Tur, otur och fredag den 13:e
av
Det har blivit fredag den 13:e, vilket får en del att dra täcket över huvudet och vägra stiga upp, medan andra välkomnar datumet som en turdag. Dessutom finns det i så fall även andra datum att oroa sig för, vilket jag skrivit om till exempel här:
https://bloggar.aftonbladet.se/superbloggen/2014/02/vad-sjutton-har-man-tur-eller-otur-for/
Själv är jag en av de minst vidskepliga personer som finns. Nej, jag har inga turstrumpor eller något sådant klädesplagg, använder olika card protectors i poker utan att fästa något större avseende vid saken, har bott i rum 1313 på hotell utan att något anmärkningsvärt hände, och utför inga som helst speciella ritualer den dag jag ska spela.
Men jag har sett en del häpnadsväckande saker under mitt kvarts århundrade i olika gamblingmiljöer.
Många pokerspelare och gamblers kan faktiskt vara oerhört vidskepliga. Går du fram till en kines som sitter och spelar baccarat eller fan-tan i Macao, och vidrör honom på axeln, skulle du få mördande blickar (och kanske till och med bli upphunnen och uppklådd vid lämpligt tillfälle utanför kasinot, om han nu är någon av de många livvaktsförsedda highrollers, triadbossar eller industribaroner som man ser där – dessa ska du INTE stöta dig med). Den gesten betyder extrem otur för en kines.
Att räkna sina marker vid bordet är även det en klassisk ”otursgrej”, om du tillhör de vidskepliga. Just den specifika synen på sakernas tillstånd går för övrigt igen i Kenny Rogers klassiska pokerlåt ”The Gambler” från 1978, med musik och text av Don Schlitz:
”You got to know when to hold ’em, know when to fold ’em.
Know when to walk away, and know when to run.
You never count your money, when you’re sittin’ at the table.
There’ll be time enough for countin’, when the dealin’s done.”
Dessutom minns jag första gången jag i Las Vegas såg en spelare kliva upp efter en badbeat, gå ett varv runt sin stol, lägga sin näsduk på sitsen och så sätta sig ned igen: en klassisk ”magisk rit” där du symboliskt ritar upp en skyddande cirkel omkring dig, och med rötter som går långt djupare tillbaka i historien än till och med medeltiden.
Ett fenomen som under Vilda Västerns dagar förknippades med otur var enögda karlar (och minns att det var i en tid då sjukvården var långt sämre än idag, och olyckor och handikapp mycket vanligare). Att sitta tillsammans med en enögd karl vid ett pokerbord var på den tiden enligt allmän pokertradition så otursamt som det kunde bli: från och med den stunden borde man ge upp spelet helt och hållet, eftersom man skulle förföljas av motigheter och missöden livet ut.
Naturligtvis fanns det enstaka enögda pokerspelare i Vilda Västern, vilket dock inte hindrade att andra och skrupelfriare personer med fullgod syn på bägge ögonen tog sig för att bära en svart lapp för det ena, i syfte att – med en modern term – utöva psykologisk krigföring mot de andra vid bordet. De flesta av dessa personer hade dessutom gjort ett litet diskret hål i lappen, så att de skulle kunna få en skymt av hålkort som intet ont anande motspelare trodde befann sig i ”döda vinkeln”. Under slutet av 1800-talet var faktiskt detta fiffel så vanligt förekommande att frasen ”Det sitter en enögd karl vid bordet”, oftast framväst i mungipan, var synonym med ”Se upp, vi har en fuskare här bland oss.” Än idag förekommer faktiskt denna fras inom både amerikansk och brittisk poker, i just den betydelsen!
Och inte heller i Sverige var samma fenomen obekant, runt förra sekelskiftet. I min Pokerhandboken återger jag en teckning från 1909, tagen ur dåvarande skämttidskriften Söndagsnisse, med titeln ”Poker i Kentucky” och följande text undertill:
En av deltagarna i partiet råkar vara enögd. Efter att spelet pågått några timmar tar Pat Nelson upp sin revolver och meddelar:
”Jag vill bara göra herrarna uppmärksamma på att en av de närvarande roar sig med att spela falskt. Det är mig motbjudande att nämna några namn, men så mycket kan jag säga, att om han fortsätter, så blir han av med det andra ögat också.”
En annan ”sedvänja”, som lär dröja sig kvar än idag inom gamla svenska kriminella kretsar, är för övrigt att tjuvar bör undvika att ta med sig kortlekar när de gör inbrott. Att stjäla en kortlek anses vara mycket otursbringande.
Handen på hjärtat – hur är det själv med turplagg och ritualer, när du spelar om pengar…?
