåga, vilket gjorde att han inte fick full pension och var därför nu tvungen att köra buss.

Han var väldigt sur och bitter för hade man låtit honom jobba tiden ut, så hade han inte behövt jobba mer.

Jag kommer till The Venetian vid 17 tiden. Jag anmäler mig till en stor tävling som skall börja 18.

Det är en tävling som jag tidigare försökte kvala till, men som jag nu köpte in mig in i direkt.

Det var en timma innan tävling så jag gick omkring på hotellets alla våningar.

Måste nog säga att The Venetian – som bara har funnits i 2 år – är grymt häftigt. (2008) Det kom att bli mitt favorit hotell.

Även om jag tycker att Caesars Palace och att deras poker rum är bättre (2008) så kommer The Venetians poker rum på en klar andra plats.

Jag går längs kanalerna på hotellets tredje våning där gondolerna glider fram samtidigt som gondoljärerna sjunger smäckra sånger för alla romantiska par i gondolen. Längs kanalen kan man äta och shoppa eller bara stå och titta på allt det vackra.

Jag hamnar på ett torg inne på The Venetian – där gondolerna passerar. Torget är en kopia av Sankt Markus platsen i Venedig. Där sätter jag mig ned och beställer en underbar espresso samtidigt som jag läser CardPlayer för att se vilka tävlingar som går i veckan.

Vid klockan 18 börjar jag spela.

Kommer igång bra.

Min stack på 6000 ligger på 9000 efter den 2:a nivån

Men därefter kommer jag i fullständig otakt med mitt spel. Inget funkar och jag i princip bara självdör.

Vid 20.30 är jag ute efter en desperat ALL-IN med K5 med 9BB.

Jag reser mig ifrån bordet och börjar går runt i lokalen och inspekterar kontantborden istället, jag var sugen på mer poker, men ingen turre.

Tidigare har jag bara satt mig ned för att spela utan om att bry mig om vilken nivå spelarna är på.

Nu står jag studerar dom olika borden och hittar ett som verkar vara intressant.

Det sitter 2 medelålders damer, en tjej och några medelålders män som spelar helt galet och vilt.

Det är ett Texas No limit med – $1/2

Dom verkligen spelar med alla möjliga starthänder, som dom sedan ursinnigslöst jagar för att träffa.

Ingen lägger sig ifall dom minst ser ett kort som liknar deras. Alla vill se rivern vilket medför att varje pott hamnar mellan $100 – 400.

Underbart tänker jag.

Här vill jag spela ett par timmar. Jag köper marker för $200, vilket var maxinköp.

Jag bestämmer mig för att spela supertight.

För eftersom ingen lägger sig – alla vill spela varje pott to the bitter end – så blir ju potterna gigantiska.

Ingen gör notis om att jag hade foldat ca 1/2 timma. Sen får jag  QQ.

Normalt skulle väl motståndarna reagera ifall en spelare höjer upp i sin första hand efter 30 minuter.

Jag höjer upp till $15 och får ändå syn av sex spelare. Inte optimalt.

Floppen Q 10 8 känns mumma. 

Men mot sex andra spelare är det säkert många som sitter på något drag.

Två man går ALL IN före mig och jag känner att jag synaren helt säkert har satt stegen, men jag synar även jag.

Den förste spelaren som hade tryckt ALL IN hade AQ och mannen som synade A 10.

Inga kort hjälper dem och jag vinner över $600 pott i första handen på ett $1/2 bord

Jag fortsätter att spela på samma sätt. Jag förlorar ibland några stora händer då och då när dom lyckas dra ut mig, men turen är på min sida och jag minimerar förlusterna och maximerar vinsterna.

Jag kan bara inte lämna detta bord och jag är i trans och samma gäng håller på och spelar från 22 till kl 5.30 på morgonen och vi alla har hur kul som helst, men mest jag som plussar kraftig.

För att hålla mig vaken så beställer jag vid 2 tiden jag rygg och nackmassage samtidigt som jag spelar – $20 för 10min – och jag har råd att bli masserad i en timma. Sån lyx.

På morgonen tar jag glad i hågen en taxi tillbaka till mitt hotell.

När jag är på hotellet för att sova vid 6 tiden så sitter en söt och helt vanlig tjej och spelar på en pokermaskin alldeles ensam.

Jag har nu varit tillräckligt länge i Vegas att känna igen en ”Tricksy” eller en ”Fixi” och hon var definitivt antingen den ena eller den andra.

Dessa unga snygga tjejer sitter och spelar ensamma vid en slotmaskin och är mer intresserad av vad som försiggår runt omkring dem än vad som händer på skärmen framför dem. Dom jagar hela tiden ögonkontakt.

När hon ser mig så är hon ovanligt odiskret och vinkar till sig mig.

Jag vill inte vara otrevlig och jag skall ändå passera henne för att komma till min hiss så jag går till henne.

– Do you want any company tonight?

Hon var helt klart mer sugen att dra i en annan spak med en helt annan utdelning.

Jag tackar snällt nej och ursäktar mig att jag är alldeles för trött och hon är alldeles för snygg för mig.

När jag nästa morgon vaknar vid 11 tiden – efter enbart 4 timmars sömn – så sitter samma tjej på samma stol o spelar på samma maskin.

När hon ser mig så frågar hon återigen om jag vill ha lite ”company”.

Jag försöker skoja till det lite så jag säger:

– Why, do you not have any friends”?

Då säger svarar hon snabbt med glimten i ögat:

– Yes i have lot of friends, should i bring them?

Jag skrattar och skall precis gå vidare när hon frågar vad jag heter.

Jag svarar henne med en motfråga och frågar vad HON heter.

Hon blinkar förföriskt och säger ”Angel”.

–  Of Course, svarar jag och ler mot henne.

– Well, my name is Wonderbaum, Rock´n Wonderbaum.

Hon ler tillbaka och säger att det kan omöjligt vara mitt riktiga namn.

Jag ler tillbaka och säger att ”Angel” omöjligt kan vara hennes.

Den 15:e april 2008 på Hard Rock Hotell and Casino i Las Vegas föddes alltså Rock´n Wonderbaum, eran stora idol och hjälte.