Sportvadhållningens historia är ändlöst fascinerande; och här i Superbloggen har jag under årens lopp bjudit på ett ansenligt antal underhållande nedslag i den! Dags för ännu ett här…

I slutet av 1700-talet var adelsmannen Richard Barry, den sjunde earlen av Barrymore – och med det famösa öknamnet ”Hellgate” – en av Englands mest omtalade kvinnojägare, gamblers och idrottspersonligheter. (Det är han som sägs ha inspirerat porträttet här t.h., ritat av Isaac Cruikshank.) Barry sysslade med cricket, ridning, svärdfäktning, boxning och kapplöpningar till fots, var ytterst atletisk, och hade dessutom redan som tonåring skaffat sig ett gediget rykte för att tveklöst ingå djärva vad beträffade såväl sina färdigheter i dessa grenar som beträffande andra sporter. Som udda detalj kan nämnas att när han väl gifte sig i juni 1792 med en Charlotte Goulding, var denna kvinna av överraskande låg börd vilket förorsakade en ögonblicklig skandal – förutom att även hon hade tränat mycket boxning, något som förstås var extremt ovanligt då!

Richard Barrys oförvägenhet när det gällde vadslagning och därmed förknippade risker, gjorde att han ofta förlorade stora summor; enligt vad som sägs sammanlagt oerhörda 300.000 pund av familjeförmögenheten, under sin korta livstid. En av de mer omtalade gångerna inträffade 1790 i Brighton, efter att Barry stött på en om möjligt ännu mer oförbätterlig gambler än han själv: Henry Bullock, från stadens skummare kvarter och med oklar bakgrund.

Bullock insisterade på att han skulle kunna springa en sträcka om 150 yards, med Barry som startade 35 yards längre bak, och vinna den kapplöpningen. Obetänksamt nog tackade Barry ja till vadet, säkert i beaktande att han var lång, snabb, i tjugoårsåldern, smidig och atletisk, medan Bullock var kortvuxen, över femtio och så enormt tjock att han oftast behövde en käpp för att kunna förflytta sig.

Loppet ägde rum på förmiddagen nästa dag. Bortåt halva Brightons befolkning hade infunnit sig vid det gathörn Bullock valt som sin startpunkt, för att bevittna det stundande spektaklet, och de modiga få som vågade satsa någon shilling på Bullock hade inte minsta svårighet att få sina vad antagna av ivriga motspelare. Lord Barrymore ställde helt enligt överenskommelsen upp 35 yards bakom Bullock, och så sköts startskottet.

Han var snabbt på väg att komma ifatt den tungt flåsande Bullock, men just då svängde denne in på Black Lion Lane: den smalaste gränden i hela Brighton. Väl där var det fysiskt omöjligt för lord Barrymore att komma förbi, eftersom Bullocks fetma fyllde upp hela utrymmet mellan de trånga husväggarna. Den senare vann därigenom kapplöpningen, om än under ytterst osportsliga former. Lord Barrymore, som begått det klassiska gamblingmisstaget att inte i förväg gå igenom detaljerna i vadet, förlorade – och betalade, sannolikt medan han uppvisade den styva överläpp som förknippas med en brittisk adelsman.

Kort sagt ännu en sedelärande gamblinganekdot… Dessvärre blev Richard Barrys levnadsbana kort: den 6 mars 1793, ännu inte fyllda tjugofyra år, avled han medan han satt på kuskbocken på en diligens då hans laddade musköt vid sidan om honom avfyrades av sig själv vid ett gupp på vägen, och kulan träffade honom i huvudet. Så kan det gå.