”Att vara sig själv.”

Ett vanligt, men värdelöst uttryck. Vad betyder det?

Om man inte är schizofren eller en prisbelönt skådespelare, som jobbat in sin roll lite väl hårt, så är det ju nästan omöjligt att vara någon annan. Det är svårt att inte vara sig själv. Så när någon får beröm för ”att vara sig själv” så säger det inget annat än…ja, det säger ingenting.

Återvinning är populärt idag. Då jag själv slänger allt skräp i samma soppåse så har jag försökt ta lite revansch och återvunnit detta uttryck till något som jag faktiskt kan använda vid pokerborden.

Att vara sig själv betyder i min värld att man är bekväm. Jag går nästan aldrig i kostym. Jag är fortfarande jag, även när min pung stramas upp i ett par brallor i pressveck, men jag är inte särskilt bekväm.

Och att känna sig bekväm är A och O i poker. Då handlar det inte främst om tighta brallor eller ej, utan om storlek på inköp, blindsnivå och vilka dina motståndare är.

Jag märker själv när jag kliver upp i cashgame-nivåer på nätet att jag inte spelar mitt bästa spel. Jag förlitar mig mer på att träffa bra än att spela bra. Och jag försöker hålla ner potterna i lägen där jag borde göra tvärtom. Det beror till hundra procent på att jag inte känner mig bekväm.

Det kan faktiskt vara bra att fråga sig själv vem man är ibland. Är du den som känner dig obekväm, eller får du andra att känna sig obekväma?

Vid pokerbordet är det en helt avgörande fråga.

Möter du bättre spelare än dig själv så kör de ut dig i en eka på öppet hav, slänger i väg årorna och tar en helikopter därifrån. De får dig att inte ha en aning om vilket håll du ska plaska åt. Ska du hoppa i vattnet och simma? Hoppas på att någon färja hittar och räddar dig? Du har ingen aning. Du får chansa.

Du är minst sagt obekväm.

Det har alltid funnits något sjukt i poker där man ska spela så högt som möjligt mot bästa möjliga motstånd. För att ”utvecklas” säger en del. ”Testa sina gränser” säger andra.

För många kostar det allt man har att testa gränserna. Själv har jag kommit underfund med att jag är en enkel man. Jag behöver inte bli bäst så länge jag har det bra. Den insikten har faktiskt ökat min winrate.

Och vill man nu bli bäst så behöver man ju inte bli bäst över en natt. Det är dessutom omöjligt. Skynda långsamt. Feel the power.

Jag är av den åsikten att det viktigaste som pokerspelare är att hitta spelen där du sitter i helikoptern, inte ekan. För man är alltid sig själv i en helikopter. Där har du en bra utsikt som passar dig, vare sig det är över Mariannelund eller Macau…