Pokervärlden – och nu förutsätter jag att du tar spelet på allvar – har en vana att ställa oss alla inför problem där det, för att citera det nedslitna uttrycket, gäller att kunna tänka utanför lådan. Eller vad sägs om den här situationen, som inträffade år 2012 under WSOP? Närmare bestämt ska jag låta dig byta plats med Shaun Deeb alternativt Gus Hansen, i förspelet till eventet The Big One For One Drop som dragit 48 startande vilka lagt det enorma inköpet på 1.000.000 dollar var.

Eller rättare sagt: 47 spelare har köpt in sig, medan det ännu inte är klart vem som blir den 48:e spelaren. I den enda satelliten till The Big One For One Drop har nämligen 96 personer köpt in sig för 25.000 dollar var, vilket resulterat i den sista tillgängliga platsen i The Big One till vinnaren… och ett andrapris på 1.000.000 dollar i kontanter, till den som kommer tvåa heads-up i satelliten, förutom en liten skvätt sedlar till trean.

Vad som inträffade diskuteras fortfarande i pokerkretsar.

Till heads-upen i satelliten går så småningom två proffs: Gus Hansen och Shaun Deeb, som är så gott som jämnstackade. Enligt åtskilliga redogörelser i efterhand ska de två ha klivit åt sidan för en kort stund, och därefter återvänt till bordet och slagit sig ned.

I den första given i denna heads-up ställer Deeb in hela sin stapel preflopp… sånär som på en liten 5000-mark. Hansen, som har en marginellt större stapel, synar och de två tar en titt på floppen. (Strunta i vilka kort de sitter med respektive vilka som läggs upp, de har ingen som helst bäring på förloppet som nu utspelar sig.) Med floppen på bordet gör Hansen en i det närmaste symbolisk bet, och Deeb lägger sig – trots att alla pottodds i världen skriker i örat på honom att han ska ta synen för sina sista löjliga 5K.

I den andra given går Deeb all-in för sina kvarvarande 5K, Hansen tar synen och vinner given. Hansen har därmed den 48:e och sista platsen i The Big One For One Drop, medan Deeb kan stoppa på sig en rund och trevlig miljon dollar.

Vad hade DU gjort i samma situation?

Den rena matematiken i situationen är lättkalkylerad, och kan kokas ned till följande ställningstagande: Vill du hellre ha en garanterad miljon dollar här och nu, eller föredrar du att få chansen att kämpa dig in bland de 9 av 48 startande som på slutet kommer att få från aningen över en miljon dollar och upp till 18+ miljoner dollar till segraren? Rent matematiskt och oddsmässigt är det förstås en no-brainer för Deeb: take the money and run, baby.

(Fotnot: Det har inte i efterhand framkommit några säkra uppgifter huruvida det fanns någon ytterligare privat uppgörelse mellan Deeb och Hansen, utöver den formella prisstrukturen i satelliten.)

Men den springande punkten i denna situation är en annan: hur ser du egentligen på poker? Är det en ädel tävlan, där det gäller att kämpa väl i varje läge för att alltid, varje gång försöka nå prispallen även till priset att du oftast får lämna arenan tomhänt? Eller är det en ren business, där ”money talks” och du måste betrakta din bankrulle med kyligt utvärderande blick och sätta storleken på den i relation till de möjligheter du har att placera dig i andra turneringar som du kan köpa in dig i?

Det är mycket möjligt – och kanske rentav mycket troligt – att för Hansen var en plats i den stora turneringen det han mest av allt eftertraktade där och då. Han hade mött många av de övriga 47 kombattanterna tidigare, och kände säkert att han kunde mäta sig mer än väl med de flesta av dessa och därför sikta på en sju- eller åttasiffrig payout. (Som det nu blev 2012 stöp Hansen dock strax före pengarna i The Big One.)

Deeb däremot gjorde sannolikt bedömningen att för honom motsvarade en miljon dollar där och då en flora av möjligheter till goda placeringar i ett antal andra turneringar, vilket var att föredra framför ett enstaka långskott på en affär med hög potentiell payout men också mycket hög risk.

I olika diskussionsfora på nätet har Deeb kritiserats i efterhand för att han inte gav Hansen en rejäl match heads-up i den där satelliten, i synnerhet som de två var nästan jämnstackade när den inleddes; men svaret på det är helt enkelt att både Gus Hansen och Shaun Deeb gjorde rätt, utifrån sina olika utvärderingar av vad poker representerade för dem just där och då. Pokerns realitet är att det ÄR en business, och att poker liksom varje annan affärsverksamhet kräver kapital för att utövas… och att de potentiella vinsterna ska sättas i relation till de risker de medför.

Men med det sagt ska du ändå ta med dig tanken, varje gång du kliver fram till filten och slår dig ned; varför spelar du spelet, och vad representerar det för dig i en given situation i framtiden?