I sedvanlig ordning så är det rätt långt mellan mina inlägg här i bloggen och anledningen är att jag valt att inte skriva om jag inte har något jag vill dela med mig av något som jag anser vara intressant. I min värld handlar denna blogg om att ni läsare ska få ut så mycket som möjligt och tack vare fantastiska Dan Glimne så missar ni ingenting om vad som händer i pokervärlden. Jag å andra sidan är mer intresserad av att skriva om den politiska sidan av myntet. Underhålla kan jag göra i min andra blogg hos Stars.

Det har varit Almedalsvecka i Visby. Jag var inte där av flera anledningar och den främsta var att jag ville spendera tiden med mina barn. Veckan verkar dock ha dragit liv i speldebatten aningen eftersom det dök upp på Nyheterna på TV4 för några dagar sedan. Om spelproblematiken och spelvärldens baksida nämligen spelberoende.

För mig som levt som medberoende i hela mitt liv är det något som ligger mig varmt om hjärtat. Jag har sett både den glamorösa sidan av pokern där champagnen flödar och pengar inte betyder mer än att man kan ta bästa bordet på nattklubben eller äta de allra lyxigaste middagarna på de finaste restaurangerna i världen.

Jag har även sett baksidan. Människor som spelat för pengar de inte har. Hur de skuldsatt sig upp över öronen. Spelat bort både pengar och sina relationer. Spelat bort hus och familj. Jag har sett det mesta och det gör lika ont varje gång.

MEN. Det är ett stort men här. Allt är inte svart eller vitt. Pokervärlden till exempel kan delas upp i tre kategorier. Det finns en elitnivå som spelar professionellt. De livnär sig på sitt spel och kan leva på det. Sen har vi hobbynivån där man som jag själv spelar för någon tusenlapp eller två i månaden. Ibland inte för något alls. Jag spelar när jag tycker det är roligt för pengar som jag lika gärna hade kunnat göra något annat för såsom att gå på Gröna Lund och åka Insane eller kanske tagit en After Work. Jag väljer att spela poker för dessa pengar. För det är min hobby. Det är egentligen inte konstigare än att någon betalar ett medlemsskap och grenfee för att spela golf eller betalar för att spela en bridgeturnering. I alla fall inte i min värld. Sen har vi den sista delen och den som det läggs alltför lite fokus på och det är spelmissbrukarna. Det finns de som drömmer om ett bättre liv. Som hela tiden söker kickarna som pokern kan ge. Men det är inte pokern som är den egentliga boven. De hade lika gärna kunnat söka sig till något annat som är kicksökande för det är vad de behöver och letar efter. Innan pokerboomen fanns denna skara också och då sökte de kickar någon annanstans. Kanske var det på Solvalla, kanske var det i spriten eller droger, kanske var det på stryktipset eller roulettebordet. Ja vad vet jag men spelmissbruket har funnits så länge det funnits spel och missbruket och beroendet har funnits i alla tider. Det är dock väldigt ofta som pokern får ta skulden för detta missbruk. Kanske för att pokern är rätt skamfläckad och fortfarande anses lite smutsigt. Eller så är det att man kan vinna som “underdog” mot någon som är så mycket bättre eftersom det finns en stor turfaktor på kort sikt.

Självklart är det en gråzon mellan dessa kategorier. Det finns hobbyspelare som också missbrukar. Det finns proffs som också spelar för på tok för mycket pengar. Som sagt. Inget är svart eller vitt. Men jag tycker det är fel att ge pokern den största kängan för den samhällsproblematik vi har idag. Den hade funnits där med eller utan pokern för spel har funnits sedan 1897 och redan när detta lotteri hölls så var trycket stort och köerna ofantligt långa.

Så tillbaka till det som fick mig att gå igång på alla cylindrar. Jimmy Nilsson från Spelberoendes Riksförbund uttalade sig till TV4 om hur Sverige håller på att spela ihjäl sig. Det skylls på onlinespelandet och så långt håller jag med. Självklart är det lättillgängligheten som gjort att spelandet ökat så drastiskt. Men sen säger han något som fick mig upprörd. Nilsson menar på att man borde behålla monopolet för ett licenssystem skulle inte fungera.

Vänta lite. Monopolet är anledningen till att vi har den problematik vi har idag. Det fanns spelmissbruk även innan. Hade man istället varit lite snabba på bollen redan från början hade vi inte befunnits oss i det läge vi är idag. Nej det ska utredas innan man kan ta tag i det. Och istället för att samla de aktörer som finns i Sverige, samla sakkunniga och politiker och därigenom försöka skapa en marknad som skulle fungera såsom samhället och internet ser ut idag så har man valt att ta hand om andra saker. Hade vi bara haft de statliga sajterna att spela på så hade folk spelat där istället för hos de utländska aktörerna. Att vi mist kontrollen över marknaden är sant men att skylla på bolag som inte har någonting annat att rätta sig efter än hur marknaden ser ut idag är att rikta fokus fel. En licensierad marknad säger Nilsson skulle göra att sajterna inte längre var intresserade av Sverige och där har han fel och dåligt insatt. Kanske för att de enda han är i samråd med är just det statliga monopolet och inte övriga sajter. Hade han pratat med dom hade han fått höra att de VILL ha en licensierad marknad. De vill inte behöva ha sin licens på Malta för att kringgå reglerna.

Medan Danmark “bara gjorde” när de insåg problematiken och såg till att införa ett licenssystem så snart de kunde så ska vi utreda. Utreda sen ska det läggas fram ett förslag, sen ska det röstas om och sedan sättas i verket. Först 2018 tror man att ett sånt här licenssystem kan träda i kraft. Hur stor del av marknaden har vi då tappat kontrollen över? Hur mycket problematik finns då? Hur mycket har Sverige förlorat på skatteintäkter under dessa tre år? Ardalan Shekarabi uttalar sig också och säger att detta borde ha gjorts för länge sen. Han säger att de genast tog tag i det när de tog makten. Det är bullshit. Förutom att han gick ut och sa att det skulle göras har det fortfarande inte hänt någonting från regeringens sida. Snart ett år efter valet har man fortfarande inte ens påbörjat en utredning vilket vi fick veta i våras berodde på att det inte fanns tillräckligt med pengar för det. Att man valde att satsa på annat. Och det är de utländska bolagen som är boven i dramat? Så det är inte våra makthavares prioriteringar som ska svartmålas här om något?

Återigen ställer jag mig frågandes hur detta inte kan ligga högre på prioriteringslistan. Återigen riktar man fokus på fel saker. “Bara gör” som danskarna istället för att snacka. 2018. Om tre år. Då har vi val i Sverige. Igen. Ska detta bli något som man försöker locka röster med i valet? Ska detta bli den lilla morot som Socialdemokraterna behöver för att locka väljare för att få behålla makten? Jag spekulerar bara men jag ställer mig ändå frågandes VARFÖR man inte tar allvarligare på detta och “bara gör”. Det kan knappast bli sämre läge än det vi har på spelmarknaden idag.

Mina två cent.