Nordic Masters avgjordes i helgen. Jag hade inget med någon toppstrid att göra själv. Det kan ha varit det kallaste Main Event jag spelat i mitt liv faktiskt, och jag har varit kall många gånger…

Nådastöten kom när jag under första dagens sista nivå stoppade in mina sista marker med AQ, fick syn av en ungrare med A6, och fick se en sexa direkt i dörren. Turneringspoker  kan verkligen tära på en och just nu känns det inte ens lite jobbigt att inte åka till Vegas i sommar för första gången på många år. De 100 lax man brukar torska på WSOP räcker till många blöjor.

Men, mycket av prispengarna kom tillbaka till västkusten ändå. Av de få göteborgare som korsade landet för att spela var det hög procent ITM. Kan man dra några slutsatser av det kanske? Öis mot Allsvenskan?

Här hittar ni prislista med intervjuer från Main Event.

Två Göteborgare, Johan och Jimbo, landade topp 3. Och det var dessutom två av dem som jag spelar mycket cashgame mot. Så de var glada,  och jag är glad. Det finns inget bättre än att spela cashgame mot folk som klonkat mycket pengar i en turre. Då kommer vinst-tilten och biter dem!

Vad har ni för favorit-tilt? Vinst-tilten är den mest intressanta tycker jag. Till skillnad från bad beat-tilten eller tilten som kommer av ett personligt misstag, så grundar den sig i positiva känslor. Man får helt enkelt FÖR bra självförtroende och är inte rädd för att torska. Ett inköp är ju ändå bara en liten del av den stora turneringsklonken, så nog kan jag väl riva av en avancerad bluff här? Eller ta en marginell syn där? Det är en känsla av oövervinnerlighet som kommer över en. Hybris kan man också kalla det.

Självförtroende är också en känsla. Och för mycket känslor kan som sagt skapa trubbel vid ett pokerbord. Så förhoppningsvis har jag ett par intressanta veckor framför mig vid cashgameborden här hemma.

Om inte Johan och Jimbo läser den här bloggposten förstås och gör det kloka i att ta lite semester…