Det är inte konstigt att det blir allt svårare att vinna pengar på poker. Varje dag föds det nya 18-åringar. Nya pokerspelare som suger åt sig alla knep och strategier som om de vore tvättsvampar.

Och ju yngre de är, ju mindre har de att förlora. Många bor fortfarande hemma hos föräldrarna och skulle bara fortsätta sina gymnasiestudier om de gulade de miljoner de fått ihop. De är orädda och läskiga.

Jag har nyligen flyttat in hos en av svensk pokers framtida stjärnor. Leo Nordin. Han som Phil Galfond hörde av sig till för att få hjälp med att göra träningsvideos till sin sajt.

Han visar upp lite onödiga prylar. Bingos tavla på tuttar och kungen. Och berättar att hans mamma inte bryr sig om han vinner en miljon på poker, men skulle bli överlycklig om han började plugga.

Debatten blossar upp i kommentarsfälten under i stort sett varenda poker-artikel här på Aftonbladet. ”Varför ligger poker på sporten? Borde inte ”Skitgubbe” också göra det då?”

Men visst är det en komplex fråga. För det första bör man skilja på sport och idrott. I termen sport så innefattas nämligen aktiviteter som inte är fysiska. Och det finns även idrotter som inte kan kallas sport, typ stavgång, då det utesluter ett tävlingsmoment.

Idrott=fysisk aktivitet
Sport=tävlingsmoment

Enkelt kan tyckas. Men tydligen laddat. Det finns människor som på riktigt verkar ta illa upp om man kallar ett kortspel för sport. De känner sig personligt förnedrade då det innebär att deras cykelträning nu placeras i samma fack som något så degigt som poker. Och de känner sig bättre än så. De är så in-i-glödheta bättre än så!

Som om någon bryr sig. Egentligen. Vi lider av någon slags övergripande folksjukdom att sätta etiketter på allt. Placera saker och företeelser i egna små fack när det faktiskt krävs något mycket större för att förklara och göra dem rättvisa. Men folk MÅSTE veta vad som är vad. Och en hel del aktiviteter som innehåller ett tävlingsmoment ska tydligen betraktas som sport. Till exempel poker.

Å andra sidan måste vi då även göra det klart för oss att dataspel är en sport. Våra ungdomar kan hävda att de sportar när de låser in sig på rummet och skjuter huvudet av drakar på nätterna.

Ska vi verkligen behöva buntas ihop med sånt? För inte ska väl dödsspel få ta sig in på de rosa sportsidorna? Sida vid sida med vår älskade poker. Hur skulle det se ut? Någonstans måste väl gränsen dras?!

Seriöst Aftonbladet. Någonstans MÅSTE väl gränsen dras?! Jag står inte ut med ovetskapen om vilka som ska få vara med och trängas i mitt alldeles för trånga fack…

Edit: I övrigt har mina timmar den senaste veckan mest använts åt extra fläskig pokerkrönika, inflyttningar hos pokerproffs och twitterbråk.

En mamma med sitt barn. Det mest ömtåliga som finns.

Jag sitter på en flygplats i Göteborg på väg någonstans för nya pokeräventyr. Framför mig i kön till säkerhetskontrollen stod nyss en mamma bärande sin några månader gamla son i någon slags barnbilstol. Han sov. Därför ville hon slippa köra barnstolen genom bandet. Det fick hon inte slippa.

Hon blev helt till sig över att behöva lyfta ur barnet och väcka honom, i hennes värld helt i onödan.
– Han kommer att skrika hela resan, började hon vädja.
Men säkerhetspersonalen var obeveklig. Hon var tvungen att ta upp ungen.

Mamman började, i förtvivlan, höja rösten en aning. Framför sina argument allt mer desperat. Hon började hulka. Snart rann tårarna.

Och i samma stund flockades nyfikna människor för att få en skymt av händelsen. Höjda röster, förolämpningar, tårar. Det var en scen som hette duga. Allt fler började titta under lugg. I hemlighet gotta sig åt att det äntligen hände något i deras betonggrå vardag.

Mamman lyfte till sist, gråtande, upp sitt barn ur stolen och gick igenom kontrollen. Folk tisslade och tasslade runt om. Ingen sa något tröstande. Ingen verkade egentligen bry sig om något annat än att det faktiskt, äntligen, hände något.

Som fredagsunderhållning. På bästa sändningstid.

Efter att bloggen flyttades över till denna nya plattform har jag inte haft tillgång till adminverktygen. Men nu är jag med igen. Och jag funderar lite över bloggens framtid.

Jag har de senaste månaderna tagit ett steg tillbaka när det gäller inlägg. Efter att ha bloggat om poker i fem år är det väl naturligt att man får svårt att hålla tre plattformar konstant flytande. Så nu skulle jag behöva lite input från er. Vad vill man läsa om i en pokerblogg?
– Diskussioner om aktuella nyheter från pokervärlden?
– Reseskildringar?
– Personporträtt?
– Spelanekdoter?
– Handanalyser?

Vad tycker ni är mest intressant?

För inte kan det väl vara så att det bara är drama och förolämpningar i kommentarsfältet som lockar? Vilken blogg man än läser idag där ute på det där internet verkar det nämligen som att det är det enda som verkar få blodet att rinna.

Där stod vi. Och tittade på en mamma med sitt barn. Det ömtåligaste som finns.

Jag rörde mig inte en centimeter. I mitt huvud var min röst tyst som ett svart hål i rymden. Men jag fortsatte att följa scenen framför mig. Och skämdes över att vi inte tycks bry oss om varandra längre. Men man vill ju inte förstöra underhållningen…

Ramzi Jelassi vann EPT Prag. Jag satt och railade honom tills batteriet på mobilen dog på CC i natt. 835 000 euro i förstapris. Efter Knivens WPT-vinst på 2,7 miljoner dollar 2004 är det här en av de största svenska turneringsvinsterna genom tiderna. 

Jag gav mormor några tips inför Dybbans invitational som spelades i går med 18 tappra spelare. 

”Förlåt dem fader: ty de vet ej vad de gör.”

Och de delade hans kläder mellan sig och kastade lott om dem. 

Jag skulle viljas säga som Jesus när han hängde där på korset. Men i det här läget hjälper inte ett förlåt. Nu är det på allvar. 

Skatteverket skickade i veckan ut brev till ett hundratal pokerspelare runt om i landet. De kräver sin beskärda del av kakan. De vill ha in skatt på vinster från utomeuropeiska sajter som Pokerstars och Full Tilt under åren 2008-2011. 

Vissa fick inte nöja sig med brev utan fick också påhälsning av polisen med beslagtagna datorer som följd. 

De flesta av oss har väl haft koll på att vinster på sajter med bas utanför Europa innebär en skatteplikt. Det få av oss har koll på, om än någon, är hur skatteplikten sett ut? 

Och hur ska spelarna ha kunnat ha koll på det när Skatteverket själva verkar ha problem med att förmedla tolkningsbara regler? Vet de ens själva vad som gäller? Skatteverket har ingen som helst känsla när det gäller skatt på poker. 

Som exemplet att man kan vara 100k plus på Pokerstars, men 200k minus på Full Tilt, men ändå ses som vinnare totalt då varje enskild sajt räknas för sig själv. Det innebär att folk som är totalt minus på poker och i dag har ett vanligt jobb ska behöva skatta för att de har VUNNIT på poker. 

Det visar en total brist på insyn i pokervärlden från Skatteverkets sida. 

Och DET är det stora problemet! 

Vi pokerspelare har inga problem med att göra rätt för oss. Men då vill vi göra rätt för oss på ett rättvist sätt. Jag är rätt säker på att det är många spelare som valt att inte redovisa sina vinster på grund av att de vet om att Skatteverket då kommer att behandla dem på ett direkt felaktigt sätt och hävda att de ska betala skatter som inte alls stämmer överens med verkligheten. 

Som Lina Olofsson skrev: om man skulle va plus 100k på HM-aktier och minus 200k på Nordea. Inte måste man då skatta på vinsten från HM? 

Det faller på sin egen orimlighet. 

Jag är glad att jag från början hållit mig borta från sajter utanför Europa. Det har inte berott på att jag inte litat på dessa sajter. Utan för att jag inte litat på Skatteverket. 

Vi pokerspelare kräver inte att gå fria från att skatta. Vi kräver att få skatta på ett rättvis sätt. Jag hoppas alla spelare därute som nu tvingas slåss för sin sak kan gå ihop och hjälpa varandra. 

Jag vet att det finns många fler tveksamheter i skattereglerna förutom det jag har tagit upp. De som har bra koll får gärna diskutera dem här i kommentarsfältet. 

”Och de delade hans kläder mellan sig och kastade lott om dem.” Det var över 2000 år sedan Jesus hängde på korset. 

Han hänger inte kvar längre. Men Skatteverket tycker det är fullt rimligt att kasta lott om människors tillhörigheter. Ty de vet ej vad de gör…

Dagarna springer på. Den här veckan har jag bland annat hunnit med att besöka Växjö och Jonatan Hellman. I somras var han det stora svenska utropstecknet under WSOP. Tre event, tre cashar. Och i Main Event höll han sig med i den absoluta chiptoppen sex dagar på rad. En enorm bedrift. 

Det slutade lite snöpligt på en 28:e plats efter en kall hand mot mr Salaburo. Svensk pokermedia tycktes dock älska de unga mannen. Inte minst för en utmärkt imitation av självaste Dan Glimne. Chefredaktören för poker.se, Erik Rosenberg, utnämnde Hellman till årets pokerpersonlighet. 

Här får ni bilda er en egen uppfattning. I dagens avsnitt bjuds det på en call-dans, handanalys, 900-kronors lamm och, så klart, imitationer. 

Känner mig bara nödd och tvungen att kommentera bladets senaste huvudnyhet här på pokersidan.

Rubriken lyder: ”Studentens gåva – till sina vänner” och syftar på att VM-trean Balsinger endast behåller 5 av de 25 miljoner kronor han vann. Resten går till hans vänner.

En härlig gest kan ju tyckas. Ett tecken på sann vännkap.

NEJ! NEJ!

När man skriver journalistiska texter om poker i Sveriges största tidningen är det viktigt att det blir rätt så att folk i allmänhet ska få en bättre insyn i pokervärlden.

När det gäller stora pokerturneringar med höga inköp är det extremt vanligt att folk ”stejkar” varandra, det vill säga köper procent i eventuell vinst. Det gör man för att minska variansen och fördela riskerna.

När någon vinner en stor pokerturnering är det därför vanligt att man inte behåller hela vinsten själv. En del går också till investerarna som får avkastning på sina pengar. Ibland har man bara sålt några procent, ibland betydligt mer.

När Esfandiari vann the Big One For One Drop med inköp på hisnande 1 miljon dollar ryktas det om att han knappt hade tio procent i sig själv. Det låter fullt rimligt, tycker jag.

Så att beskrva detta som en gåva är direkt felaktigt. Det är en professionell affärsuppgörelse där investerarna får avkastning på sin ivestering, inget annat. Jag kan garantera att Balsinger inte hade gett bort 20 millar frivilligt.

Gör om gör rätt. Det sista pokern behöver är fler överdrifter och missförstånd.