Fortfarande är det i WSOP:s annaler man hittar de allra största startfälten: tre av de event som spelats i WSOP 2015 hittills rankas bland pokerhistoriens sju största turneringar! Nytt världsrekord sattes i event nr 5, Colossus $565 NLH, där 14.284 personer ställde upp; och i event nr 16, Millionaire Maker $1500 NLH – kul att dessa speciella turneringar fått sina egna officiella smeknamn på köpet – kom 7275 personer till start.

I event nr 28, Monster Stack $1500 No-Limit Hold’em, infann sig så 7192 spelare – varav 425 kvinnor – för att göra upp om prispoolen på 9,7 miljoner dollar… och förstapriset på 1.286.942 dollar gick till 26-årige amerikanen Perry Shiao (bilden ovan), som till vardags jobbar som pokerdealer i Florida. Man vågar nog gissa på att han får lite extra respekt av sina ”kunder” vid bordet i fortsättningen!

Två svenskar hittade jag också i resultatlistan för Monster Stack-turren:

65:e plats – Martin Tano, 16.408 dollar

330:e plats – Mattias Oredsson, 5242 dollar

I samma Monster Stack-tävling fick de närvarande också uppleva en form av premiär för att vara i WSOP-sammanhang: ett frieri under finalbordet! När brasilianen Caio Toledog slogs ut som åtta reste han sig, gick bort till åskådarna, plockade fram en diamantring ur fickan och friade till sin flickvän Fernanda som satt vid ringside. Till ovationer från publiken svarade hon ”ja” till Caio, som då var nästan 151.000 dollar rikare än för några dagar sedan.

Frånsett de två namnen ovan är vi just nu helt renons på svenska ITM-placeringar, om jag nu inte till äventyrs missat någon – rätta mig gärna då! Och de tyngre namnen samt proffsen fortsätter att återfinnas högt upp i resultatlistorna: i event nr 29, $10,000 No-Limit 2-7 Draw Lowball Championship, vann Phil Galfond i det magra startfältet med 77 deltagare medan förra årets VM-trea Jorryt van Hoff nådde finalbordet och tog en niondeplacering. Och i den andra mästerskapturneringen sedan sist, Event nr 37 som var $10,000 No-Limit 6-Handed Championship, kneps titeln och 657.351 dollar av amerikanska proffset Byron Kaverman men nu i konkurrens med 258 andra startande:

Ytterligare en notabel placering gjorde av förra årets VM-tvåa, norske Felix Stephensen som kom i pengarna i event nr 32, $5000 NLH Six-Handed – men Jason Mercier vann den tillställningen bland 550 deltagare och tog hem 633.357 dollar.

Snart går flyget till Las Vegas för mig! Men just nu känns Sin City väldigt avlägset här i havsbandet bland granitklippor och måsskrin, medan jag just målat om akterspegeln på båten innan den ska i sjön…

18 juni – 2015, kl 14:35.  MaCarren Airport, Las Vegas

I samma ögonblick som jag i drömmen brutalt blir utslagen i slutet av dag 2 i WSOP MAIN EVENT vaknar jag av att planet tar mark på Macarren Airport i Las Vegas.

Jag kommer aldrig att glömma den mardrömslika känslan av att bli utdragen och utslagen när man efter flera timmar spelat shortstack och äntligen ser ljuset i tunneln och hamna på lite säkrare mark.

Hela bordet visste hur tight jag spelade samt att man dessutom trodde att jag var Screaming Swede och när jag gick ALL IN med AQ preflopp och fick syn – så trodde jag att jag var död.

Jag visste att ingen skulle riskera att syna mig med AJ eller låga par i detta läge, för även om jag var shortstack, så kunde jag skada deras stackar och jag hade bara visat monster hela dagen.

När killen viker upp A4 så tror jag inte mina ögon. Hur tänkte han här egentligen.

Men jag blev hur lycklig som helst när jag nu hade en jättechans att dubbla upp och komma närmare pengarna.

Floppen 10, 8, 2 kändes hur bra som helst. Ingen 5:a skrek jag inombords.

Turn en 3:a och jag känner en stor olust bubbla upp inom mig.

Ingen stege för helvete nu, svär jag för mig själv.

Rivern en 4:a.

Från att gå från himmel till helvete på några få sekunder var en av dom äckligaste känslorna i mitt liv. Jag trodde inte det var sant och jag stod säkert och bara tittade på bordet i 2 minuter innan dealern sade att jag måste gå.

Jag hade lust att säga att det inte är jag som måste gå utan jäveln som drog ut mig. Vad är det för jävla sätt.

Jag har aldrig någonsin mått sämre efter en bust.

18 juni – 2015, kl 15:15.

Resan gick bra och allt bagage kom fram. 10 timmar hade faktiskt gått väldigt snabbt, trots monkeyclass.

Jag vet fortfarande inte efter alla mina resor om det är bäst att sitta innerst eller ytterst.

Är man ytterst kan man själv välja när man vill resa sig upp utan att störa någon, men sitter man ytterst måste man resa sig hela tiden för dom andra två som sitter bredvid.

Första veckan innan tjejen kommer skall jag försöka mig på att leva som Ove Sundberg och jag testade därför att ta en Shuttlebus ned till Downtown och Plaza.

Resan kostade $10 och tog 25 min. Bussarna kommer var 30:e minut och tar ca 25 personer.

En taxi hade nog gått på över $40 och tagit 20 min.

Plaza har jag aldrig tidigare bott på och jag försökte mig på $20 tricket vid incheckningen men det gick inte hem alls.

Jag lade $20 i passet och frågade om ett ”nice room with view.”

Men receptionisten erbjöd mig vänligt att betala $10 extra per dag för ett rum med utsikt.

Jag tog erbjudandet.

De $20 som jag hade lagt i passet tog receptionisten inte emot.

Rummet var bättre än förväntat och jag kommer helt klart trivas de åtta dagar som jag bor i Downtown.

Jag vet inte helt i skrivande stund vad jag skall göra. Klockan är 17 lokaltid men i Sverige 02:00 och jag har varit igång i snart 24 timmar.

Bör nog vila lite, och kanske spela lite i natt lokaltid.

 19 Juni – 2015, kl 03.45. Plaza, Downtown Las Vegas

Vaknade kl 03:45.

Vilan blev längre än vad jag hade planerat och jag vaknade med kläderna på mig och linserna och ögonen var helt kladdiga

Nyvaken tittar jag ut på Freemontstreet och neonskyltarna som blinkar hysteriskt.

En temperaturmätare på Binions visar 30 grader Celsius.

Freemont Street – Downtowns strip – är relativt öde, endast några få människor ragglar omkring med gigantiska drinkrör som hänger runt halsen med färgglada band.

Jag tar en snabbdusch och tvättar av mig resdammet.

Planen är att köpa en adapter till min PC för att kunna ladda den, äta frukost, träna och sedan inspektera hotellet.

Står vid receptionen vid 4:15. Ska fråga ifall dom har en adapter att låna ut, då butikerna är stängda.

Trots den tidiga morgonen är det tre personer framför mig.

Efter en stund kommer en hord med unga människor.

Det pågår en gigantisk musikfestival i Las Vegas denna helg och det är väl dags att sova.

Receptionen har ingen adapter.

Jag går vidare i mina träningskläder.

Hittar Plazas pokerrum.

Dom har fem pokerbord som är helt elektroniska och utan dealer.

Men man sitter runt ett bord och spelar mot andra spelare, enda skillnaden är att du inte för fysiska kort eller att det finns någon dealer.

Tittar på deras turneringsschema.

En turnering börjar kl 10 med $3 inköp, en vid 14 och den kostar $12 och har en $200 garantisumma.

Sedan går det en turre vid 17 och 19.

När jag checkade in fick jag en del rabattkuponger bland annat ett gratis inköp till 14 turren, vilket Ove Sundberg gillar.

Tänker att det får bli årets första Vegas turnering. Vid ett elektroniskt pokerbord. Är detta framtiden?

Vandrar vidare i innandömet på Plaza.

Det är relativt stort och fint, även om det inte är närheten av de stora hotellen på the Strip.

Jag är hungrig och måste äta frukost innan min planerade träning.

Hotellet har en del intressanta restauranger. ”Wierd farmfood” och man har även en Beer Garden där man får gratis öl om man beställer tyska korvar. Känns perfekt.

Man har även mindre exotiska restauranger som Subway och McDonald.

Där serverar man gröt och ägg och jag beslutar mig för att äta min grötfrukost på McDonald.

Vandrar sedan vidare.

Hittar gymmet, men som är stängd pga renovering.

Suck!

Ove Sundberg kommer att klaga på att han behöver betala full resortfee fast gymmet är stängt.

Vandrar tillbaka och lämnar hotellet och ut Freemontstreet.

Måste se när butikerna öppnar för att kunna köpa min adapter.

Det börjar ljusna och det är behagligt värme ute.

Passerar några riktiga fulla människor, som säger något men hör inte vad dom sluddrar om men jag känner mig trygg. Så länge du håller dig till Freemont så är det inga problem.

Men om du vandrar utanför bör du vara försiktigare. Dessa gator anses som USAs farligaste.

Går in på Golden Nugget för att se hur deras turneringsschema ser ut.

Inne i deras ”ballroom” – där dom spelar sina turneringar – sitter tre killar på finalbord på någon tävling som började samma dag.

Den 19:e – idag alltså – går en $350 tävling med en vinstgarantisumma på $100000.

Det är en tvådagars turnering.

Jag bestämmer mig för att jag skall lira den. Turren börjar 11 lokaltid – 20 Svensk tid,

Jag lämnat Golden Nugget.

Andra sidan gatan sitter fem unga på ett barbord med allt för lite kläder på sig – trots värmen.

Man ropar och vinkar till mig och vill att jag skall komma till dem.

Jag vinkar tillbaka men går mot hotellet.

Klockan är 5:48 och jag är klarvaken. och jag är hemma igen…

 

5 juli – 2008, kl 11:00. RIO,  Las Vegas

Efter att ha ätit den fetaste frukosten hittills tog jag vid 11:00 spelarbussen  som skulle ta mig och alla spelare som bodde på Palms till RIO.

Jag var fruktansvärt nervös och förväntansfull. Jag mådde nästan illa.

Visste att det skulle bli en väldigt jobbigt och påfrestande dag.

Många hade redan blivit utslagna från dom första speldagarna, över 3000 personer skulle inte överleva dag 1.

Kl 11:45 klev jag in i mäktiga Amazonroom på Rio, femton minuter innan nedsläpp och jag trodde jag var sent ute.

Men jag var först vid bordet och kom jag i samspråk med en otroligt rolig och skämtande dealer som berättade att han hade jobbat i över 40 år som dealer och anspänningen avtog några promille.

Sen kom dom spelarna en efter en som skulle sitta vid mitt bord.

Mitt första intryck var att det var vanliga människor som jag skulle kunna ha kul med.
Man började med 20000 i startmarker.

Varje nivå var 2 timmar lång.

Efter varje nivå var det paus i 20 minuter.

Blindsen började på 50/100 Vid nivå 3 så var det 1 1/2 middagspaus

Vi skulle spela 6 nivåer och vara klara 00:30, ifall man inte innan hade blivit utslagen.

12:00: ”Shuffle up and deal”

 

LEVEL 1: 

Blinds: 100/50

Min marker stack: 20000

Alla var spända och alla ville börja bra och vinna den första handen som man var med i.

Viktigt för självförtroendet.

Markerna kändes blytunga och jag vågade knappt titta på korten.

– Hoppas jag inte får några kort som jag måste spela med, tänkte jag nervöst dom första givarna

I femte handen viker jag upp A 10 och satsar 300 och får en syn. Hjärtat håller på att hoppa ut ur kroppen och den flimrar för mina ögon.

Missar floppen helt men jag satsar 300 till och håller på att spy av anspänning

– Lägg dig, lägg dig, skriker jag inombords och det gör han tillslut.

Fy fan vad skönt! Man är äntligen igång och ligger på plus efter första spelade handen.

Har nästan lust att slita av mig skjortan – precis som fotbollsspelarna gör vid mål – och springa ärevarv inne på AmazonRoom. Men jag tar ett moget och intelligent val och gör det inte.

Jag tittar runt om i lokalen och ser bland annat Swartling – Idoldomaren – som spelar och är sponsrad av poker bolaget 888.

Såg också den där Nebauchad, eller vad fan han heter. Tydligen en svensk som är vass på internet.

Får inte mycket att jobba med. Får mycket skit.

Men efter 2 timmars korttorka hade jag i alla fall 23000 i marker. Helt ok tanke på korten. De känns bra och nervositeten är borta och det känns hyfsat normalt.

Helt plötsligt kommer ett helt jävla tv-uppbåd och börjar filma mitt bord. Dom filmar mig.

Dom sticker fram en mikrofon framför nosen på mig.

Tiden fullständigt fryser till is. Inget händer. Allt bara stannar. Alla tittar bara på mig. Jag menar ALLA.

– Va fan är det som händer, kan dom inte sticka snart, tänker jag när jag lägger armarna i kors och lutar mig tillbaka på stolen och tydligt markerar att jag inte är en cirkusapa.

I ca 2 minuter står dom bara och filmar mig samtidigt som hela bordet iakttar mig.

Jag börjar nervös snegla runt på bordet och jag fryser till is när jag inser varför världen har stannat upp.

ALLA har foldat till mig och ALLA väntar på mitt nästa move, som dom säkert tror kommer bli mycket spektakulärt eftersom dom ser att jag tänker och tänker.

Jag blir så stressad att jag foldar korten blixt. Jag vet inte om jag har tittat på korten eller inte.

Efter min fold går kamerateamet vidare, men dom måste ha undrat – vad fan hände där egentligen?

Jag förstår i efterhand varför detta kamerateam hade filmat just vårt bord och just mig.

Man trodde nämligen att jag var Mattias The Screaming Swede Andersson.

LEVEL 2:Blinds: 200/100
Marker stack: 23000

Korttorkan fortsätter. Har aldrig fått så dåliga kort någon gång. Riktigt segt.

Blindsen som fortfarande är låga äter dock upp en del av min stack, plus att jag synfoldar en del.

Är är nere på 20000.

Sista handen innan paus och den enda hand på denna nivå som jag inte synfoldar vinner jag.

Har nu 22000.

Extremt kissnödig måste jag hitta en toalett.

Tänk er 2000 spelare som samtidigt lämnar lokalen för att gå på toaletten.

Pausen är bara 20 min lång och kön extremt lång till herr toan. Damtoan är det knappt någon på.
Försöker köra en fuling och smiter in på damernas, men det var inte så populärt.

Får snällt ställa mig i herr kön igen.

LEVEL 3:

Blinds: 300/150

Marker stack: 22000

En oerhört dramatisk omgång för mig.

Korttorkan fortsätter men jag lyckas ändå jobba upp mig till 25500

Då åker jag dit på en fet smäll.

Viker upp A K,

Killen som sitter ”under the gun” höjer med 600.

Killen är supertight och han har knappt spelat en hand.

Sätter honom på QQ, KK, AA eller AK sämsta fall A Q.

Alla lägger sig fram till mig som sitter på knappen och synar honom fast jag sätter han på en megastark hand.

Floppen blir K. 8, 4. Jag floppar högsta paret.

Han checkar, Jag satsar 1200, han synar.

På turn kommer att obetydligt kort, han satsar 1500, jag slår om till 4500. Han synar

Ett lågt kort rivern han checkar vilket gör mig förbryllad.

Tänker en stund och satsar 4000 han går ALL IN!

Jag har mer marker än honom men om jag synar och förlorar så är jag mer eller mindre död.

Känner hur det isar till i kroppen när han ställer mig ALL IN.

Börjar känna mig illamående.

– Vad fan kan han ha, tänker jag.

– Är det nu som jag skall ut ur turneringen, skit, tänker jag,

Har han K K eller A A, eller A K han också? Eller bluffar han, högst osannolikt.

Ska jag satsa min existens på det för att ta reda på det?

Ska jag satsa $10000?

Ställer mig upp, stirrar på bordet, känner hur publiken vid railen iakttar mig.

Så står så säkert jag 5 minuter, helt blixt stilla och bara stirrar på bordet.

I vredesmod beslutar jag för lägga mig och slänger korten med kraft så alla kan se dem när dom landar på bordet, men innan har korten studsat på bordet och träffat dealern på magen.

Det går ett litet sus ibland railarna och jag hör någon som kallar mig för ”idiot”. Om det var för min fold eller beteende vet jag inte.

Den tighta killen verkar tycka synd om mig som har tappat halva min stack och visar AA.

Men jag känner mig ändå riktig knäckt. Förbannar mig själv att jag spelade handen just mot honom, eftersom jag hade rätt i min analys.

När jag sätter mig igen så är den en Korean vid bordet som är riktigt trevlig och som jag har haft kul och snackat med mycket och som sitter bredvid mig.

Han verkar uppriktig tycka synd om mig, klappar om mig och säger: 

– Dont go TILT man, dont TILT, fight now.

Nu gäller det att bita ihop, tänka klart och inte göra några dumma beslut i mitt tilt-tillstånd.

Jag lyckas lugna ned mig lite och tänker på att jag är långt från att vara är borta.

Är ju fortfarande i livet. Men det är inte Idoldomaren eller den där internetkillen, Enubachad, eller vad han nu heter. Dom är utslagna.

Men jag kommer inte helt tillbaka efter den käftsmällen utan min stack ligger stabilt omkring 10000 – 12000 och vid 01:00 spelas sista handen för dagen och jag baggar upp mina marker som är 9650 stycken i antalet.

Trött traskar jag hem i natten efter en lång och svettig dag om två dagar är det dags för DAY 2.

 

 

4 juli – 2008, kl 6.00. Palms,  Las Vegas

VM, VM i Poker.

Jag, lilla jag mot dom stora.

Jag har aldrig haft så ont i magen som nu.

Jag har aldrig varit så nervös som nu.

$10000.

Scared money, spela aldrig med ”rädda pengar”. Du kan inte njuta då.

En dröm var på väg att bli verklighet. Engång i livet. Berätta för barnbarnen, eller katten.

Imorgon  – 5 juli -smäller det, då jävlar.

 4 Juli 06:30

Vaknade, slår på tv:n o datorn. USA:s nationaldag.

Lyssnar på nyheterna samtidigt jag läser o svarar på mail.

Kollade in pokerresultaten från dagen/natten.

Skriver i min blogg.

09.00

Går jag får att äta frukost.

På väg dit passerar jag det enorma casinot där tjocka amerikaner sitter o dricker gratis sprit, röker, spelar på maskinerna alla 24 timmar om dygnet.

Dags för frukos buffé alá amerikansk:

Det serveras pizza, pannkakor o wienerbröd. Måste byta frukost ställe, funkar inte att äta sån här skit.

10.00:

Klippte håret för att vara fin imorgon när man skall spela VM.

Kliver in o blir mottagen av ”Joe” från ”Fab5”. En 110% bög.

Jag frågar.

-Do u cut hair here”?  En möjligtvis dum fråga, men han svarar:

– Of course, honey

– Good, can you do me now,?  Frågar jag på en underbar svenskengelsk dialekt.

Han svarar:

– I can ”DO you anywhere honey, anytime.

– We are still talking about hair cutting, skojar jag tillbaka och kommer på mig själv att jag står o flirtar med killen,

Han tindrar med ögonen och säger:

-Do we honey, talking about cutting?

 11.00:

Vid 11 är jag färdig klippt o utbjuden.

Men jag har snällt tackat nej.

 

11:05

Tränar jag på gymmet.

12.10 

Bestämmer mig sen för att lägga mig vid poolen. Hotellet där jag bor – Palms –  skall ha ett gigantiskt 4 juli poolparty.

Ligger i solstolen med min telefon när jag skriver i min blogg.

Musiken dundrar på högsta volym. Testosteronet o siliconet sprutar ut genom öronen på folket.

Det ena högdjuret efter den andra, likt en catwalk, passerar dom framför mig o min solsäng.

När tjejerna från the Hawaiian tropical team kommer så tror väl många att nu kan det väl inte bättre.

Det blev bättre.

När Playboys poolbunnies kommer inmarscherandes så höjs både musiken o en o annan handduk tror jag.

Det är som en scen hämtat från American Pie 72 eller något.

Ja det är ett sinnesjukt häftigt poolparty.

14:15

Jag är förmodligen den tråkigaste människan i Vegas just nu.

Inget drickande, inget festande, trots alla inbjudningar.  Svårt att låta bli.

Men jag vill vara 100% focuserad på det som komma skall.

Imorgon är VM

Plikten kallar, måste börja jobba”lite igen, så jag lämnar festen.

 14:30

Tar mig en dusch, byter om och tar sen en taxi till RIO för att se på spelet och spana in motståndarna.

VM har redan startat förvissa. För en del andra har den redan slutat

Storstjärnan Daniel Negreanu redan utslagen. Likaså Wiliam Thorson.

Jag går och äter på en ”all you can eat sushi restaurang” på RIO vid 15.00 tiden.

Jag äter så att jag nästan blir en japan.

15:15

Går runt och fotar kändisar bakom avspärrningarna igen. Inga vakter säger något.

Skulle dom fråga så vet jag vad jag skulle svara:

”Mattias Andersson, and I am fråm Sweedöön.”

Står sen i ca 3 timmar och kollar på Tomas Brolin. Men det går inget vidare för honom.

Alla börjar med 20000 i startmarker. Kan man ha runt 70000 efter första dagen så är det bra. Tomas hade runt 7000 – 10000 hela tiden,

 18.00:

Äter en pizza och tar en taxi till The Venetian.

Orkar inte spela en Venetians tävling.

För om jag skulle komma till finalbordet på denna tävling, så skulle det vara vid 8 tiden på morgonen, 4 timmar innan poker VM.

Känns inte så lockande.

19.00

Så jag sätter mig vid ett kontantbord och spelar till 00:00.

Det går segt.

Har förlorat cirka $100 då jag bestämmer mig för att spela en sista hand och gå.

Då får jag in en triss och lurar av en kille alla hans pengar.

Så jag går $700+ istället vilket känns bra.

00.00

Tillbaka på rummet.

Jag känner att nervositeten ökar för varje minut.

Svårt att somna.

Men det skall bli skoj. Min största upplevelse någonsin.

Målet är att överleva första dagen. Min spelstil är inte så våghalsig, så jag bör nog klara det.

Om inte…ja då får det bli party istället.

Tänker tillbaka till en rolig händelse tidigare i veckan när jag såg starten av VM.

När jag var i Pokerstars spelarlounge o läser mina mail, så sitter en kille på datorn bredvid mig och pratar med australiensisk dialekt.

Tänker inte så mycket på det, men när han ställer sig upp och klappar mig på axeln och säger:

– Save this chair for me a minut, have to take a shit, så ser jag att det är JOE HACHEEM, VM vinnaren 2005 och en av dom stora omslagspojkarna för PokerStars PRO teamet.

Han skall gå in i tävlingen imorgon.

Hade varit kul att hamna på samma bord som honom.

Vet ej ännu vilka som sitter på mitt bord.

Spännande, spännande…

Ska sova några timmar, kl är 2.00, skall upp om 5 timmar för att springa på gymmet.

Kl 21:00 er tid så smäller det.

Vi är snart halvvägs igenom de 60+ eventen i årets WSOP, och kanske mest uppmärksammat hittills är att förre världsmästaren Phil Hellmuth knep sitt fjortonde armband, före 102 konkurrenter, i turnering nr 17 som var $10,000 Razz Championship! Därmed ligger han rejält före Johnny Chan, Doyle Brunson och Phil Ivey som i skrivande stund alla ”bara” har tio WSOP-armband var.

Några nya svenska placeringar, om än inte några riktigt framskjutna sådana, har det också blivit sedan min förra WSOP-update:

Event nr 16, Millionaire Maker $1500 No-Limit Hold’em (7275 spelare)

167:e plats – Philip Yeh, 8151 dollar

Event nr 18, $1000 Turbo No-Limit Hold’em (1791 spelare):

101:a plats – Chris Björin, 2192 dollar

Event nr 20, $1500 No-Limit Hold’em (1844 spelare):

178:e plats – Sofia Lövgren, 2813 dollar

188:e plats – Jonas Björkman, 2813 dollar

Event nr 22, $1000 No-Limit Hold’em (1915 spelare):

128:e plats – Patrik Ahl, 2119 dollar

168:e plats – Tommi Ranttila, 1947 dollar

Event nr 24, $1500 H.O.R.S.E. (772 spelare):

57:e plats – Chris Björin, 3157 dollar

Skulle jag ha missat någon blågul pokerkrigare får du gärna säga till! Veteranen och pokerikonen Chris Björin har därmed fyra cashar hittills i årets WSOP och leder före resten av svenskarna vad det gäller den kategorin – och det bör noteras att han därmed nu har 72 cashar sammanlagt i WSOP under årens lopp, vilket placerar honom som sexa i världen. Leder den listan gör – inte oväntat – Phil Hellmuth, som har summa 110 WSOP-cashar.

Och näste svensk på just den listan? Martin Jacobson, på just nu 512:e plats med sexton WSOP-cashar… men å andra sidan, vilken cash han satte förra året…

En annan spelare som uppmärksammats i WSOP är Christian Pham, som råkade köpa in sig i fel turre – han skulle registrera sig i $1500 Hold’em men uppgav fel nummer på eventet och stod där efteråt med en biljett till $1500 No-Limit 2-7 Draw Lowball, alltså mörkpoker där sämsta handen vinner. Pham upptäckte inte tabben förrän i första given, när han gavs fem startkort i stället för två och undrade varför! Till råga på allt hade han inte ens hört talas om existensen av en pokervariant som lowball. En vänlig medspelare vid sidan om honom drog dock grundreglerna och rangordningen av kombinationerna, vilket ihop med några goda händer i kritiska lägen gjorde att Pham mot slutet av dag 1 kunde busta ingen mindre än Daniel Negreanu och på så sätt avsluta som chipleader. Inför dag 2 hann Pham läsa in en del teori i spelet, och kunde så småningom ta hem segern och 81.314 dollar, mot 218 konkurrenter. Jo, en del hålls uppenbarligen om ryggen av de nyckfulla pokergudarna…

Det sattes också ett nytt WSOP-deltagarrekord i ett ”icke-hold’em-event”: i $1000 Pot-Limit Omaha kom 1293 deltagare till start, och när dammet väl lagt sig var det Aaron Wallace (bilden t.h.) som kunde stoppa på sig armbandet samt segerchecken på 226.985 dollar. Till råga på allt hade han vunnit sin plats i eventet via en 175-dollarssatellit! Onekligen snyggt med en förräntning på över 1000 gånger insatsen, det är få börsinvesteringar som slår den.

I event nr 27, $10,000 Seven Card Stud Championship, gick segern och 239.518 dollar till Brian Hastings (bilden ovan). Han hade dock ett icke föraktligt antal sidovad på sig själv och kunde därför i praktiken casha in för sammanlagt närmare en halv miljon dollar, enligt egen uppgift.

Hur går det då i fighten om den prestigefyllda titeln WSOP 2015 Player of the Year? Så här ser ställningen ut just nu:

Paul Volpe leder alltså före Brian Hastings – den senare har som sagt ett färskt armband, men Volpe har kommit tvåa två gånger om hittills i årets WSOP, i event nr 10 ($10,000 NLH Heads-Up Championship) och event nr 15 ($10,000 Pot-Limit Hold’em Championship): två mycket tunga meriter, och i riktigt tufft sällskap. Men än återstår närmare 40 olika event, och mycket kan hända!

14 april – 2008, kl 11:30. Four Queens, Las Vegas Downtown.

Första halvlek var över.

Jag låg under efter 14 dagar.

Återigen var det dags att byta jaktmarker.

Från Four Queens, Downtown till Hard Rock Hotell and Casino som låg lite avsides från the Strip.

Jag låg minus 5 % av min spelbudget, trots några bra placeringar i Downtown.

Jag hade inte följt planen.

Jag hade en andra och tredje plats som bäst, men jag hade spelat många dyra turneringar utan framgång samt får många misslyckade cashgame sittningar.

Jag gick inom Binions för att säga ”hejdå” till Brad.

Brad jobbade som dealer i poker rummet. En riktig skön kille. Han kom alltid ihåg mitt namn. Det gillade jag. Men jag hade ju också spelat där varje dag i över en vecka.

Han frågade om jag hade haft det trevligt och var nöjd med pokern under min vistelse i Downtown.

Jag svarade att jag var rätt missnöjd.

Han tyckte det var konstigt för att han hade bara sett mig vinna.

Han sade att jag hade vunnit pris för ”best poker average result this week”. Jag hade fått en plats i en tävling som skulle gå senare i maj.

Men jag fick snällt tacka nej eftersom jag då hade rest hem till Sverige.

Jag packade ihop mina saker och tog en taxi till mitt nya hotell.

När jag äntrade hotellet så dånade rockmusiken på högsta nivå i hela hotellet. Hela hotellet hade en helt annan nivå.

Hotellet var väldigt stilfullt och modernt. Hissarna hade leopardmönstrade mattor med läder och nitade väggar och det spelades rock överallt. På toan som i hissen.

Massa snygga unga killar och tjejer överallt, så långt ögat kunde nå. Här var det hippare än hippt och ljusår ifrån Downtown charmiga dekadens.

Hungrig som en varg så gick jag till en mexikanrestaurang som låg inne på hotellet för att äta brunch. Mitt rum skulle inte vara klart förrän vid 15 tiden och klockan var nu 12.

Jag tänkte äta och sedan träna på deras ”gym and spa” innan jag fick mitt rum.

Jag beställde min mat och servitören frågade vad jag villa ha att dricka.

Eftersom jag tänkte träna efteråt så tänkte jag att min kropp behöver lite proteiner. Så jag beställde ett härligt kallt glas med mjölk.

Servitören log artigt och berättade att man inte hade någon mjölk.

Bordet bredvid mig sitter ett gäng hippa killar och tjejer som åt, drack och festade hårt. Ifall dom var på en sen efterfest eller om det var förfesten dom höll på med var svårt att säga men dom verkade att ha kul och var väldigt fulla.

När dom hör mig beställa mjölk så börjar den fullaste i sällskapet skratta högt åt mig.

– Milk, he wants milk,the guy wants milk. This is not highshool man….

Nästan hela sällskapet skrattar åt honom.

Jag ler mot bordet för att låtsas som om jag är lika road som dom verkar vara.

Det känns som man är med i en collegefilm från USA där man är nörden som sitter för sig själv på nördbordet och dom tuffa killarna samt tjejerna sitter och mobbar en.

När jag är klar med min lunch och skall gå därifrån, försöker jag återupprätta min heder genom att ta på mig mina nya solglasögon lite coolt och nonchalant gå därifrån.

Men i min iver att verka cool och oberörd så lyckas jag inte bättre än att gå rätt in i en osynlig glasdörr.

Det blir inte mindre liv på de hippa gänget i restaurangen.

Efter lunchen går jag och tränar någon timma.

Vid gymmet har man även ett litet spa och relaxavdelning som jag blev sugen att pröva efter träningen.

Jag går och duschar och sätter på mig ett par shorts för att bubbla i deras bubbelpool, men jag ombestämmer mig väldig snabbt.

För i poolen sitter två färgade män – med biceps större än min lår – utan någonting på sig.

Känner att det inte är lika frestande längre utan byter om och går tillbaka till mitt rum.

Tyvärr har man ingen poker på hotellet utan jag bestämmer mig för att ta deras gratis shuttlebus till The Venetian.

Hard Rocks Shuttlebus har läderväggar samt givetvis även lejon och leopardskinn på sätena.

Jag är ensam passagerare och kommer i samtal med busschauffören. I Vegas har alla taxichaufförer och busschaufförer sina ”story of my life”.

Alla har varit rika och framgångsrika men så ändrades sig allt för dem på en enda dag. Denna chaufför var inget undantag och eftersom jag var den enda resenären så berättade han sin livshistoria för mig.

Han hade tydligen varit restaurangchef på Caesars Palace, men bara några år innan pension byttes han ut mot en yngre och billigare förmåga, vilket gjorde att han inte fick full pension och var därför nu tvungen att köra buss.

Han var väldigt sur och bitter för hade man låtit honom jobba tiden ut, så hade han inte behövt jobba mer.

Jag kommer till The Venetian vid 17 tiden. Jag anmäler mig till en stor tävling som skall börja 18.

Det är en tävling som jag tidigare försökte kvala till, men som jag nu köpte in mig in i direkt.

Det var en timma innan tävling så jag gick omkring på hotellets alla våningar.

Måste nog säga att The Venetian – som bara har funnits i 2 år – är grymt häftigt. (2008) Det kom att bli mitt favorit hotell.

Även om jag tycker att Caesars Palace och att deras poker rum är bättre (2008) så kommer The Venetians poker rum på en klar andra plats.

Jag går längs kanalerna på hotellets tredje våning där gondolerna glider fram samtidigt som gondoljärerna sjunger smäckra sånger för alla romantiska par i gondolen. Längs kanalen kan man äta och shoppa eller bara stå och titta på allt det vackra.

Jag hamnar på ett torg inne på The Venetian – där gondolerna passerar. Torget är en kopia av Sankt Markus platsen i Venedig. Där sätter jag mig ned och beställer en underbar espresso samtidigt som jag läser CardPlayer för att se vilka tävlingar som går i veckan.

Vid klockan 18 börjar jag spela.

Kommer igång bra.

Min stack på 6000 ligger på 9000 efter den 2:a nivån

Men därefter kommer jag i fullständig otakt med mitt spel. Inget funkar och jag i princip bara självdör.

Vid 20.30 är jag ute efter en desperat ALL-IN med K5 med 9BB.

Jag reser mig ifrån bordet och börjar går runt i lokalen och inspekterar kontantborden istället, jag var sugen på mer poker, men ingen turre.

Tidigare har jag bara satt mig ned för att spela utan om att bry mig om vilken nivå spelarna är på.

Nu står jag studerar dom olika borden och hittar ett som verkar vara intressant.

Det sitter 2 medelålders damer, en tjej och några medelålders män som spelar helt galet och vilt.

Det är ett Texas No limit med – $1/2

Dom verkligen spelar med alla möjliga starthänder, som dom sedan ursinnigslöst jagar för att träffa.

Ingen lägger sig ifall dom minst ser ett kort som liknar deras. Alla vill se rivern vilket medför att varje pott hamnar mellan $100 – 400.

Underbart tänker jag.

Här vill jag spela ett par timmar. Jag köper marker för $200, vilket var maxinköp.

Jag bestämmer mig för att spela supertight.

För eftersom ingen lägger sig – alla vill spela varje pott to the bitter end – så blir ju potterna gigantiska.

Ingen gör notis om att jag hade foldat ca 1/2 timma. Sen får jag  QQ.

Normalt skulle väl motståndarna reagera ifall en spelare höjer upp i sin första hand efter 30 minuter.

Jag höjer upp till $15 och får ändå syn av sex spelare. Inte optimalt.

Floppen Q 10 8 känns mumma. 

Men mot sex andra spelare är det säkert många som sitter på något drag.

Två man går ALL IN före mig och jag känner att jag synaren helt säkert har satt stegen, men jag synar även jag.

Den förste spelaren som hade tryckt ALL IN hade AQ och mannen som synade A 10.

Inga kort hjälper dem och jag vinner över $600 pott i första handen på ett $1/2 bord

Jag fortsätter att spela på samma sätt. Jag förlorar ibland några stora händer då och då när dom lyckas dra ut mig, men turen är på min sida och jag minimerar förlusterna och maximerar vinsterna.

Jag kan bara inte lämna detta bord och jag är i trans och samma gäng håller på och spelar från 22 till kl 5.30 på morgonen och vi alla har hur kul som helst, men mest jag som plussar kraftig.

För att hålla mig vaken så beställer jag vid 2 tiden jag rygg och nackmassage samtidigt som jag spelar – $20 för 10min – och jag har råd att bli masserad i en timma. Sån lyx.

På morgonen tar jag glad i hågen en taxi tillbaka till mitt hotell.

När jag är på hotellet för att sova vid 6 tiden så sitter en söt och helt vanlig tjej och spelar på en pokermaskin alldeles ensam.

Jag har nu varit tillräckligt länge i Vegas att känna igen en ”Tricksy” eller en ”Fixi” och hon var definitivt antingen den ena eller den andra.

Dessa unga snygga tjejer sitter och spelar ensamma vid en slotmaskin och är mer intresserad av vad som försiggår runt omkring dem än vad som händer på skärmen framför dem. Dom jagar hela tiden ögonkontakt.

När hon ser mig så är hon ovanligt odiskret och vinkar till sig mig.

Jag vill inte vara otrevlig och jag skall ändå passera henne för att komma till min hiss så jag går till henne.

– Do you want any company tonight?

Hon var helt klart mer sugen att dra i en annan spak med en helt annan utdelning.

Jag tackar snällt nej och ursäktar mig att jag är alldeles för trött och hon är alldeles för snygg för mig.

När jag nästa morgon vaknar vid 11 tiden – efter enbart 4 timmars sömn – så sitter samma tjej på samma stol o spelar på samma maskin.

När hon ser mig så frågar hon återigen om jag vill ha lite ”company”.

Jag försöker skoja till det lite så jag säger:

– Why, do you not have any friends”?

Då säger svarar hon snabbt med glimten i ögat:

– Yes i have lot of friends, should i bring them?

Jag skrattar och skall precis gå vidare när hon frågar vad jag heter.

Jag svarar henne med en motfråga och frågar vad HON heter.

Hon blinkar förföriskt och säger ”Angel”.

–  Of Course, svarar jag och ler mot henne.

– Well, my name is Wonderbaum, Rock´n Wonderbaum.

Hon ler tillbaka och säger att det kan omöjligt vara mitt riktiga namn.

Jag ler tillbaka och säger att ”Angel” omöjligt kan vara hennes.

Den 15:e april 2008 på Hard Rock Hotell and Casino i Las Vegas föddes alltså Rock´n Wonderbaum, eran stora idol och hjälte.

En av det bästa sakerna med Las Vegas är att det sker saker precis överallt och det finns alltid något för allas läppar. Man behöver aldrig hänga läpp länge för någonstans pågår det något parti poker som du kan hoppa på, en härlig show att titta på, något galet party om känner för det eller bara njuta på en trevlig restaurang eller bar där du kan slicka dina sår och titta på någon europeisk ligamatch i fotboll.

Har man blivit utslagen ifrån en turre, så går det alltid hitta någon ny någonstans som passar precis just din plånbok.

En kanon uppladdning och förfest är att anmäla sig till någon $30 – 50 turre vid 19 tiden med en struktur som  max tar 3- 4 timmar att vinna hela skiten. Du sitter och småslaskar samtidigt som du blir serverad så många gratis drinkar du önskar. Glöm dock förbövelen inte dricksen på $1 eller 2.

Även om du inte kommer i pengarna så har du fått drinkar som överstiger inköpet för turren – i alla fall om du bor i Sverige. De gillar Ove Sundberg.

Sedan har du modet för att stuffa loss ordentligt på dansgolvet samt låtas förföras och ätas upp av Las Vegas.

Dom mest galna turrarna startar efter midnatt. Då är det galnare än galet – framförallt på Flamingo – då många festande och berusade människor som har druckit ett par drinkar över koma har slagit sig ned för att spela poker och som verkligen vågar släppa loss sina inre demoner.

Språkbruket kan vara ganska brutalt ibland men man är duktig att stävja det värsta språkbruket och i värsta fall slänga ut folk som inte lyssnar på vakterna som ber dig att dämpa dig.

Personligen dricker jag som regel aldrig någon alkohol när jag spelar större tävlingar, men en turre med inköp på $20 – $50 kan man kosta på sig ett glas eller två.

När jag lirade Main Event 2008  började en kille vid mitt bord peta i sig dubbla tequilas vid ”Shuffle up and deal” och var sedan ”player out” i dubbel bemärkelse vid 17 tiden.

Lagom till ”Happy Hour”, skämtade han till det när han hade supit bort $10000.

4 april – 2008, kl 17:35. Planet Hollywood, Las Vegas

Lite moloken – som jag alltid är efter en bust. oavsett inköp – vandrade jag iväg med bestämda steg till Planet Hollywood.

Jag hade sett reklam om en boxningsmatch som skulle gå den 19 april på Planet Hollywood.

Om Caesars Palace står för stil och lyx, så har Planet Hollywood en högre hipp faktor.

Modern design, med åttiotals Miami Vice musik i bakgrunden och med en yngre publik runt 25 – 35 år.

I april är det riktig behagligt att vandra ute i den fria luften och man behöver inte gå igenom hotellen för att svalka dig och ta skydd för solen och hettan. På hotellen är det alltid 18 – 20 grader.

Annat är det i juni och juli när det är upp mot 50 grader. Du blir fullständigt knockad av värmen och det gör verkligen ont på din hud. Det är svårt att tro att man faktiskt är ute mitt i en öken när man vandrar längs the Strip.

Inne på Planet Hollywood frågade jag var man kunde få tag i biljetter till matchen som jag hade sett reklam om.

Som svar fick jag att ”gå igenom Casinot och upp på andra våningen.”

Det låter väldigt enkelt med hotellen i Las Vegas är som egna världar och du går lätt vilse. I alla fall jag som har samma fantastiska lokalsinne som jag stavar.

Just på Planet Hollywood och MGM har jag svårt att hitta fram på, samt 10 andra hotell.

Jag frågade och frågade, men fick inga hjälpsamma svar. Jag irrade bara omkring.

Tillslut gick jag – som tur var – fullständigt fel fast helt rätt för första gången i mitt liv

I ren desperation tog jag tillslut bara hiss på måfå.

När hissdörrarna öppnade sig så stod där fem st Miss USA 2008 kandidater i hissen iklädd endast i bikini och med sina ”banderoller” som talade om vilken delstat dom representerade

Det var Miss Indiana, Miss Alabama, Miss Wisconsin och två till som jag inte minns. Det var för mycket ”information” att ta in för min hjärna och jag glömde bort vad jag egentligen letade efter.

Att stå där med dessa skönheter var en uppenbarelse av sällan skådat slag. Jag ville att hissresan aldrig skulle ta slut och det var nära att jag tryckte på nödstopp.

Dom log och var väldig trevliga mot mig och vi verkligen kom varandra nära själsligt under dom 10 sek som hiss resan varade.

När sedan hissen stannar vid den andra våningen så kom resten av Miss USA delstaterna.

Jag får en minneslucka på några sekunder och vet för ett ögonblick inte var jag är eller vem jag är.

 – Var jag en muslim i mitt tidigare liv och var jag nu död? tänkte jag när jag stod och mjölktrampade som en katt som precis har fått grädde och tittade på alla 101 jungfrur.

Verkligheten kom åter tillbaka när jag fick se skylten som gjorde reklam för den boxningsmatch som jag letade.

En vakt sitter bredvid skylten och jag går fram till honom och säger:

– I am totally lost and wrong place, can you help me.

Vakten svarar ler mot mig och vrider sedan runt huvudet mot alla Miss Kandidater och sedan möts våra blickar igen.

– Wrong place sir? Do you really think that you are on the wrong place? Tell me, who is your father? Steve Wonder? Its looks that you have got his eyes, thats for sure.

Jag ler tillbaka till vakten och skrattar.

Jag får sedan veta att jag inte är så ”lost” utan att biljettkassan är på samma våning. Jag traskar vidare, men kassan är stängd till mitt förtret.

När jag kommer tillbaka sitter en annan vakt vid samma stol och som vaktar ingången till alla Missar.

Missar som sitter uppradade för att bli fotograferade och intervjuade.

Jag nickar bara åt vakten och traskar ogenerat in bland alla missar.

Jag ser mina vänner från hissen sitta vid ett bord och jag traskar fram till dem som om jag hade känt dem i hela mitt liv. Det kändes så för mig i alla fall.

Jag ler och dom ler tillbaka och jag frågar om jag får ta ett foto.

– Of Course, svarar Miss Indiana och Alabama och ler mot mig.  Jag rycker fram min mobilkamera och plåtar dem som om jag hade Tourettes, eller någon form av spasmer.

En annan vakt har registrerat min närvaro och undrar säkert vem jag är som står och fotar tjejerna med en mobilkamera och utan någon bricka som visar att jag är en behörig person att vistas bland alla Missar.

Vakten frågar mig artigt med bestämd vem jag är och vart jag kommer ifrån.

Jag svarar vakten ärligt och korrekt:

– I am Mattias Andersson, and I am from Sweedöön.

Som vanligt kan ni klicka på bilden – OM ni vill se en större bild.

World Series of Poker – WSOP – VM i poker började i Downtown Las Vegas och på casinot Binions på sjuttiotalet.

2005 flyttade man evenemanget till RIO.

RIO är ett stort och mäktigt hotell som ligger lite avsides från strippen. Normalt tar man en taxi dit – särskilt i juli månad där kvicksilvret kan stiga upp mot 50 grader.

Man kan visserligen gå dit, men ingen normal människa gör det, förutom Valterego.

Man har det senaste åren diskuterat om att flytta WSOP från RIO till något mer centralt hotell på strippen.

Bla har man nämnt Caesars Palace som är…eller var mitt favoritställe att spela poker på – som en kandidat till att arrangera WSOP på.

Men än idag spelas det på RIO.

Pokerrummet låg avskilt och man slapp ljudet från spelautomaterna.

En frizon för oss pokerspelare helt enkelt med trevlig personal, sköna stolar, bra service och oftast trevliga motspelare och man hade sköna mysiga frukost turrar som började kl 9, följt med en bra lunch turre vid 12 och ytterliggare en turre vid kl 16 och 21. samt 23.

Tyvärr gjorde man om pokerrummet 2014 och flyttat ut det bland spelautomaterna och det har blivit ett betydligt mindre pokerrum.

På den plats som pokerrummet tidigare låg skulle det bli ett gigantisk nattklubb. Man höll på att bygga det när jag var där så det blir spännande att se vad resultatet blev.

4 april – 2008, kl 11:00. Caesars Palace

I poker handlar det mycket om image och psykologi.

Det pågår en hel del psykningar från olika spelare, både med glimten i ögat och ibland med mycket allvar.

Man försöker hitta ”tells” under spelets gång -på olika sätt – för att tar reda på vilka händer som motståndaren kan tänkas sitta med.

Jag får väl erkänna att jag är ganska fåfäng och när det gäller poker så gillar jag att klä upp mig. Mörka byxor, svart skjorta, nypolerade skor. Hårstråna måste ligga rätt på huvudet och naglarna klippta och deo är ett måste under armarna.

Men man vill ju se bra ut på jobb helt enkelt och kan man inte spela poker, så kan man försöka se ut som om man kan spela spelet.

Lite som Hatten Helander. Hans skjortor är nog snyggare än vad han kan spela.

Min image är att se så bra som möjligt för att på så sätt ge respekt.

Börjar man spelet bra så kan man vinna många händer på att man ser lite världsvan ut.

Många i Sverige ser ut som några luffare som spelar i någon uttvättad t-shirt  eller någon annan loose outfit med stora glasögon. Ni har väl sett Dybban spela?

Så när jag kl 11 på morgonen äntrar pokerrummet på  Caesars Palace för att spela deras förmiddagsturre  med en fina rosa Sand skjorta och mörka byxor, samt vattenkammad som den värsta masterpimp eller disco Conny så undrde säkert många vem jag var.

Alltid lika kul att se folk som sitter och spelar vända sig om för att studera en.

Jag anmäler mig till en ganska stor tävling med 150 deltagare. Man får 7500 marker vilket känns bra.

Jag slår mig ned vid mitt bord som jag har blivit tilldelad.

9 spelare sitter redan där och jag slår mig ned och börjar göra en liten för snabbscan av spelarna.

Vem är storsnackaren, psykarn vem är mr Limp?

Vem är den konservativa som bara spelar bra händer?

Och vem är galningen som satsar som en dåre?

Det är kul att göra analysen för att sedan se om man har rätt eller ej.

Vem som var snackaren och psykarn fattade jag direkt.

Det var en gubbe från Georgia, södra USA.

– Gjåårdia fraum the Sauthen, som han själv sade.

När han sade att han var från södern så skämtade jag till det och sade att jag också var från södern i mitt land och vi kanske hade något gemensamt.

Gubben tittar på mig och studerar mig och förmodligen min klädstil och min fina rosa skjorta. Själv satt han med jeans och en ful T-shirt med texten:

”Real men comes from Southern”.

Sen så säger han ganska så förraktsfullt så jag tror nästa att han skämtar först

–  Yaou n mäe häve nauthing in caumän, Präätty Bauoy, på hans jävla southern dialekt.

Jag blir ganska överraskad men säger ingenting och övriga spelare undrar säkert oxå vad det är för dåre.

Under spelets inledande skede så är jag  inte mål för hans psykningar, utan han ger sig på övriga spelare och dealern som gjorde lite fel några gånger, och han var inte sen att påpeka detta.

Dom flesta började bli rätt irriterad på fanskapet och hans attityd men jag brydde mig inte eftersom jag inte var involverad i några händer mot honom.

Sen började jag vinna lite små potter och jobbar mig uppåt. Då jag mer och mer blir involverad i fler händer och då särskilt mot denna gubbe så börjar han även psyka mig genom att hela tiden säga:

– Prääty Baou, where are you up to now?
Så länge jag vann mot honom så brydde jag mig inte om hans jävla ”Prääty Baouy”.

Men sen började jag förlora några små händer mot honom och han fortsatte med sitt skitsnack.
– Pretty Boy, thats was a bad move,  are u still learning Pretty Boy?

Jag börjar mer och mer att tappa tålamodet, vilket han givetvis vill. Men jag visar inget men inom mig så kokar jag av ilska. Vill bara sätta dit han på plats.

Sen förlorar jag en stor hand mot honom där han spelar helt hjärndöd men träffar sitt jävla två outare på rivern. Jag var favorit hela vägen och så träffar han sitt lilla kort.
– I äm sau saurrå Pretty Bau”,säger han riktig äckligt hånfullt mot mig.

Dealern som i stort sätt enbart ska vara neutral och bara gå imellan om det förekommer svordomar eller liknande börjar också tröttna på hans förbannade skitsnack och börjar nog samtidigt tycka synd om mig som tar emot all skit och säger.

Så han ber mannen att lugna ned sig lite. Varav gubben säger att Dealern inte skall lägga sig.

Jag fullkomligen kokar inombords.

En idiot som spelar som en idiot, som beter sig som en idiot och som lyckas få utdelning på alla sina skithänder som han spelar. Jag har lust att trycka upp hela min kvarvarande marker stapel upp i käften på honom.

Det är nära  att jag ställer mig och drar av honom från stolen. Dock inser jag om så sker så lär jag inte få spela poker mer i hela Vegas.

Sen händer det…

Han satsar ur position 800 marker.

Jag har ca 5000 marker kvar av mina 7500.

Alla lägger sig medans jag ur balans och i tilt mode synar han med A 5 suited.

Floppen kommer, och jag träffar färgen på floppen.

– Yes, tänker jag…

Jag tänker en stund. Hur skall jag lura av gubbfan mest pengar.

Jag bestämmer mig för att gå ALL IN och låtsas att jag sitter på ett drag samt att han skall tro att jag är helt ur balans och försöker bluffa till mig potten.

Jag hoppas att han har träffat något så att han väljer att syna.

Han tänker en lång stund, säger inget på en minut. Jag bara sitter och hoppas att han ska ta betet.

– Sooo…James Bond… däd yauo räaelly hit that fläsch? I dont bäläve yaou. I have nothing good….”

Han synar!

– YES,  tänker jag, din lilla gubbXXX, nu är du i nätet.

Jag slänger upp min kort och han har också färg men jag har A, och han har K och jag vinner handen.

– You motherXXX, son of a XXX.

Dealern skall precis lägga sig i och lugna den tiltade gubben från södern, när jag ställer mig upp och säger:

”The Pink Panther is striking back”, varpå den förväntade neutrala dealern börjar gapskratta och gubben blir helt galen.

Men är ändå så pass cool att han bara säger.

–  Soo we have a comedian on our table. 

Gubben åker sedan ut några händer senare.

För min del går det heller inget vidare utan åker ut på en 95 plats.

Jag lämnar Caesar Palace och bestämmer mig för att gå till Planet Hollywood och inne på Hollywood skulle visa Caesig att jag har aldrig gått så fel fast ändå så jäkla rätt….

Caesars Palace Pokerroom – 2008 (Klicka för större bild)

Caesars Palace Pokeroom  – 2014 (Klicka för större bild)

 

2 April – 2008, 00:35 Las Vegas, RIO

Las Vegas; Sincity, partystaden nummer ett – ”what happens in Vegas stays in Vegas.”

Vad många inte verkar veta är att prostitution är fullständigt olagligt i Vegas och i hela delstaten Nevada.

Jag kan nog förstå att många inte vet detta då man hela tiden ser reklam överallt på gatan om att just köpa en timma med en ”Tricksy eller en Fixi. Det står visserligen inte skrivet rakt ut vilka tjänster dom erbjuder eller vad man köpa.

Man får inte erbjuda sex öppet och man får heller inte tala om att sälja eller köpa sex, utan man får i så fall prata i ”gåtor” och i metaforer.

Så när jag bjöd Tricksy and Fixi på en drink på hustaket på RIO – min första kväll någonsin i Sincity – så hade jag inte den minsta tanke på att dessa galanta unga damers kroppar var till salu.

Dom såg ut som två helt vanliga collage tjejer som bara njöt att vara i Vegas.

Jag förstod i efterhand att dom trodde att jag ”spelade spelet” och låtsades om som jag inte förstod vad dom sysslade med.

Dom trodde nog att jag pratade i gåtor och när jag frågade om deras hobbys – så trodde dom nog säkert att jag egentligen menade vad dom kunde tänka sig att ställa upp på.

Så dom blev nog rätt paffa när jag helt plötsligt sa att jag skulle gå och lägga mig för att jag var så trött och inte erbjöd dem att hänga med för att berätta en ”godnatt saga” för mig, eller komma till mitt hotell för att dra i den enarmade banditen.

Jag hade sagt under kvällen att jag gillade att dra i spaken på den enarmade banditen och inte trycka på några elektroniska knappar som dagens moderna maskiner var utrustade med för att kärringarna i sina ”mobilastolar” med syrgastanken bak  inte orkade dra i spaken.

Den mörkhyade tjejen sken upp lite extra under kvällen när jag berättade att jag brukade köra rätt hårt på ”svart”… på rouletten.

Det brukade vara lyckat att köra på ”svart och 2:an” berättade jag vidare. (Tvåan är mitt lyckotal då jag är född 0202. Och svart för jag är gnagare.)

Jag skämtade även till det lite och sade även att ”ibland spelar jag både på svart och rött, för då är det vinst varje gång.”, och då sken även den ljusa upp litegrann.

Ja, dom trodde sa

Men ingen sken upp när jag sade att jag verkligen menade att jag själv skulle gå och sova utan sällskap, men att vi kunde träffas nästa dag så att dom kunde ”visa mig allt vad som fanns att erbjuda.”

För det lät intressant eftersom jag var ny i staden.

Jag lämnade Tricksy och Fixi på samma plats som jag hade träffat dem, med löfte om att träffa dem nästa dag.

Jag tog en Taxi från RIO till Sahara.

Klockan var bara 01.05 – och kvällen hade precis börjat för vissa och slutat för andra. I Vegas finns inga klockor för man behöver i stort sätt inte passa någonting.

Utanför taxifönstret blinkade nyonskyltarna hysterisk och jag mådde så bra, trots att jag var sänkt som en norsk klubbad säl.

Taxin släppte av mig på Sahara och jag betalade chauffören $12 inkl $2 i dricks.

Jag vandrade igenom casinot som var fullpackat, trots att det var en tisdag i början av april.

Jag stannade upp vid ett spelbord som erbjöd ett spel jag aldrig innan hade sett. Ett Texas Holdém – Casino Style där man spelade mot en dealer.

Tyckte det såg spännande ut och jag kände att jag hade några dollar sedlar kvar i fickan från mitt pokerparti som jag ville satsa.

Jag spelade tre omgångar och vann alla tre och vann sammanlagt $80.

”Kul”, tänkte jag och tittade på mina nyvunna kompisar.

Tänkte att dom här pengarna skulle jag använda till en liten turnering dagen därpå på mitt Hotell vid 11.

Eller, det var ju inte ”dagen därpå” längre utan tävlingen började samma dag och om ca 9 timmar.

Vid två tiden fick jag äntligen lägga mitt huvud mot kudden och jag hade precis somnat.

Då bankade det på min dörr…

Han spelade bulldozerpoker direkt från första nivån, var skyhög chipleader efter dag 1A, detsamma efter dag 2 inför finalbordet, och tog också hem segern, pokalen och 43.000 pund i Glasgow – Daniel Tjutrov från Bulgarien!

Tvåa för 30.000 pund när dammet lagt sig efter heads-upen var Wenbin Chen (t.h.) från Storbritannien…

… men som trea kom dagens bäste svensk, Anders Ostrowski som kunde stoppa på sig 19.200 pund, alltså cirka en kvarts miljon skattefria kronor:

Vi hade ytterligare två svenskar på samma finalbord, nämligen Ninib Messo som kom femma för 10.700 pund…

… och Herman Hjelm som slutade som tia för 3050 pund, och efteråt glatt poserade för denna humoristiska bild stöttad av sitt entourage ”Herman’s Heroes”:

Väggarna på Celtics hemmaarena där Unibet Open spelades pryddes inte minst av slogans och citat som detta:

Några av vi andra blågula som inte nådde finalbordet fick trösta oss med den av Unibet sponsrade svenskmiddagen:

Och som avrundning gjorde jag ett besök i en av Glasgows spelbutiker, som dock mest var specialiserad på roll- och konfliktspel:

Dessutom hittade jag på en bakgata av en slump denna reklamskylt, som gjorde reklam för ett annorlunda ”sällskapsspel” i grupp:

Låter som en kul utmaning! Då är Glasgowäventyret över – och du glömmer väl inte att försöka kvala in till nästa Unibet Open i Cannes i september? Perfekt med en liten pokersemester vid Medelhavet när höstmörkret börjar smyga sig på hemmavid…