Får man satsa pengar på vad som helst? Sex? Lönnmord? Svält? Terrorverksamhet?

För visst finns det samvetslösa spelare som inte drar sig för något, det vet vi alla. Den omtalade George ”Beau” Brummel, Englands främste klädsnobb i början av 1800-talet, var känd för att gärna satsa både ofta och högt, på såväl det ena som det andra. Inbjuden till fågeljakt på ett lantställe en gång föreslog han ett vad med sin värd, om vem som till kvällen skulle ha den tyngsta säcken med byte. Värden accepterade, och låg inför solnedgången klart bättre till. Brummell var dock inte rådlös, utan tog till ett handfast knep för att vinna vadet i sista minuten – han sköt i smyg helt sonika värdens stövartik och stoppade ned den i sin säck.

Illa nog? Vänta bara, det blir värre. Åtskilliga samvetslösa spelare gjorde stora pengar när sångaren Frank Sinatra avled i maj 1998, eftersom de satsat på honom i den beryktade Las Vegasversionen av ”Death Pools”. Det är en makaber form av lotteri, där det gäller att korrekt pricka in flest ”rätt” bland ett antal kändisar som kommer att dö inom den närmaste tiden.

För den hugade finns faktiskt en Internetversion av samma form av lotteri, The Lee Atwater Invitational Dead Pool, där hundratals spelare varje år gör sina insatser i hopp om att vinna potten. Webbsajten, med adress

http://stiffs.com

har för övrigt fått namn efter en amerikansk valstrateg som avled 1991.

Kan det bli ännu smaklösare? Om det kan.

Efter att det brittiska massmördarparet Fred och Rose West åkt fast år 2000, och polisen började gräva upp deras trädgård, var det ett antal samvetslösa bookmakers som beredvilligt tog emot vad på hur många lik man skulle hitta sammanlagt.

Vad är egentligen omoraliskt inom spel- och vadhållningsvärlden? När konceptet med livförsäkringar – och en sådan är i praktiken inget annat än en vadslagning om huruvida du ska dö inom en viss specificerad tid – introducerades i slutet av 1700-talet, kritiserades det starkt inte minst från kyrkligt håll i Sverige och ansågs som omoraliskt, eftersom sådana kunde tänkas uppmuntra till lönsamma mord.

Liknande kritik har riktats mot det spelande som utgörs av ordinär terminshandel på världens börser. Världspriset på vete har visat sig vara en god indikator på mängden svält i världen, varför veteterminer lika gärna skulle kunna ges epitetet ”svältterminer” av cynikern.

Och bara några dagar efter att Barack Obama hade vunnit det amerikanska presidentvalet 2008, gick brittiska vadhållningsföretaget William Hill ut med ett pressmeddelande där de informerade om att de redan nekat över hundra intresserade spelare att få sätta pengar på att Obama inte skulle överleva sin första fyraårsperiod i ämbetet. Företagets talesman Graham Sharpe tillade att ”vid enstaka tillfällen” hade spelare tidigare velat satsa på prominenta möjliga lönnmordsoffer, men det överraskande antalet som nu uppvisade en morbid nivå på intresset för Obamas fortsatta hälsa hade tvingat William Hill att ta ställning och visa att ”till och med bookmakers har moraliska skrupler.”

Ett annat företag som inledningsvis däremot accepterade vad på att Obama inte skulle kunna avsluta sin första ämbetsperiod ”av vilket skäl det än vara månde” var irländska Paddy Power, vilket dock renderade den firman en mediastorm och utbredd kritik för att deras agerande var i ”ytterst dålig smak”. Erbjudandet drogs därför tillbaka – men små privata bookmakers i Storbritannien och Irland accepterade dock diskret insatser på att Obama skulle lönnmördas, i enstaka fall till odds så höga som 125 gånger pengarna.

Och vad sägs om det ”terroristkasino” som Pentagon 2003 tvingades avstå från? Bakom det låg en idé av ekonomen Robin Hanson, som observerat hur överraskande väl handeln på terminsmarknaderna förutspår framtida tillgång, efterfrågan och trender. Så varför inte en liknande marknad för idéer, ”idea futures”? Pentagon, och i synnerhet då deras TIA-avdelning (”Terrorism Information Awareness Office”) lockades av tanken på att få bred, aktuell och högintressant information om läget i bland annat Mellanöstern, där spelarna skulle kunna köpa och sälja trender för framtida händelser. Går oljepriset upp eller ned om en palestinsk stat erkänns? Kommer Yassir Arafat att bli lönnmördad? Var är det troligast att nästa större terroristattack inträffar?

Pentagons tilltänkta idémarknad fick läggas ned innan den ens hade startat, efter det upphetsade medievrål som blev följden. Kritikerna förutsåg i andanom hur al-Qaida kunde satsa på att en viss stad skulle drabbas härnäst, och sedan göra grova pengar på att slå till just där. Samtidigt bör det dock påpekas att det bakom tilltaget faktiskt låg en beprövad ekonomisk och samhällsstrukturell idé. Den som vill fördjupa sig i resonemanget bakom Pentagons ”terroristkasino” kan göra det bland annat här:

http://www.sfgate.com/news/article/Pentagon-to-start-futures-market-for-terror-2599868.php

… och här:

http://www.theregister.co.uk/2003/07/29/kill_a_middle_east_head/

Men, som sagt, det mediala utfallet – med omdömen som ”jaw-droppingly callous”, ”absurd” och ”spending taxpayer dollars to create terrorism betting parlors is as wasteful as it is repugnant” omöjliggjorde det hela, och projektet hamnade på den politiska avskrädeshögen.

I jämförelse framstår det som tämligen oskyldigt, det helt och hållet privata sexlotteri som den panka 27-åriga tyskan Lisa Schmidt i desperation organiserade 1996 med ett lottpris på 1000 D-mark och en natt med sig själv som enda vinst. Hon lyckades dock bara sälja en lott – till sin exmake.

Hur det sedan gick i dragningen har jag faktiskt ingen aning om… 😉 😉