Under två årtionden har jag följt debatten om den svenska spelmarknaden. Inte minst har jag varit på vartenda möte med Spelakademin 1997-2014, och med intresse noterat hur nätspelandet och attityderna runt detta ändrats: från att ha varit ett diffust, avlägset hot vid horisonten som säkert skulle upplösas och försvinna bara politikerna och representanterna för de statliga bolagen blundade tillräckligt länge, till dagens börsnoterade företag med en omsättning som räknas i biljontals kronor och en femtedel av marknaden i Sverige.

Den som äger ett exemplar av förstaupplagan av Pokerhandboken, som publicerades i början av september 1995, kan slå upp sidan 299 och se vad jag skrev där och då:

Vi har bara sett början på den elektroniska utvecklingen, inte enbart när det gäller poker online utan också hasardspel överhuvudtaget. Det pågår en intensiv ”forskning” för att etablera virtuella kasinon bortom statliga och andra gränser […]

Tilläggas kan att det första kasinot på nätet, Internet Casinos Inc (ICI), öppnades den 18 augusti 1995 – jo, jag borde ha uppmärksammat tjugoårsjubileet med ett inlägg här i Superbloggen – och det var nästan på dagen samtidigt som Pokerhandboken efter korrekturläsning lämnades in till tryckeriet. Två år senare, i september 1997, öppnade Planet Poker som den första onlinesajten för poker i världen, om än då bara för låtsaspengar, och började den 1 januari 1998 erbjuda virtuell poker om riktiga pengar.

Nej, jag var knappast profetisk i Pokerhandboken; jag hade bara följt den dåtida debatten och läst eldskriften på väggen.

Sedan dess har våra svenska politiker, myndighetspersoner och frimicklare våndats över detta såväl ”olagliga” som ”oreglerade”, men framförallt växande, onlinespel. Två årtionden har runnit förbi under lagstiftningens broar, utredning efter utredning har staplats på hög, allehanda makthavare har jämrat sig över sakernas tillstånd, och fortfarande har ändå inget nämnvärt hänt i riksdagen.

I jämförelse framstår till och med tunneln genom Hallandsåsen som ett hastverk – och det vill inte säga lite. Man bör kanske också påminna sig att från John F. Kennedys berömda tal den 12 september 1962 i Houston i Texas, med beskedet att USA nu beslutat sig för att anta ett rymdprogram med syftet att nå månen, tog det mindre än sju år innan Neil Armstrong satte foten på Stillhetens hav.

Men här i Sverige har snart tre gånger så lång tid förflutit sedan det första nätkasinot öppnade, utan att man kommit till skott vad gäller en spelmarknadsreglering i linje med vad medborgarna bevisligen enligt undersökningar föredrar – och då involverar en sådan lagstiftning knappast någon ”rocket science”, till skillnad mot att ta sig till månen. Och för motsvarande de pengar som lagts ned på den ena svenska spelutredningen efter den andra och som alla varit totalt resultatlösa hittills, hade du kunnat ta en taxi härifrån till Neptunus.

Sveriges ansvarige spel- och civilminister Ardalan Shekarabi har nu ännu en gång utlovat ännu en ny utredning, att läggas fram den 31 mars 2017 – se detta inlägg i DN som publicerades i dag:

http://www.dn.se/debatt/licenssystem-ska-ge-sverige-kontroll-over-spelmarknaden/

Luttrad som jag är efter två årtionden i branschen, avvaktar jag med såväl hissningar som dissningar till vi fått se om det är verkstad eller ännu mera snack som gäller – även om jag uppskattar Shekarabis slutkläm om att ”[d]agens tombolaanpassade lagstiftning har med bred marginal passerat sitt bäst-före-datum” i hans inlägg.

Vi får alltså helt enkelt se om och när något händer, efter ännu ett utspel av osäkert värde. Eller ska NASA hinna med att landsätta en astronaut på Mars också, innan lagar och spelbestämmelser i Sverige äntligen anpassas till det tjugoförsta århundradets realiteter?

EDIT: Här är ett ytterst intressant inlägg med kommentarer till de praktiska svårigheterna runt en licenslagstiftning:

http://www.idrottensaffarer.se/blogg/dan-persson/2015/09/enda-vagen-till-en-spellicens

Mycket läsvärt!