I dagarna har vår myndighet Lotteriinspektionen fyllt 20 år, vilket i går uppmärksammades med ett eftermiddagsseminarium i Moderna Museets lokaler på Skeppsholmen i Stockholm för ett antal speciellt inbjudna gäster – och så här såg schemat ut, under ledning av LI:s generaldirektör Håkan Hallstedt samt kommunikationschef Joakim Rönngren nere t.h. i bilden:

Statssekreterare Annelie Roswall Ljunggren var en av de inledande talarna…

… och redogjorde för statens syn på spelmarknaden – den synen blir gradvis allt liberalare och mera verklighetsanpassad, tack och lov – samt kunde omnämna att inom kort tillkännages vem som blir utredare för den aviserade nya spelmarknadsutredningen.

LI har också nyligen arrangerat en konstnärlig tävling för landets elever i årskurserna 7-9, där spelandet fått komma till uttryck i allehanda verk, och här är prisutdelningen till vinnarna som är elever vid Ahlafors fria skola i Västergötland:

Efter det blev det ett mycket intressant föredrag av curatorn Robert Stasinski från Moderna Museet, på temat ”Konst och spel – om spelets betydelse för konsten”:

Han presenterade en rik och fascinerande flora exempel, från såväl schack…

… som dominospelens värld, då i mycket fri bemärkelse och inspirerande till bland annat detta verk av svensken Öyvind Fahlström:

Definitivt ett ämne jag måste förkovra mig i, någon gång i framtiden när jag får tid! Och så föreläste advokaten Henrik Norsk Hoffman, specialist på spellagstiftning, om utmaningar och möjligheter i den teknologiskt föränderliga spelvärld vi nu upplever:

Självklart sköt han specifikt in sig på hur en modern spellagstiftning måste se ut, och vad stat och myndigheter måste ta hänsyn till när de vill reglera och beskatta en sådan marknad. Här är några viktiga frågeställningar:

Att ge hela hans förnuftiga, belysande och genomtänkta föredrag rättvisa finns inte plats för här – men Hoffman pekade på att det i längden är omöjligt för en modern demokrati att upprätthålla ett monopol och försöka ip-blockera ”oönskade” spelsajter och finansiella transaktioner eller förhindra att företag som är legala inom andra jurisdiktioner marknadsför sig här:

Svaren på problemet med en modern spellagstiftning ligger i stället i att förstå marknaden, dess operatörer, deras kunder (= vi spelare…) och behoven hos respektive parter, och så balansera allt detta mot statens behov av att reglera spelandet, mota bort dess avarter och förhindra dess negativa följder, och så förstås beskatta det på ett rättvist sätt. Här är hur man kan kategorisera oss olika spelare (glädjande att man numera blir allt observantare på våra behov!):

… och hur man kan kategorisera operatörerna/spelbolagen när de väl erbjuds en licensmarknad:

Hur ska då staten ”sälja in” de licenser de erbjuder?

Ett specifikt problem Hoffman pekade på var att spelmarknaden utgör ett undantag från de annars sedvanliga EU-principerna om att samma krav och lagar ska gälla i alla medlemsstater. Skiljer kraven på speloperatörerna, och på att erhålla licens, mellan de olika länderna – och det gör de i dag! – så fördyrar detta ansöknings- och driftskostnaderna avsevärt för spelföretagen… vilket antingen resulterar i att de avgifter och skatter som måste tas från spelarpoolen blir högre, eller i att operatörerna fokuserar på marknader med störst befolkning och ignorerar ”småländer” som Sverige, Danmark osv:

Em gemensam EU-lagstiftning vore alltså att föredra men finns just nu inte inom händelsehorisonten. Hoffman illustrerade även hur de tre parterna är beroende av varandra på en licensierad spelmarknad, och vad de respektive får och ger i ömsesidiga utbyten:

Och ett intressant samt viktigt påpekande från Hoffman: en förnuftigt reglerad spelmarknad är förtjänt av en konsumentorganisation som tillvaratar spelarnas intressen, och kan representera dessa gentemot operatörerna och myndigheterna! I den bästa av alla världar hade alltså Svenska Pokerförbundet ombildats till en bred organisation för landets spelare, med tiotusentals medlemmar och avlönade resurser som några jurister och en medlemstidning… Här är Hoffmans sammanfattning av spelarnas behov:

Den avslutande paneldebatten stod mellan Maria Lindström, generalsekreterare i Spelbranschens etiska råd (SPER) och Mikael Pawlo, f.d. VD för Mr Green, samt med Joakim Rönngren (t.v.) som moderator:

Den visade dessvärre att SPER helst håller sig för sig självt, med enbart de ”godkända” bolag de har som medlemmar i dag, och vill inte beblanda sig med ”utländska” aktörer när det gäller att diskutera en ansvarsfull utformning av spelreklam med mera – men kanske blir det annat ljud i skällan efter att omlicensieringen trätt i kraft. Och en intressant eftermiddag i LI:s regi var det definitivt!