Precis som era flickvänner, mammor, väninnor och typ nästan alla tjejer jag känner har jag fastnat fullkomligt i boken ”50 shades of Grey”. Tantlektyr a la 2000-talet kan man lugnt säga. Alltså det är nästan så att jag rodnar när jag läser den offentligt. Tänk om någon såg vad det stod som inte läst boken från början. Som en porrtidning fast för sofistikerade kvinnor och i bokform.

Isabelle Mercier skrev ju en bok om poker, sex och förhållanden. Jag tror fortfarande inte den släppts på något annat språk än franska men den skulle vara rolig att läsa. Hon var ju en av de enda tjejerna på touren från början och ser bra ut plus att hon var singel (förutom när hon och Dario Minieri var ett par) så det är rätt självklart att hon var flitigt påpassad. Den enda hon nämner vid namn i boken är Gus Hansen men i övrigt står det väldigt fritt att gissa sig till vilka de andra är och allt som står är baserat på riktiga händelser. Hon skäms inte ett dugg och varför skulle hon? Bör ungkarlarna såsom Gus eller Ivey skämmas då?

När jag ändå är inne på boktemat så måste jag rekommendera ”En man som heter Ove”. Fredrik Backman. En riktig feelgoodbok som jag skrattade mig igenom.

Min egen bok? Jäklar va trögt det är att få tiden att räcka till med allt jobb och två barn men jag tror den kan må bra av att vänta på sig ett år till också så blir det mer en historia om pokern för tio år sen än den idag. Väldigt stor skillnad på klientelet på touren, klubbarna och spelbolagen. Aningen mer seriöst idag 😉 Dessutom blir det svårare att gissa vilka karaktärer de bygger på mina gubbar (eller tjejer…). Tänker inte stressa igenom den bara för att få den klar. Skriver lite då och då när andan faller på och jag kommer på något som bör finnas med.

Precis kollat klart på dokumentären (som de vill kalla för film men det är en dokumentär) ”Bet Raise Fold”. Ger filmen betyg fyra solstrålar av fem åskmoln.

Nä men helt ärligt så tycker jag att den var bra. De var smarta och vände sig till många i branschen som varit med länge och som kan sina grejer, många av de stora namnen i pokervärlden har varit med och bidragit med sina historier och filmen är, till skillnad från så många gånger annars, inte romantiserad. Den ger en väldigt ärlig bild av hur livet ser och såg ut för många av mina pokerspelande vänner oavsett var i världen de lever. Den ger också en bra bild av vad som hände under Black Friday och allt med PokerStars och Full Tilt. Det som hände 15 april 2011 var ett riktigt hårt slag  mot hela branschen men tack vare det PS gjorde när de köpte Full Tilt så har den en chans att återhämta sig och börja växa igen. Jag tror inte det är långt kvar innan sajterna kommer att börja öppna i samma form som t.ex. i Frankrike med ett av staten kontrollerat system och egen klient (typ som vår Svenska Spel förutom att andra nationer kan spela på dessa om de reggar ett annat konto).

Man kan bara sia om pokerns framtid. Den pessimistiske säger att boomen är över och att pokern är på väg att dö ut. Den som förstår att poker alltid funnits i olika former men att den nu börjat ta skepnad i något som kan jämföras med bridge ser nog på det bra mycket mer optimistiskt. Det gör i alla fall jag men sen är jag nog född optimist och ser alltid på livet från den ljusa sidan.

Vi som varit med sedan minsta lättklädda tjej kunde locka någon till att komma och spela till att man körde helt galna rakebackdeals till att alla oseriösa aktörer försvann till vad pokervärlden är det den är idag. Det är en förvandling som pågått i snart tio år. Idag är den rumsren mina ögon på ett sätt som jag faktiskt aldrig tror att den skulle kunna bli. Pessimisten säger säkert att det fortfarande är ett fult spel men ärligt talat det är ”Bluff stopp” också och vem har inte njutit av att förstöra för morsan när ni spelat ”Plump” och sett till att hon tagit fler stick än hon sagt? Det är något som tillhör spelet. Det behöver inte betyda att turneringar som arrangeras, sajter som erbjuder spelet och annat runtomkring behöver vara oseriösa aktörer. Det skulle vara som att anse att en restaurang uppviglar till alkoholism. Det finns en efterfråga och sajterna tillgodoser denna. Är det då inte bra att dessa gör det ”by the book”?

Har summerat ihop de skandinaviska resultaten från årets WSOP. Tyvärr inte ett enda bracelet och bara två finalbord får väl ändå räknas som ganska magert med tanke på vilken uppställning vi hade på plats i Vegas men 35 cashar är inte fy skam och över nio miljoner inspelade svenska kronor. Grattis pappa staten där fick ni en liten sommarbonus från pokerspelarna samtidigt som alla andra är på industrisemester 😉

Den som är nyfiken på alla skandinaviska resultat hittar dom HÄR. Av med hatten för Norge som hade så många som 38 cashar!

Årets goodbeat är dock att Kevin Boudreau vaknat efter fyra veckor i koma. Mitt mammahjärta led så med hans familj och vänner och det måste kännas som att de vunnit högsta vinsten nu när han äntligen vaknat och är kontaktbar. För bara en vecka sedan visste ju inte ens läkarna om han skulle vakna igen.

Har alltid velat ha många barn. Eller det fanns väl en tid då jag var nöjd med bara en men det har ändå legat i bakhuvudet att jag vill ha en stor familj. Familjen Annorlunda. Min egen familjen Annorlunda, är mina vänner Kim och Fredrik nere i Nerja i Spanien (utanför Malaga). Världens härligaste familj som sålde huset hemma i Sverige och tog vinsten, sina fem barn och fyra katter och drog ner hit.

Nu, idag faktiskt, går de all-in. De vågade tro på sin dröm att öppna eget i ett varmt land och idag slås dörrarna upp till deras restaurang Fusion Food and Lounge. Är så imponerad men även så lycklig för deras skull för jag vet hur länge de velat detta. Barnen som är mellan tre och 13 år går i spansk skola och är redan trespråkiga. Om någon råkar vara här så är ni varmt välkomna på deras premiär ikväll klockan 20 (Plaza del Olvido 100) eller så droppar ni förbi någon annan dag och äter gudomlig mat. Det är Ljunggrens gamla köksmästare som står för magin i köket 😉

Försökte få deras femåring att vaska barnskumpan men fick inte för föräldrarna *s*

Vi är två kompisar som är nere med våra barn här nu så sammanlagt är dom åtta. Brukade vara tio men en familj har åkt hem. Vet ni hur mysigt det är? Vi behöver knappt lämna huset. Ungarna hänger i poolen hela dagen, spelar tv-spel och kollar på filmer på kvällarna. Vi vuxna och deras fantastiskt söta nanny Maja står för markservice så jag har verkligen fått prova på min dröm. Att leva i en stor familj och nu kan det väl vara så att vi alla har väldigt väluppfostrade barn men det går verkligen smärtfritt. Ja förutom de gånger man går och handlar. En kundvagn räcker ungefär till en dags mål mat. Haha!

Kära Dan messade precis och undrade varför jag inte skrivit om ordförandebytet på Svepof. Skrev om det förra veckan men ramlade in en hel del inlägg efter det så antar detta missats… Första veckan som ordförande har gått bra. Inte främst med tanke på att vi har en sådan klippa i styrelsen som heter Björn. Jag vet hur mycket ni älskar ordet hästjobb så det är det jag tänker använda när jag beskriver hur mycket han gjort sedan förra fredagen.

Sitter och läser bloggar och rapporter från Vegas. Skriver en hel del på Starsbloggen med turneringsresultat från hela Skandinavien förutom lite sköna storys och sammanfattningar. Jag ska inte sticka under stol med att jag gärna hade varit där nu. Det är så roligt men också så utmattande och stundtals så vill man bara stänga in sig och inte träffa en människa.

Jag har totalt varit i Vegas i typ sex månader under åren. Staden jag älskar lika mycket som jag hatar.

Första gången jag var i Vegas var jag där i tre veckor lite drygt. Det är den kortaste tid jag varit där.

2008 var nog mitt värsta år i Vegas även om jag har enormt många roliga minnen från det året. Men felet var att jag var där i nio veckor. Hela WSOP igenom. Spelade massor första månaden och jobbade den andra. när jag väl skulle börja jobba var jag så trött på både Rio och Vegas att det stod mig upp i halsen. Hade spelat mer eller mindre varje dag tills jag gick in i någon vägg, stängde in mig på rummet, åt roomservice och tittade på serier. Jag gick inte utanför dörren på en vecka förrän Cissi (Nordenstam) äntligen kom till undsättning. Jag tror aldrig jag varit så glad. Sen att Cissi fick plats är fortfarande ett under. Jag har aldrig shoppat så mycket i hela mitt liv. Åkte dit med en liten väska och åkte hem med fem resväskor. Jag vågar faktiskt inte ens tänka på hur mycket pengar jag brände men det var som att leka ”pretty woman” i någon månad. Jag struntade i alla prislappar och köpte precis allt jag ville ha. Ja det var tider det 😉

Sista två åren jag var där är barnförbjudna men det får ni läsa om i min bok när jag väl hittar tid att skriva på den. En sak som är säker dock är att det är exakt samma saga som upprepar sig varje år fast med olika människor varje gång. Hummerlimousiner, poolpartyn, nattklubbarna, strippklubbarna, efterfesterna och ja Rio ser EXAKT likadant ut nu som för åtta år sedan. Poppar upp nåt nytt hotell här och var och någon ny nattklubb men när jag ser bilderna så känns det verkligen som att historien upprepar sig och att Vegas alltid kommer att vara densamma även om 30 år.

Hummerlimo på strippen med norrbaggarna 😉

Skönaste Thor Hansen!

Jag, Cissi, Peter Swartling och någon mer…

Wille, jag och Daniel

Istället för att åka till sandlådan åker jag och min stora son ner till Spanien på söndag och hälsar på en massa vänner och familj som bor eller är där på semester. Känns som att hälften av alla vi känner är på plats när vi landar. Ska bli riktigt roligt och en sak är säker och det är att jag väljer Spanien med Casper framför Vegas 10 gånger av 10. Faktiskt men något år åker jag tillbaka. Förmodligen nästa 😉

Ni har säkert redan hört eller läst om det men vår käre Mau har hoppat av Pokerförbundet men som det spekuleras om i diverse bloggar så är det inte för att han inte tror på varken upplägget eller övriga styrelsen. Livet förändras och då måste man ibland göra vissa prioriteringar. Jag tycker vi ska applådera honom för att ha tagit ett sådant beslut istället för att sitta kvar och inte kunna lägga den tid det krävs. Vi har ju trots allt sett prov på det i andra styrelser och hur det gått då.

For the record så Mau bad mig kandidera som interimsordförande när han klev av och kommer självklart att så mycket han kan hjälpa oss under fasen där vi nu ska omgruppera oss. Jag har inga som helst tvivel på att vi som är kvar kommer att göra ett bra jobb och just nu ligger det massa spännande saker i pipen. Live-SM på Malta och Klubbkonferensen är de två stora grejerna men självklart så känns det väldigt kul att vi öppnat en dialog med Lotteriinspektionen. Inte främst för att de fått mig att se på saker i ett helt nytt ljus men även då det känns bra för framtiden att Svepof och de kan hålla en bra dialog för pokerspelarnas framtids skull.

Med det vill jag bara säga att ni mer än gärna får fortsätta spekulera men jag tycker ändå att vi som styrelse har visat i 1,5 år att vi har en plan och tänker utföra den. Att vi tänker långsiktigt och att vi faktiskt kunde få förbundet på rätt köl igen. Trots allas spekulationer.

Sedan Svenska Pokerförbundet öppnade en dialog med lotteriinspektionen så har min inställning till dom förändrats avsevärt. Jag tycker fortfarande att många saker hade kunnat skötas snyggare och att lagen är åt helvete men det tror jag även dom själva tycker och vad ska man göra. Det är som det är. Hade önskat jag hade haft tid att ta mig till Almedalsveckan och snacka lite med människorna där på plats. Få dom att förstå.

Nu var det dock inte det jag tänkte skriva om när det gäller LI utan artikeln jag hittade på IDG. Ha ha ha. Lotteriinspektionen kräver nu internetcaféer på tillstånd och belägger dessa med en avgift. Internetcaféer där kidsen sitter och spelar Counter Strike, Battlefield och World of Warcraft mot varandra. Har vi inte gått lite väl långt nu? Ska man inte uppmuntra till sådana här tillställningar så att kidsen har något att göra istället för att springa runt på gatorna? När jag var liten fanns det alltid ungdomsgårdar men dessa verkar mer eller mindre vara en utdöende art.

Jag blir faktiskt riktigt upprörd för det är väldigt stor skillnad på en dator och en enarmad bandit. Dessa verkar man inte ha så mycket problem med att dessa ställs ute i de fattigaste förorterna där kundkretsen är som mest känslig. Där många inte har råd att spela men gör det ändå. Jag förstår inte var moralen ligger. Eller om det finns någon överhuvudtaget?

Låt kidsen spela sina LAN-spel och vara glada!

Det börjar dra ihop sig till Main Event av WSOP och det är självklart att det kliar lite i fingrarna att bara gå in på en bokningssajt och sätta sig på ett plan för att vara med när det smäller till där nere i sandlådan Sin City. Men samtidigt är det ju så underbart här hemma. Svenska sommaren när den är som bäst och bästa månaden på hela året om ni frågar mig. Så jag misströstar inte även om det hade varit kul att ha varit på plats också. Men det är lite som min vän Mad säger. ”Vi har redan gjort Vegas. Det går inte att slå de år vi var där så varför ens försöka?”

Jag, Mad Harper och vår vän Sebastian lärde känna varandra på touren när allt drog igång kring 2005. Sebban var med och anordnade när de tre världsmästarna Joe Hachem, Greg Raymer och Chris Moneymaker kom till stan. Han jobbade i det tysta men var en av de som verkligen gjorde mycket för pokerns framfart i Sverige.

Micke Holmberg, Sebban och bröderna Hachem under en av EPT:erna kring 2005…

Sebban och Thor Hansen har varit två nyckelpersoner för mig personligen på touren tillsammans med Mad Harper. Jag älskar de allra flesta och ser de som mina vänner men dessa tre personer har funnits där som familjemedlemmar. Det har gett en trygghet som verkligen behövs när man spenderar så mycket tid från hemmet. Sebastian dog för lite drygt ett år sedan i cancer. Det går inte en turnering utan att jag saknar honom och jag kan fortfarande komma på mig själv att ta telefonen för att ringa honom. Även på hemmaplan så snackade vi hela tiden och bollade idéer. Jag minns hur han, på sin dödsbädd, ville höra allt om ”fab 5” och vad våra planer var. Han skrattade åt all hysteri och undrade varför folk inte bara kunde vara glada att någon engagerade sig. Trots att han visste att han inte ens hade veckor kvar att leva så brydde han sig om pokerns framtid. Han hade ju varit med så länge och redan från starten.

När Sebban dog förlorade jag en av mina bästa vänner men han gav mig en ny. Två dagar innan han dog bad han mig se efter hans fru Jemma. Något han aldrig ens hade behövt be mig om för jag älskade henne från dag ett precis som han. Förra veckan var hon och jag nere och hälsade på Mad i Sitges och ägnade en hel helg åt att bara skratta och skratta och skratta. I sann Sebbanstil.

När jag börjar fundera på om jag ska ”Vegas eller inte Vegas” så slås jag alltid av samma tanke: ”Vi har redan gjort Vegas!”

På Bluff-festen i Vegas 2007!

Vi fick en känga av Ken att Superbloggen dekat ner sig och jag kan inte annat än hålla med. Nu ska det bli bättring i alla fall från min sida.

Podcasts är tydligen det nya svarta i pokervärlden. Har varit det i övriga världen i flerq år men nu har Valterego och Koivu dragit igång trenden här på hemmaplan och måste säga att deras hemmasnickeri funkar på det stora hela. Visst det är inte mycket mer än två killar som sitter och snackar om poker men för er som aldrig befunnit er i ett mediarum under en pokerturnering eller i rökrutan på densamma så tror jag det kan vara uppskattat. Det är nämligen så här vi fördriver tiden. Men ni får bannemej lägga ner det här med att äta och smacka i micen för aldrig varit med om något så oproffsigt 😉 Jo förresten. När ett helt finalbord satt och tuggade tuggummi från säsong ett av EPT. Ungefär samma klass.

Tydligen blev det lite sura miner när Dybban och PokerStar ”kopierade” konceptet och körde sin grej. Jag vet inte om det sved extra mycket att de fick använda Svenska Spel som plattform för att komma ut eller vad det kan ha varit men det är väl klart som korvspad att idén kom från dom innan den träffade de två sistnämnda herrarna.

Jag gillar verkligen Dybban flyttar in. Tycker det är fullkomligt lysande. Undrar när Carina Berg börjar whina in sin blogg att Dybban kopierat hennes grej? Tyvärr är jag inte lika förtjust i det lilla jag hört av hans och Mattias podcast.

Först och främst så funkar inte en massa trams och flams. Bara för att det funkar i radio betyder det inte att det funkar i en podd. För det andra så finns det så mycket roligt man kan göra om man bara har lite kontakter och reser lite som hade funkat hundra gånger bättre (gäller för övrigt Erik och Koivu också). Att höra två stämmor i över en halvtimme är boring oavsett hur roliga samtalsämnena är. Ni som sitter på så mycket kontakter varför i hela friden slänger ni inte in en intervju med en skön pokerspelare? Eller lite roliga citat? Vad som helst. Jag kan hjälpa er att styra upp intervjuer. Det kan säkert Rikard Åberg också. Tillsammans har vi i princip alla stora namn på Skype så känns väldigt lättlöst. En röd tråd skulle jag också vilja ha inte bara en massa randomsnack. Om ni vill att det ska funka längre än en vecka det vill säga. Pokernyheter dör snabbt.

Med andra ord. Om ni nu ska envisas med att ha två poddar så hitta på nya roliga grejer istället för att göra samma sak. Den som först hittar sin grej som kommer att vara den som får flest läsare. Den som först lägger lite extra energi på att lyssna på hur proffsen gör som gjort detta i åratal kommer definitivt att ha ett försprång.

Kärlek i massor från Spanien och Pridefestivalen i Sitges! Ciao!

I Sverige har vi tur. Här har vi nämligen chansen att vinna hela fyra Poker SM-titlar per år. I ”vanliga” länder kan man ”bara” vinna en eller kanske två beroende på om det finns både live och online. ”Men varför har ni så?” frågade en av danskarna på båten under Donkr Poker Cruise. Ja vad svarar man på den frågan? Jag svarade som det var att det arrangerats SM sedan 1976 av ”folket” men att CC för några år sedan bestämde sig för att de också skulle köra ett. ”Hur kommer det sig att de får göra det?” frågade han sedan. Ja det kan man verkligen fråga sig. Jag berättade om hela rättsprocessen mellan Svenska Spel och Pokerförbundet och hur detta slutade med att kosta SVEPOF hur mycket pengar som helst och att de inte fick rätt. Kanske inte så konstigt. Den kampen får ju David vs Goliat att likna en jämlik match.

Så är jag då bitter på de som väljer att spela SM på CC? Absolut inte. Jag förstår dom. För det första så tycker jag om de som jobbar där. Nina Enhage är en av de jag känt längst i pokervärlden och hon är fantastiskt duktig på det hon gör. Eftersom jag bara spelar poker när jag är där kan jag bara uttala mig om servicen och välkomnandet när man kliver in på våning fyra och där finns inte heller något att anmärka på. Alla är supertrevliga. Det är proffsigt och trevligt. Ja det är på tok för långa köer till cashgame och turneringsstrukturen är åt helskotta i många turneringar men det kan man inte klanka på dessa människor för. Detta handlar om pengar och vad ledningen bestämmer. Jag vet hur mycket Linda Kinhult och de andra nere på CC i Göteborg fått kämpa sig matta för att få igenom vissa förändringar för spelarnas skull. Det är inte gjort över en natt och jag tror att det är lättare att tillgodose spelarnas behov där till skillnad från Stockholm då trycket är högre och spelarbasen mycket större.

Jag väljer dock att inte spela SM på CC av princip eftersom jag dels sitter i styrelsen men framförallt för att jag tycker att SVS/CC gjorde fel när de ”snodde” turneringen av Svepof. Men detta var, liksom så många andra saker som rör pokern där, ett beslut högre upp och detta kan man inte klandra den grymma personal de har för. Punkt slut.

Funderar på att göra ett studiebesök där idag. Drömde inatt att jag var där och att de hade gjort om hela pokerrummet. Att det såg ut som en cirkus i jordens alla färger.

Eller så stannar jag hemma och tar tag i brevet från SKV. Fick ett härligt skattebesked från dom nu när jag kom hem från kryssningen. Det var inte många timmar jag fick vara glad över min seger i deepstackturren på båten inte. Summan de vill ha är så övermäktig dessutom för en ensamstående tvåbarnsmamma att jag knappt orkar tänka på det och helst vill låtsas som att det regnar. Men antar att jag gör bäst i att försöka hitta en bra skattejurist som kan hjälpa mig att i alla fall bli av med de 40% de vill ha i straffskatt. När inte ens dom själva visste hur pokern skulle beskattas när man frågade 2008 så verkar det helt befängt att man nu ska behöva betala. Hade de hört av sig och sagt ”du ska betala XX kronor för dina pokervinster” hade jag självklart gjort det men helt ärligt visste inte ens jag själv hur mycket jag hade vunnit förrän jag fick den 2 centimeter höga luntan med papper från dom.

Det kommer ett inlägg till om kryssningen lite senare för jag hoppas att få med mig ett gäng svenskar nästa år för jösses va kul vi hade och ännu roligare kan det bli 🙂