Det är lätta att avfärda dem som ”osmarta”. Som idioter. Men det är helt enkelt fel.

Att vara spelberoende har ingenting med intelligens att göra. Snarare visar spelberoende personer upp ett sagolikt register när det gäller att skaffa fram pengar till sitt missbruk. Den samlade innovation där skulle antagligen komma på ett sätt att fixa till världshungern på någon vecka.

Det är samma sak med alkoholister. Att bli slav under buteljen har inte heller det något med intelligens att göra. Snarare har ju många av världens största författare, konstnärer, härförare och tänkare badat i sprit.
– Drivkraften i ett beroende handlar inte om att man är elak eller dum i huvet eller har dålig karaktär. Det handlar om att man inte har någon motståndskraft, säger Anki.

Hon har själv förskingrat över 5 miljoner av sin arbetsgivare för att spela. Varenda krona försvann i det stora svarta casinohålet.

Artikeln med Anki kan ni läsa här. Aftonbladet försöker kartlägga och granska ”kasinoboomen” i Sverige. Det svenska folket spelar bort 21 miljarder per år. Läs mer om det här. Trots att jag hört det mesta, sett det mesta, och arbetar mitt i det, så blir jag alltid förundrad över hur spelvärlden funkar.

Det är uppenbart att det är något som inte fungerar i dagens ”laglösa” spelmarknaden.

Spelbolagen hävdar ju att de har koll på sina spelare, att de sätter gränser. Hur kunde du då spela bort fem miljoner på tre år? 
– (skratt) Jag fick mejl från spelbolag under den här tiden. Ett bolag gratulerade mig till att jag var en av deras bästa och viktigaste kunder. De kunde släppa på min ”limit” om jag ville…

Det är lätt att säga att det är en fri värld. Och man kan inte hindra människor från att spela bort sina pengar, eller spelbolagen från att låta dem göra det. Men ska det alltid vara så enkelt?

Hur ger man motståndskraft till någon som saknar?