Det går inte här i Antwerpen att komma undan känslan av att man är i ett Belgien där det på grund av terroristhotet rycker nervöst i nationens kollektiva avtryckarfinger. Överallt på kvällarna ser man inte bara polisbilar med blåljusen påslagna…

… utan också rena militärfordon stå parkerade. Den som i något shoppingcenter, nere i tunnelbanan eller inne på centralstationen skulle komma på vansinnesidén att ropa ”Allahu akbar!” skulle omgående drabbas av brådstörtade hälsoproblem, där akut blyförgiftning ingick i diagnosen…

Ändå lyckas dag 1B här i årets avslutande Unibet Open dra hela 196 startande, vilket tillsammans med siffran för dag 1A resulterar i ett fält om sammanlagt 321 deltagare:

Därmed kommer det att bli 36 betalande platser, från 2100 euro och upp till förstapriset på 71.260 euro. Kommentatorerna följer uppmärksamt livestreamingen på Twitch och unibetopen.com…

… Unibets klassiska intervjufåtöljer är på plats nära featurebordet…

… och där ordnas också en satellit till morgondagens High Roller-event:

Själv köper jag in mig i en liten €110 sit-and-go där vi är sex svenskar bland de tio deltagarna:

Med bara 12-minutersnivåer och 5K i startstapel är det pangpangpoker direkt från starten, och jag får ett sällsynt bra kortsnitt – men inte lika mycket tur med brädorna. Jag hittar tämligen omgående A-K och re-re-raisar all-in, får efter lite tvekan syn av belgiskan mittemot med 10-10, och utan vare sig ess eller kung på brädan åkar jag ned till 450. Efter det får jag K-K och tripplar upp till 1450, hittar så 9-9 som står mot 7-7 och tar mig upp till 3K, men först K-K ännu en gång som är uppe mot en shortstack med J-J varpå det faller en tredje J på turn, och sedan A-Q som blir utdragen av 8-9 när en 8:a faller på turn, förpassar mig ut på 7:e plats. Det kortsnittet under den halvtimmen, minus några av brädorna, hade jag tacksamt tagit emot under gårdagen i Main Event…

Av de 196 startande i denna dag 1B klarar sig 65 till dag 2; i dag kommer alltså exakt 100 överlevare att mötas. Britten Ian Simpson är chipleader efter dag 1B med 292.800…

… följd av holländaren Mateusz Moolhuizen med 274.900 och tysken David Janssen med 202.400. Några notabla namn som också gick vidare var ”den flygande holländaren”, Marcel Luske (25:a) med lite över 100K…

… och hans landsman Rolf Slotboom (37:a) med ca 65K:

Dessvärre gick det betydligt sämre för svenskarna: av de tio som ställde upp dag 1B överlevde bara två, nämligen Kristoffer Arwin (26:a) med 99.000, och Markku Tammisto (29:a) med 95.800. De åtta som i stället slogs ut blev dessa, i turordning: Paul Kristoffersson, Jimmy Östensson, Jakob Karlsson, Jan Palmgren, Magnus Wiberg, Henrik Tellving, Michael Fogelqvist och Tommy Westerlund.

Under kvällen hann jag med ännu en promenad i Antwerpen, bland annat förbi Grootmarkt (”Stortorget”) med dess magnifika byggnadsverk…

… kunde på en affischtavla konstatera att det statliga belgiska Lottobolaget sponsrar en ”vinterrevy”…

… och såg en fin markerlåda från anno dazumal i ett skyltfönster, där dock kortlekarna saknades:

Nio svenskar kvar, alltså – och dag 2 är igång när dessa rader skrivs!

Just i dag har Lotteriinspektionens generaldirektör Håkan Hallstedt (bilden ovan) för Sveriges räkning undertecknat en överenskommelse (MoU, Memorandum of Understanding) som ska gälla mellan spelmyndigheterna i EU:s medlemsstater. Överenskommelsen är avsedd att utgöra ännu ett steg mot en sundare och säkrare spelmarknad inom EU – och jag citerar ur LI:s färska pressrelease:

Överenskommelsen behandlar fyra huvudområden: (a) ett ordnat utbyte av information om speloperatörer, (b) skyddet av konsumenten, skyddet av minderåriga och att  säkerställa integriteten i allt spel om pengar. (c) Vidare ska onödig administration minimeras, samt till sist (d) ska det ske ett utbyte av bästa praxis och erfarenheter kring spelarskydd, tekniska verktyg för effektiv tillsyn och spelansvarsåtgärder.

”Jag ser positivt på denna överenskommelse då den stimulerar de europeiska myndigheterna att utvecklas mot mer enhetliga bedömningar. Trots olika nationella regelverk har myndigheterna gemensamma mål. Dessa mål blir nu enklare att uppnå” säger Håkan Hallstedt, generaldirektör på Lotteriinspektionen.

Kanske vi om ett årtionde eller så faktiskt kan få se en europeisk spelmarknad med gemensamma regler som gynnar konsumenterna och främjar mångfalden?

Det är trist att behöva konstatera vilka oroliga tider vi lever i: på Arlanda patrullerar poliser med automatvapen, på Schiphol i Amsterdam är de ännu flera, men det i sin tur är ett intet mot när jag åker sista biten hit med tåg och det vimlar av tungt beväpnad säkerhetspersonal inne på Antwerpens centralstation, gissningsvis 75-100 män och kvinnor. Även utanför ses de överallt; jag behöver bara titta ut genom fönstret från mitt rum här på Radisson Blu för att se hur bistra militärer med automatkarbiner vaktar närmaste tunnelbanenedgång femtio meter bort:

Och av en taxichaufför jag åker med i förrgår får jag höra att det i sin tur är ändå inget mot situationen i Bryssel: ”Där är det tio gånger så många man som patrullerar i huvudstaden.”

Det är ingen tvekan om att terroristhotet i Västeuropa förutom allt annat elände även har tullat på deltagarantalet här i årets avslutande Unibet Open i Antwerpen: av många här får jag höra berättelser om vänner, kollegor och bekanta som nu valt bort dels Belgien, dels överhuvudtaget platser där folk samlas i större mängder. Säkert är det minst 10-20% bortfall, av vittnesmålen att döma. Det är förvisso en smärre detalj i den prekära säkerhetssituation som råder, men ändå.

Som tröst har jag från mitt hotellrum tvärsöver torget även utsikt över Antwerpen Central, måhända Europas arkitektoniskt mest pampiga järnvägsstation…

… och lite till höger ligger ”Hotell Biljardpalatset”, onekligen ett ovanligt namn:

Vi deltagare hämtas i Unibets inhyrda partybuss utanför hotellet:

… vilken inuti har en bar och lite andra bekvämligheter…

… och baktill kan bli så här elegant, enligt bussföretagets reklamfoton:

Själva spellokalen är inhyst i nattklubben De Shop en liten bit bort, där vi fick köa för att bli kroppsvisiterade och få kassar och handväskor genomsökta, enligt de bestämmelser som just nu råder i Belgien:

För att uppfylla juridikens spetsfundigheter genomförs evenemanget ihop med ett regelrätt kasino, Blankenberge som ligger en bit utanför Antwerpen, och vilket lite diskret gör sig påmint med hjälp av diverse rekvisita:

Ovanför spelargolvet finns en ”player lounge”…

… som inuti ser ut så här:

Givetvis hade Unibet sin Welcome Desk på plats:

Och här skedde spelarregistreringen:

Denna dag 1A blev det totalt 125 deltagare, varav 14 svenskar, som gav sig in i stridens larm:

Vi fick även sällskap av Belgiens stolthet just nu, Pierre Neuville som nyligen satt på finalbordet i Main Event i WSOP och som – om jag är rätt informerad – startar dag 1B:

Själv hamnade jag på featurebordet och därmed i livestreamingen med tidigare EPT-vinnaren Pieter de Korver till vänster om mig…

… och lyckades skrämma honom till läggning med Q-Q på en J-hög bräda när jag själv satt med A-J, genom ett tungt och resolut satsande både efter floppen och efter turn. Eftersom det ändå skulle visas på TV en halvtimme senare avslöjade vi våra händer muntligen direkt efter given; han blev faktiskt lite tiltad! Kanske rättvisa då att det är han som så småningom under kvällen eliminerar mig: en föregående spelare rutinhöjer, jag är kortstaplad och hittar A-7 som jag resolut ställer med och bedömer att jag få denne att vika, men bakom mig har de Korver J-J och tar syn på mig och den förste spelaren lägger sig. Jag floppar ett ess, men de Korver floppar samtidigt en tredje knekt, end of story… totalt är vi sju svenskar som får bita i gräset denna dag 1A, och det är i turordning Sören Björkman, Fritz Nygren, Markus Heikkilä, Anders Ostrowski, Niklas Borg, jag själv och Tomas Martinsson.

Av de 35 spelare som överlever till dag 2 är ryssen Niko Koop chipleader, med omänskliga 385.000…

… följd av ukrainaren Maksim Lavrov med 191.000, och på tredje plats svenske Morgan Wald som avslutade med 173.600:

Sex andra svenskar gick också vidare till dag 2: Jonny Domstedt (133.900), Ruben Hellberg (112.700), Micael Emanuelsson (107.600), Håkan Wingskog (78.600), Daniel Ulvrell (63.000) och Stefan Mattsson (22.600).

Jag bjuder dessutom på en titt på en del av den side action som finns här, utöver cashgames och sit-and-gos:

Och givetvis arrangerade Unibet under kvällen sitt sedvanliga välkomstparty med fria (inom rimliga gränser) drinkar:

I förrgår, på kvällspromenad, hittade jag en butik som sålde spel – inte mycket längre än ett stenkast från Radisson Blu:

Då håller vi tummarna för de svenskar som nu klivit in i elden under dag 1B! Och du kan följa händelseförloppet via http://unibetopen.com/ som vanligt!

Då och då brukar jag här i Superbloggen bjuda på en summering av ”gamblingläget” i Asien samt i några andra hörn av världen med. Dags igen för det, och nu med en specialtitt på Ryssland!

Efter att Ryssland för flera år sedan stängde ned alla kasinon och kortklubbar – Moskva var faktiskt i början av 2000-talet Europas kasinotätaste stad – med den inte oberättigade hänvisningen till en ”laglös affärskultur” i form av diverse maffiaklaners inflytande på detta affärsområde, förklarade myndigheterna att i framtiden skulle enbart fyra ”speciella områden” komma på förslag vad gällde spelandet. Av dessa var ett tänkt att ligga i distriktet Primorskij vid kusten nära Vladivostok i östligaste Sibirien, ett i Altai nära gränserna mot Kina och Mongoliet, ett vid staden Azov i Krasnodar i södra Ryssland, och så det fjärde och sista i Kaliningrad, en liten ryskägd enklav mellan Litauen och Polen. (Som synes var planen att samtliga skulle finnas på behörigt avstånd från storstäderna.)

Den ryska gamblingindustrin hade svårt att hämta sig efter chocken vad gällde ”omorganiseringen”, och ställde sig inledningsvis kallsinnig. Sedan öppnades dock Rysslands första legala kasino, Oracul, år 2010 i staden Azov i södra delen av regionen Krasnodar:

Bakom Oracul stod konsortiet Royal Time Group. Det etablissemanget följdes snart av två kasinon till i Azov: Shambala och Nirvana. Trion hann bli till en lönsam affär – såväl 2013 som 2014 drog de tre kasinona tillsammans över en kvarts miljon besökare till staden Azov med omnejd…

… och i november 2014 förkunnade RTG att de nu skulle bygga till ett hotell, liksom ett ”konsert- och nöjeskomplex”:

Sedan dess har två dråpslag kommit. Det första delades ut när nyhetsbyrån TASS den 31 januari i år meddelade att den ryska regeringen beslutat sig för att stänga ned Azov som ”speciellt område” samt dra in licenserna för de tre kasinona, från och med den 1 april. I stället skulle Azov ersättas av ett annat område, nära Sotji där vinter-OS hölls häromåret. Det andra drabbade investmentföretaget Adaptas, som 2013 undertecknat ett avtal med lokalregeringen i Krasnodar om att bygga ett fjärde kasinokomplex vid Svarta havet nära Azov och investera 16 miljarder rubler i det. Nu tvingades Adaptas avbryta hela projektet, och till råga på allt betala 94 miljoner rubler som en form av ”avgift” till Krasnodars ministerium för strategisk utveckling.

Därmed finns i skrivande stund bara ett legalt kasino i Ryssland: Tigre de Cristal utanför Vladivostok i distriktet Primorskij i östraste Sibirien, och som hade sin stora invigningsceremoni den 11 november, alltså för två veckor sedan:

Majoritetsägare är det Macaubaserade Summit Ascent Holdings. Det säger dock en del om projektet, och om placeringen i Sibirien…

… att just nu i vad kasinots ledning optimistiskt kallar ”fas I”, har etablissemanget bara 121 rum i sin hotellavdelning; trösten är dock att de faktiskt också har två pokerbord, bägge för Texas hold’em. När hela komplexet ska stå färdigt år 2022 är planerna att där ska finnas 700 hotellrum, 1300 spelautomater och 135 spelbord.

Ett halvdussin andra kasinon är dessutom redan planerade i Primorskij: av Royal Time Group, av Diamond Fortune Holdings, och av det Kambodjabaserade NagaCorp med flera, varav två enligt planerna kommer att öppna under 2017:

Vad det i förlängningen blir av Ryssland som kasinodestination är för tidigt att säga; Inget av vikt har hänt i Altai, Sotji eller Kaliningrad, och den nyckfulla ryska regeringen skulle mycket väl kunna tänkas att över natten stänga ned även Primorskij som gamblingzon och i stället öppna en i Murmansk vid Ishavet, eller whatever. Och just Vladivostok, dit man kan ta sig via en stormig färjeöverfart från Yokohama i Japan, eller via en vecka på Transsibiriska järnvägen från Moskva, eller med flygbolaget Aeroflot om vilket det sagts att man är säkrare på gatorna i Bagdad än i en stol i turistklass där, känns för stunden knappast som en seriös konkurrent till Las Vegas.

Å andra sidan ska man som bekant aldrig säga aldrig. Ett Unibet Open Vladivostok hade onekligen varit en berikande upplevelse – kanske år 2025 eller så?

För oss som är intresserade av spelkortens fascinerande värld finns föreningen Chartophilia Sueciæ, Svenska spelkortssällskapet – och som några gånger om året ger ut medlemstidskriften Kartofilen, under eminent ledning av redaktören Ali Jerremalm.

I det senaste numret redovisar medlemmen Erik Brinck några udda kortlekar, inklusive en charmigt tecknad och tämligen oskyldig ”Strip Poker”-lek som är inhandlad i Danmark men möjligen är tryckt i Holland:

Vad som dock egentligen intresserar mig är att med denna lek har följt ett speciellt protokollblock som jag aldrig sett innan, och uppenbarligen använts till ett ”kläd-yatzy”: ett tärningsspel som alltså förmodats vara lite lagom nervkittlande på temat avklädning och sex, där man getts poäng för olika kastkombinationer:

Att döma av protokollblocket har uppenbart 4 tärningar ingått: tre ordinära sexsidiga tärningar, och så en fjärde där det på de olika sidorna stått ”lige nu”, ”i morgen”, ”senere” och ”hurtigt”. (Man får förmoda att en eller två av sidorna varit upprepade, för de sex möjliga utfallen.) Som framgår ska också den spelare som får den lägsta poängsumman utföra ett stripnummer efteråt, till de övriga deltagarnas glädje.

Uppenbarligen ett tärningsspel som saknas i min digra samling! Skulle till äventyrs någon av alla mina läsare ha ett sådant liggande någonstans, så kontakta mig gärna för att diskutera ett ägarbyte i utbyte mot lämplig summa…

Nu på lördag 21 november är det faktiskt ett kulturevenemang med fokus på spel: Nordic Game Day 2015.

Vad händer då? Svaret är att över 100 bibliotek i hela Norden denna dag arrangerar över 160 olika event, med inriktning på såväl datorspel som ”vanliga” spel. Du hittar mera information här…

https://nordicgameday.wordpress.com/

… inte minst via de olika flikarna, och så även på Facebook här:

https://www.facebook.com/spilldag/

Du får kolla själv i listorna om ett bibliotek nära dig arrangerar något passande evenemang – men glöm inte att allmänheten, dvs. du själv inkluderad, är välkomna med bidrag: du kan alltså helt impromptu ta med ett eller flera spel, olika spelklubbar från schack till rollspel har chansen att presentera sig publikt, och så vidare!

Nordic Game Day ingår dessutom i International Games Day:

… om vilket du kan läsa mera om här:

http://igd.ala.org/

Dessa två evenemang som äger rum på biblioteken har funnits några år nu, och är glädjande nog växande events – som kan bli ännu större 2016, inte minst genom frivilliga insatser från dig och andra spelintresserade. Och du, du har ett helt år på dig att planera nästa års tillställning… ta kontakt med ditt lokala bibliotek i god tid! Eller varför inte i all enkelhet arrangera något spelparti med goda vänner på lördag, för att även privat fira detta kulturevenemang?

Den här sannhistorien utspelar sig för några år sedan: Göteborgs Stadsmuseum ska planera en stor Kinautställning med anledning av den ostindiefarare som håller på att byggas, och under en brainstormingsession kommer ”någon” på det till synes briljanta tilltaget att i samband med invigningen anordna ett mästerskap i kinaschack för att dra även unga besökare.

Nej, jag var inte i rummet just då – men kan tänka mig att snacket gick ungefär så här i det ögonblicket:

”Det är ju en lysande idé, Jönsson!” [Ryggdunkningar]

”Men hur ska vi ordna en sådan turnering? Och borde vi inte ha någon som håller i den, som tävlingsledare och domare?”

”Jo visst! Vad heter han nu igen, den där stollen som sysslar med spel på heltid och som jag läste om i någon intervju för en tid sedan – Gimle, Glimmer, något i den stilen?!”

”Var det inte Glimne…”

”Det låter bekant! Ring och hyr in honom, vi kan säkert hitta honom via 118 118!”

Sagt och gjort, på mitt kontor ringer mobilen och jag lyfter den och svarar artigt. Personen i andra ändan framför sitt ärende, och lägger till att alla på museet är entusiastiska över idén med att ordna en turnering i kinaschack, eftersom temat för utställningen är just Kina, och att de vill gärna hyra in mig för ett passande arvode.

Han: ”Lust att ta dig an uppgiften?

Jag: ”Mjaa, det är en liten hake i sammanhanget…”

Han: ”Vad då för hake??”

Jag: ”Att kinaschack varken har med Kina eller med schack att göra, utan spelet är i stället en tysk uppfinning från omkring 1890…”

Han: ”- – – – -” [Ljud som från en pysande ballong]

Det är vad jag kan minnas enda gången som mina djupa och breda kunskaper om spelandets kulturhistoria som omväxling har kostat mig pengar – eftersom den tilltänkta programpunkten i samma sekund utgick och jag därför självklart aldrig fick något arvode. Men den intellektuella hedern förpliktigade mig att upplysa om sakernas tillstånd, och då gick det som det gick.

Kanske borde jag även ha upplyst personen i luren om att japansk whist inte har något med Japan att göra, och att sjömansbiff inte görs med sjömän som ingrediens; men så hjärtlös ville jag inte vara i det ögonblicket.

I kväll klockan 20.00 i Unibets pokerklient har du sista chansen att kvala in till årets avslutande turnering i Antwerpen! Mera info hittar du här:

http://unibetopen.com/qualify/satellites/

Hamnar du i prispengarna, är Antwerpen även en utmärkt stad att julshoppa i… och den 18 november är det dessutom deadline för att köpa in dig direkt i turneringen:

http://unibetopen.com/qualify/directbuy-in/

Vi ses väl där nere? Lycka till!

Nu när jag en dag som denna, fredag den 13:e, ändå är inne på vidskepelse – se ett annat av mina inlägg nedan – kanske det kan vara på sin plats att omnämna hur extrema och obehagliga uttryck just vidskepelse kan ta sig.

I juni 2001 kunde den malaysiska polisen äntligen lösa ett fall med en försvunnen person, och som gäckat dem i över ett och ett halvt år. I november 1999 hade den 35-åriga amerikanskfödda kvinnan Carolyn Noraini Abdullah försvunnit spårlöst från sitt hem i staden Ipoh; men nu erkände en man att han, hans bror, en tredje man (som vid det laget omkommit i en bilolycka) och en kvinna hade rövat bort och mördat trebarnsmamman Abdullah. Den häktade mannen kunde också leda polisen till en grund grav på en palmoljeplantage i Sungai Siput, och Abdullahs make därefter identifiera resterna.

Och skälet bakom dådet? Fru Abdullah hade “offrats” åt andarna, som ett led i en traditionell malaysisk ritual under vilken ett spiritistiskt medium försätter sig i trans för att komma i kontakt med andevärlden. Andarna förmodas då via mediet meddela en del av eller alla de vinnande numren i den kommande dragningen i det statliga lotteriet. Normalt används i en sådan ceremoni en get eller en tupp, men den kriminella kvartetten bestämde sig för att ett betydelsefullare offer än så krävdes denna gång, för att försäkra sig om rätt information.

Dessutom hade ritualmordet ägt rum den 11 november 1999; ett synnerligen ”lyckosamt” och viktigt datum för vidskepliga asiatiska gamblers, på grund av kombinationen av alla 1:or och 9:or.

(Exempel på malaysisk lotterisedel)

Samtliga lotterisedlar som kvartetten köpte in efter dådet visade sig dock vara värdelösa, och så småningom fick en av männen så dåligt samvete att han klev fram och erkände dådet.

Fallet med Carolyn Abdullah är för övrigt inte på långa vägar det enda fallet med människooffer kopplade till de malaysiska lotterierna. År 1993 dömdes en kvinna vid namn Mona Affandi för sin inblandning i flera likartade rituella mord; och 1995 hittades liket av en kinesisk man som styckats i åtta olika delar, även det ett tal med stor betydelse för asiatiska gamblers. Det senare fallet är för övrigt fortfarande olöst.

Spelmissbruk när det blir som allra, allra värst…

Jag har i korthet omnämnt honom tidigare här i Superbloggen: den 51-årige malaysiern Wei Seng ”Paul” Phua som benämnts ”the world’s biggest bookmaker” och förra året arresterades i Las Vegas mitt under WSOP, i en högprofilrazzia utförd av FBI och som gav eko jorden runt.

Berättelsen om hur Phua från en existens som simpel ”numbers runner” på Borneo avancerade till att resa jorden runt i sin privata Gulfstream V affärsjet, hantera miljarddollarbelopp i insatser, och delta i cashgames i poker så höga att de i det närmaste krävde syrgasmasker på deltagarna samt även i de högsta turneringarna på planeten, kommer gissningsvis att bli till såväl en bästsäljande biografi som en Hollywoodfilm i blockbusterklass så småningom – men just nu finns en högintressant längre artikel om hans uppgång, fall och återuppståndelse att läsa på ESPN:s webbsajt:

http://espn.go.com/chalk/story/_/id/14095257/how-world-biggest-bookie-paul-phua-was-snared-fbi-last-year-world-series-poker-walked-away-free-man

Varför hjälpte Phil Ivey till att betala borgen för Phua? Varför kunde Phua inte öppna konto i en schweizisk bank utan att först visa upp film från kasinonas säkerhetskameror? Och varför tvingades ett motvilligt FBI att till sist släppa Phua? Berättelsen om Paul Phua och hans svurne fiende, Jennifer Shasky-Calvery som är chef på Financial Crimes Enforcement Network inom amerikanska finansdepartementet, är som gjord för ett filmmanus. Veckans lästips med andra ord, och det med bred marginal. Ha en trevlig helg, alla ludofiler och chartister!