Då så – medspelare, ludofiler, vänner, chartister, värderade läsare – har stunden kommit för mig att säga tack och farväl; detta är mitt allra sista inlägg här i Superbloggen.

Efter elva goda år med Unibet, och vad som mig veterligen har varit det längsta ambassadörskontraktet i europeisk pokerhistoria, klev jag häromveckan upp på deras Stockholmskontor och överlämnade min uppsägning: lugnt och stillsamt, under ett personligt möte, som det ska göras gentlemän emellan. Och jag hade ursprungligen tänkt skriva att Unibet och jag glädjande nog vid det stundande årsskiftet, efter denna långa och givande tid, nu skiljs åt som mycket goda vänner och i bästa samförstånd… men faktum är att de för några dagar sedan uttryckte en önskan om att ha mig kvar i en framtida roll som ”ständig Unibetambassadör”, den förste någonsin i bolagets historia. Hur det är tänkt att gå till får vi samtala om efter årsskiftet. Självklart har jag med glädje accepterat, men kommer alltså att med avsikt hålla mig betydligt mera i bakgrunden än tidigare! Några fler inlägg här i Superbloggen eller på Unibets pokersidor blir det dock inte; jag kommer emellertid att ha kvar mitt Twitterkonto och där då och då kommentera spelvärlden via det.

Dessutom kan jag avslöja att det under årens lopp definitivt inte har saknats såväl diskreta som handfasta inviter från några av Unibets konkurrenter, inkluderande såväl det Stora Statliga Bolaget som ett annat vars namn börjar på P och slutar på s… men jag har aldrig tvekat om att stanna kvar hos Unibet, där jag stortrivts och det varit en fantastiskt fin laganda.

Och varför jag då formellt slutar? Av det enklaste av alla skäl; jag fyller snart 69 år. (Dessutom årsbarn med – och jag skyndar mig att tillägga att det är utan några andra jämförelser i övrigt – Björn Skifs, Hillary Clinton, Stephen King, Arnold Schwartzenegger, Ozzy Osbourne, Thor Hansen och Chris Björin.) Det är helt enkelt en ålderslevel i livet då var och en av oss bör stanna upp och reflektera över vad man åstadkommit dittills, och vad man vill prioritera i fortsättningen… för visst har det enstaka gånger under de senaste åren hänt att jag från ännu ett hotellrumsfönster blickat ut över ännu en främmande stad, och med den kände romerske fältherrens ord upplevt att jag med åren börjat bli ”trött på hav och resor och krig”.

Vad jag till äventyrs åstadkommit överlåter jag i huvudsak åt andra att summera och utvärdera – men efter snart trettiosex yrkesverksamma år hittills inom spelvärlden, i bred bemärkelse, kan jag inte låta bli att förundras lite smått över att jag hamnade i just den här branschen. Jo, i mångt och mycket var det väl slumpens verk, det ska erkännas. I runda slängar en och en halv miljon sålda sällskapsspel som jag uppfunnit och fått publicerade i ett tjog länder har det hunnit bli, liksom cirka 450.000 sålda böcker på fem olika språk. Och även om jag aldrig någonsin varit en professionell pokerspelare i uttryckets korrekta bemärkelse, eller ens strävat efter att bli det, blev det ändå en och annan framgång under åren: trea i Main Event i SM; bäste svensk i Pokerfinnkampen; finalbord i Master Classics of Poker, i PAF Poker Challenge, i Elitloppspokern och i online-SM i Omaha, för att nu ta ett axplock; en cash i WSOP Main Event; och diverse förstapriser i smärre turneringar från London till Las Vegas.

Men det som kanske värmt mest är alla ni som under årens lopp kommit fram till mig och personligen tackat mig för att jag skrev Pokerhandboken, och därmed tydligen påverkade ett antal levnadsbanor. När Martin Jacobson förra året vann VM och i ett otal intervjuer fick frågan om hur hans karriär tog sin början, blev hans svar att han som 18-åring fick Pokerhandboken i julklapp av sina föräldrar… så om jag inte hade uppnått något annat, så skulle ändå detta finnas kvar: jag var med om att fostra en framgångsrik svensk pokergeneration.

Vad ska jag nu ägna mig åt då, kanske någon undrar. Svaret är att jag förutom det uppenbara att börja lyfta pensionen ska gå tillbaka till att i min egen takt uppfinna flera sällskapspel, samt skriva ytterligare ett antal böcker som jag länge har planerat. (Ett nytt bokkontrakt med ett förlag är redan undertecknat, och manus ska jag leverera nu i vår.) Jag kommer att dyka upp på någon liveturnering då och då, samt enstaka gånger, när andan faller på, spela online hos Unibet; och det där projektet med ett svenskt hasardspelsmuseum som jag är på väg att bli inblandad i låter intressant. Så nej, jag lämnar varken poker eller spelvärlden i övrigt. Däremot kommer jag att bli allt mer sparsmakad med mina framträdanden.

Och jag ska börja sälja av delar av min samling; att äga över ettusen olika spel är helt enkelt inget jag vill längre. Håll ögonen öppna på auktionssajten Tradera om några veckor, när jag hunnit städa upp och börjat sortera lite…

Jag hoppas också att jag med mina nästan 300 pokersidor i Aftonbladets sportbilaga, bortåt 600 krönikor för Unibets webbsajt, över 1100 inlägg här i Superbloggen och fler än 8000 tweets under årens lopp, har underhållit, informerat och upplyst er.

Just i Superbloggen har jag under årens lopp vinnlagt mig om Sveriges absolut bredaste grepp över ämnet spel. Självklart har tyngdpunkten legat på poker, vadhållning och annat spelande om pengar, men bläddrar du igenom allt vad jag skrivit här kommer du också att hitta mängder av underhållande anekdoter i gamblingmiljö; läsning om den oslagbara roboten i sten-sax-och-påse; om de mest unika tärningar som någonsin tillverkats; om världens mest omtalade hasardparti; om bröderna Marx och hur de fick sina artistnamn; varför kinesiska lottovinnare uppträder i pandakostymer; rapporter om cashgames från Colombia till Kambodja; den osannolika berättelsen om varför Monopol uppfanns; udda hasardspel, från fårahimmel till abbiamarker; om städer som fått sina namn efter olika spelhändelser; om det ultimata vadet; ett otal inlägg om såväl det tragiska som det understundom komiska i spelmissbruksfrågan; om indiska carromfilmer och kinesiska spelskandaler; några bungyjumps; analyser av de djupa kopplingarna mellan politik och spel; backgammon med Sichermantärningar; maffians historia i Las Vegas; bildreportage från spelmässor i Macau, Essen, Paris, Nürnberg och London; recensioner av böcker och filmer med speltema; tonvis med dagliga uppdateringar från WSOP genom åren; newsflashar om skattedomar och om nya lagförslag och nya politiska initiativ gällande spelmarknaden; mina äventyr bland sydafrikanska häxdoktorer; om hur världens första schackparti mellan en människa och en maskin gick till; vad som kommer att hända med dig efter döden som ett resultat av ditt spelande; poker- och gamblingfrågesport; och många, många, många andra ting med – men ändå var det så mycket från spelandets värld som jag inte hann med att berätta om. Det känns som om jag bara skrapat på ytan av detta fascinerande ämne… men har ni uppskattat och haft glädje av allt det som jag berättat om, så är jag tillfreds.

Rätteligen vore det nu på plats att jag omnämner och tackar ett antal personer här; men det skulle bli så många namn att det i praktiken vore ogörligt. Alla er på Unibet, i Sverige såväl som utomlands, vill jag dock rikta ett alldeles speciellt tack till: det har varit elva spännande, goda och omväxlande år ihop hittills, och ingen kunde ha önskat sig ett bättre och trevligare ressällskap! Det är med glädje jag fortsätter, men från och med nu i en mera tillbakadragen roll som ambassadör emeritus. Och alla andra vänner med, i synnerhet bloggkollegorna och entouraget i Las Vegas: ett stort tack även till er! Ni vet vilka ni är, och ni har också gjort mitt liv så mycket rikare.

Och därmed har det blivit dags för mig att stillsamt gå mot utgången, och så lämna byggnaden och dra vidare. Det har varit en fantastisk tid i mitt liv, med många fina mänskliga möten under dessa år; och jag önskar er alla ett gott 2016 samt lycka och framgång i livet, bästa medspelare, vänner och värderade läsare. Tack ska ni ha.