I fredags hade jag ett inlägg om kortlekar med annorlunda design – men det kan vara kul för den allmänbildade gamblern att känna till att det har experimenterats friskt även med den fysiska utformningen av spelkort.

För vad är det som säger att spelkort måste vara rektangulära? OK, alla som har spelat kort mycket måste nog hålla med om att just den rektangulära formen är såväl beprövad som tämligen praktisk: den underlättar när det gäller att hålla flera kort i handen samtidigt som man håller reda på vilka de är, med hjälp av hörnbeteckningar; och leken blir rimligt lätthanterlig och blandbar vid bordet.

Det hindrar dock inte att det under årens lopp tagits fram den ena geometriska formen efter den andra, och av varierande skäl, just för spelkort!

Här ses till exempel ur min samling runda, avlånga, kvadratiska, ölburksformade, ovala, ”mumiesargofarkformade” (en kortlek som togs fram speciellt för en egyptisk utställning för ett antal år sedan på Museum of Fine Arts i Boston, USA), ”ergonomiska” (längst ned till höger, och enligt uppfinnaren med den ”optimala” utformningen för kort som ska hållas i handen), samt ”krökta” spelkort (från en speciell lek med varunamnet The Crooked Deck – som bekant är ”crooked” gammal amerikansk spelarslang för falsk/riggad/oärlig).

Och de är inte de enda tänkbara formerna – jag har en hel del andra konstigheter med, men som jag inte just nu orkar leta rätt på i gömmorna. Några av alla dessa har jag faktiskt provspelat med, och kan säga att det är betydligt besvärligare att blanda runda spelkort än vad du tror! Så faktum är att kvadratiska papperslappar eller plaststycken, med rundade hörn och hörnindex, framstår som den hittills mest optimala utformningen för poker och annat kortspelande…