Ursäkta. För första gången i världshistorien skriver jag två inlägg samma dag. Det kommer inte bli någon vana…

Det var bara något jag var tvungen att få ur mig när jag läste artikeln om Robin Ylitalo på AB där de beskriver ”hans timlön på 181 000kr” efter att han vunnit en stor turnering på nätet.

Själv spelade jag cash game på CC förra veckan och vann 20k i en enda pott. Den tog inte mer än fyra minuter, vilket ger mig en timlön på galna 300 000 kronor! Jag är total världsklass.

Det är väl ungefär som att säga att en symaskinsförsäljare, som går runt och knackar dörr på provision, har en fantastisk timlön om man bara räknar in den timma han lyckades sälja fyra symaskiner till samma tant. Men inte räknar med att han gått runt till 45 hushåll innan det utan att sälja en enda…

Livet som pokerproffs kan tyckas enkelt om man läser rubrikerna. Det är sällan man läser om ångesten där. Robin förklarade själv för mig efter sin färska miljonvinst:
– Det är lustigt med turneringspoker hur det funkar för psyket. Man går kallt länge och tror man är för dålig. Sen helt plötsligt  vinner man en turboturre där man bara turat och så tror man att man är bäst i världen igen.

Det är få sysselsättningar där psyket lever en sådan bergochdalbana. Ena månaden förlorar man på att jobba. Och andra drar man in 181 000 i timmen.

Det gäller bara att ha råd och ork att fortsätta knacka dörr till den köpglada tanten öppnar och är sugen på symaskiner. Dessutom måste du ständigt uppdatera dig på de nya modellerna och öva på ditt säljmanus. För varje kund krävs ett unikt bemötande. Men för de flesta öppnar aldrig den rätta tanten ändå…

Jag torskade 15k i en enda pott på nätet i helgen. Fick in det med nötfärg mot toppset på turn. Rivern parade. Handen tog bara en minut att spela. Vilket gör att jag förlorade 900 000kr i timmen. Jag blöder värre än Viktor Blom under sina värsta svackor.

Det är tufft där ute när vindarna vänder. Idag blir det ärtsoppa och rester till lunch och middag…