Inlägg av Simon ”Dybban” Lindell

Dagens poker-journalistik

av Simon ”Dybban” Lindell

I bland läser jag poker-nyheter. Det känns som min plikt att hänga med, liksom. När jag var och hälsade på Jimmy pratade vi bland annat om poker-journalistik. Och då framför allt Aftonbladets.

Valterego och Koivu har nu dragit det hela ett steg längre i sin podcast. De har ett stående inslag där de ifrågasätter bladets och minimedias skriverier om poker. Man kan väl säga att de inte behöver slita för att hitta stoff…

Men jag kan någonstans förstå hur stackarna på Minimedia känner sig. I min ungdom jobbade jag som sportreporter på Vetlanda-Posten ett halvår. Jädrar vad sporter jag fick ta del av. Varje söndag var det till exempel tävlingar i hästhoppning som jag skulle bevaka.

Jag kunde inte ett skit om hästhoppning. Jag ville inte kunna något heller. Mina artiklar blev således helt värdelösa då jag inte besatt kompetensen eller intresset att skriva om detta ämne.

Så en dag ringde det en dam till mig som älskade hästhoppning. Hon förklarade hur roligt hästhopps-folket tyckte det var när det stod något i tidningen om deras tävlingar. Att tjejerna och killarna som vinner klipper ut de där artiklarna och sätter upp dem på väggen hemma.

Då skämdes jag. För de där artiklarna jag hade skrivit var inte värda att användas som tapet, knappt ens dasspapper. Så jag frågade om hon ville hjälpa mig. Och läsa igenom mina texter om hästhoppning innan de publicerades. Det ville hon gärna. Dessutom lärde hon mig en massa saker som gjorde att jag snart tyckte att det var helt ok att åka på de där tävlingarna ändå.

Jag tror artiklarna blev bättre efter det.

I dag läste jag den här artikeln på AB:s pokersida. Den handlar om Viktor Blom (vem annars?) och hur han blev bestulen på fem miljoner kronor vid pokerborden.

Jag blev intresserad av ämnet och läste runt lite om det på nätet. Det tog mig en kvart att inse att artikeln på AB är mycket bristfällig.

För det första bör man nog förklara vad fusket gick ut på. Danske ”Zupp” har alltså lånat ut sitt konto till svenska highstakesproffset ”Gulkines”. Det handlar alltså om klassisk multiaccounting. Och vad är det? En faktaruta kanske?

Men det värsta i artikeln är att det inte framgår någonstans att Blom faktiskt fick tillbaka alla pengarna. Zupp och Gulkines tvingades betala tillbaka de 800 000 dollar som de vunnit mot Blom. Det torde vara av yttersta vikt att betona det.

I stället står det:

”Efter att Viktor Blom sett hur fem miljoner försvann på sitt konto och han fick veta att det rörde sig om fusk anmälde han händelsen. Men spelbolaget trodde inte på honom. I stället krävde de svensken på bevis som inte gick att ta fram.”

Journalisten beskrivning går tvärtemot verkligheten och kan endast tolkas som att Blom aldrig fick tillbaka pengarna. Vilket gör artikeln direkt missvisande.

Att Wangle sedan inleder med att förklara att Ed ligger i Småland när det är ett ställe i Dalsland kan jag leva med…

Kanske är det dags att slå ett samtal till Minimedia och berätta om hur kul vi tycker det är när de skriver om ”vår” sport. Men jag tror inte de skulle tro mig om jag sa att jag hänger upp deras artiklar på väggen…

Det tog 10-15 minuter för mig att få fram den fakta som journalisten inte  bemödade sig hitta eller skriva om.

Carl och ni andra pokerjournalister på Minimedia. Om ni vill kan ni skicka era artiklar till mig innan ni publicerar dem? Så kan ni fortsätta spara in tid på faktagranskningen men ändå få det någorlunda rätt. För jag vet ju hur ni känner. Antagligen som jag kände inför hästhoppningen…

Fast då skulle i för sig Koivu&Egon tappa en rolig del av sin programidé. Det kanske vore en större förlust för pokersverige. Vem vet?

Edit: I övrigt skrev jag i går en pokerkrönika om klockor. Känner ni igen er?

byline.png

Skatteverket tar bladet från munnen!

av Simon ”Dybban” Lindell

Jag har alltid undrat vad det är för blad man tar från munnen?

Men nu kommer uttrycket sannerligen till användning. Polare Björn ”Bjoelle” Eriksson fick nämligen det här brevet nedstoppat i brevlådan nyligen. Direkt från Skatteverket.

BG2CKj5CIAAnlZ7.jpg-large

Skatteverket skriver nu svart på vitt att Pokerstars och Full Tilt numera är skattefria sajter i och med deras etablering och verksamhet på Malta.

De vinster som har gjorts på Pokerstars innan den 13 februari 2012 ska dock beskattas. Liksom vinster som inkommit på Full Tilt innan den 26 februari 2013!

Skatteverket inleder också med att förklara att pokervinster från spel som anordnas i utlandet beskattas om spelarrangören finns utanför EU/EES-området. ALLA vinster över 100 kronor ska tas upp i din inkomstdeklaration som ”inkomst av kapital”.

Jag hoppas Skatteverket fortsätter ta fler och fler blad från munnen i framtiden. Vare sig de kommer från solrosor eller palmer.

För varje blad som faller till marken kommer både Skatteverket och svenska pokerspelare få det lättare att sköta sina arbeten.

byline.png

Män som tipsar kvinnor

av Simon ”Dybban” Lindell

Du får inte spela så tight.

Du måste utnyttja att du är tjej och bluffa lite oftare.

Gör så här.

Gör så där.

Håll käften!

Tjejturneringar. Ladys events. Vi är många som tycker de är onödiga, kanske till och med löjliga, då män och kvinnor tävlar på samma villkor inom pokern.

Men i bland kan jag förstå att de finns.

Tänk att de andra vid bordet alltid lägger märke till vad just du gör. Och inte gör. Tänk att de talar nedlåtande till dig som om du vore ett barn. Tänk att de alltid vill visa dig sin hand när de bluffat dig.

Och tänk dig det värsta av allt. De försöker lära dig att spela poker. Utan att du bett om det så ska de flika in ”tips”.

Det är bara det att du själv har spelat fler pokerhänder under ditt liv än dem. Du är bättre än dem. Du har vunnit mer pengar än de någonsin kommer att vara i närheten av.

Så varför i helvete skulle du vilja ha några tips av dem?

För att de är män?

Så fort en kvinna sätter sig vid ett pokerbord kommer hon att få extra mycket uppmärksamhet. Det går inte att komma i från då hon sticker ut i en mansdominerad pokervärld.

Jag är inget big fan av tjej-turneringar. Men ibland förstår jag att de finns. Eller åtminstone att vissa kvinnor vill spela dem.

Vem vill utsätta sig för det där ofrivilliga rampljuset bara för att man vill dra en spader i lugn och ro?

Vem orkar höra sitt spel bli analyserat av ett gäng självutnämnda experter timma ut och timma in? Experter som anser sig ha rätten att dela med sig av sina enormt begåvade ”tips” av en enda anledning – de har kuk och du har det inte.

Jag själv får aldrig några speltips vid pokerbordet, trots att jag säkerligen skulle behöva det.

Jag har sett män spela poker sämre än en knarkad gorilla. De fick inte heller några tips.

Jag har även mött många duktiga tjejer vid duken. Då började privatlektionerna direkt att strömma in. Jädrar vad tips! Uppslag till en hel pokerbok, garanterat.

Till er snälla, informations-spridande män med stora och små penisar. Ni vill säkert väl.

Men håll käften för fan!

Så kanske vi kan bli kvitt de här tjej-eventen någon gång i framtiden…

byline.png

Tack Jens!

av Simon ”Dybban” Lindell

Jag tror vi gjorde någonting bra för Pokersverige när vi tog en öppen debatt. Och många inlägg blev det. Mycket stötande och blötande.

Det var många människor som engagerades i kommentarsfälten. Vissa inlägg kunde få över 100 kommentarer. Unikt för en pokerblogg. Unikt för Pokersverige med så mycket engagemang.

Både jag och Jens fick ett par hatare efter oss. Det är sånt man får leva med. Omöjligt att komma i från. På ett sätt visar det att vi faktiskt berörde och gjorde skillnad.

Det viktiga var att vi aldrig hatade varandra. Tvärtom. Jag har alltid haft en stor respekt för Jens. Vi har haft en ärlig debatt. Ibland har det gått rätt hett till. Men hey! Utan känslor och stora ord hade det blivit mellanmjölk.

Vi gav allt utan att förnedra eller fördumma motståndaren. Det var ärliga tag utan knivhugg i ryggen, eller medvetna lögner. Några missförstånd blev det men det får man leva med då nyanser i text alltid är svårare att få fram än i muntlig debatt.

Jag kommer alltid älska Jens för att han står upp för vad han tror på. Att han inte backar om han så skulle ha en armé framför sig.

Att jag sen inte alltid har haft samma uppfattning om saker och ting hör inte hit. Det är debatter och diskussioner som leder utvecklingen framåt. Och låt oss inte glömma att det är omöjligt att föra en diskussion om man tycker likadant om allt. Det leder till noll utveckling.

Och jag är övertygad om att Jens vision för pokersverige kommer närmare en verklighet för varje år som går. Läs till exempel artikeln med LI:s boss Håkan Hallstedt i senaste Pokermagazine. Nog verkar det som om han öppnar dörrar på glänt? Söker efter rimliga alternativ till dagens lagar kring pokern i Sverige? (Nu är det inte upp till honom att stifta nya lagar, bara att upprätthålla dem. Men ändå.) Saker och ting kommer säkerligen öppna upp sig. Men som vanligt krävs det tid när myndigheter och byråkrater är inblandade.

Det är lite av ett vemod som kommer krypande över mig nu när Jens försvinner från Superbloggen. Läs hans avsked här. Jag kommer att sakna honom. Jag kommer sakna våra debatter.

För till skillnad från nygamla bloggares ”debatter” så var de äkta och genuina. De handlade inte om att jaga läsare och rubriker i jakt på snabba cash. Vi har inte fått en krona betalt för att dra in många läsare. Det vi har tyckt har kommit från hjärtat. Inte utifrån vad vi tror att folk vill läsa. Debatterna har kommit för att vi bryr oss. Inte för att vara elaka.

Lina Olofsson och Jimmy Jönsson kommer nu att fylla upp Jens plats. Det känns rätt att stoppa in två nya för att få mer variation och liv i bloggen. Lina var ett förstaval redan när vi startade bloggen för flera år sedan, men då fanns inte möjligheterna för henne. Nu fanns möjligheten och det finns väl ingen som passar bättre som Jens kronprinsessa nu?

Och visst behöver bloggen en riktigt duktig pokerspelare som har förmågan att skriva. Jimmy Jönsson är den personen. Bättre på poker än de flesta. Det ska bli intressant att få följa hans liv som proffs.

Ja, de två kommer så klart att presentera sig själva här inom kort.

Så nu återstår bara att säga tack för de här åren på samma blogg. Den kommer inte att bli den samma utan dig. Men annorlunda.

Jag önskar dig all lycka med din framtida karriär. Och framför allt: nya liv som familjefar.

Tack Jens!

byline.png

Adieu

av Simon ”Dybban” Lindell

Av och från: Jens Jadbäck

Då var det dags att skriva ett litet avskedsinlägg. Det här inlägget har egentligen varit klart ganska länge men det har varit många och långa diskussioner om ersättare och därefter har det varit lång väntetid på nya bylines och banner.

Jag funderade lite på vad jag skulle skriva och tog en liten promenad nedför Memory Lane och hittade en hel del intressanta gamla inlägg och diskussioner.

Redan förra våren kände jag att det började bli nog. Debatten hade gått i stå och verksamheten ”ute på fältet” hade blivit allt mer tungrodd pga ökad frekvens i tillslagen från statligt håll. Så här skrev jag i maj förra året: https://bloggar.aftonbladet.se/superbloggen/2012/05/jag-ar-sa-trott-dybban/

Det hela fortsätter; nu senast fick anrika (med pokermått mätt) Berga Open slå igen eftersom missunnsamheten i den svenska folksjälen fortfarande finns där som en vidrig tumör. En privatperson tipsade Lotteriinspektionen om turneringen och de kontaktade i sin tur polisen. Myndigheterna gör visserligen bara sitt jobb men denna tipsare… Det är tydligen så svårt att leva och låta leva. Men vad vet jag, kanske hade hen sina skäl? Å andra sidan har jag svårt att se vilka skäl det skulle kunna vara då denna turnering genomförs mitt ute på vischan, långt ifrån annan bebyggelse. Vidare är det inte direkt Örnligan som sitter där och kastar kort, det är småbarnsfarsor och svennebananer som dricker medhavd öl och i nio fall av tio uppskattar den sociala biten mer än själva spelet.

Fröet till Superbloggen såddes faktiskt vid denna turnering. Det var nämligen där som Dybban vann en biljett till SuperWeekend i Tallinn där vi sedermera bokstavligen talat blev insnöade. Mellan de frekventa besöken på Goodwins Steakhouse kläcktes idén till bloggen.

Åter till avskedet. Jag hade alltså tröttnat redan i våras men det fanns dock två saker jag ville göra innan jag lade markerna på hyllan. Det första var att få Svepof på fötter igen och det enda sättet var att återuppbygga förtroendet för förbundet. Revisionen av de gamla misskötta finanserna var ett måste för detta. Nu ska jag inte ta någon cred för det då jag endast agerade sammankallande i inledningsskedet utan all heder skall gå till kassören Fredrik Götesson samt revisorerna Ronnie Nestor och Stellan Andersson som lagt ner otroligt mycket tid på det här, och det utan en krona i ersättning.

Den andra delen i det här var att försöka återupprätta Svenska Mästerskapen. Med över 200 spelare nere på Malta är åtminstone jag mer än nöjd. Jag ska heller inte ta någon cred för detta då jag valde att stå utanför upphandlingen. Hela styrelsen gjorde ett bra jobb men jag vill framförallt lyfta fram Mauritz Altikardes här. Jag grillade honom rätt hårt innan jag vågade tacka ja till att kandidera med honom förra året men han har visat en handlingskraft och ett kunnande ingen tidigare ordförande ens varit i närheten av. Jag har försökt tacka honom offentligt tidigare men han är för blygsam och låter mig aldrig tala till punkt. Därför gör jag det här, i skrift, där han inte kan stoppa mig. Tack Mauritz!

Och så det som slutligen blev tungan på vågen för min del. Jag och min sambo valde att gifta oss i Las Vegas i somras. Vi tyckte att det skulle vara en fin avslutning på den här perioden i livet och ett par månader senare fick vi veta att det är dags att bli föräldrar.
Det gäller alltså inte bara mig själv längre. Hot från såväl labila privatpersoner som skjutglada myndigheter är inte längre en acceptabel vardag.

Numera jobbar jag redaktionellt med en hel del skrivande men långt ifrån spelbranschen och det känns riktigt bra. Mycket kommer att vara riktigt skönt att slippa, annat kommer man förstås sakna. Jag har fått massor av vänner över hela landet, helt vanliga pokerintresserade människor. Klyschigt så att det svider i fingrarna att skriva det men var och en av dessa har faktiskt berört mig på ett eller annat sätt. Om inte med sin vänskap så med en utdragning. Eller två. Dessa vänner tänker jag behålla och det är de jag ser som den stora behållningen från den här tiden.

Sist men absolut inte minst vill jag rikta ett enormt stort tack (och vad fan, jag bjuder på en kram också) till Dybban, Dan Glimne, DÖDARN, Ola Brandborn, Erik ”Valterego” Rosenberg och Sofia Lövgren. Tack för att jag har fått dela blogg med er! Jag kommer såklart att följa era öden och äventyr framöver.

Ok, en sak till. Jag måste givetvis tacka alla läsare som genom årens lopp har bidragit till den här bloggen i kommentarer, mail och allehanda synpunkter. Det har varit otroligt kul och lärorikt att lära känna er, även om det bara varit bakom olika alias.

Lev väl och ta hand om varandra!

Flyttar in hos Emil Ohlsson

av Simon ”Dybban” Lindell

Min resa går sakta vidare runt Sverige. Målet är att flytta in hos en ny intressant pokerspelare varje månad. I februari åkte jag ner till Lund och hälsade på Emil Ohlsson. Vår senaste WPT-vinnare.

Emil svär som en borstbindare. Men väger upp det med att laga en femstjärnig korvstroganoff och ha den goda smaken att sätta upp lokaltidningens löpsedlar på väggen.

byline.png

Mot dag 2 av Nordic Masters

av Simon ”Dybban” Lindell
Snön faller i tunga flingor över Stockholm i dag. Och jag ligger i en elektronisk hotellsäng och petar lite filtmatta ur naglarna.

I går spelade jag dag 1 i Nordic Masters Main Event. Jag gick in utan förväntningar då motståndet var förväntat tufft. På mitt bord satt bland annat Dennis Bejedal, Johannes Korsar, Stefan ”Matadoren” Mattsson och rutinerade glädjespridaren Brane Stupar.

Det var lite kul med Dennis som satte sig till vänster om mig. Jag har aldrig träffat killen, men han hälsade direkt. Det visade sig att han är bästa kompis med min systers sambo Mackan. Världen är liten.

Utan att få några starthänder av yppersta klass lyckades jag ta mig ner genom hela slalombacken med livet i behåll. Det är riktigt kul att möta bra motstånd då man tvingas stänga av autopiloten och spela utanför bekvämlighetszonen. Och det är så man blir bättre.

64 spelare betalade vardera 26k för att deltaga. Nu återstår 37 stycken. Jag ligger på en godkänd 12:e plats med drygt 90k i stacken. Average 77k. Förstapriset landar på cirka 420k. Nio priser.

Om några timmar går jag in i elden igen. Målet är att flippa som Mats Iremark. Då kan allt hända. Ni kan följa rapporteringen direkt på poker.se.

Måste bara klippa naglarna. Sen är jag redo.

byline.png

”Åh, damknekt!”

av Simon ”Dybban” Lindell
Det känns som klientelet som spelar poker här i Stockholm är bredare än i Göteborg. I går satt jag vid ett cashgame-bord med 5-6 personer som var över ett halvt sekel gamla.
.
Jag vill på intet sätt säga att äldre är sämre pokerspelare än yngre. Men utan att veta något om motståndet så sätter jag mig gärna vid ett bord med hög medelålder. Det bord jag satt vid igår kan jag tänka mig att räffla marker vid livet ut.
.
Det pratas ju om att man måste vara en bra pokerspelare för att överleva på poker. Men ibland räcker det att vara minst dålig.
.
Det var ett sånt där bord där man kan sitta och folda i fyra timmar, men helt plötsligt vakna upp från de döda, trebeta 32bb och få fyra syn. Det spelar liksom ingen roll vad de tror att du har för hand eller om du så har suttit och foldat i tre år. De tittar ner på en QJ och tänker ”Åh, en damknekt. Den ska spelas!”
.
Egentligen gäller det bara att träffa någorlunda och sedan våga värdebetta härifrån och ända in i evigheten. Värdebetta så hårt du vågar med halvdana toppträffar och andrapar. Beta hela vägen för du kan få syner du bara trodde skedde i pokerhimlen.
.
Och jag förälskar mig lätt i de där gubbarna som sitter och klagar en hel kväll över att de inte får några kort. Så när de äntligen får en näve de vill höja med så slänger de in en 24bb-raise i en limpad pott. Någon frågar:
– Varför gör du så, vill du inte ha syn?
– Jag har kungkung, ska jag ge dig en gratis flopp så du kan träffa och dra ut mig, blir det engagerade svaret.
.
Dessutom tycker jag det är intressant att prata med äldre människor, särskilt från andra kulturer. Det berikar mig. Och i dag får jag inte den chansen så ofta, vilket är synd. Pokerbordet ger en chanser att bli rik på så många fler sätt än i pengar.
.
Jag spelade ett sidoevent också: 5500kr Texas. Hur det gick i det går att läsa i dagens Pokerkrönika. Man kan väl kortfattat sammanfatta det med att jag fick lära av en världsstjärna…
.
I övrigt träffade jag otroligt många trevliga människor. Snusarn, rosjon, Nisse, riverjack, en ny bekantskap vid namn Carl och många andra. Många ”Linneor” fanns det. Det tackar jag för.
.
Snart blir det CC igen. Nu lär jag väl backa ikväll bara för att jag beskrev det som så enkelt i går. Men det är också en av tjusningarna. Man är sin egen största fiende och ska alltid vara ödmjuk inför uppgiften. Snart kommer det alltid någon som är mindre dålig än du själv…
.
byline.png

7-åring på CC

av Simon ”Dybban” Lindell
Jag var sju år och hade precis flyttat till en ny stad. Det var dags för första dagen i skolan. Jag kände ingen.
.
Byggnad var i rödorange tegel. Den var stor som en medeltida borg. Som gjord för att springa vilse i korridorer och gömmor. Det kändes jobbigt i magen. Den där ensamma känslan. Utanförskapet. Att göra sig osynlig och smyga längs väggarna för att slippa prata med någon. Möta någons blick.
.
Jag hittade ett gömställe i ett par buskar. Det var ett stort undanskymt hål. Ett eget litet universum. Där kunde jag sitta under rasterna. Mest för att få tiden att gå.
.
Per, Ronny, Henke. De verkade ha så mycket gemensamt. De hade bott i samma stad hela sina liv. Kanske hade deras föräldrar dansat tryckare i samma lokal i högstadiet?
.
Själv kände jag mig som en utböling med konstig dialekt. De använde till och med ord som jag inte förstod. Värmländska kallades det. Utländska för mig.
.
I morgon åker jag till Stockholm för några dagars Nordic Masters-grind. Varje gång jag kliver in på CC i huvudstaden dyker den där känslan upp igen. Den som kom krypande i magtrakten samma sekund pappa öppnade dörren in till mitt nya klassrum.
.
Jag hatar att jag inte blivit tillräckligt vuxen för att bli av med den. Men det kanske inte är något man kan växa ifrån?
.
För det kan inte hjälpas. När jag lämnar hemmets trygga vrå på CC i Göteborg och kommer till Stockholm känner jag mig lite utanför. Det är jobbigt att inte servitör Toni kommer fram och skakar hand. Berättar om den där 5-dollars turneringen på nätet som han nästan vann. Och frågar om han gjorde rätt när han gick all in med KQ på Q-hög bräda.
.
Det är jobbigt när man inte får kasta upp näven och hälsa på tjugo personer när man kliver in i pokerrummet. Jag är förälskad i energin det ger.
.
Efter några veckor så träffade jag Linnea. Hon blev min bästa kompis. Vi brukade ta sällskap efter skolan, prata om livet och spela brädspelet ”Solvalla”. Det var det roligaste jag någonsin gjort. Snart gömde jag mig inte i buskarna på rasterna längre. Jag behövde inget parallellt universum för att överleva. Den rödorange tegelstensbyggnaden kändes hemma.
.
Jag är helt säker på att det finns ett par ”Linneor” på CC i Stockholm också. Kom gärna fram och hälsa om ni ser någon liten kille smyga längs väggarna.
.
I morgon startar en 5k Texas. Jag kommer att vara på plats om jag hittar till pokerrummet.
.
Är inte CC:s katakomber i Stockholm som gjorda för att gå vilse i?
.
Väl mött!
.
byline.png

Miljon-fusk på SvS uppdagat

av Simon ”Dybban” Lindell

Fuskare. Huh. Inom pokervärlden är en fuskare för evigt stämplad. En gång fuskare, alltid fuskare? Inte vet jag. Och vem är jag att döma.

En sak är dock säker. Där det finns pengar inblandat kommer vi också hitta människor som vill komma åt dessa med ohederliga medel. Så har det alltid varit och kommer alltid att vara.

Nu har ännu ett par fuskare åkt dit. Denna gång på Svenska Spel som i dag skyltat med ett pressmeddelande om att de stängt av 14 pokerspelare på sajten.

Det som i pressmeddelandet beskrivs som hjälpprogram är egentligen så kallade ”poker-botar”. Det vill säga en programvara som spelar i stället för människan och gör att man kan spela dygnet runt utan pauser. Totalt handlar det om 1,8 miljoner kronor i inspelade fusk-pengar fördelat på dessa 14.

OBS! Det handlar alltså inte om en ”trojan” som kan se motspelarnas hålkort, vilket Aftonbladet skrev i en första artikel.

Ni kan här läsa hela pressmeddelandet. Och även ställa relevanta frågor till Svenska Spel angående fusket.

Intressant fakta är dock att spelarna inte bara är avstängda utan också polisanmälda. Och Svenska Spel har även gått ut med att de har ambitioner att betala tillbaka till drabbade kunder om det visar sig att brott har begåtts.

Nivåerna där fusket har inträffat tycks ha varit på 0,25/0,50 upp till 2,50/5kr cash game.

Det var längesedan jag hörde talas om ett bolag som så öppet gick ut med ett liknande fusk. Såna här botar är givetvis inget unikt för Svenska Spel. Så detta är någonstans inte bara en negativ nyhet. Det känns alltid bra när fuskare åker dit.

Men det är lika jobbigt att tänka att det alltid kommer finnas tillräckligt med pengar inom pokern för att det ständigt ska dyka upp nya…

byline.png
Sida 10 av 33
  • Tjänstgörande sportredaktör: Fredrik Pettersson
  • Chefredaktör, vd och ansvarig utgivare: Lotta Folcker
  • Stf ansvarig utgivare: Martin Schori
  • Redaktionschef: Karin Schmidt
  • Besöksadress: Västra Järnvägsgatan 21, Stockholm
  • Org.nr: 556100-1123
  • Momsregistreringsnr: SE 556100-112301
  • Kontakt: förnamn.efternamn@aftonbladet.se
  • Aftonbladet Plus Kundcenter: tipsa@aftonbladet.se
  • Telefon växel: 08 725 20 00
  • FÖLJ OSS

© Aftonbladet Hierta AB