Den här sannhistorien utspelar sig för några år sedan: Göteborgs Stadsmuseum ska planera en stor Kinautställning med anledning av den ostindiefarare som håller på att byggas, och under en brainstormingsession kommer ”någon” på det till synes briljanta tilltaget att i samband med invigningen anordna ett mästerskap i kinaschack för att dra även unga besökare.

Nej, jag var inte i rummet just då – men kan tänka mig att snacket gick ungefär så här i det ögonblicket:

”Det är ju en lysande idé, Jönsson!” [Ryggdunkningar]

”Men hur ska vi ordna en sådan turnering? Och borde vi inte ha någon som håller i den, som tävlingsledare och domare?”

”Jo visst! Vad heter han nu igen, den där stollen som sysslar med spel på heltid och som jag läste om i någon intervju för en tid sedan – Gimle, Glimmer, något i den stilen?!”

”Var det inte Glimne…”

”Det låter bekant! Ring och hyr in honom, vi kan säkert hitta honom via 118 118!”

Sagt och gjort, på mitt kontor ringer mobilen och jag lyfter den och svarar artigt. Personen i andra ändan framför sitt ärende, och lägger till att alla på museet är entusiastiska över idén med att ordna en turnering i kinaschack, eftersom temat för utställningen är just Kina, och att de vill gärna hyra in mig för ett passande arvode.

Han: ”Lust att ta dig an uppgiften?

Jag: ”Mjaa, det är en liten hake i sammanhanget…”

Han: ”Vad då för hake??”

Jag: ”Att kinaschack varken har med Kina eller med schack att göra, utan spelet är i stället en tysk uppfinning från omkring 1890…”

Han: ”- – – – -” [Ljud som från en pysande ballong]

Det är vad jag kan minnas enda gången som mina djupa och breda kunskaper om spelandets kulturhistoria som omväxling har kostat mig pengar – eftersom den tilltänkta programpunkten i samma sekund utgick och jag därför självklart aldrig fick något arvode. Men den intellektuella hedern förpliktigade mig att upplysa om sakernas tillstånd, och då gick det som det gick.

Kanske borde jag även ha upplyst personen i luren om att japansk whist inte har något med Japan att göra, och att sjömansbiff inte görs med sjömän som ingrediens; men så hjärtlös ville jag inte vara i det ögonblicket.