Jag läser väldigt mycket böcker och gärna pokerlitteratur i alla dess former.

Jag har säkert över 50 olika böcker om poker hemma.

Mest läser jag pokerlitteraturen för att det är underhållande, men även för att man alltid kan lära sig någonting nytt som jag sedan försöker applicera i det verkliga livet.

Just nu läser jag en bok av Doyle Brunson som heter ”According to Doyle” som är skriven innan den stora pokerboomen. Alltid kul att läsa hur man tänkte ”förr” och boken innehåller även flera roliga pokeranekdoter.

Boken innan som jag läste hette ”Read ’Em and Reap” med Phil Helmuth och Joe Navarro. Joe jobbade som är en FBI agent. Boken handlar om hur man läser sina motståndare runt pokerbordet, samt hur man själv skall ge ifrån sig så lite information som möjligt.

Det är flera egenskaper man måste bemästra för att bli riktig duktig i poker.

Det gäller bland annat att ha tålamod samt kunna hålla sig fokuserad.

Nästan alla kan och nästan alla spelar sitt ”A-Game” de första timmarna i en turnering.

Man har tålamod och man är fokuserad.

Men man märker hur många spelare som just tappar tålamodet samt sitt fokus ju längre som spelet pågår.

Jag spelade en turnering på CC för någon vecka sedan och efter ca 2 timmar börjar en korpulent man slaska på ordentligt och menade på att han var hungrig och att det inte gjorde något om han åkte ur.

En lycklig spelare tog senare den korpulenta mannens relativt stora marker-hög när denne synade en ALL-IN på turn med absolut ingenting.

Jag förstår inte att folk väljer att sätta sig ned och satsa 1000kr när man ändå inte orkar eller har tålamodet att spela distansen ut.

Om du klarar av att hålla fokus och följa med vad som händer kring bordet kan du med tiden snappa upp en hel del bra information som du senare kan ha nytta av.

I början kanske man inte hittar så mycket tydliga ”tells” men med tiden kan dom bli tydligare när motspelarna börjar bli trötta och tappa fokus.

Jag kan därför heller inte förstå hur många spelare som väljer att hålla på andra saker när dom kör liveturneringar eller även cashgame.

Folk läser böcker, ser på film i sin IPAD, spelar onlineturrar på sin ”padda”, bloggar, sover, uppdaterar FB etc etc.

En del tror att ”tells” bara är en myt som enbart fungerar i filmens värld.

En svettdroppe från pannan, en pulserande halspulsåder som avslöjar din bluff.

När det gäller ”tells” så kan det många gånger vara hur tydligt som helst och man inte behöver vara en FBI agent för att se dem.

Jag spelade engång en turre på Binions och vi närmade oss finalbordet och bubblan och det var lite nervös stämning.

En äldre man med lite under medel slår om min höjning.

Mannen har spelat väldigt solid och verkar bluffa väldigt lite.

Jag ligger 3:a i turneringen och synar med 5 4 i hjärter.

När floppen kommer tittar jag på mannen som fullständigt sjunker ihop och svär för sig själv när ett ess kommer på bordet och jag förstår att Esset ville han inte se.

Jag satsar helt tom en halvpott och mannen slänger blixt och kastar upp två kungar och berättar för hela bordet vilken otur han har.

Nu är det givetvis inte ”tellsen” alltid så tydliga som denna gång på Binions, men hade jag läst en bok hade jag säkerligen missat den äldre mannens tell.

Boken ”Read ’Em and Reap” var väldigt underhållande och vissa delar stämde in perfekt.

Jag fick bla lära mig att den minst ärliga kroppsdelen var ögonen och ansiktet och den mest ärliga kroppsdelen var fötterna.

Ifall man skulle leta ”säkra” tells skulle man alltså titta under bordet och på fötternas position och rörelse.

Jag försökte applicera det när jag var på CC senast, men jag slutade ganska fort med det då jag tydligen inte var så diskret som jag trodde att jag var.

Kvinnan bredvid mig kände sig inte helt bekväm med att jag tittade under bordet på hennes ben och fötter…