I skymundan, under radarn för i princip alla pokerspelare i Sverige, har i helgen som gick – om man nu ska tro uppgifterna – finalen i världens största turnering alla kategorier avgjorts: BPT, Boyaa Poker Tournament. Måhända är det dags att lägga det namnet på minnet.

Hur många som ställde upp? Över 2 miljoner deltagare.

Och titeln som gick till segraren? ”Global Champion”.

Arrangören bakom eventet var det kinesiska onlinespelföretaget Boyaa Interactive, i samarbete med Poker King Club i Macau. För att genomföra turneringen delade man upp världen i fem zoner (”divisions”), nämligen Fastlandskina; Hongkong, Macau och Taiwan; Sydostasien; Europa; och Mellanöstern. (Nej, Amerika hölls utanför i avsikten att undvika ”juridiska komplikationer”.) Därefter kunde intresserade personer gå in på Boyaas onlinesajter och ställa upp i olika turneringar i hold’em; ett antal ”utvalda” spelare från dessa fick så möta varandra, fortfarande online; varefter de deltagare som tagit sig till finalbordet bjöds in till finalen live på The Venetian i Macau nu i helgen som gick:

Mera om turneringsupplägget finns att läsa här…

http://en.bpt.net/?a=match_info

… även om det ska framhållas att organisatörerna är vaga med detaljerna beträffande upplägget och urvalsprocessen, vilket förstås berättigar till att ha saltkaret nära till hands. Men har man dragit sammanlagt över 2 miljoner deltagare, som Boyaa Interactive påstår? Det är faktiskt ingen otänkbar siffra: onlinespelandet är mycket stort inom den unga generationen av kineser, pokerintresset finns där också, och Boyaa understryker att det har varit gratis att ställa upp varför man strikt följt existerande lagar och förordningar. Säkert har dock 98% eller ännu fler av deltagarna kommit från Fastlandskina.

Finaldeltagarna möttes därefter alltså i Macau, nu i helgen som gick:

Och segraren i livefinalen bland nio spelare från Fastlandskina, Thailand, Hongkong samt Taiwan, och med titeln ”Global Champion”, en trofé och en segercheck på 880.678 hongkongdollar – motsvarande över 900.000 kronor – blev kinesen Jie Mai, som till vardags arbetar som magiker:

Noterbart är att segersumman på 880K HKD i pressmeddelandet officiellt omnämns som ”toppbonusen i spelet”, vilket antyder en hel del juridiskt slingrande för att inte dra på sig de kinesiska myndigheternas vrede; man bör hålla i minnet razzian i våras mot storturneringen Nanjing Millions, och som jag skrivit om här tidigare!

Hur som helst får man faktiskt rangordna BPT 2015 som ett av de intressantare internationellare pokereventen under innevarande år. David Zhang, VD för Boyaa Interactive, säger sig i pressmeddelandet vara hoppfull om att eventet ska växa ytterligare till 2016 och bli ännu mera ”globalt inflytelserikt”; och man ska nog inte underskatta de asiatiska spelföretagens ansträngningar att etablera såväl stora egna event som varumärken i branschen!

Du glömmer väl inte av att den 4-9 november arrangeras live-SM i poker – samt Pokerfinnkampen – nere på soliga Malta?

Eller att SM i mörkpoker är Europas äldsta och världens näst äldsta pokerturnering? En titel där och ditt namn kommer att för alltid finnas i den långa rad av svenska mästare som sträcker sig tillbaka till 1975!

Nu kommer Unibet att under fem kommande söndagar erbjuda hela fem kvalpaket till SM, värda 1500 euro styck – inkluderande inköp till Main Event, fem nätter i enkelrum på det officiella spelarhotellet Golden Tulip Vivaldi samt 250 euro till flygbiljetten – och där du för en billig peng kan satellita dig in enligt följande schema:

Som en extra bonus kommer jag att delta i både det första kvalet på söndag den 4 oktober, samt i det sista kvalet på söndag den 1 november! Om och när du lyckas busta ut mig 4/10 får du en €150-biljett till nästa SM-söndagskval den 11/10, och gör du det i stället den 1/11 får du en €250-biljett till en finalsatellit till nästa Unibet Open i Antwerpen!

Lycka till, så ses vi nere på Dragonara Casino på Malta i november!

För en tid sedan publicerade jag här i Superbloggen reglerna till ”Glimnesk poker”, en pokervariant som jag uppfann i somras; och nu ska jag presentera ännu ett av mina egenuppfunna kortspel… som går utmärkt att spela om blygsamma insatser, och innehåller en hel del bluffande och chanstagande!

Liksom miljoner andra TV tittare kände jag lyckoruset när Ben Johnson under 100-metersfinalen i OS i Söul 1988 sprintade i mål på en sanslös världsrekordtid – och sedan besvikelsen när det uppdagades att det låg diverse ”medikamenter” bakom prestationen. Dagen efter avslöjandet uppfann jag det här spelet som en liten med dock hämnd, efter mönster från August Strindberg som i ett sammanhang lär ha fräst till en meningsmotståndare: ”Passa dig din dj-l, vi ses i min nästa roman!”

Det har sedan dess varit publicerat i åtskilliga speltidningar världen över, bl.a. i tyska Spielbox och brittiska Games Review Monthly – och på Kvällspostens sportsidor med!

Antal spelare: 2-4, som bäst med 4.

Antal kort: 52.

Så här spelar ni: Given ger alla 13 kort var. Resterande kort (om ni är färre än fyra spelare) läggs undan och används inte i spelet.

Du synar nu först dina tretton kort noga, och lägger sedan nio av dem i en rad framför dig på bordet med baksidan uppåt, i vilken ordning du vill och utan att visa dem för motspelarna.

Resterande fyra kort håller du nedanför bordskanten medan du i smyg väljer hur många och vilka du ämnar lägga upp: minst ett och högst alla fyra. Det kortet eller de korten tar du i högerhanden, fortfarande under bordskanten. Samtliga räknar i takt ”På era platser… Färdiga… Gå!”, och så lägger alla blixtsnabbt och samtidigt upp de valda korten i högerhanden framför sig, fullt synliga.

De nio dolda korten i raden framför varje spelare markerar de nio sekunderna i loppet. Det eller de kort du valde att lägga upp öppet på bordet representerar tiondelarna: ess räknas som en tiondels sekund, nummerkorten som tiondelar efter valören, och 10, Kn, D och K som tio tiondelar var, dvs. en sekund. Lägger du alltså till exempel upp ett ess och en fyra, sprang du loppet på 9 + 0,1 + 0,4 = 9,5 sekunder.

Viktig regel: Inget av de fyra resterande korten, vare sig de läggs upp eller inte, får vara något spaderkort! Även de kort som inte lades upp (dvs. som man hade kvar i vänsterhanden under bordskanten) ska därför visas och sedan läggas undan.

Varje tiondel under 10,0 sekunder motsvarar 1 miljon dollar i sponsorkontrakt; en tid på 9,8 sekunder ger alltså 2 miljoner dollar i protokollet. Vinnaren i loppet, dvs. den som hade bäst tid och överlever ett eventuellt dopingprov (se nedan), får dessutom 5 miljoner dollar extra som bonus. Har två eller flera spelare lika bra tid, avgör det lägsta av de uppslagna korten.

Exempel: En tvåa och en femma (= 9,7 sekunder) slår en trea och en fyra (som visserligen också blir 9,7 sekunder, men tvåan är ”bättre” än trean). Är de lägsta korten av samma valör, avgör färgen: klöver slår ruter som slår hjärter. Tider på 10,0 sekunder eller mer ger givetvis inga nya sponsormiljoner.

Men, och här kommer haken, vem som helst av spelarna har rätt att anklaga en eller fler av de andra för doping, oavsett om han/hon vann loppet eller inte, och kräva ett dopingprov! (Vill t.ex. både A och B anklaga C för doping, utförs dopingprovet av den som muntligt krävde det först.)

Ett dopingprov tillgår på följande sätt: för vart och ett av de fyra resterande korten som den anklagade inte lade upp, får den som kom med anklagelsen vända upp ett av de nio korten i raden framför den anklagade. Lade alltså den anklagade spelaren till exempel bara upp ett av sina fyra kort (och behöll tre), får den som kom med anklagelsen vända upp tre av den anklagades nio dolda kort i raden, vilka som helst.

Om inget av de kort som vändes upp i raden under dopingprovet var en spader, var provet negativt. Den som kom med anklagelsen måste då böta 5 miljoner dollar (som dras ifrån i protokollet) till den som blev anklagad men frikänd och istället får dessa 5 miljoner på sitt konto.

Om något av korten däremot visade sig vara ett spaderkort, var dopingprovet positivt! Spelaren som blev fälld får inga pengar i loppet, och blir dessutom av med 5 miljoner dollar i protokollet på grund av ett rivet sponsorkontrakt.

Efter att loppet körts, eventuella dopinganklagelser avgjorts och sponsormiljonerna (plus eller minus) bokförts, samlar man in alla korten igen för nästa giv. Man spelar över en Grand Prix-säsong, dvs. förslagsvis fem eller sex lopp (givar) enligt ovan, och vinnaren är givetvis den som efter det fått ihop flest sponsormiljoner i protokollet.

Eftersom detta kortspel är så särpräglat, förtydligas spelprincipen lättast med ett exempel.

Exempel: De tre spelarna har vardera lagt upp nio kort framför sig i en rad, och håller resterande fyra under bordskanten. De räknar ”På era platser… Färdiga… Gå!” och lägger samtidigt upp de kort de valt ut.

A lägger upp två kort: en trea och en fyra. Hon gjorde alltså loppet på 9,7 sekunder.

B lägger upp tre kort: ett ess, en tvåa och en sexa. Han gjorde alltså loppet på 9,9 sekunder.

C är djärv och lägger bara upp ett enda kort: en tvåa. Han har alltså gjort loppet på fantastiska 9,2 sekunder!

Samtliga visar nu de kort av de fyra som de behöll, för att visa att de inte var spaderkort; därefter läggs de åt sidan.

C anklagas ögonblickligen av B för doping. Eftersom C bara visade upp ett kort och alltså behöll tre, får B vända upp tre av C:s nio dolda kort i raden. Det första är en hjärter, det andra också en hjärter, men det tredje visar sig vara en spader! C var alltså dopad, och bokförs för minus 5 miljoner dollar i protokollet; några pengar för tiden i loppet blir det givetvis inte tal om.

Inga fler dopinganklagelser görs. (En och samma spelare får bara dopinganklagas en gång efter ett lopp, inte flera.) A:s tid på 9,7 sekunder ger henne 3 miljoner dollar, plus ytterligare 5 miljoner för att hon vann loppet. B däremot får bara 1 miljon dollar för sin tid på 9,9 sekunder.

Korten samlas in, blandas och ges på nytt, och så går starten för nästa lopp! Och som jag nämnde går detta spel utmärkt att spela om smärre insatser, till exempel 1 krona per miljon poäng i protokollet, i enlighet med ett av mina tidigare inlägg:

https://bloggar.aftonbladet.se/superbloggen/2015/09/spela-kort-om-pengar-eller-inte/

Mycket spel-, bluff- och chanstagningsglädje! 🙂

Sportvadhållningens historia är ändlöst fascinerande; och här i Superbloggen har jag under årens lopp bjudit på ett ansenligt antal underhållande nedslag i den! Dags för ännu ett här…

I slutet av 1700-talet var adelsmannen Richard Barry, den sjunde earlen av Barrymore – och med det famösa öknamnet ”Hellgate” – en av Englands mest omtalade kvinnojägare, gamblers och idrottspersonligheter. (Det är han som sägs ha inspirerat porträttet här t.h., ritat av Isaac Cruikshank.) Barry sysslade med cricket, ridning, svärdfäktning, boxning och kapplöpningar till fots, var ytterst atletisk, och hade dessutom redan som tonåring skaffat sig ett gediget rykte för att tveklöst ingå djärva vad beträffade såväl sina färdigheter i dessa grenar som beträffande andra sporter. Som udda detalj kan nämnas att när han väl gifte sig i juni 1792 med en Charlotte Goulding, var denna kvinna av överraskande låg börd vilket förorsakade en ögonblicklig skandal – förutom att även hon hade tränat mycket boxning, något som förstås var extremt ovanligt då!

Richard Barrys oförvägenhet när det gällde vadslagning och därmed förknippade risker, gjorde att han ofta förlorade stora summor; enligt vad som sägs sammanlagt oerhörda 300.000 pund av familjeförmögenheten, under sin korta livstid. En av de mer omtalade gångerna inträffade 1790 i Brighton, efter att Barry stött på en om möjligt ännu mer oförbätterlig gambler än han själv: Henry Bullock, från stadens skummare kvarter och med oklar bakgrund.

Bullock insisterade på att han skulle kunna springa en sträcka om 150 yards, med Barry som startade 35 yards längre bak, och vinna den kapplöpningen. Obetänksamt nog tackade Barry ja till vadet, säkert i beaktande att han var lång, snabb, i tjugoårsåldern, smidig och atletisk, medan Bullock var kortvuxen, över femtio och så enormt tjock att han oftast behövde en käpp för att kunna förflytta sig.

Loppet ägde rum på förmiddagen nästa dag. Bortåt halva Brightons befolkning hade infunnit sig vid det gathörn Bullock valt som sin startpunkt, för att bevittna det stundande spektaklet, och de modiga få som vågade satsa någon shilling på Bullock hade inte minsta svårighet att få sina vad antagna av ivriga motspelare. Lord Barrymore ställde helt enligt överenskommelsen upp 35 yards bakom Bullock, och så sköts startskottet.

Han var snabbt på väg att komma ifatt den tungt flåsande Bullock, men just då svängde denne in på Black Lion Lane: den smalaste gränden i hela Brighton. Väl där var det fysiskt omöjligt för lord Barrymore att komma förbi, eftersom Bullocks fetma fyllde upp hela utrymmet mellan de trånga husväggarna. Den senare vann därigenom kapplöpningen, om än under ytterst osportsliga former. Lord Barrymore, som begått det klassiska gamblingmisstaget att inte i förväg gå igenom detaljerna i vadet, förlorade – och betalade, sannolikt medan han uppvisade den styva överläpp som förknippas med en brittisk adelsman.

Kort sagt ännu en sedelärande gamblinganekdot… Dessvärre blev Richard Barrys levnadsbana kort: den 6 mars 1793, ännu inte fyllda tjugofyra år, avled han medan han satt på kuskbocken på en diligens då hans laddade musköt vid sidan om honom avfyrades av sig själv vid ett gupp på vägen, och kulan träffade honom i huvudet. Så kan det gå.

Under två årtionden har jag följt debatten om den svenska spelmarknaden. Inte minst har jag varit på vartenda möte med Spelakademin 1997-2014, och med intresse noterat hur nätspelandet och attityderna runt detta ändrats: från att ha varit ett diffust, avlägset hot vid horisonten som säkert skulle upplösas och försvinna bara politikerna och representanterna för de statliga bolagen blundade tillräckligt länge, till dagens börsnoterade företag med en omsättning som räknas i biljontals kronor och en femtedel av marknaden i Sverige.

Den som äger ett exemplar av förstaupplagan av Pokerhandboken, som publicerades i början av september 1995, kan slå upp sidan 299 och se vad jag skrev där och då:

Vi har bara sett början på den elektroniska utvecklingen, inte enbart när det gäller poker online utan också hasardspel överhuvudtaget. Det pågår en intensiv ”forskning” för att etablera virtuella kasinon bortom statliga och andra gränser […]

Tilläggas kan att det första kasinot på nätet, Internet Casinos Inc (ICI), öppnades den 18 augusti 1995 – jo, jag borde ha uppmärksammat tjugoårsjubileet med ett inlägg här i Superbloggen – och det var nästan på dagen samtidigt som Pokerhandboken efter korrekturläsning lämnades in till tryckeriet. Två år senare, i september 1997, öppnade Planet Poker som den första onlinesajten för poker i världen, om än då bara för låtsaspengar, och började den 1 januari 1998 erbjuda virtuell poker om riktiga pengar.

Nej, jag var knappast profetisk i Pokerhandboken; jag hade bara följt den dåtida debatten och läst eldskriften på väggen.

Sedan dess har våra svenska politiker, myndighetspersoner och frimicklare våndats över detta såväl ”olagliga” som ”oreglerade”, men framförallt växande, onlinespel. Två årtionden har runnit förbi under lagstiftningens broar, utredning efter utredning har staplats på hög, allehanda makthavare har jämrat sig över sakernas tillstånd, och fortfarande har ändå inget nämnvärt hänt i riksdagen.

I jämförelse framstår till och med tunneln genom Hallandsåsen som ett hastverk – och det vill inte säga lite. Man bör kanske också påminna sig att från John F. Kennedys berömda tal den 12 september 1962 i Houston i Texas, med beskedet att USA nu beslutat sig för att anta ett rymdprogram med syftet att nå månen, tog det mindre än sju år innan Neil Armstrong satte foten på Stillhetens hav.

Men här i Sverige har snart tre gånger så lång tid förflutit sedan det första nätkasinot öppnade, utan att man kommit till skott vad gäller en spelmarknadsreglering i linje med vad medborgarna bevisligen enligt undersökningar föredrar – och då involverar en sådan lagstiftning knappast någon ”rocket science”, till skillnad mot att ta sig till månen. Och för motsvarande de pengar som lagts ned på den ena svenska spelutredningen efter den andra och som alla varit totalt resultatlösa hittills, hade du kunnat ta en taxi härifrån till Neptunus.

Sveriges ansvarige spel- och civilminister Ardalan Shekarabi har nu ännu en gång utlovat ännu en ny utredning, att läggas fram den 31 mars 2017 – se detta inlägg i DN som publicerades i dag:

http://www.dn.se/debatt/licenssystem-ska-ge-sverige-kontroll-over-spelmarknaden/

Luttrad som jag är efter två årtionden i branschen, avvaktar jag med såväl hissningar som dissningar till vi fått se om det är verkstad eller ännu mera snack som gäller – även om jag uppskattar Shekarabis slutkläm om att ”[d]agens tombolaanpassade lagstiftning har med bred marginal passerat sitt bäst-före-datum” i hans inlägg.

Vi får alltså helt enkelt se om och när något händer, efter ännu ett utspel av osäkert värde. Eller ska NASA hinna med att landsätta en astronaut på Mars också, innan lagar och spelbestämmelser i Sverige äntligen anpassas till det tjugoförsta århundradets realiteter?

EDIT: Här är ett ytterst intressant inlägg med kommentarer till de praktiska svårigheterna runt en licenslagstiftning:

http://www.idrottensaffarer.se/blogg/dan-persson/2015/09/enda-vagen-till-en-spellicens

Mycket läsvärt!

Det blev, trots två svenskar på finalbordet…

… och med Karl Stark i ledning större delen av vägen, i slutänden en fransk seger genom Julien Sitbon! För oss svenskar var det förstås en rejäl besvikelse, speciellt som Stark under heads-upen i livestreamingen…

… som bäst hade en bättre än 10-mot-1-ledning chipmässigt över Sitbon! Men där vände det, korten och situationerna gick inte Starks väg längre och han fick tyvärr nöja sig med andraplatsen och 60.000 skattefria euro:

Den andre svensken på finalbordet, David Hefner, tog i sin tur hand om fjärdeplatsen och 27.700 euro:

Hela slutresultatet av finalbordet blev detta:

… och ett hedersomnämnande även till tredje bästa svensken, Philip Fjästad, för dennes sextondeplats som gav 4220 euro!

Då blir det till att packa ihop och lämna Rivieran för denna gång – och se fram emot dels den ”Unibet Open Special Edition” som ska äga rum i London och tillägnas kasinospel och sportsbetting:

… dels nästa pokerevent i belgiska Antwerpen i november:

Mera info hittar du på

http://unibetopen.com/

Ses igen här i Superbloggen snart!

Efter att dag 2 avverkades i går här i Unibet Open i Cannes närmar vi oss nu finalbordet! Av de 411 hoppfulla som startade i Main Event är nu 16 kvar, och de är inte fler än att de kan visas på den här bilden:

Som synes återstår tre svenskar, nämligen Karl Stark med 1617K…

… David Hefner med 940K…

… och Philip Fjästad med 394K:

Vi fick dessutom ytterligare tre svenskar i pengarna, alltså topp-45:

Daniel Clifford (21:a), 3710 euro

Mehmet Öngörur (23:a), 3315 euro

Anders Clarén (41:a), 2210 euro

Bubbelpojke denna gång blev också en svensk: Herman Hjelm som alltså stöp på 46:e plats, när han fick in keramiken i ett tre-mot-ett-överläge men blev utdragen av brädan.

Här är en bild på gänget som kommenterade livestreamingen:

Vi övriga som dessvärre tvingats lämna det krympande sällskapet fick trösta oss med svenskmiddagen på kvällen på Casa Mia:

Jag hann dessförinnan med en sväng till en bokhandel på rue d’Antibes, men där var det dessvärre magert med böcker om schack, bridge och poker…

… samtidigt som jag på vägen passerade en juvelerarbutik med detta pokerinspirerade (?) namn:

Casino Barrière är inte det enda gamblingetablissemanget i staden, utan här finns också anrika Palm Beach Casino där det spelats in några franska filmer i hasardmiljö:

Och kvällen avrundades med midnattspartyt på Le Marche Club Cannes:

Då är det snart dags för finaldagen i Main Event!

I går avverkades även dag 1B här i Unibet Open i Cannes, och av de 229 som kom till start då överlevde 62 in till dag 2! Chipledare efter 1B blev fransmannen Jach Olivier som just nu har 313.500, följd av norrmannen Nicolay Langfeldt som sitter på 265.400 och spanjoren Cristian Cirtog med 231.500. Bakom denna topptrio lyckades nio blågula pokerkrigare också ta sig till dag 2:

Daniel Clifford (6:a), 211.200

Herman Hjelm (9:a), 181.600

Petter Sundin (17:e), 126.200

Philip Fjästad (22:a), 107.200

David Ozman (23:a), 104.500

Mehmet Öngurur (25:a), 101.900

David Hefner (31:a), 80.000

Davor Pavic (33:a), 79.900

Peter Laterra (54:a), 36.500

Dessvärre slogs i stället 22 svenskar ut under dagen: Vahedi Ayedin, Mikael Bergendorff, Daniyel Destici, Kilan Druml, Kristoffer Ek, Johan Ekerfelt, Henrik Eklund, Linus Elmes, tidigare WSOP-armbandsvinnaren Anders Henriksson, Christer Jansson, Henrik Jeppsson, Johan Kangas, Dennis Lindmark, Johan Nilsson, Micke Norinder, Tobias Olsson, Jan Palmgren, Björn Pilebrant, Dan-Ove Tallbom, Jesper Tulonen, Urban Wejhag och Tommy Westerlund.

Med 411 startande – varav 121 är kvar – lär gissningsvis 45 deltagare hamna i pengarna; prisstrukturen är dock inte publicerad ännu, när dessa rader skrivs.

Under tiden bjöd Damsällskapet och jag lite improviserat på skumpa på balkongen i går kväll här på Hôtel Majestic Barrière…

… och när vi väl kom hem på natten träffade vi i hotellfoajén på finske spelaren Jorma Vuoksenmaa, känd inte minst för att ha organiserat den s.k. robotspelskuppen mot ATG för några år sedan. Han hade suttit och analyserat sin sista giv noggrant, den som han åkte ut på under dag 1A, eftersom han inte kunde få någon ro i kroppen vad gällde agerandet där från alla de inblandade:

”Det är lite som när katolikerna ska bikta sig och få syndernas förlåtelse”, sa han lätt självironiskt när han höll upp papperen… nå, vi tar alla förluster på olika sätt, och bara man kan lära sig något av sina misstag så har man i alla fall vunnit något på dessa!

Dag 1A i Unibet Open här i Cannes avverkades i går, och av de 182 spelare som kom till start överlevde 59 de tio timmarnas spel! I toppen på chiplistan ligger just nu fransmannen Julien Sitbon med 354.300 i marker – startkapitalet var 30K – följd av ungraren Maiyas Csiszar med 271.200 och norrmannen Christer Nagell som sitter på 211.200 i marker.

Totalt överlevde sex svenskar, av de 27 som ställde upp dag 1A. Här är dessa, i chipordning:

Peter Astrum (14:e), 112.200

Peter Eichhardt (16:e), 109.500

Karl Stark (17:e), 109.100

Mats Jungsand (24:a), 93.900

Tomas Brolin (46:a), 53.900

Anders Clarén (51:a), 39.500

Hela tjugoen andra svenskar stöp i stället på slagfältet under de tio timmarna: Magnus Andersson, Jeffrey Brusi, Dejan Dabetic, Ulf Dannfelt, Lars Ekström, Luis Esterling, Markus Heikkils, Linus Hjulström, Marcus Holstei, Dejan Ilic, Peter Kolbert, Tomas Martinsson, Hampus Rosdalen, Sacha Stankovich, Nils Strömberg, Markku Tammisto, Daniel Vittikko, Michael Welander, Robert Witt, Lars Åberg och så undertecknad, dessvärre. Slutet för mig kom tidigt när jag efter fyra timmar plockade upp mitt tredje par, Q-Q (efter att pokergudarna motvilligt gett mitt 6-6 och 2-2 tidigare i matchen, mitt kortsnitt var klart under average). Jag hamnade då mot 8-8 respektive A-9 i spader i en trevägspott all-in, floppen gav åttorna trissen och turnkortet gav den tredje spelaren sin flush, end of story… 🙁

Som tröst bjöd Unibet på det sedvanliga legendariska välkomstpartyt, i den sammetsmjuka medelhavsnatten och under stjärnorna vid poolen på Majestic Barrière:

Snart ska dag 1B dra igång, med ännu flera startande svenskar än i går – vi håller tummarna för dessa! Här en bild tagen i går från kasinots entré bort mot gamla stadsborgen, av Unibets officielle fotograf Tambet Kask:

Säga vad man vill, men nog trivs man här i denna charmiga franska stad…

På promenad längs Croisetten i Cannes hajar jag till inför en affischpelare – tydligen är det just i kväll fransk premiär för filmen om schacklegendaren Bobby Fischer, och hans superdramatiska VM-match mot Spasskij i Reykjavik 1972!

Och att döma av denna recension görs det ypperliga rollprestationer av alla de inblandade namnen:

http://deadline.com/2015/09/pawn-sacrifice-review-tobey-maguire-bobby-fischer-ed-zwick-1201526806/

Här är den amerikanska affischen – och vad gäller filmen i Sverige, är jag övertygad om att filmbolagets representanter är så lata att de inte orkar ge den motsvarande svenska titeln ”Bondeoffer”:

Om du vill friska upp ditt minne, så kan du läsa det fylliga inlägg jag skrev om VM-matchen 1972 här i Superbloggen, på Fischers födelsedag den 9 mars i år:

https://bloggar.aftonbladet.se/superbloggen/2015/03/robert-james-fischers-uppgang-och-fall/

Och nu är alltså filmen äntligen här; lite på att jag ska gå och se den!