4 juli – 2015, Klockan 18:55. Valley of Fire.

När helikoptern gör en skarp sväng runt ett stort rött berg för att landa på en liten platå, utbrister pappa bak i kabinen.

–          Men var är Dybban då, här kan ju inte en till helikopter landa?

Det har ännu inte gått upp för pappa vem som skall gifta sig.

 

4 juli – 2015, Klockan 08:00. Palazzo, Las Vegas.

Jag vaknar och går fram till fönstret och blickar ut över Las Vegas från den 28:e våningen, medans Linda ligger kvar i sängen.

Mörka moln hopar sig i horisonten och det ser ut som om det skall komma regn.

Jag har haft en liten orolig känsla i kroppen sedan jag kom hit till Las Vegas och jag har inte riktigt vetat vad det beror på. Det har känts som om jag har haft en liten myrstack i mitt hjärta.

Idag är det 4 juli – USA:s nationaldag och jag skall gifta mig med Linda som jag har varit ihop med i 18 år.

Ingen hemma vet något om detta och det är enbart Dybban, Norrländskan, Dan Glimne och Malin och Ellinore (två vänner till Linda) som vet om att jag nu inte längre skall leva i synd.

Innan avresan till Las Vegas hade jag sagt till pappa att han skulle ta med en kostym för att dybban skulle bjuda på fest eftersom han hade klonkat i Pokerstars söndagsturre.

4 juli – 2015, klockan 10:15. Palazzo poolområde.

Linda, pappa och jag ligger vid poolen och njuter trots att himlen är mörk och det kommer några regndroppar från himlen som träffar våra kroppar.

Tack vare molnen är det en skön och behaglig tempratur och runt 35 grader.

Jag tittar oroligt i min mobiltelefon på Yr.no för att ser hur vädret skulle bli utöver dagen. Det vore trist om det skulle regna på oss vid vigseln.

Men det skulle spricka upp på eftermiddagen och solen skulle komma fram.

Jag frågade pappa vad han ville hitta på idag och pappa var sugen på en $70 turre på Harrahs kl 15. Jag tyckte det var en bra idé och sade att jag också tänkte spela den.

Vid 11 tiden säger jag att till pappa att dybban precis har skickat ett SMS  om att vi skulle klä upp oss fint och att vi skulle bli upphämtade klockan 17.05 vid Venetian Pick up area.

Pappa undrade om det var den utlovade festen som nu skulle bli av och jag svarade att det nog förmodligen var så.

Jag hade tidigare sagt att jag tyckte att dybban hade betett sig annorlunda de sista dagarna och att han var sååå hemlighetsfull kring denna fest.

4 juli – 2015, klockan 14.00. Palazzo shoppingmall

Vi sade till pappa att vi skulle vila oss lite men att han kunde köra lite cashgame till kl 16.00. Pappa for iväg som en avlöning sista fredagen i månaden.

Vi hade lite panik då Lindas kjol – som skulle komma ifrån San Francisco – inte hade kommit i tid. Först hade UPS tidigare i veckan  slarvat bort sändningen och sedan hade man skickat fel.

Men på torsdagen lovade man att vi skulle få rätt klänning och i rätt storlek.

Vi var givetvis oroliga då vi inte hade mycket till marginal ifall det skulle bli fel igen.

Linda hade beställt en klänning gjord av Diana von Furstenberg i storlek 8, men man hade återigen på torsdagen  skickat storlek 10.

Butiken skämdes oerhört och erbjöd sig att skicka iväg klänningen i expressfart till en skräddare som skulle ordna klänningen till nästa dag, 3 timmar innan bröllopet. Man skulle betala alla omkostnader.

Vid 13 tiden ordnade Linda håret och sedan gick vi med nervösa steg till butiken för att pröva klänningen som skulle vara klar.

Den passade perfekt till vår stora lättnad.

4 juli – 2015 klockan 16:35. Palazzo hotellkorridor.

Lindas väninnor jobbade febrilt med att få Linda i ordning i vårt hotellrum, som låg vägg i vägg med pappas rum.

Planen var att jag skulle hämta pappa för att gå till utgången där vår bil väntade – som jag sade att dybban hade ordnat – medans Linda och Malin skulle komma efter.

Ellinore som inte kunde följa med i den helikopter som skulle flyga oss till Grand Canyon och Valley of Fire, där vi skulle bli vigda av en Elvis präst – som jag hade betalt $500 extra för – skulle i bakgrunden filma oss och dokumentera ögonblicket när pappa skulle förstå att hans yngsta son nu äntligen skulle bli gift.

Linda trodde  att pappa redan skulle förstå vad som var på gång när han såg mig och min nya kostym från Boss när jag hämtade honom på hans hotellrum.

Själv trodde jag att han först skulle förstå det  när han såg Linda och hennes klänning.

Jag knackar på pappas dörr och han öppnar dörren.

Han ler och säger:

–          Oj så stiligt du var, kommer dybban vara lika stilig?

Jag förstod att han ännu inte förstod något.

Jag säger att  vi skulle gå själva då Linda skulle möta upp Malin –  och att Ellinor inte kunde komma för att hon hade migrän.

4 juli – 2015, klockan 17:00. The Venetian, Taxi Pick up area

Pappa och jag står vid en fontän vid receptionen på Venetian.

Vid fontänen står en man och spelar dragspel.

Jag börjar bli nervös för att Linda ännu inte har kommit och klockan började bli över fem.

Sen ser jag Linda och Malin komma gående medan Ellinore gömmer sig i kulisserna och filmar.

När pappa ser Linda så utbrister han:

–          Oj så stilig du är. Är det där den där klänningen som du köpte i veckan?

Vi förstår att pappa fortfarande inte anar någonting.

Mannen som spela dragspel säger till mig och Linda ifall vi skall gifta oss – utan att pappa hör – och vi svarar ”yes”.

Då börjar han spela en bröllopsmarsch men pappa anar fortfarande  ingenting.

Jag går ut och fram till en Limousine som står parkerad utanför och säger till chauffören:

–          Andersson, party och four?

Chauffören skakar på huvudet och jag frågar om jag är på rätt plats.

För  tydligen är det en annan pick up area som vi skall vara på och som ligger andra sidan av hotellet.

Jag får så smått panik då jag dels inte helt vet vart Bus Lobby/Ground Transportation ligger någonstans, samt att klockan är nu tio minuter över fem.

När vi hastigt  vänder oss om och vänder  tillbaka in i hotellet för att skynda oss till den rätta platsen så ser pappa Ellinore som står och filmar då hon inte hinner att gömma sig.

–          Men du är ju inte sjuk, varför säger ni att hon var sjuk och varför har du en filmkamera?, undrar pappa.

Vi svarar i stil med att vi bara skämtade lite och att vi hade fått kameran av dybban för att filma vår resa till den plats han nu var. Vi sade att vi var olika gäng som åkte från olika platser och allt skulle filmas.

Jag lade till att dybbans vän Danjo – som har ett eget produktionsbolag – förmodligen sedan skulle klippa ihop allting till en film.

Vi hittar rätt plats och limousinen som skall ta oss till flygplatsen.

(Vissa bilder går att klicka på för att få dem större. Dessa bilder är tagna med en mobilkamera.)

–          Oj, vad är det här, säger pappa när han ser bilen. Har dybban ordnat en limousine till oss?

Vi kliver in, pappa först, jag tar kameran från Ellinore som inte kliver in i limon

När pappa ser att Ellinore inte sitter i taxin utan står utanför så undrar han så klart varför hon inte är med.

Jag säger att hon skall vänta på Dan Glimne som skall komma senare..

Limousinen rullar mot flygplatsen och under resan gör  jag små status uppdateringar till Dan och dybban, där jag skriver att pappa fortfarande inte vet något.

Jag ser att pappa sitter och funderar och utbrister sedan när jag sitter och filmar i bilen.

–          Är det så att dybban skall gifta sig? Ja så måste det ju vara. Det kan ju inte vara en vanlig fest vi åker till.

Linda, Malin och jag stödjer pappas teorier och säger också att ” så måste det ju vara”. För dybban har ju varit så hemlighetsfull hela tiden.

Efter en stund stannar taxin och in hoppar en ung och liten engelsman in i bilen.

Jag, Linda och Malin tror att han är med i ”teamet” som skall ordna bröllopet.

Pappa fråga honom om han vet var vi är på väg och vad som skall hända.

Malin gör  hyschtecknet i bakgrunden –  utan att pappa ser – så att engelsmannen inte skall säga något.

Engelsmannen bara ler och säger att han inget vet.

Pappa frågar honom om han känner Simon, engelsmannen säger att det gör han.

Väl framme vid flygplatsen hoppar engelsmannen ut – och vi har än idag ingen aning om vem han var som hoppade in i vår privata limmo.

Pappa är nu helt övertygad om att dybban skall gifta sig och att vi skall flyga till Grand Canyon.

Inne på helikoptercentret springer pappa omkring och frågar alla han ser om dom vet något.

I bakgrunden – utan att pappa ser – gör jag ”hysch” tecknet.

Ingen svarar pappa utan dom bara ler.

2015 – 4 juni, klockan 18.15. Macarren Airport, Las Vegas

Helikoptern lyfter från helikopterplattan med mig, piloten och Linda i framsätet och med pappa, Malin, Elvisprästen och fotografen i baksätet.

Helikoptern kör först mot strippen för att sedan göra en skarp sväng mot Grand Canyon.

Jag känner en frid i mitt hjärta och myrorna har börjat lugnat ned sig lite. Jag tar Lindas hand och håller den hårt och tittar på min blivande fru som är så fin.

Jag känner en puff i sidan och hör pappas röst i hörlurarna:

–          Skall det bli ett dubbelbröllop? Ni borde passa på nu när ni är så fina.

Jag vänder mig om och tittar på pappa och säger:

–          Ja varför inte. Det borde vi göra.

Pappa och Malin.

Vi flyger i ca 40 minuter innan vi kommer fram till Grand Canyon. Det är en fantastisk upplevelse och jag har gjort denna resa 3 ggr innan. Men inte till Valley of Fire.

Pappa blir förundrad när helikoptern inte landar där han tror att den skall landa utan vänder tillbaka till Las Vegas.

Vi åker ca i 20 min innan piloten meddelar i hörlurarna att vi skall alldeles strax landa.

Vi börja närma oss sten och bergsformationer som är helt röda och glänser vackert när dom träffas av solstrålarna.

När helikoptern gör en skarp sväng runt ett stort rött berg för att landa på en liten platå, utbrister pappa bak i kabinen.

–          Men var är Dybban då och här kan ju inte en till helikopter landa?

Det har ännu inte gått upp för pappa vem som skall gifta sig.

Även  Linda och Malin samt jag undrar hur han skall kunna landa på den lilla avsats som knappt har plats för en helikopter.

Men piloten landar mjukt och vi kliver ut av helikoptern.

Pappa som fortfarande inget förstår undrar igen var dybban är.

– Skulle inte dybban komma efter oss i en annan helikopter?

Linda vänder sig då om och mot pappa och säger:

–          Stellan, dybban kommer inte. Det är vi som skall gifta oss.

Orden kommer som en fullständig verbal käftsmäll för pappa och jag ser hur pappas ansikte fylls av tårar och han bryter nästan ihop. Det kommer som en fullständig överraskning för honom. Vi trodde att han drev med oss, men vi förstår nu att han verkligen inget anade.

Vi går fram till honom och kramar samt tröstar honom, men han bara gråter.

–          Din mamma skulle ha varit här, säger tårfyllt. (Min mamma dog för 20 år sedan)

Efter en stund lyckas han samla sig och vi kan tillsammans njuta av den plats vi har kommit till.

Vi har en fantastisk utsikt och solen skiner på oss och dom röda stenarna på berget. Det är helt magiskt

Det är helt tyst och precis över våra huvuden cirklar en örn – runt, runt, runt och iakttar oss

Jag skämtar till det lite och säger att det kanske är en gam som tror att det är dags för en buffé.

Piloten dukar upp champagne och tårta medans fotografen riggar upp för fotografering.

Prästen som vi knappt har pratat med vill lära känna oss bättre och ställer en del frågor om hur, när och var vi träffades för han ville få en lite personlig touch på vigseln.

Han frågar oss om vi vill ha en lite spirituell vigsel och vi tyckte det lät bra.

Jag och Linda ställer upp oss mot en kamera som skall filma vigseln.

I bakgrunden springer fotografen och Malin samt pappa omkring och filmar  samt fotar.

Prästen som är väldigt bra och humoristiskt gör att vi kan slappna av och det blir en väldigt fin vigsel.

Prästen ger mig och Linda varandras ringar och vi upprepar prästens ord och därefter träder vi på varandras ringar  på fingrarna och Elvisprästen förkunnar att vi nu är gifta och att jag får kyssa bruden.

Därefter tar vi mer foton, men det blir lite stressigt då vi måste tillbaka innan kl 21:15 för då stänger man hela flygfältet eftersom man kommer skjuta upp raketer till USA:s ära.

Tillbakaresan låter vi Malin och Pappa sitta längs fram och njuta av utsikten när helikoptern sniffade över hotellen längs Las Vegas Boulevard.

Efter att Helikoptern har landat tar vår Limo oss till Giada på Cromwell – där vi skall äta vår bröllopsmiddag.

Det är ingen stor restaurang – men har underbar mat och det bästa utsikten över Bellagios fontänshow.

Dan, Dybban och Malin som har kunnat förbereda sig håller ett fint tal till oss. Även pappa och vår Texasvän Neil Wheeler håller ett litet tal, trots att dom inte har kunnat förbereda sig.

Vi fortsätter festen på Bellagio och dit kommer sedan även Andy, som återigen har cashat i en tävling.

När vi på natten kommer hem till hotellet och när jag lägger mitt huvud på huvudkudden, så känner jag att myrorna är helt bort och jag känner enbart frid och lycka och jag kysser min nyblivna fru och säger att jag älskar henne..

2015 – 2 Juli, kl 14:35. The Venetian Pokerroom

Cashgamebordet – $1/2 – har varit soft och behagligt. Maxinköp är $300 men många spelare har suttit en stund och har mellan $500 till $1000 framför sig.

Jag har svårt att förstå hur dom kan sitta med så stora stackar då spelet är så lugnt, men uppenbarligen måste det ha gått hetare till innan jag kom.

Ibland får bordet vissa ryck och det flyger in lite dollar på bordet.

Plötsligt höjer en asiat upp till $25. En annan man slår om till $60 och en tredje höjer till $150.

Själv tittar jag ned på AQ off och foldar blixt.

Alla tre spelare har över $600 framför sig.

Asiaten som höjde först trycker ALL INN, får syn av spelare två och tre.

Det osar AA, KK ,QQ och jag är glad att inte vara med i denna pott.

Asiaten visar 66, den andre spelaren A10 och den tredje spelare AJ.

Jag bara skakar på huvudet åt deras spel.

Över $1800 ligger  i potten – ett inköp till ett WSOP Event.

Flopp: Q Q, 5

Turn: 5

River: 10

Mannen med sämsta hand ställer sig upp och jublar och kör en hulahula magdans inför 7 leende spelare och två sura.

Jag bannar min otur och grindar vidare.

2015 – 02 Juli, kl 16.05. The Venetian.

En väldigt speciell dam slår sig ned vid mitt bord. Jag har spelat med henne förra året och hon spelar bara AA, KK, QQ och AK.

Hon är känd i pokerrummet, dels för att hennes klädstil är något annorlunda, men mest för att hon konstant ropar på floor för tablechange.

Hon byter säkert bord 3 ggr i timmen.

Jag pratade med henne förra året och då jobbade hon som författare och barnpsykolog. Men det känns som om hon behövde en själv.

Hon sitter och småsjunger för sig själv och vid ett tillfälle började jag nynna tillsammans med henne och ”jazza” lite med överkroppen i rytmerna av hennes gnolande.

– Floor, ropade damen och begärde tablechange.

2015 – 3 Juli, kl 00:45. Mirage

Vi hade hyrt ett eget pokerbord och satt och spelade en privat sit ´n go med en egen dealer på Mirage efter att ha haft våra årliga bowlingtävling på GoldCost, där Andy J2 Johansson lyckades vinna med en fjuttig poäng över Dybban.

Dybban som bara hade skjutit 9:or och 10:or på bowlingen hela kvällen behövde bara slå ned 8 käglor i sista kastet för att dela vinsten och göra en 9:a för vinna.

Tydligen blir dybban distraherad av någon som gör ett älgbrunsttjut att han bara lyckas få ned 7 käglor.

I samma lokal spelas det cashgame och en tjej blir kallad för ”Stupid” av en äldre man då hon enligt honom gjort ett knas spel och vunnit.

Tjejens kille tänder till och säger att hade dom inte varit i Vegas så hade han spöat skiten ur honom. (Skall du spöa någon eller begå andra olagligheter och komma undan med det – gör det inte i Vegas. Du blir dessutom portad för livet.)

Det uppstår tumult – då mannen som förolämpade killens tjej anser sig ha blivit hotad och säger det till pokerpersonalen

Pokerpersonalen tar tjejens parti och mannen får en ordentlig utskällning och det är på vippen att han blir utslängd.

Den privata tävlingen vinns av Norrländskans bror och farsan blir tvåa. Dybban rök först när Andy slog ut honom även vid pokerbordet. Sedan drog Andy ut Dan på en två outare.

Själv tog farsan alla mina marker och tjejen kom även här längre än mig och slutade 5:a.

Det kommer inte bli någon mer turneringspoker för min del innan Main utan jag kommer nöta på cashgameborden .

Imorgon är det fjärde juli, USA nationaldag. Det kommer smälla då…

 

 

Halvtid i Vegas och bara en vecka tills jag spelar Main Event. Jag kommer att gå in i tävlingen den 7:e Juli.

I år kommer 1500 få en del av prispengarna, vilket kan vara upp till 20% av startfältet.

Ännu har jag ingen cash i någon turnering i Las Vegas vilket inte känns bra inför Main.

Bättre går det för Dybban och Andy.

Igår blev det en $70 turnering på Harrahs med tjejen och farsan. 57 spelare och 6 priser.

Farsan rök först och fick betala middagen på Table 10 på Palazzo som vi åt på kvällen.

Tjejen kom längst och slutade på en 12:e plats och jag någon placering innan när jag ställde med 10BB med A 10 och mötte K 10.

Efter middagen på Table 10 – där vi åt en avsmakningsmeny med ett passande vinpaket därtill för $100 person plus dricks – vilket var väldigt prisvärt för att vara på lyxrestaurang, tog tjejen och jag spelledigt och roade oss med spelmaskiner och dricka gratis Champagne och lyssna på musik samt titta på människorna.

Vi har knappt varit utanför hotellet sedan vi kom hit. Allt finns av det vi vill ha här.

Men planen är att bla äta på en underbar Mexikanskt restaurang – Diablo – som ligger vid Monte Carlo, se en show med Mariah Carey på Caesar Palace, gå och se Human Nature på The Venetian, besöka ett flipperspelsmuseet  vid Tropicana, köpa poker/spel/Vegas böcker på Gambler bookstore samt bowla på Gold Coast.

Las Vegas är så mycket mer än bara poker och spel.

Det finns så mycket att se och göra.

Ett kul och billigt nöje i Vegas  är att vandra igenom de olika hotellen och titta på allt som finns att titta på.

Hotellen ligger i princip vägg i vägg med varandra och man kan gå stora delar av Strippen inomhus och i skydd från den stekheta solen.

Denna bild tog jag ifrån en rulltrappa på Bellagio när jag var på väg till Caesars Palace.

Klicka på bilden för att få en större bild.

Om man inte vill gå så kostar Taxi inte speciellt mycket – trots att dollarn är stark. Men mellan 70 – 150kr kommer man dit man vill och delar man taxin med någon kostar så blir det relativt billigt.

Det finns även en Monorail – som går från SLS (Gamla Sahara) och ända ned till MGM Grand och det kostar $7 per resa men man kan köpa för flera dagar också.

http://www.lvmonorail.com/

Det finns även gratis tåg mellan vissa hotell, som tex från Mandalay och Excalibur, samt mellan Mirage och Treasure Island.

Klicka på bilden för att få den större.

Dagarna här i Vegas är lugna och behagliga.

Man stiger upp vid 6 tiden och går med tjejen och farsan för att träna.

Efter träningen dricker vi en special smoothie som en väldigt trevlig rumänsk kvinna gör åt oss.

Själva innehållet är vi osäkra på men det är bär, spenat och proteinpulver i drinken i alla fall. Smoothien är väldig god och mättande.

Vid 8:30 lägger vi oss i skuggan vid poolen och läser olika pokerböcker.

Vid 11:30 tar vi en lunch vid poolområdet.

Tjejen och farsan brukar sedan ligga kvar medans jag kör några timmar cashgame.

Vid 16 tiden tar vi en siesta till kl 19 och då byter i om för middag på någon trevlig restaurang.

Efter middagen blir det poker mellan 21 – 03:00.

Så rullar livet på här i Las Vegas för min del.

Idag när Dybban kör ett WSOP event – Little Dropp – och han har i skrivande stund börjat bra, så skall tjejen köra sin premiärturre för i år på Harrahs. Den kostar $70.

Farsan och jag skall också spela den.

2015 – 28 Juli, 20:57. The Venetian

Blinds: 800/1600-300

Trots brutala utdragningar så känner jag ingen panik över att ha 40000 och långt från average som är ca 102000.

Har fortfarande 25 BB eller 15 M.

Har hållit tilten inom mig och tog en timeout från bordet vid ett par tillfällen för att kyla mig.

Med en blindsstruktur från himlen och med  riktigt dåliga spelare – som spelade som om detta vore en turbo, samt att dom tydligen fick panik över att ligga efter average – så var det bara att ha tålamod.

Chansen skulle komma igen.

Vid två tillfällen hade jag fått chansen att rycka ordentligt i startfältet men bägge gångerna vann motståndaren med runner runner färg eller stege.

En extrem lyckosam och aggressiv ryss som har hade haft  4 AA bara under den senaste timmen höjer 3500 på knappen när jag sitter på SB.

Jag tittar ned på mina kort AA.

– Nu har jag chansen att dubbla upp och bli en av de 10% som går vidare till dag 2.

Men hur skall jag få honom att dubbla upp mig, tänker jag vidare.

Jag vet att han blir provocerad av ifall någon återhöjer honom.

Han ser det som ett angrepp mot mother Russia och honom själv.

Jag försöker verka desperat så jag säger ALL IN och stirrar på ryssen.

BB lägger sig.

Ryssen tittar på mig med förakt.

Jag ler och säger att Ryssland eventuellt är bra i hockey och vinner över Sverige där…

Ryssen som har en stack på 110000 funderar en stund och säger att det inte är bra för hans image om han lägger sig.

– Lets gamble, säger ryssen och synar.

Ryssen viker upp 4 3 off – med ett ruter,

Floppen A K 5 med två ruter känns inte helt bra.

Turn 10 med ett ruter till känns ännu sämre.

Ett ytterliggare ruter känns fruktansvärt fördjävligt, samtidigt som Ryssen säger Good Game och ler hånfullt mot mig.

Men jag blir inte sur på ryssen utan jag fick honom att göra exakt det jag ville.

Men jag blev helt tom i kroppen när jag bustade Venetians  $600 turre med prispoolgaranti på $250000 .

Denna turre mötte jag i särklass de sämsta spelarna någonsin.

Redan på första varvet vid blindsen 50/100 höjer en kille upp till 500 med AA, en annan kille återhöjer honom till 2000 med AQ och en tredje kille synar med 6 6

Förste höjaren med AA går all in, och får syn av AQ ocj 66.

Killen med 66 får in sin sexa på turn och tripplar upp.

Spelare synar bort halva stacken med A hög mot två spelare som har höjt och synat innan.

Folk överspelar sina kort och det slår aldrig fel med att folk tappar tålamodet efter 7 timmars poker.

Med ok stackar börjar folk i ännu högre grad gambla när dom inte orkar bibehålla focus.

Det är då man skall vara stark, ha disciplin och tålamod.

Genom min bust har jag nu halverat årets turneringsvinster – online/live – och det känns mindre skoj.

Cash går fortfarande bra och jag får nog focusera på det ett tag.

Men denna downswing i turre sammanhang gnager på självförtroendet även om jag vet att detta är den naturliga variansen.

Det finns inget tråkigare att spela solid och bra poker för att sedan åka på en badbeat på bubblan efter flera timmars spel – medans tjejen och farsan går på lyxkrog medans jag själv käkar asiatisk takeaway på 15 min – med en soptunna som bord – då man i denna turre inte hade lagt in någon matpaus.

Man behöver lite av Dybban turen som återigen cashade i en $1600 turre efter att ha haft 10BB när det var 9 spelare till bubblan och fram till bubblan.

 

26:e Juni – 2015, 11.00. Palazzo -Las Vegas

”The World is not big enough”, tänkte Rock´n Wonderbaum när han lade in sitt baggage I taxin som skulle ta honom från Downtown Plaza till världens största hotell: Palazzo

Den mycket trevliga kvinnliga taxichauffören frågade vilken väg hon skulle ta – vilket brukar vara ovanligt. Normalt tar dom alltid motorvägen – utan att ens fråga.

Eftersom jag så sällan färdas längs the Strip och det är en exotisk och lyxig känsla att färdas på Las Vegas huvudgata så frågade jag om det var OK att Las Vegas Boulevard.

”No problem honey”, svarade den kvinnliga taxichauffören.

Jag älskar verkligen USA med sitt ”OK Boss”, ”Yes Sir” samt ”Honey”.

Las Vegas Boulevard – The Strip – går raka vägen från Downtown till Palazzo.

Området mellan Downtown och fram till Stratosphere – en av de första lyxhotellen efter Downtown – kallas för ”Naked City”.

Här finns den en rad billigare alternativ av boende, pantbanker, halvskumma barer, advokatbyråer, och en mängd av Wedding Chapels.

Detta område bär man inte gå ensam på kvällen.

Men ett billigt nöje och sightseeing är att ta bussen från the Strip ned till Downtown med ”The Deuce”.

The Deuce är en buss som går varje kvart och som kostar $7.

Det byggs en hel del hotell, samtidigt som man bommar igen andra.

Längs vägen upp till Palazzo står två – tre gigantiska huskroppar till hotell där bygget står helt stilla och har gjort så i 2-3 år då pengarna har tagit slut.

Ett projekt som däremot är igång är ett enormt stort asiatisk resorthotell – eller faktiskt två stycken – som har ett asiatiskt tema och man söker personal som kan prata de olika kinesiska dialekterna.

Målgruppen är tydlig, rika asiater.

Det klassiska hotellet Rivera – känd från många filmer från Las Vegas är stängd och skall rivas till förmån för ett annat hotell.

När taxin svänger in på Palazzo så myser Rock´n

Palazzo/Venetian har allt det man kan önska sig.

Enbart Sviter och den minsta sviten är på 67 kvm.

Fantasiska restauranger, barer, pooler, otrolig bra shopping och framförallt det bästa pokerrummet.

BMI på tjejerna här är 20 poäng lägre än i Downtown.

Tjejer med ben – smala som hälsenan på en talgoxe – och med bröst som dom skulle kunna flyga över Atlanten med.

Här skäms man inte över någon ålderskilland utan här frodas 80 åringar med 25 åringar vid sin sida – och kärleken är total.

Väl inne vid incheckningen laddar Rock´n passet med $25 dollar som han sträcker fram till receptionisten och fråga om ”ett nice room”.

Receptionisten tar diskret och proffessionellt emot pengarna och säger att hon skall se vad hon kan göra.

Jag får ett rum på den våningen – inte lika högt som brukligt – då jag brukar få 44, eller 46, men det är en bra utsikt från den 28 våningen också.

Trots att jag är vid hotellet redan vid 11 tiden så låter man mig ändå checka in – vilket man normalt gör vid 16 tiden.

Jag fick en lite större svit en den jag hade bokat.

$20 tricket hade funkat igen och Rock´n var nöjd.

Många gånger som jag är i USA tycker många att jag är lik Harry Connick Jr. Jag vet inte om det är en komplimang – men jag får fråga Narcissus. Men när jag tränade i morse så var det återigen en tjej som tyckte att jag var mycket lik honom.

Men vid ett tillfälle i England sade en tjej att jag var lik Robbie Fowler i Liverpool.

Jag svarade henne med att säga att jag tyckte att han var ful.

”Jag vet”, fick jag som svar.

Det blev ett par små sittningar på Palazzo/Venetian igår. Bägge borden var oerhört passiva och dåliga. Dom var så dåliga att jag backade ett halvt inköp.

Jag skall starta ett eget event nästa år – WSOP i utdragningar.

Av världens 25 största hotell ligger 19 av dem i Las Vegas.

1. The Venetian/Palazzo, Las Vegas, USA

Storlek: 8 108 rum.

Det här lyxhotellet består av flera byggnader och har olika namn men de drivs av samma företag. Både Venetian och Palazzo är 5-stjärniga med 4 059 större lyxsviter och 4 059 ”normala” rum på 67 kvadratmeter. The Palazzo är så stort (35 600 kvadratmeter) att det är världens 11:e största byggnad.

Vid poolen redan vid åtta tiden – efter träning och frukost. Finns inget skönare att ligga vid poolen innan solen tittar fram bakom hotellskyskraporna.

Redan vid åtta tiden är det 37 grader.

25:e Juni – 2015, 14:00. Binions, Downtown Las Vegas

Det blev WSOP Qualifier på Binion för $550.

65 spelare kom till start och det betydde 3 säten till Main Event och $2500 till den som kom fyra.

Jag hade ett demoniskt kortsnitt och på mina första 5 händer plockar jag upp QQ, AK, KK, 1010 och 66.

Det enda sura var att blindsen började på 25/25 – med startstack 10000 – så jag får knappt något betalt.

Men i tredje handen får jag QQ och slår jag ut en kille – när jag floppar ett set mot hans tvåpar – och mina markerhög går från 10000 till 25000. (En tredje spelare var också inne med 5000 och satt med färgdrag)

Drömöppning.

Några händer senare viker jag upp JJ och träffar även där ett set men blir olyckligt utdragen av en stege.

Men kortsnittet håller i sig det två första timmarna men ingen vågar spela mot mig, så jag ligger omkring 30000 strecket.

Sen vänder det fullständigt och jag plockar inte upp ett kort över 10 och i 3 timmar får jag 94, 63, 83, 74, 92, 93.

Jag försöker vara lite kreativ i position men åker på smäll gång på gång. Det gäller att vara offensiv då det enbart är 3 priser.

Men för att göra en tråkig historia kort så trots min fina start kommer jag inte över 30000 strecket och tillslut får jag ställa med QJ i klöver när jag har 18000 och blindsen är 1000/2000-300 och blir synad av A 10.

Åker ut på en 12:e plats.

Klockan är då runt 20 tiden – bara barnet alltså – men jag orkar inte sätta mig för att spela eller göra någonting överhuvudtaget utan jag går till en nyvunnen favorit restaurang – Lilly – en asiat inne på Golden Nugget – och äter.

Golden Nugget är ett riktigt bra hotell, men många bra och nya restauranger.

Sedan väljer jag att gå tillbaka till hotellet – alltså Ingen fest, ingen sprit, inget party sista kvällen i Downtown – för sova men innan blev det lite Candy Crash.

Apropå Candy Crash så berättade Fredrik Berglund – han som cashade på WSOP – att han var bäst i hela världen på Candy Crash.

Han är på bana 1000 och han som ligger två i världen är på bana 996. Hur sjukt är inte det?

Själv är jag på bana 26.

Tänk att vara bäst i världen. Jag är inte det på poker i alla fall.

Resultatet för Ove Sundberg i Downtown dessa 8 dagar är:

Turneringspoker: – $3200

Mat och dricka: $350 (ca $43 om dagen)

Hotell: $63 om dagen – med skatter och resortfee.

Souvenir: $30

Alkohol: 20 cl Francis Coppola Merlot

Träningspass: 3 stycken

Tillfrågad av Tricksy and Fixi: 3ggr 

Ett riktigt Ove Sundberg tips är att ifall du gillar buffér så skall du komma ca 15 min innan lunchbuffén börjar – då pågår fortfarande frukostbuffén.

Frukostbuffén är lite billigare än lunchbuffén och kommer du 15 minuter innan den är slut så betalar du enbart för frukostbuffé priset.

Något som är bra med hotellen i Downtown är att det är fri WiFi. (Dock inte på Binions.) Så man behöver egentligen inte köpa på sig ett SIM kort för utlandet eller dylikt.

En lite komisk sak som hände som jag egentligen inte hade tänkt berätta var när jag häromdagen skulle träna på Plaza – men gymmet var stängt – så gick jag på toaletten.

I den del av byggnaden som gymmet ligger på så var det fullständigt öde och inte en själ var i närheten. Gymmet ligger i en konferensdel .

Jag går och småpratar med själv och utstöter väl lite tixiga läten för mig själv och går igenom olika spelade händer i skallen.

När jag sedan sätter mig på muggen så säger jag för mig själv – men ganska så högt  på ett Gollumliknande sätt – utan att jag direkt tänker på det – ALL INN, ALL IN, ALL IN

Jag tror ju att jag är helt själv men så ser jag ser ett par fötter i toalettbåset bredvid och sedan hör jag en röst som säger:

–          Is everything OK Sir?

Måste medge – även om jag nästan inte skäms för något annars – att det var lite pinsamt.

Idag blir det spelledigt. Det skall bli skönt. Behöver ladda om.

Tjejen och farsan kommer senare under dagen.

Så nu tackar och Ove Sundberg för sig och ni får i stället glädjas åt Rock´n Wonderbaums fantastiska äventyr i Las Vegas.

Bye Downtown, Hallo the Strip

Jag kommer nog hälsa på Ove i Downtown. Tanken är att köra Ziplinen som går längs hela Fremontstreet och filma. Klicka på bilden och se mannen vid den gula pilen som far förbi i 190 blås.

24:e Juni – 2015, 14:00. Binions, Downtown Las Vegas

Ove Sundberg vägrar bryta traditioner som fungerar utan det blev samma frukost för $8 som han har ätit hela veckan.

Dom känner mig nu och jag behöver längre inte säga något vad jag vill ha. Vet inte om det är en ära att vara igenkänd av personalen på McDonald.

Efter frukosten gick jag tillbaka till hotellrummet och laddade inför Binion Classic – event 34 som är ett sexhandat event med inköp på $220 – genom att följa Aftonbladets  live rapportering av Sverige – Portugal i U21 VM och spela det beroendeframkallande spelet Candycrash.

Lagom till turneringsstart slutade matchen.

Kl 14 körde turneringen igång och 120 kom till start med 12 priser och med ett första pris på $7000.

Jag har nog aldrig haft ett sämre kortsnitt och under de två första timmarna såg jag inte ett enda klätt kort.

Men bordet var vansinnig passivt och jag spelade nog min bästa poker denna vecka och var oerhört kreativ och utnyttjade min tighta image och jobbade mig snabbt upp till 60000.

Sen blev det tyvärr ett bordbyte och hamnade på ett mycket svårare bord.

Men jag lyckas ändå jobba upp mig till 80000 när medelstacken ligger på drygt 40000.

Jag spelar väldigt bra och alla mina bluffar går hem.

Vid en av pauserna går jag ut på det fullständigt galna Fremontstreet för att lufta mig och sträcka på benen.

Det är ett måste att se galenskapen som utspelar sig i Downtown.

Man kan tro att man är på en maskerad med temat ”Freskshow”. Det går inte att förklara men det pågår oftast två konserter samtidigt.

Unga snygga lättklädda tjejer dansar i takt med musiken på olika podier och bord. Nedanför dem dansar fulla handikappade personer sittandes i rullstolar tillsammans med ungdomar och pensionärer och familjer.

Olika personer i märkliga kretioner försöker dra in till brödfödan genom att låta sig fotas med dem.

Jag vet inte om det var ett gott omen – men jag tog det som ett i alla fall – när jag såg både Tina Las Vegas och Cupid.

Det är två underbara personer som jag träffade under två olika år som jag var i Downtown Las Vegas.

Jag gick fram till dem och hälsade på dem och visade dem filmerna som jag hade på dem och dom blev mycket glada att se filmerna och mig.

Jag gav dem rikligt med dricks och dom önskade mig lycka till och Tina gav mig en kram.

Spelet fortsätter – så även korttorkan. Jag blir lite mer passiv samtidigt som bordet jag nu sitter på är oerhört aggressivt och jag får inga bra lägen och när jag försöker på mig ett move så åker jag på en propp.

Eftersom vi spelar sexhandat så blindas man fort ned och efter 10 timmar när blindsen är 2000/4000 – 500 sjunker min stack oerhört snabbt ned till 40000 och på bubblan ställer jag med 4 2 i klöver och bustar och blir bubbelboy.

Det finns inget segare att spela bra poker i 10 timmar och sedan se sig slagen på mållinjen och missa pengarna.

Men jag har aldrig haft ett sämre kortsnitt i mitt liv. Jag fick AK två gånger annars så fick överhuvudtaget några kort att spela med utan jag fick enbart utnyttja min tighta image och bluffa mig fram.

Dock fick jag göra 4 bordsbyten vilket försvårar att bygga just en tight image.

Turneringsmässigt har första veckan inte varit alls bra. Däremot har cashgamet varit lyckosam.

Idag är det sista dagen för Downtown, Las Vegas och jag kommer på fredag att lämna kvar Ove Sundberg och i stället ta med mig Rock´n Wonderbaum och Narcissus upp på strippen för att bo på Palazzo med tjejen och farsan.

Jag kommer nog att försöka mig på en sista turre. Antigen en $560 turre på Binions med ett garanterat säte till Main event eller en turre på Nugget.

Men innan är planen lite sol och träning – och så frukost på MacDonald förståss.

Här har ni Tina LasVegas

 

Här kan ni se filmerna jag tog för en hel del år sedan:

Tina Las Vegas: https://www.youtube.com/watch?v=33x8JGezhHA

Mr Cupid och livet i Downtown: https://www.youtube.com/watch?v=iVUS3FOZXuI

JAG VILL VARNA FÖR ATT DETTA ÄR INGET FÖR KÄNSLIGA TITTARE!

 

23:e Juni – 2015, 14:00. Binions, Downtown Las Vegas

Vaknade återigen vid fyra tiden.

Det sliter på kroppen med så lite sömn.

Hemma har jag inga problem med att sova men det är väl mycket saker som fladdrar genom skallen.

Mår lite bättre idag och jag går ned vid sju tiden för att äta min sedvanliga Ove Sundberg frukost: Gröt, smoothie och äggmacka för $8.

Jag går sedan till gymmet men det är fortfarande stängt. Riktigt dåligt.

Jag beslutar mig för att lämna Ove hemma för andra gången på denna resa och går till Golden Nugget för att träna på deras gym. $30 vill man ha.

Tur att Ove inte är med. Han var heller inte med när jag klippte topparna för $43.

Men Narcissus är stark och alltid med mig. Han är dyrare i drift.

Tränar en timma och det känns bra.

Jag går sedan in på Binions och plockar på mig deras turneringsschema. Det pågår Binions Poker Classic under samman period som WSOP med turrar varje dag.

Jag går sedan och lägger mig vid poolen och somnar skönt.

Väcks efter någon timma av några ungdjävlar som skvätter vatten på mig och jag märker att jag förmodligen både har snarkat och sicklat. Sexigt värre tänker Narcissus ironiskt.

Jag studerar turneringsschemat och ser att klockan 14 går en turre.

Den kostar $165 och du börjar med 20000 i marker och med 30 min blinds perioder.

Jag bestämmer mig för att deltaga.

Jag älskar Binions.

Ett klassiskt men slitet kasino som inte är likt sitt forna jag, men man jobbar stenhårt med att höja statusen på pokern och få hit pokerspelare genom att ha olika erbjudanden till oss pokerspelare – men främst till de lokala pokerspelarna.

Ifall du efter en pokerturnering och spelar cashgame direkt efteråt i två timmar så får du $30.

Ove spinner som en katt.

Ifall du kör 250 timmar poker i månaden så får du $1500 samt inköp till en turre med $15000 garanti som går engång i månaden. Du kan givetvis spela mindre och få ett mindre ”rakeback” samt inköp till garantiturren, men då börjar du med mindre marker den turren

Man blir även compad för maten.

Klientelet är helt underbart på Binions.

Klicka för större bild

Underbara människor som blandas av mest äldre  (+65 ) glada amatörer samt nybörjare. Ett enormt värde att spela dessa turrar. Varför betala dyra pengar och spela mot proffs?

Nästan 200 personer kommer till start.

Här får man känna sig som ett riktigt proffs och styra bordet fullständigt, vilket jag gjorde vid det första bordet och jobbade mig snabbt upp till 25000 men sedan blev det bordsbyte.

Vid det nya bordet var hälften både halvblinda och hörselskadade så man fick vråla ut det man villa ha sagt.

Det händer en lite rolig grej efter pausen.

Big och small blind har inte kommit tillbaka och alla foldar fram till mig och efter mig ligger big and small blind – 300/600 på bordet.

Jag blir så ställd så jag vet inte vad jag skall göra och inte dealern eller, men jag säger raise och får pengarna.

Men vad hade hänt med small och big blind om jag också hade foldat?

Som vanligt åker jag på några ordentliga smällar när jag blir brutalt utdragen.

Vid blindsen 500/1000 har jag 15000 marker och höjer upp till 3000 med AK.

Får en syn.

Flopp: K 9 3 med två spader

Killen går ALL IN med sina 20000 och jag synar.

Han har K J i hjärter.

Jag synar och det kommer ett J på rivern – bust!

Sätter mig och surar vid en 1 cent enarmad bandit och lägger på $10.

Klonkar in en fin vinst och maskinen börja tjuta lite lätt. Vinsten var på hela $50 och Ove blir genast lite gladare och cashar ut.

Ove påminns om att man får $30 ifall man kör cashgame i två timmar och det får det bli.

Det blir dock mer än två timmar och jag kör ifrån kl 17:30 till 01:00 och det går riktigt segt men får en fin rush de sista timmarna och hamnar på rejält plus för dagen och bestämmer mig för att köra en till turre på Binons nästa dag – onsdag kl 23 Svensk tid.

Bordet är riktigt trevligt men många äldre herrar och damer i cowboy hatt.

Bredvid mig sitter Pekka från Västerås som är på en roadtripp i USA med ett stopp på 3 veckor i Las Vegas. Med sig har han tre vänner där en tydligen är ordförande för en pokerklubb i Västerås. Dock pratar jag inte med hans vänner utan hejar bara på dem när jag gick.

En äldre man får Skottland som hade en miniatyr whiskeyflaska som cardprotector – och som ser ut som kapten Haddock i Tintin – har väldigt kul åt Pekkas namn.

–          Pekka, Pekka, Pekka skanderar ”Haddock” med jämna mellanrum och skrattar hjärtligt.

Binions är hjärtligt, Binions är fredagsmys.

”Kapten Haddock” är mannen som gömmer ansiktet i sin tröja och som sitter till höger om dealern.

22 Juni – 2015, 11:45. RIO, LAS VEGAS, WSOP

Det är en speciell känsla att vandra längs RIO mäktiga korridorer under WSOP.

Även om pokern inte är lika stor som när jag var här 2008, så kantas du pokerreklam, WSOP skyltar, som hälsar dig välkommen till världens största pokerfest.

Väggarna pryds av gamla som unga pokerlegender som har blivit odödliga genom sina framgångar.

Det pratas poker precis överallt, det intervjuas och det fotas.

Det är lätt att bli starstruck och skrämd på samma gång när man första gången är på RIO för att spela sitt första WSOP och ser alla dessa stjärnor.

Man känner sig som tjuren Ferdinand som skall in på arenan.

Men det är vanliga människor som man synar dem i sömmarna.

Jag stod i kön till toaletten och framför mig ser jag en typisk amerikansk turist. Han står i några gigantiska shorts med bleka ben. Runt magen har han en midjeväska och på fötterna vita tubsockor och sandaler.

Mannen såg inte speciellt  skrämmande ut.

Den ”typiska turisten” som stod framför mig i kön var Greg Fossilman Raymer.

RIO har flera stora spelsalar, Amazon, Brasillia, Pavillion.

Den största heter Amazon och det är där som de olika tv borden är uppställda.

Det spelas poker i alla salar, cashgame, satteliter, WSOP turrar, vanliga deepstack turrar som startar kl 10, 14, 17 osv. Det spelas alla möjliga former av poker och kortspel som jag aldrig tidigare har sett.

Jag brukar alltid dagen innan när jag hämtar mitt seatingcard leta upp vart jag skall sitta. Känns skönare att veta så att man kan vara lite mer förberedd.

Jag fotar alltid mitt seatingcard i numera. Engång hittade jag inte mitt bord efter att ha varit på toaletten och då fick jag lite panik.

Jag brukar som regel alltid vara först vid bordet. Pokerspelare har en förmåga att alltid vara ute i sista sekund, men inte jag.

Jag tycker det är skönt att prata med dealern och sedan iaktta varje spelare som sätter sig ned.

Jag frågar dealern om det är samma marker man spelar med under Main event. Dealern var inte helt säker på detta men han trodde att markerna under Main skulle innehålla ett chip.

Jag frågade ifall det inte är vanligt att man snor marker från en billigare turre för att spela med i en större.

Dealern menade på att det hade man full koll på men berättade samtidigt om en kille som under en annan pokertävling i en annan stad – hade haft en WSOP 100 marker och för att använda det som en cardprotector.

Han blev utslängd, anmäld och portad från Caesars alla casinon i hela USA. Killen som hade tagit 100 markern hade nog inte haft någon ond avsikt utan trodde att det var en skojig souvenir.

Klockan 12 hälsas vi välkomna och spelet sätter igång. Vid vårt bord är vi bara 4 stycken  när dom första korten hamnar på bordet.

Det smäller direkt i första handen och en aggressiv amerikan vinner 4000 marker redan i första handen.

Alla startar med 7500 och blindsen är 50/100 och nivåerna är 1 timma lång.

Aggro amerikanen vinner de första fyra händerna.

I den femte handen viker jag upp AK och vinner en pott mot Aggrot och åker upp till 8500, bra start.

Aggrot är tuff och spelar hårt.

Sedan tappar jag ned till 6000 när mina QQ förlorar mot 87. Segt att inte premium händerna får stå.

Efter en stund viker jag upp AK igen och höjer upp till 800 efter att 3 har lagt 200 innan mig och jag får en syn av en tjej.

Floppen 10, 8, 5.

Jag checkar och det gör tjejen också.

Turn en 2:a

Jag betar 800 och får syn.

River blank.

Jag checkar och tjejen ser ut som hon skall betta men ångrar sig och checkar också och visar AQ.

Skön hand att vinna och jag börjar dansa upp mot 10000 strecket.

Det händer inte så mycket, men vid sista handen vid nivå 4 utspelar sig för mig den första av tre avgörande händer.

Level 4: 100/200

Markerstack 10000

En mycket tight äldre man höjer upp på UTG med 450, och tre synar honom. Jag tittar ned på KK på BB.

Jag funderar en stund och höjer till 1600.

Den äldre mannen tänker en stund och jag vet att han och bordet vet att jag är mycket tight också och han höjer upp till 4000 och alla andra lägger sig.

Riktig jobbigt läge. Är helt övertygad om att han sitter med AA, i bästa fall QQ. Jag är säker på att han inte skulle ha gjort så med AK eller JJ mot mig.

Jag känner ändå inte att jag kan lägga mig och vill se en syn fast hela jag skriker fold.

Floppen:

A Q J

En mardrömsflopp, för vilka händer slår jag här, tänker jag.

Jag checkar och mannen går ALL IN och jag foldar och är nere på 5700, riktig segt.

Precis efter pausen gör jag egentligen mitt enda riktiga misstag för dagen och den andra avgörande handen av tre.

Level 5: 100/200 – 25

Marker 5700

Tre man limpar in varav en tatuerad kille som limpar först av alla och som älskar att limpa in med AX suited och viker aldrig efter höjning av hans limp.

Jag sitter på knappen och viker upp A4 off och limpar jag också.

Floppen: A 6 7.

Den tatuerade limparn bettar 600 och alla lägger sig och jag synar.

Turn: 8

Han betar 600 igen och jag funderar på att lägga mig då jag vet att han har ett A och cont bet alltid likadant vid träff och jag har inte råd att minska min markerhög, men jag synar.

River: Q

Han bettar 600 och jag synar och han visar AJ och tappar ned till 3500.

En kille som jag i twittern kallar för 75:an – då han torskade en ALL IN och enbart hade 75 i marker kvar  -har gjort en enorm upphämtning och sitter med 4000 och har haft en vansinnig tur och bla vunnit 2 ALL IN potter mot AA.

Den turen hade jag behövt haft nu.

I en av dessa potter som 75:an vann mot AA blir det lite bråk vid vårt bord.

Jag minns inte alla detaljer men det hade varit limp till 75:an som ställde med sina sista 600.

Den äldre tighta mannen slänger in 1000 men bordet menar på att han inte har sagt raise, medans den asiatiska dealern menar att hon hade hört detta.

Bordet vill bara ha det till syn.

Diskussion uppstår och mannen ryter ifrån och säger att det inte är spelarnas  uppfattning som avgör utan dealerns.

Floor tillkallas och bettet anses som raise.

Dock vinner 75:a handen – med A4 mot mannens AA.

Men efteråt blir det återigen diskussion om den hand som hade utspelat sig.

Den äldre mannen menade på att han hade gått till försvar för den asiatiska dealern för han hade upplevt så många gånger att ”unga vita män” brukar köra över ”asiatiska kvinnors uppfattning” och ”nedvärdera” deras åsikter och han menade på att så även hade skett här och det skulle han minsann sätta stopp för.

Det blev en lite märklig stämning efteråt.

Vid nivå 6 händer den tredje avgörande handen.

Level 6: 150/300 – 25

Markerstack: 5000

Två limpar in – bland annat den tatuerade killen och jag sitter på knappen med K J.

Jag höjer upp till 900 och får tre syn

Floppen: A 10 8.

Alla checkar.

Turn: Q

Jag sätter stegen och jag känner att detta är min chans.

En kille betar 1100 och får syn av den tatuerade killen.

Jag tänker en stund, låtsas räkna mina marker och sedan trycker jag ALL IN.

Jag får syn av bägge två – mums tänker jag.

River: K

Ena mannen visar A 10 och den tatuerade får stege på rivern, han har A J

Vi slår ut mannen men och delar på hans marker, men det är riktigt surt för jag kunde fått en stabil stack på 15000, nu bara runt 7500

Sen är jag kortdöd och får inga lägen och jag blindar ned mig.

Jennifer Tilly sätter sig ned vid vårt bord men blir utslagen av den tighta mannen när han får färg med A3 mot Jennifers AJ. Den tighta mannen som slår ut henne vill ta en selfie med Jennifer vilket hon ställer upp på.

Jag åker ned till 4000 och får i slutet av den 8 nivån ställa med K9 och möter 10 10. En 9:a floppen ger lite hopp, men åker ut på en 550 plats av 1500 startande i detta tre dagars event.

Jag känner mig mycket sliten – dels för att man har hållit på i 10 timmar men också min brist på söm tidigare i veckan. Sover enbart 4-5 timmar.

Jag kände mig inte helt bra vid middagspausen och mitt hjärta slår lite oregelbundet.

Jag bestämde mig därför för att avstå dagens $2500 event och $3000 eventet senare i veckan och sparar dessa pengar till ett senare event.

Jag har i stället planerat att köra lite cashgame på Nugget, samt köra på Binions på onsdag – där man har en turre med en garanterad säte till Main som jag förvisso redan har köpt mig in i.

Klicka på  bilden om ni vill få den större. Killen till vänster om dealern med hörlurar är den ”tatuerade” killen. Till vänster om honom är ”Aggrot” och mannen med den vita kepsen i vänster hörn är den äldre tighta mannen.