Sverige… ett ganska fint land ändå. Har lyckats tajma in fint väder i princip varje dag, vilket såklart hjälper till på att ”Sverige är ett fint land ”. Det var ett surrealistiskt dygn då vi åkte hem. Jag och Emil som var de sista krigarna hem från vegas, detta efter 2 månader av dekadens i Sin City. Vi hade fått nys om en sajt som kunde hjälpa till att uppgradera vår hemflight något billigare. Man betalar summan för uppgraderingen, blir den sedan inte av (om det är fullt) får du tillbaka pengarna förutom 5$. Det slutade såklart i att man satt och jäste i business med ett glas champagne 🙂

Jag lyckades även dodga en 200$ avgift på flygplatsen. Jag kommer dit med en väska som var överfylld till bredden av prylar. Vi checkar in själva och får frågan om vi har något tungt bagage. Jag är på väg att trycka på ja men då hindrar Emil mig och påstår att de ofta skiter i vilket och släpper igenom allt. Trycker nej och traskar fram till disken med ett med ett typiskt leende man har enbart då man har något att dölja även fast man försöker bevisa motsatsen. Med smilbanden uppviglade till max ber mannen bak disken mig att sätta upp väskan på vågen. Då var det klippt, 67 pounds (30kg) blir tufft att dodga. Han säger åt mig att det går att packa om, men jag måste komma ner till 50 pounds (23kg). Känns rimligt att få ner 7kg i min datorväska jag har på axeln… Jag får snällt pynta upp den helt orimliga summan av 200$. Han återkommer efter en bra stund, och förklara att systemet vägrade ta mina pengar för de extra kilona. Han hade aldrig varit med om det tidigare, klonk! Troligvis berodde det på vår uppgradering senare på resan, men det visste vi inte då. Emil och andra sidan, lätt tiltad då han valde att placera om några kilo i sitt handbagage och konka på runt halva världen.

3 timmar sömn i ryggen och rejält snurrig på vad klockan var eller för den delen vilken dag det var. Det kan väl illustreras med att när jag skulle skriva på en lapp under flighten hem började jag skriva 19… på året, det fick snabbt som fan kladdas över och hoppas att ingen såg det. Vi landade iallafall i Köpenhamns semsterkaos (tog 1min innan man var trött på semesterfirare) kl 14, vilket är en fantastiskt dålig tid om man ska hålla sig vaken. Jag fick ett samtal från en polare hemifrån om en bokad golftid. Efter många om och men bestämmer jag mig för att haka på. De kommer och hämtar mig, de visar sig att de har tagit polarens arbetsbil som är 2 sitsig. Från business-class till att slås med färgburkar i skuffen på en gammal ford. Från 3-rättares med champagne 10 000m upp i luften till arbetarkläder och en stol i form av en verktygslåda  🙂

Jag överlevde ju trots allt dag 1, om än med en hårsmån. Man börjar  dagen med 30 000 marker, 2 timmars nivåer och 50-100. Blir man sedan lottad med ett drömbord där marjoriteten inte skulle slå ett NL4-game online. Borde man väl lyckas komma ur dag 1 med ett par chips mer än man startade? Svaret är NEJ! Jag får stå och skämmas med 14 800 i resultatlistorna iallafall tills imorn. Det hände för delen inte mycket kul under de 10 timmarna vi spelade heller.

De 2 sakerna som hände var 2st bluffar trots ”Pontus” råd här från superbloggen. Jag öppnar på cutoff med Ah5c och får syn av en äldre herre i SB som inte verkar allt för vass. Floppen kommer Kh-8h-6s, som går knacksyn av SB. Turn ger oss Qh som alltså sätter färgen, som jag då blockar med min Ah. Precis som på flop går det knacksyn från SB. River ger oss 8s, då får våran motståndare för sig att donka in 4k i en 8k pott. Jag spelade tot 19k, funderade ett par sekunder och jammade in. Jag tror det finns precis 0 händer han kommer orka syna, även fast min jam blir aningen stor. Vilket troligen inte spelar någon roll alls, det kanske tom är positivt i event som WSOP main. SB vek och jag var över startstack!

Det kommer in en yngre kille, eller iallafall sett till övriga bordet, som hamnar 2 seat till höger om mig. Han har en hel del marker och den timmen han suttit ner har han mäktat med att bluffa några händer. En kille limpar UTG, våran kombatant höjer till 1050 på 150-300. Jag själv sitter på knappen och tittar ner på ATo. Jag lägger in en bet på 2500 och har i åtanke att vräka in en 5bet om det sizeas lagom till mig. Jag spelar i runda slängar 25k i handen. Killen tittar en stund på sina marker och min önskan uppfylls då han slänger in en orange 5k marker tillsammans med lite skrammel, 5200. Jag låtsats-steker i några sekunder och petar in 8400 som borde få han att hata livet och gråtvika. Istället möts jag av en 4 sekunders tank och en snabb ALLIN!

Ett lika bra bord imorn och ett kortsnitt över 9-2svid ska jag förvandla vatten till vin. Om inte annat kommer det hända ändå på kvällen, den ack så klassiska bustfyllan som uppstår efter VARJE turnering man bustat. Ni som önskar får updates via Twitter, men vi får se hur länge det varar imorn med mina 30 stora mörkrar. Wish me luck… I need it 🙂

Twitter@MRJimmy87

Dagen före main event. … Det trodde man inte när man var 18 nyss fyllda och reggade sitt första spelkonto online. Att man en dag skulle sitta 11 timmar innan main event i spelets paradis och vara inköpt till världens största pokerturnering. Jag har iof redan ett försök på mitt samvete, likförbannat är det alltid något speciellt att kliva in i en stor turnering, speciellt WSOP main.

Formen har jag förstås vässat på bästa sett… Eller just det ja, det blev precis 0st liveturrar innan main. Vi har haft det alldeles för bra ute i vårt hus. Tanken var att hinna spela ett par event innan main, så man blir lite varm i kläderna. Istället har det fått bli lite poolhäng, gris (fotboll) och strawberry daiquiris. Precis som livet ska vara på semester för en cashgame-spelare inte sant?

Jag fick för övrigt närvara på mitt första WSOP finalbord då Robin Ylitalo fick chansen att drömma sig iväg mot ett bracelet. Tyvärr fastnade både drömmen och placeringen i något som Leo Nordin hade beskrivt som mellanmjölk – en 6e placering.

Nu låter jag drömmen leva tills imorn, och hoppas kunna ge er som vill följa mig lite info via Twitter @MRJimmy87

Tiden i huset och vegas bara flyger förbi. Det finns alltid något bättre att göra än att uppdatera bloggen. Denna gång ska jag försöka undvika kroppsvätskor men till DTMs stora förtret kommer det inte bli mycket poker i detta inlägget heller. Det kommer, jag lovar, ju närmre WSOP main vi närmar oss ju större sannolikhet är det att kommer ni få läsa om någon handhistorik 🙂

Tänkte spola tillbaka bandet till midsommar till att börja med. Vi bjöd in lite folk till huset och ställde till med något som mer likande en amerikansk BBQ än en svensk midsommar. Det slutade med ett sjöslag i sällan skådat slag. Lite vänner till mig hemifrån hade tittat ner denna helg. Personen ifråga kan vi kalla B, han hittades utanför hotellet ihopkurad på en bänk och ”kunde inte titta upp för då spyr jag”. Det är väl ett gott bevis på en lyckades fest. Cobbe hade även han bjudit in 2 personer hemifrån. När dessa två anlände blev det någon form av mini-akkvardattack då Cobbe öppna med ”Hejsan jag heter Robin, vad heter du?” #näravänner.

Sedan har vi såklart haft en massa dötid i huset. Vad gör man i ett stort hus med en stor tomt och är i 20-25 års åldern? Det uppenbara svaret är självfallet att man leker kurra gömma!! Mer eller mindre hela huset engagerade sig i detta. Med Ylitalo som lekledare kunde vi inte misslyckas, det blev kreativare och kreativare gömställe. Det slutade med att folk klädde ut sig till andra i huset, låg inne i ett bord och tom uppe i bokhyllor (Adde). Man blir aldrig för gammal för att leka (eller spela)!

Vegas stod förra helgen som värdstad för den rundtourande housefestivalen EDC. På senare år har jag blivit relativit intresserad av house, med påtryckningar från Adde som hjälp mig in på spåret. Efter det att midsommar satte sina spår på lördagen blev det bara en dag kvar för undertecknad. Men det var som sig bör, en extremt häftig upplevelse. 350 000 människor samlade över en helg uttspritt på 3 dagar. Deras största scen är något i hästlängder. Mellan tummen och pekfingret skulle jag gissa där står mellan 60 och 70 000 människor och hoppar från kl 17 på eftermiddagen till 06 på morgonen. Så ja det dricks och tas troligvis både det ena och det andra innanför Las Vegas nascarbana denna helg.

Lite snabbsummering av övriga händelser:

*Pokerstudion var på besök i huset (http://www.youtube.com/watch?v=F374Uv_9YGU)

*Bästa middagen på resan hittades igår med god hjälp av Philip och Marcus, Sushi Samba

*Det går att backa på turspelet, Texas Ultimate Holdem, med fina plus på samtliga tidigare blev vi igår gulade av Palazzos dealers Mary och Norland (detta trots starka rekommendationer av Duzak att sätta sig)

Som jag avslutade senast var vi på väg mot Six Flags, surprise surprise hoppa Emil av i sista stund (http://www.youtube.com/watch?v=aWjeITmDmmo). Vi andra fick nöja oss med en dag i solen med hisnande upplevelser. Även fast jag åkt merparten av alla karusellerna tidigare går pulsen upp i topp inför varje åk. När man sakta sakta tuggar sig uppåt, undrar man va i helvete sitter jag här för, jag kommer ju dö?!? Detta utbyts dock mot någon form av eurfori och glädje att man faktiskt överlevde när man väl står på fast mark igen.

På tal om överlevde, var det märkligt att Emil överlevde dagen helt själv. Mannen som håller på att sprängas om han inte får dra av ett citat var 5e minut. Vi fick detta bevisat en dag då han spelat WPTn. Han hade inte fått säga ett enda citat på svenska (förutsatt han inte dragit något internt cobbe-citat till Björin). När vi sedan möter honom för att gå från Bellagio till Planet Hollywood, revs det av allt mellan 10 och 15 citat. Detta på en promenad som är kring 10min lång. Det spelade ingen roll vad man sa eller frågade honom. Han svarade konstant med ett citat som inte alls behövde vara relevant för situationen eller frågan.

Å andra sidan hade han ju bra internet dagen vi var på Six Flags som underhållning, en halvtom lotion med lite kleenex vid sängkanten just under den nämnda dagen… ”Jag var snuvig och torr om händerna”.

Vi har anlänt till Vegas igen, nu slipper vi dock raslandet av marker och plingande av maskiner. Istället sitter vi och myser om dagarna vid vårt egna hus! Vi kommer att vara kring 12 personer under hela tiden här, vilket är en månad. Vi har bland annat storfräsare som Robin Ylitalo och Jonatan Hellman under husets tak. Dessa två har ännu inte fått känna på hettan som vegas har att erbjuda. Varför? Jo de två herrar har haft ett konstant rullande kina-game med inhopp från Simon och Emil sedan ankomst. Hellman som ska vara någon form av basketguru, lämnade idag mitt i NBA-finalens tredje quarter. Då stod det 74-75, det sket han i, han skulle ju spela kina. Vilket han också råkat göra sista 3 dygnen. Tänktvärt att svenskaspel represterar en  topp 10(?.. kan vara topp 3) placering utav av Sveriges värsta spelberoende personer.

För att Robin också ska få lite fame… Robin har ett otroligt klassiskt skämt han älskar att avlägga på engelskt språkiga restauranger. Igår käkade vi uppe i effieltornets restaurang. En ställe som inte är ett i mängden, utan snarare en ställe man kan få en relativit fin matbit på. När servitören kommer fram till Robin börjar han ganska normalt att välja en side i form av potatisgratäng…

– What kind of sauce would u like?

– Hmmm, u dont have the swedish specialty runksauce?

Hela bordet bryter såklart ut i asgarv även fast ingen riktigt vågar hålla kvar skrattet. Då vi gärna undvek att servitören frågar va fan alla skrattar åt. Servitören frågar såklart artigt vad för sås det kunde vara. Robin slingar sig snyggt ur situationen utan att skratta allt för mycket genom att säga det var chilibea han eftersökte.

Avslutningsvis var vi iväg och kollade på nya stålmannen filmen. En film som inte gick att kolla på för min egen del. Jag satt HELA filmen och störde mig på hur lik huvudkaraktären var… Ja jag kom såklart inte på vad personen hette. Direkt efter fick jag förklara lite detaljer om honom och Adde var snäll nog att droppa namnet, Bengt Sonnert!

Din tilltänkta roadtrippen har nästan stannat av vid att bli något mer permanent boende. Eller ja inte boendet, för vi är så in i helvetes dåliga på att ha framförhållning, så VARJE dag bokar vi en enskild dag. Bestämmer oss för att hotellet var najs, stannar några dagar till. Ja, då är det såklart smällfullt, så vi får springa ifrån hotellobbyn med svansen mellan benen gång efter gång. Extra fint är det då vi alltid står vid bilen och ska packa in. Det kan liknas vid ett tetris parti där man kör en evig väntan på den förbannade avlånga staven. Som dessutom aldrig tycks dyka upp vid rätt tidpunkt.

Vi har försökt aktivera oss en del under resan. Vi har t.ex. sett ett av MLBs sämsta baseball lag, aka San Diegos stolthet Padres. Jag har tidigare åkt runt ganska mycket i USA, jag hade aldrig någonsin hört talas om dessa. Åh ja, baseball är väl var det är. Det är ett långsamt tempo och det spelar mindre roll om du är ute mitt i matchen och trycker i dig en korv. Det var ungefär samtidigt som Duzak ville kasta in handduken, mitt i matchen med andra ord. Det roligaste som hände den matchen var att jag fångade en boll. Eller iaf nästan, de körde någon typ av show där de pangade ut kanske 50 bollar över hela läktaren. Jag lyckades greppa en av bollarna med en hand för bragning och i hopp om att bli upptäckt 😉 Till Duzak stora förtrett gick vår matchen dessutom till förlängning. Då satte han ner foten och tvingade oss att lämna. När vi sedan står på sista trappsteget för att lämna arenaområdet smäller de av raketer. En homerun av hemmalaget 🙂

Sedan har vi spelat en del tennis och något som ska liknas vid en ”gris”. Klassiska fotbollsövningen där bollen ska hållas i luften med 1 eller 2 tillslag. Kan bli rejäla pinsamheter då min touche på en boll kan liknas vid en person med gipsat ben. Bollen far och flyger längs hela stranden då man dessutom ska göra svårare och svårare moves. Har åkt på såväl knäförbud, som klackförbud.

Smekt tror jag dock är enda personen som lyckas få ett ”head-shot”. Hans offer var dessutom 7 bast gammal kanske ska inflikas. Just på tal om likande historier. Förra sommaren var en god vän i form av Jesper Rönning nära att döda ett spädbarn. Denna gången var det en amerikanskfotboll som var det tilltänkta mordvapnet. Rönnings diaboliska plan(?) utfördes på så sätt att han satte högsta fart på en rejält missriktad boll. Ja för bollen gick precis rakt mot en barnvagn som innehöll någon typ av nyfödd individ. Lyckligvis hade barnets föräldrar satt upp något typ av nät som skydd för solen. Detta täckte merparten av hålet i barnvagnen. Nog för att passet var snett men han lyckades iaf tura in och träffa just det nämnda nätet. Hade Rönning sprungit kallt där skulle han kunna blivit Sveriges enda och första mördare med amerikanskfotboll!

Vi är just nu på Santa Monica beach (ja vårt hotell går ut imorn, och är slutsålt) där vi tänkte bli kvar några dagar. Gårdagen tillbringades till största delen inne på Staples Center. Där huserar både LA Lakers och LA Kings. De sistnämnda spelade sin 3e match i nhlslutspelet igår. Som de sanna hemmafans (var man än kommer) vi är stod vi uppimpade till öronen med merchandise och hejade fram en seger. I övrigt har vi väl testat på nattlivet i båda städer, har som man alltid gör lyckats stöta på en hög med svenskar. Vilket i sig är ett konstigt fenomen som ett lilleputteland. Har tyvärr inga bra bilder att bjuda på. Av någon anledning blir alltid bilderna suddiga :/

Nästa anhalt på resan ska bli Sixs Flags (sorry att du inte kan medverka ivar). Förenklat är det berg- och dalbana åkarens Mecca. Det finns någonstans kring 15 olika åk som alla är något helt unikt. Den ena värre än den andra givetvis 🙂 Något som spelgalningar givetvis uppskattar! Vi verkar dock ha med oss en rookie som verkar skylla på höjdrädsla. Emil Ohlsson skulle man också kunna kalla honom. Hans bästa lösning var att supa sig spikfull redan kl 09 på morgonen för att våga åka något senare. Återstår att se hur och om han tar sig upp i världens sjukaste rollercoasters. Men ja för att använda en av resans populäraste fraser: ”det är en annan femma de!” med schhlätta dialekt aka Lidköping.

Vi har som rubriken lyder nu lyckats förflytta oss några mil söderut. Vi har under ett halvårs tid vetat att vi ska göra en roadtrip under minst 2v. Men precis som alla oplanerande pokerspelare skiljer vi inte oss från mängden. Samma dag som vi ska åka möts vi upp i lobbyn. Emil tror vi ska börja köra till LA och jag själv tror vi ska mot San Diego. Med andra ord exakt 0 planering. Vad vi sen ska ta oss för under resan vet vi såklart än mindre.

Vi åkte iallafall till den sistnämda staden. Staden som mest verkar vara känt för ett Zoo (ja, vi googlade lite… när vi var framme). Fenomentet med en djurpark är märkligt, det springer runt en alldeles för stor mängd barn som maximerar glad- och skrikhetsskalan. Samtidigt står djuren blixtstilla och rör inte en min. Troligvis skulle lejonen bara vilja sluka en ungjävel och få slut på skriken. Dessutom, en av San Diego Zoos största attraktioner är en isbjörn… Kom igen det är 15-25 grader varmt året om?

Vi kommer stanna kvar nere i SD ett par dagar till för att sedan röra oss uppåt igen, då närmare bestämt Los Angeles. Vi ska även försöka tajma in att se på avslutningen av NHL. Kings möter imorn Sharks i 7e och avgörande matchen. Detta innebär också att matchen rent geografiskt spelar stor roll för oss. Det kan bli 9h bil eller 2h. Livet är inte alltid lätt ute på roadtrip =)

Då har vi fått avnjuta en vecka av Nevada öknens torra men spelgalna luft. Vissa av oss trivs nog bättre här än andra. Våran vän DavidDuzak t.ex, större motståndare till spel har väl sällan skådats innan för Nevadas gräns. Då ska vi ändå tillägga att personen ifråga faktiskt själv lever just på spel. Hans line som ekat genom MGMs kasinogolv kväll efter kväll är på bredaste norrlänskan ”nääähh intt skhaa väl jaah spela nå äeevminus spel”. Sedan har vi ju med oss folk som väger upp den andra delen bättre, Emil. Expressens nya stjärna (bakom Leo såklart) är desto gladare att se på roulettehjulet snurra. På tal om roullette, så hände en bra märklig händelse igår. Vi fick fin förstärkning till vår grupp då Emils barndomspolare David Löfqvist anlände med Tobias Grahn i dagarna. Jag låter Emil ta den långa versionen av den.

Den korta är att David L satsade kl 0400 dagen innan avfärd till vegas på nummer tjugo. Hur det gick förstår ni kanske själva. Med denna historien i färskt minne, hade vi 85$ som blev över från Emils cash i WPTn. Så vad är mer givet än att satsa dom på nummer tjugo? Vi springer bort i iver till rouletteborden. HERREGUD vilka speltorskar där finns. En snubbe hade täckt ALLA nummer utom ett. Logiskt? Iallafall dunkade vi in hela summan på ”Lökens” favoritnummer. Vi står under tiden och ställer oss frågan till om tjugo verkligen var med. Då säger Emil ”aah det är den landar sen ändå”. Hjulet börjar sakta ner och vi får syn på tjugan. Till vårt förtret landar den på grannen, men fru fortuna ville annorlunda och kulan hoppade lite snyggt över på nummer tjugo!! Tretusen dollar rikare och rejält med cred från amerikanerna vid bordet. Just i det momentet föddes (om de inte redan var det) minst fyra nya speltorskar. Vi tände ju hoppet rejält för de fyra övriga deltagarna på bordet.

Många av dagarna har annars bestått i att poola för att sedan besöka Bellagios pokerrum och få sig en glimt av ”wptschmekten”. Emil själv var ju rejält missnöjd med att se våra ansikte som för varje dag blev brunare och brunare och i viss mån även fullare och fullare. Han själv fick nöja sig  med att sitta inne och frysa till en klassiskt amerikansk förkylningstemperatur. Emil klarade sig tillslut kvar till dag 4. Då fick han ge vika för en horribel utdragning med 12 spelare kvar. Om han själv skulle sätta ord på det fick han in det med dom sk horäggen. Motståndaren vek upp QQ, och innan Emil fattat vad som hänt möts han av en dam i dörren. Samtidigt står DavidDuzak en bit i från på railen. David har inte noterat att där ligger en dam på flop, utan tror istället det är en ofarlig knekt. När rivern landar, dånar han ”såååja schmekten naaajs!!” helt ovetande om att Emil precis åkt ut WPT-finalen som nummer 12. Ettan tog hela 1,1 miljoner dollar, Emil fick nöja sig med knappa 60,000$ vilket såklart är surt när man varit och nosa på målsnöret. Men en jättefin cash i en tuff och rolig turnering, WP.

Annars består Vegas precis det man tror det består av. Superbra mat mer eller mindre på varenda ställe du går till. Servicen är troligen bättre på donken i Vegas än på många finställe i köttbullarnas hemland. Nattlivet finns inte heller mycket att invända på. Vi besökte b.la. en nattklubb som var belägen på Palms 53e våning. Där hade man från bordet utsikt över hela strippen och en hel del facebookmatriel skapades.
Svensklanen förminskades tyvärr en aning då våra nyfunna vänner Christoffer, Jonas och Robert åkte hemåt i dagarna. Vi hade en dimmig men rolig kväll på XS där våran kära vän Robin fick lite spelsug mitt i fyllan. Klockan börjar närma sig 03, merparten av sällskapen började bli rejält tankade även Robin själv. Vi andra hoppar runt på dansgolvet, tjoar och tjimmar. Robin däremot, han smet iväg till lite Ultimate Texas Holdem. Inga som helst planer på att lämna då David går förbi om han ska med hem. När jag kommer hem vid 5-6 snåret är där fortfarande inget Robin på rummet. Jag ringer upp honom, då sitter han fortfarande och grindar sitt favorit turspel! Ingen vet var klockan stod på när Robin väl kom hem.. inte ens han själv.

Avslutningsvis fick jag idag utföra en rejäl brag. De kommer fram tre stycken tjejer (snygga)(inte så mycket lögn) som frågar om jag kan ta en bild på dom vid poolen. Mindre svårt jobb.. Efter en stund säger en ”My friend thinks u look like Ryan Gosling”. Well well well, den komplimangen tar man 7 dagar i veckan. Några minuter senare kommer hon fram igen… Nu vill hon istället ha en bild på oss två med hashtagen ryangosling och thenotebook. Only in vegas!

Emils blogg återfinns på: http://bloggar.expressen.se/emilohlsson/2013/05/24/plopp/

Nu har man snart lyckats dygna in en flygning till Vegas. Mina två övriga kamrater David och Robin ligger båda två och sover som nyfödda griskultingar. Detta till trots att båda hade som plan att försöka hålla sig uppe och fnyste åt uppgiften på förhand. Rookies..

Om några timmar bär det iallafall av mot syndens näste. Första anhalt är en seger i WPT-finalen, där vårt hopp står till Emil Ohlsson. Sedan ska vi ta oss vidare på någon form av roadtrip som ska fortgå i cirka 2 veckor. För grundidén är ju så pass sjuk att vi ska tillbringa 2 månader av den svenska sommaren i Vegas. Och apropå den, helvete vad överskattad den är. Förra året gav man det en chans, inget man gör om. Ledin beskrev det bra, och regnar det inte, ja då kommer det inom någon timme eller i bästa fall nästa dag. Nej hellre tar jag då rasslande marker, plingande slots och snustorr ökenhetta mitt i ingenstans!

Förhoppningsvis kommer det komma en del updates från resan, kanske blir lite mer i miniformat. Vi är några stycken som fått erbjudande att spela för Team Skillbird under WSOP. Kommer b.la. vara någon form av microbloggar där som säkert kan bli intressant att följa. Återkommer om mer detaljer. För er som vill följa framfarten, framförallt i turneringarna, till en början kan jag nog reka twitter, @MRJimmy87.

Ses i WSOP!

Som ni märkt har jag varit passiv återigen, har levt ett så kallat irl-liv senaste tiden med en rad olika aktiviteter. Där ibland, valborg i lund, livets första svensexa och ett lägenhetsköp. Detta har gjort att pokern fått ställa sig åt sidan för en stund.

Valborg började ju, för er som varit där, exakt så tidigt som ingen människa tidigare varit uppe 0730. Upp och trycka i sig frulle så man står sig lite bättre för de floder av alkohol som ska passera genom strupen senare under dagen. Som rutinerad deltagare i evenemanget gäller det att inte trampa gasen i botten redan kl 10 på morgonen. Majoriteten av folk i parken vet knappt vad de heter i förnamn innan lunch, rookie mistake. Emil Ohlsson är ju en som man kan tänka sig bör vara rutinerad i gamet som ålderman. Han gjorde istället en klassiker, gick hem efter parken, tog en tupplur som varade i 2-3h. Sen blev han aldrig sig själv igen. Han vill säkert skylla på att han inte mådde bra, inte sovit eller likande…

Hur som helst traskade vi upp till en fest där jag lärt känna lite nya ansikte. Peter som var host, visade upp en mycket fin lägenhet som dock skulle komma att raseras totalt 😀 Ju längre kvällen gick, ju mer vätska återfanns i varje rum, på varje golv. Det sista jag tänkte innan vi gick var hur otroligt stökigt det var precis överallt. När den tanken återfinns i huvudet efter 14h fylla brukar det betyda att lägenheten är förstörd för all framtid 🙂

Vidare var det svensexa som var nästa större aktivitet på agendan, men inte vilken som helst, utan iamivars! Denna spelgalning skulle firas av före giftermålet som sker i sommar. Vi startade givetvis med en väckning som gjorde att brudgummen flaxade till i sängen och vi på railen fick se både det ena och det andra.

Dagen bestod sedan ut av en rad aktiviteter som skulle utföras under dagen. Vi började med go-cart, detta extra passande eftersom Ivar fick den höga äran att vara utklädd till Mario under dagen. Sedan paintball, där vi avslutade med att Ivar fick springa ensam mot hela gänget och bli nerpepprad under 5min i kanindräkt! Ivar bjöd dock tillbaka vad han kunde, när jag blivit träffad reste jag mig upp. Båda händerna sträckta i vädret och förklara mig själv död. Då tar Ivarsson med bästa snipersikte fokus på min oskyddade nacke. River av ett långskott som kan liknas vid en avrättning i vilket hollywoodfilm som helst.   Kaninen kom i alla fall sedan tillbaka med blodiga händer och en viss lättnad i blicken, skönt att se efter skottet mot mig. Efter blodiga händer och ömmande ben tänkte vi istället i nya banor, nu i form av en bastuflotte. Här återfanns som kanske utgår av namnet en bastu, badtunna, kallbad med mera. Kunde vara välbehövligt efter en långdag.

Kvällen avslutades med en utgång som startade på en karaokeklubb. Då stora delar av gänget inte har musik överst på meritlistan kunde det skapas intressanta duetter. Det första jag möttes av när jag kom in var ”övningen” som rev av låten Hey ya! med Outkast, det var minst sagt en intressant tolkning. Han räddade dock upp det hela med att naila Stronger med Kanye West så att rummet stannade upp (krydd).

Under stockholmsäventyret (där aktiverna utfördes) hann jag dessutom med att bli stockholmare… eller i alla fall delvis. Jag införskaffade mig en liten skuff på 27kvm, som ska fungera lite som en övernattningslägenhet samt förhoppningsvis någon form av investering. En rolig liten detalj i detta är att den gamla svslegenden DavidDuzak även han köpte en etta. Därtill bor redan en en highstakeslegend i huset sedan tidigare… ja dybban, du är välkommen 😉