4 juli – 2015, Klockan 18:55. Valley of Fire.
När helikoptern gör en skarp sväng runt ett stort rött berg för att landa på en liten platå, utbrister pappa bak i kabinen.
– Men var är Dybban då, här kan ju inte en till helikopter landa?
Det har ännu inte gått upp för pappa vem som skall gifta sig.
4 juli – 2015, Klockan 08:00. Palazzo, Las Vegas.
Jag vaknar och går fram till fönstret och blickar ut över Las Vegas från den 28:e våningen, medans Linda ligger kvar i sängen.
Mörka moln hopar sig i horisonten och det ser ut som om det skall komma regn.
Jag har haft en liten orolig känsla i kroppen sedan jag kom hit till Las Vegas och jag har inte riktigt vetat vad det beror på. Det har känts som om jag har haft en liten myrstack i mitt hjärta.
Idag är det 4 juli – USA:s nationaldag och jag skall gifta mig med Linda som jag har varit ihop med i 18 år.
Ingen hemma vet något om detta och det är enbart Dybban, Norrländskan, Dan Glimne och Malin och Ellinore (två vänner till Linda) som vet om att jag nu inte längre skall leva i synd.
Innan avresan till Las Vegas hade jag sagt till pappa att han skulle ta med en kostym för att dybban skulle bjuda på fest eftersom han hade klonkat i Pokerstars söndagsturre.
4 juli – 2015, klockan 10:15. Palazzo poolområde.
Linda, pappa och jag ligger vid poolen och njuter trots att himlen är mörk och det kommer några regndroppar från himlen som träffar våra kroppar.
Tack vare molnen är det en skön och behaglig tempratur och runt 35 grader.
Jag tittar oroligt i min mobiltelefon på Yr.no för att ser hur vädret skulle bli utöver dagen. Det vore trist om det skulle regna på oss vid vigseln.
Men det skulle spricka upp på eftermiddagen och solen skulle komma fram.
Jag frågade pappa vad han ville hitta på idag och pappa var sugen på en $70 turre på Harrahs kl 15. Jag tyckte det var en bra idé och sade att jag också tänkte spela den.
Vid 11 tiden säger jag att till pappa att dybban precis har skickat ett SMS om att vi skulle klä upp oss fint och att vi skulle bli upphämtade klockan 17.05 vid Venetian Pick up area.
Pappa undrade om det var den utlovade festen som nu skulle bli av och jag svarade att det nog förmodligen var så.
Jag hade tidigare sagt att jag tyckte att dybban hade betett sig annorlunda de sista dagarna och att han var sååå hemlighetsfull kring denna fest.
4 juli – 2015, klockan 14.00. Palazzo shoppingmall
Vi sade till pappa att vi skulle vila oss lite men att han kunde köra lite cashgame till kl 16.00. Pappa for iväg som en avlöning sista fredagen i månaden.
Vi hade lite panik då Lindas kjol – som skulle komma ifrån San Francisco – inte hade kommit i tid. Först hade UPS tidigare i veckan slarvat bort sändningen och sedan hade man skickat fel.
Men på torsdagen lovade man att vi skulle få rätt klänning och i rätt storlek.
Vi var givetvis oroliga då vi inte hade mycket till marginal ifall det skulle bli fel igen.
Linda hade beställt en klänning gjord av Diana von Furstenberg i storlek 8, men man hade återigen på torsdagen skickat storlek 10.
Butiken skämdes oerhört och erbjöd sig att skicka iväg klänningen i expressfart till en skräddare som skulle ordna klänningen till nästa dag, 3 timmar innan bröllopet. Man skulle betala alla omkostnader.
Vid 13 tiden ordnade Linda håret och sedan gick vi med nervösa steg till butiken för att pröva klänningen som skulle vara klar.
Den passade perfekt till vår stora lättnad.
4 juli – 2015 klockan 16:35. Palazzo hotellkorridor.
Lindas väninnor jobbade febrilt med att få Linda i ordning i vårt hotellrum, som låg vägg i vägg med pappas rum.
Planen var att jag skulle hämta pappa för att gå till utgången där vår bil väntade – som jag sade att dybban hade ordnat – medans Linda och Malin skulle komma efter.
Ellinore som inte kunde följa med i den helikopter som skulle flyga oss till Grand Canyon och Valley of Fire, där vi skulle bli vigda av en Elvis präst – som jag hade betalt $500 extra för – skulle i bakgrunden filma oss och dokumentera ögonblicket när pappa skulle förstå att hans yngsta son nu äntligen skulle bli gift.
Linda trodde att pappa redan skulle förstå vad som var på gång när han såg mig och min nya kostym från Boss när jag hämtade honom på hans hotellrum.
Själv trodde jag att han först skulle förstå det när han såg Linda och hennes klänning.
Jag knackar på pappas dörr och han öppnar dörren.
Han ler och säger:
– Oj så stiligt du var, kommer dybban vara lika stilig?
Jag förstod att han ännu inte förstod något.
Jag säger att vi skulle gå själva då Linda skulle möta upp Malin – och att Ellinor inte kunde komma för att hon hade migrän.
4 juli – 2015, klockan 17:00. The Venetian, Taxi Pick up area
Pappa och jag står vid en fontän vid receptionen på Venetian.
Vid fontänen står en man och spelar dragspel.
Jag börjar bli nervös för att Linda ännu inte har kommit och klockan började bli över fem.
Sen ser jag Linda och Malin komma gående medan Ellinore gömmer sig i kulisserna och filmar.
När pappa ser Linda så utbrister han:
– Oj så stilig du är. Är det där den där klänningen som du köpte i veckan?
Vi förstår att pappa fortfarande inte anar någonting.
Mannen som spela dragspel säger till mig och Linda ifall vi skall gifta oss – utan att pappa hör – och vi svarar ”yes”.
Då börjar han spela en bröllopsmarsch men pappa anar fortfarande ingenting.
Jag går ut och fram till en Limousine som står parkerad utanför och säger till chauffören:
– Andersson, party och four?
Chauffören skakar på huvudet och jag frågar om jag är på rätt plats.
För tydligen är det en annan pick up area som vi skall vara på och som ligger andra sidan av hotellet.
Jag får så smått panik då jag dels inte helt vet vart Bus Lobby/Ground Transportation ligger någonstans, samt att klockan är nu tio minuter över fem.
När vi hastigt vänder oss om och vänder tillbaka in i hotellet för att skynda oss till den rätta platsen så ser pappa Ellinore som står och filmar då hon inte hinner att gömma sig.
– Men du är ju inte sjuk, varför säger ni att hon var sjuk och varför har du en filmkamera?, undrar pappa.
Vi svarar i stil med att vi bara skämtade lite och att vi hade fått kameran av dybban för att filma vår resa till den plats han nu var. Vi sade att vi var olika gäng som åkte från olika platser och allt skulle filmas.
Jag lade till att dybbans vän Danjo – som har ett eget produktionsbolag – förmodligen sedan skulle klippa ihop allting till en film.
Vi hittar rätt plats och limousinen som skall ta oss till flygplatsen.
(Vissa bilder går att klicka på för att få dem större. Dessa bilder är tagna med en mobilkamera.)
– Oj, vad är det här, säger pappa när han ser bilen. Har dybban ordnat en limousine till oss?
Vi kliver in, pappa först, jag tar kameran från Ellinore som inte kliver in i limon
När pappa ser att Ellinore inte sitter i taxin utan står utanför så undrar han så klart varför hon inte är med.
Jag säger att hon skall vänta på Dan Glimne som skall komma senare..
Limousinen rullar mot flygplatsen och under resan gör jag små status uppdateringar till Dan och dybban, där jag skriver att pappa fortfarande inte vet något.
Jag ser att pappa sitter och funderar och utbrister sedan när jag sitter och filmar i bilen.
– Är det så att dybban skall gifta sig? Ja så måste det ju vara. Det kan ju inte vara en vanlig fest vi åker till.
Linda, Malin och jag stödjer pappas teorier och säger också att ” så måste det ju vara”. För dybban har ju varit så hemlighetsfull hela tiden.
Efter en stund stannar taxin och in hoppar en ung och liten engelsman in i bilen.
Jag, Linda och Malin tror att han är med i ”teamet” som skall ordna bröllopet.
Pappa fråga honom om han vet var vi är på väg och vad som skall hända.
Malin gör hyschtecknet i bakgrunden – utan att pappa ser – så att engelsmannen inte skall säga något.
Engelsmannen bara ler och säger att han inget vet.
Pappa frågar honom om han känner Simon, engelsmannen säger att det gör han.
Väl framme vid flygplatsen hoppar engelsmannen ut – och vi har än idag ingen aning om vem han var som hoppade in i vår privata limmo.
Pappa är nu helt övertygad om att dybban skall gifta sig och att vi skall flyga till Grand Canyon.
Inne på helikoptercentret springer pappa omkring och frågar alla han ser om dom vet något.
I bakgrunden – utan att pappa ser – gör jag ”hysch” tecknet.
Ingen svarar pappa utan dom bara ler.
2015 – 4 juni, klockan 18.15. Macarren Airport, Las Vegas
Helikoptern lyfter från helikopterplattan med mig, piloten och Linda i framsätet och med pappa, Malin, Elvisprästen och fotografen i baksätet.
Helikoptern kör först mot strippen för att sedan göra en skarp sväng mot Grand Canyon.
Jag känner en frid i mitt hjärta och myrorna har börjat lugnat ned sig lite. Jag tar Lindas hand och håller den hårt och tittar på min blivande fru som är så fin.
Jag känner en puff i sidan och hör pappas röst i hörlurarna:
– Skall det bli ett dubbelbröllop? Ni borde passa på nu när ni är så fina.
Jag vänder mig om och tittar på pappa och säger:
– Ja varför inte. Det borde vi göra.
Pappa och Malin.
Vi flyger i ca 40 minuter innan vi kommer fram till Grand Canyon. Det är en fantastisk upplevelse och jag har gjort denna resa 3 ggr innan. Men inte till Valley of Fire.
Pappa blir förundrad när helikoptern inte landar där han tror att den skall landa utan vänder tillbaka till Las Vegas.
Vi åker ca i 20 min innan piloten meddelar i hörlurarna att vi skall alldeles strax landa.
Vi börja närma oss sten och bergsformationer som är helt röda och glänser vackert när dom träffas av solstrålarna.
När helikoptern gör en skarp sväng runt ett stort rött berg för att landa på en liten platå, utbrister pappa bak i kabinen.
– Men var är Dybban då och här kan ju inte en till helikopter landa?
Det har ännu inte gått upp för pappa vem som skall gifta sig.
Även Linda och Malin samt jag undrar hur han skall kunna landa på den lilla avsats som knappt har plats för en helikopter.
Men piloten landar mjukt och vi kliver ut av helikoptern.
Pappa som fortfarande inget förstår undrar igen var dybban är.
– Skulle inte dybban komma efter oss i en annan helikopter?
Linda vänder sig då om och mot pappa och säger:
– Stellan, dybban kommer inte. Det är vi som skall gifta oss.
Orden kommer som en fullständig verbal käftsmäll för pappa och jag ser hur pappas ansikte fylls av tårar och han bryter nästan ihop. Det kommer som en fullständig överraskning för honom. Vi trodde att han drev med oss, men vi förstår nu att han verkligen inget anade.
Vi går fram till honom och kramar samt tröstar honom, men han bara gråter.
– Din mamma skulle ha varit här, säger tårfyllt. (Min mamma dog för 20 år sedan)
Efter en stund lyckas han samla sig och vi kan tillsammans njuta av den plats vi har kommit till.
Vi har en fantastisk utsikt och solen skiner på oss och dom röda stenarna på berget. Det är helt magiskt
Det är helt tyst och precis över våra huvuden cirklar en örn – runt, runt, runt och iakttar oss
Jag skämtar till det lite och säger att det kanske är en gam som tror att det är dags för en buffé.
Piloten dukar upp champagne och tårta medans fotografen riggar upp för fotografering.
Prästen som vi knappt har pratat med vill lära känna oss bättre och ställer en del frågor om hur, när och var vi träffades för han ville få en lite personlig touch på vigseln.
Han frågar oss om vi vill ha en lite spirituell vigsel och vi tyckte det lät bra.
Jag och Linda ställer upp oss mot en kamera som skall filma vigseln.
I bakgrunden springer fotografen och Malin samt pappa omkring och filmar samt fotar.
Prästen som är väldigt bra och humoristiskt gör att vi kan slappna av och det blir en väldigt fin vigsel.
Prästen ger mig och Linda varandras ringar och vi upprepar prästens ord och därefter träder vi på varandras ringar på fingrarna och Elvisprästen förkunnar att vi nu är gifta och att jag får kyssa bruden.
Därefter tar vi mer foton, men det blir lite stressigt då vi måste tillbaka innan kl 21:15 för då stänger man hela flygfältet eftersom man kommer skjuta upp raketer till USA:s ära.
Tillbakaresan låter vi Malin och Pappa sitta längs fram och njuta av utsikten när helikoptern sniffade över hotellen längs Las Vegas Boulevard.
Efter att Helikoptern har landat tar vår Limo oss till Giada på Cromwell – där vi skall äta vår bröllopsmiddag.
Det är ingen stor restaurang – men har underbar mat och det bästa utsikten över Bellagios fontänshow.
Dan, Dybban och Malin som har kunnat förbereda sig håller ett fint tal till oss. Även pappa och vår Texasvän Neil Wheeler håller ett litet tal, trots att dom inte har kunnat förbereda sig.
Vi fortsätter festen på Bellagio och dit kommer sedan även Andy, som återigen har cashat i en tävling.
När vi på natten kommer hem till hotellet och när jag lägger mitt huvud på huvudkudden, så känner jag att myrorna är helt bort och jag känner enbart frid och lycka och jag kysser min nyblivna fru och säger att jag älskar henne..
