Jag snackade lite med Sigurd Eskeland som är ordförande för Norsk Pokerförbund igår. Jag var lite nyfiken på hur det går för dom politiskt och hur det går med arrmangerandet av Poker-NM på hemmaplan. Att de hade fått tillåtelse visste jag men visste inte exakta detaljerna…

Jag var med på det historiska årsmötet när Norsk Pokerförbund startades. De hade haft ett i pokerboomens begynnelse men detta hade runnit ut i sanden och eftersom man i och med läget som var i Norge ville börja engagera sig politiskt startades ett nytt 2013. Det var under NM i Dublin som det allra första mötet hölls inne i spellokalen innan spelstart där en styrelse valdes in med Sigurd i spetsen som ordförande. Jag snackade både med honom och ett par till ur styrelsen direkt efter och de bad om att få använda oss på Svepof som lite bollplank eftersom de var så nystartade och vi i Sverige hade kommit en bra bit på vägen i det politiska arbetet.

Vad hände sen? Jo, vi i Sverige står och stampar på mer eller mindre samma ställe samtidigt som man i Norge fick action direkt. Genom Fremskrittspartiet (nej de går inte ens i närheten att jämföras med SD vad vi svenskar än vill hävda) gjorde man pokern till en valfråga och när de väl hamnade i Stortinget så togs frågan upp och har behandlats. Även om man inte har infört något form av licenssystem så har norrmännen fått tillåtelse att arrangera ett NM på hemmaplan under de nästkommande tre åren (tills ny mandatperiod).

De får nu arrangera ett NM av och för spelare. Med det vill jag återigen belysa det viktiga i att SM arrangerats av pokerspelarna själva sedan 1975. I mina ögon är det som Casino Cosmopol kallar för SM inte ett riktigt. Det är en bra turnering som de flesta av de som CC arrangerar men det handlar bara om pengar. Jag har varit med och arrangerat SM i tre år nu och vi har gjort allt för att det ska bli så billigt och bra som det bara är möjligt för spelarna och allt överskott har gått till pokerförbundet för att läggas på att värva fler medlemmar och kunna fortsätta verka politiskt bland annat. SM och förbundet tillhör spelarna. Det är inget fel med att de är ett företag som vill tjäna pengar (pyttsan det tror jag vad jag vill på men får bli i ett annat inlägg) men att sno varumärket “SM i poker” från spelarna och att reaktionerna varit så få gör mig väldigt förvånad. Norrbaggarna dyrkar sitt NM som en gud och trots att de nu plötsligt får två NM så finns det en extrem solidaritet. Det ena kommer inte att utesluta det andra, man arbetar tillsammans istället för mot varandra. De promotor varandra och de står enade i en trupp.

Jag respekterar att poker är ett yrke för många och att det är en bra turnering att spela men samtidigt kan vi inte bli tagna på allvar som en klump på 200 000+ spelare vi är i landet om vi inte står enade och arbetar mot samma mål. 430 personer är medlemmar i SVEPOF. Inte ens 4 300 hade varit en skara som politikerna lyssnat på. Knappt 43 000 men man måste börja någonstans och där hade storspelarna och proffsen kunnat hjälpa till mycket som “dragplåster”. Återigen är detta något som norrmännen gjort men som vi i Sverige troligen varit för fega för att göra…

Ola Amundsgaard aka @Odd_Oddsen utmanade de norska politikerna att spela om en miljon norska kronor. Han fick napp men det var inte det viktiga. Det viktiga här var att börja röra om i grytan. Att skapa debatt. DET, mina damer och herrar, är vad allt handlar om. Politik handlar om att skapa debatt och opinion. Att få folk att reagera och helst göra uppror. Då börjar man komma någonstans. Men i mellanmjölkens land där alla helst sysslar med sitt och ingen vill agera murbräcka så blir vi en skral skara som mest skriver långa inlägg i en Superblogg och hoppas att någon ska läsa och reagera. Jag vill inte vara den som står om typ fem år då förutsättningarna ser än värre ut för er pokerspelare – såväl ur beskattningssynpunkt som att få gå ner och lira lite kort med kompisarna på den lokala klubben – och hytta med fingret och säga “vad var det jag sa?”.

Jag tror inte att så många förstår vad det politiska spelet och vårt agerande som en enad skara har för påverkan på det som sker just nu. Man kan välja att bara titta på när det blir ett nytt licenssystem som förmodligen inte ens skulle ta hänsyn till hur verkligheten ser ut. Man kan välja att bara stå och se på när förutsättningarna för pokerklubbarna som nu lever ganska tryggt i någon form av gråzon tvingas att stänga eftersom det är omöjligt att leva upp till de krav som kommer att ställas. Eller kanske behöver de börja ta ut mycket mer rake och då menar jag sisådär 50% av inköpet för att ens kunna överleva.

Vi är några som stångar oss blodiga i denna kamp men vi syns inte. Jag gjorde det i väldigt liten skara som ordförande för förbundet men det var en start. Tyvärr klev jag eftersom jobbet krävde för mycket och skiten man fick ta var för stor. Så istället klev jag av och kan välja att skriva när jag vill och vi är några stycken som inte sitter med i Svepof men som fortfarande brinner helhjärtat för detta. Men fem eller tio personer hörs inte. Vilka tror ni våra makthavare tar störst hänsyn till vid en om/av/pålicensiering? De hundratusentals bridgespelare som idag spelar ett “fint” spel, eller de som spelar på hästar, eller de som slaskar iväg någon hundring på en Jack Vegas? Det krävs ingen raketforskare för att inse att spelet om poker är en väldigt, väldigt liten del av det de ska ta hänsyn till och till råga på allt kommer det att ligga störst fokus på onlinebiten oavsett.

“Så vad F-N vill du komma fram till då?”, undrar ni säkert. Jo, jag vill att fler av de som spelar livepoker ställer sig upp och slår näven i bordet att det skakar hela vägen till Rosenbad. Det är vad jag vill. Jag vill att de svenska livepokerspelarna ska ställa sig enade bakom ett grymt förbund som för deras talan och som ser till att jag får “FEL FEL FEL” (tack Magnus, Brasse och Eva för allt!). Jag vill att ni slår näven i bordet och bejakar ER rätt till att få göra precis vad ni vill en fredagskväll efter att ha slitit som djur i en vecka. Om ni vill slaska en peng på kasinot, ta en AW med polarna, ligga i soffan med frugan eller hunden…eller om ni vill gå ner och spela en pokerturnering med polarna så ska det vara ERT val. Inte statens. I dagsläget finns det bara ett lagligt alternativ om ni vill lira ett parti Hold’em och det är att antingen vara snabba som tusan på att registrera er till de fåtal platser som finns på de fyra – jag belyser det igen FYRA statliga kasinon – som finns runt om i landet av 1956 (!!!) tätorter. Fyra. Fyra. Fyra av ett tusen nio hundra femtio sex städer/tätorter. Alla de 1952 städer som inte har ett kasinot i sin stad ska alltså fråntas rätten att göra vad de vill en fredagskväll. Tillgång och efterfrågan. I rest my case.

Det kostar 100 spänn att gå med i förbundet (sjukt lätt HÄR). Det kostar 10k att spela SM på CC. Du sparar 10k på att inte spela SM om du inte är en av de 10% som får deg. Spelar du inte och tar ställning så gör du också en insats. Gör vad du känner för att stötta något du tror på. Om du inte vill välja något av de ovannämnda så engagera dig politiskt, skriv en blogg, starta en namninsamling. Ja du får göra precis vad du vill men att sitta med armarna i kors och vänta på bättre tider kommer att få sjukt bitter smak i munnen. Jag har pratat med politiker, jag har pratat med lobbyister, jag har pratat med förbund runt om i Europa och annat folk som kan sin sak och det ser inte så jäkla ljust ut för er om ni inte ser till att sluta vara så jävla mycket mellanmjölk.

Tack för mig. Leverpastej på skogaholmslimpa och ett glas jävlaranamma.