I dag kan man i Svenska Dagbladet läsa en intressant understreckare om hur ”vadslagning och Nobelpriset i litteratur kommit att bilda en effektiv konstellation”:

http://www.svd.se/kultur/understrecket/vadslagningen-satter-snurr-pa-priset_3996303.svd

Extra underhållande är sidohistorien om hur den paraguayanske författaren Néstor Amarilla för några år sedan helt fräckt utnyttjade sakernas tillstånd som en PR-kupp och plötsligt intervjuades i spanskspråkiga media som en fullt seriös favorit till Nobelpriset, trots att han vid det laget bara hade skrivit en enda pjäs och inget annat! Jo, spel- och gamblingvärlden upphör aldrig att fascinera…

En av gamblinglitteraturens mest berömda passager återfinns i novellen ”The Idyll of Miss Sarah Brown”, skriven 1933 av den amerikanske författaren Damon Runyon. Denne umgicks i flera årtionden flitigt med spelare, gangsters, hustlers och andra färgstarka karaktärer i New Yorks undre värld, och många av Runyons små mästerverk är inspirerade av verkliga personer och verkliga händelser.

I ovannämnda novell är en av huvudfigurerna spelaren Obadiah Masterson, med smeknamnet ”The Sky” eftersom han är villig att satsa högre och djärvare än någon annan. Och när The Sky var ung och hans ambitioner vuxit ifrån den lilla hemstaden i Colorado, berättar Runyon i novellen, ville han ge sig vidare ut och söka nya horisonter och grönare jaktmarker varför hans far – som inte är en oäven spelare själv – ger honom ett gott råd inför avresan, i denna klassiska passage i min egen översättning:

”Min son”, säger den gamle mannen, ”oavsett hur fjärran du än reser, eller hur smart du än blir, så minns alltid detta: Någon dag, någonstans”, säger han, ”ska en karl komma fram till dig och visa dig en splitter ny kortlek med en obruten försegling, och denne karl kommer att erbjuda dig ett vad om att spaderknekten kommer att hoppa upp ur leken och spruta cider i ditt öra. Men, min son”, säger den gamle mannen, ”slå inte vad med honom, för lika säkert som du gör det kommer du att få örat fullt av cider.”

Så klassisk är denna passage i amerikanska gamblingkretsar att den ironiska frasen ”jag fick örat fullt av cider” i dag är synonym med ett erkännande av att man åkte dit i ett vad där man i förväg borde ha insett att man skulle förlora.

Därför är det med ett småleende som jag häromdagen upptäckte denna trollerimanick, när jag online bläddrade igenom en auktionskatalog med allehanda anordningar som tillhört berömda magiker:

Den är från magikern Harry Anderson, som på sin tid använde den till ett scennummer som inleddes med svindleriet three-card monte – också känt som ”find the lady” – men sedan i Andersons händer avslutades med att en spaderknekt i jätteformat hoppade upp ur väskan vid sidan om och… just det, sprutade vatten, samtidigt som Anderson högt citerade just passagen ovan. Eller cider, om man nu föredrar att ladda den med det!

Runyons varningsord är något som varje spelare bör ha ringande i öronen då och då. Och om du inte tror mig när jag säger att jag är villig att hänga en mugg i ett snöre från taket och sedan klippa av snöret utan att muggen faller, eller att jag kan dricka från en flaska champagne utan att öppna den, så är du välkommen att kliva fram och lägga hundringen på bardisken nästa gång vi ses under poker-SM eller Unibet Open.

Tilläggas kan att Runyon var vän med spelaren ”Titanic” Thompson, vars eskapader beståtts med åtskilliga inlägg av mig här i Superbloggen; och det är just Titanic som fick stå modell för karaktären ”The Sky” Masterson i novellen ovan! Som sagt, när kommer filmen om Titanics liv och leverne?

Ha en bra helg nu, alla ludofiler och chartister!

Gårdagens program på SVT1 om matchfixningar inom svensk och utländsk fotboll kändes inte direkt uppmuntrande, utöver det faktum att problemet äntligen, äntligen börjar uppmärksammas i den utsträckning det kräver sedan årtionden tillbaka. Någon mer än jag som minns klubben Boltic och deras ”affärer” i början av 1990-talet?

Men det kan ändå vara av visst intresse att dyka ned i sporthistoriens annaler, och ställa sig frågan: vem var den förste kände matchfixaren? Och inom vilken sport skedde den skandalen?

Den vanäran tillfaller boxaren Eupolos från Tessalien. År 388 före Kristus, under de 98:e av antikens olympiska spel, åkte han dit för att ha mutat tre motståndare att förlora sina matcher mot honom: Agetor från Arkadien, Prytanis från Kyziokos och Formion från Halikarnassos – varav den sistnämnde vunnit boxningen under de föregående olympiska spelen, fyra år tidigare.

Det förtjänar att påpekas att boxningen inom antikens olympiska spel var en oerhört mycket brutalare tillställning än idag, där deltagarna slogs nakna och barhänta eller med rep bundna runt knytnävarna, utan ronder eller pauser tills någon av kontrahenterna stöp i dammet, och totalt i avsaknad av senare tiders Queensbury-regler som förbjuder slag under bältet och andra fula knep. Till och med dagens MMA-fighters skulle säkert tänka sig för både en och två gånger innan de hade klivit in på arenan mot den tidens skoningslösa slagskämpar.

Vad blev då straffet för kvartetten? Jo, domarna – hellanodikai – bötfällde dem hårt, och de höga beloppen gick till att utanför olympiastadion uppföra bronsstatyer över guden Zeus och vilka vid basen försågs med inskriptioner där de fyra männen var och en omnämndes med namn och alla detaljer samt strängeligen fördömdes; allt som en varning till framtidens deltagare.

Dessa fyra statyer blev med tiden inte de enda, utan nya fusk- och matchfixningsskandaler skulle uppdagas i senare olympiska spel och avsevärt förlänga raden av namn över vilka det uttalades fördömelser – se bilden. Faktum är att när den romerske kejsaren Teodosius I år 393 e.Kr. till sist förbjöd de olympiska spelen, var ett av skälen att de vid det laget ansågs vara så genomkorrumperade av allehanda dåtida gamblingsyndikat att dessa i princip kunde beställa fram önskade resultat.

Det vore trist om låt oss säga Allsvenskan eller VM i fotboll skulle gå ett liknande öde till mötes, på 2050-talet eller så. Och om än statyerna över Zeus sedan länge är borta, står fundamenten för dem kvar som vittrande monument över några av spelhistoriens mörkare sidor.

NEWSFLASH: För några timmar sedan kom domen i den brittiska rättegångsaffären mellan Phil Ivey och kasinot Crockfords. I det omskrivna partiet baccarat/punto banco i augusti 2012 där Ivey och hans kinesiskfödda medhjälperska Cheung Yin Sung (bilden) använde sig av Sungs nästan övernaturliga förmåga att urskilja mikroskopiska skillnader i kortbaksidornas mönster – ”edge sorting” – beroende på skärningen under tillverkningsprocessen för korten, och där paret vann 7,7 miljoner pund, fann domaren att detta var jämställt med att fuska:

http://www.theguardian.com/sport/2014/oct/08/top-poker-player-phil-ivey-loses-court-battle-7-million-winnings

Ivey kommer därmed inte att få ut sin vinst, även om han kan trösta sig med att kasinot redan återbetalt hans inköp på 1 miljon pund. Han tvingas dock betala för rättegångskostnaderna.

Det bådar inte gott för Phil Ivey inför motsvarande rättsprocess i USA, i vilken kasinot Borgata i Atlantic City har stämt honom för att få tillbaka de 9,6 miljoner dollar de förlorade under motsvarande omständigheter när Ivey och Sung använde sig av samma teknik. Fortsättning följer alltså!

I kväll klockan 20 sänder SVT1 det första av två granskande program om matchfixning inom fotboll; som bekant dessvärre ett växande globalt problem. Jag har en känsla av att det kan bli lika sevärt som deprimerande.

Men även poker har haft sina ”matchfixningsskandaler”. Jag har skrivit om just nedanstående affär tidigare här i Superbloggen, men det tål att påminna om den gången då porrkungen Larry Flynt (bilden), grundare av ”herrtidningen” Hustler, försökte rigga utgången av 1983 års Main Event i WSOP. Det året var det bara 108 deltagare och ett förstapris på 580 000 dollar, men Flynt hade ingått ett antal större sidovad med andra spelare inklusive Doyle Brunson. Enligt senare vittnesmål skulle Flynt vinna 1 miljon dollar om han nådde finalbordet, och 8 miljoner dollar om han lyckades ta hem Main Event. På vägen mutade Flynt ett antal mindre namnkunniga motståndare att dumpa sina marker till honom; men rykten om det nådde Jack Binion, ägaren till Binion’s Horseshoe, som rasande kommenderade Flynt att lämna turneringen den tredje speldagen när det bara var tolv deltagare kvar.

Onekligen är Flynt en stark kandidat till pokerns egen Hall of Shame, när och om en sådan någonsin inrättas…

Det har skrivits åtskilliga romaner och noveller med lotterier – och utfallet av dem – som tema; ett exempel på en fullt läsvärd sådan är ”The Winner” av David Baldacci. Men ingen, säger ingen, har genom historien väckt sådan uppmärksamhet, eller analyserats så många gånger i olika essäer och avhandlingar, som ”The Lottery” av Shirley Jackson.

Den novellen publicerades första gången den 26 juni 1948 i tidskriften The New Yorker, och har – i efterhand, när väl den enorma och omedelbara kritikstormen från upprörda läsare bedarrade – hyllats som ”one of the most famous short stories in the history of American literature”. Om du vill läsa den genast i sin helhet kan du till exempel göra det här:

http://fullreads.com/literature/the-lottery/

Om du i stället läser vidare i detta inlägg, så ger jag dig spoilervarningen här med en gång – jag kommer att berätta vad novellen handlar om nu.

Scenen för detta lotterilitteraturens mästerverk är en namnlös, tidlös by; till synes fridfull denna vackra sommarmorgon medan byns omkring trehundra invånare samlas på torget för det årliga lotteriet där först namnet på en familj ska dras, och därefter namnet på en medlem inom denna familj. Stämningen är vänlig, småpratet banalt… men långsamt och med skrämmande skicklighet manipulerar Jackson läsarna medan atmosfären gradvis ändras från pastoral idyll till ett brutalt, makabert skeende när det till sist går upp för oss att den individ som ”vinner” detta lotteri kommer att stenas till döds av de övriga byborna, som ett rituellt offer för att blidka gudarna och tillförsäkra en god höstskörd. Bland det obehagligaste är också att Jackson nästan omärkligt smyger in ondskan, de många antydningarna om vad som ska hända, och placerar novellens allvetande berättare på bybornas sida: så här har det alltid gått till, och detta lotteri kommer att upprepas nästa år och nästa igen.

Shirley Jacksons novell är en djupt moralisk berättelse om den potentiella ondska som måhända finns inom oss alla: ”a chilling tale of conformity gone mad”, som en kritiker har uttryckt saken.

Det säger också en del om novellens ikoniska berömmelse och genomslagskraft att ett halvt århundrade senare förekommer den som självklar referens i den tecknade sitcom-serien ”The Simpsons”. I avsnittet ”Dog of Death” drabbas staden Springfield av lotterifeber, vilket föranleder karaktären Homer Simpson att låna just Shirley Jacksons ”The Lottery” på det lokala biblioteket!

Och även om du nu har tagit dig så här långt, rekommenderar jag dig ändå att klicka på länken ovan och läsa novellen – det är den värd.

Har jag då några andra favoriter inom gamblinglitteraturen? Ja, en som definitivt tål att lyftas fram är “Man from the South” av Roald Dahl. I denna novell ingår två personer på ett hotellrum ett vad med varandra. Vadet gäller huruvida den ene kan få sin cigarettändare att tio gånger i rad åstadkomma en låga, utan att klicka en enda gång. Insatserna är förfärande – om ägaren till cigarettändaren vinner kommer han att få den andres Cadillac; men om den andre vinner, kommer han att skära lillfingret från vänsterhanden på ägaren till tändaren. Och bara för att markera allvaret i vadet, har ägaren till tändaren sin vänsterhand fastsurrad vid bordet, med den andres vassa förskärare svävande i luften bara centimetrar ovanför det utsträckta lillfingret.

Och vem vinner vadet, hör jag dig fråga? Jag rekommenderar att du läser novellen, den är sannskyldigt nervkittlande…

Här är ett tips, om nästa sommar blir varm och solig och du på en och samma gång vill kunna spela spel med vännerna och njuta av vädret: varför inte göra som på semesteranläggningen Qiu Dao i Foshan-distriktet i Kina nu i juni i år, och arrangera en turnering i swimmingpoolen?

Tävlingen drog sammanlagt över 100 startande, och förstapriset var 5000 yuan – i runda slängar lika mycket i svenska kronor. Nu spelades det visserligen mahjong just där, men moderna plastspelkort och pokermarker tål som bekant vatten! Kanske dags för Oden eller Krukan att hyra in sig någonstans 2015? 🙂

Ibland blir de ting som följer i spelmissbrukets spår bara alltför hjärtskärande. Tidigare i år kunde man i pressen i USA läsa om detta fall:

Han lämnade sin 14 månader gamla dotter helt ensam i en bil, med motorn igång och till råga på allt på en P-plats för handikappade… Det är en tragedi, för alla inblandade.

Länge sedan jag körde min senaste frågesport här – dags igen att testa hur det står till med bredd och djup på dina pokerkunskaper!! Därför bjuder jag nu på ännu en omgång, i just detta ämne. Som programledare hälsar jag dig alltså på nytt välkommen i heta stolen, och så ska vi se efter om du har ”vad som krävs för att bli miljonär”! Som vanligt ger jag frågorna i stigande svårighetsgrad, från det löjligt enkla till det riktigt specialistkunskapskrävande.

 

Fråga 01 för 1000 kronor:

Hur många mörkar används normalt när man spelar Texas hold’em?

A: En B: Två   C: Tre   D: Fyra

 

Fråga 02 för 2000 kronor:

Vilken titel har Dan Glimnes välkända pokerbok, såld i över 60 000 exemplar?

A: Pokermanualen B: Pokerläroboken   C: Pokerinstruktören   D: Pokerhandboken

 

Fråga 03 för 3000 kronor:

Vilken svensk kommer att i november vara med på finalbordet i VM i poker, alltså Main Event i WSOP?

A: Robin Ylitalo   B: Martin Jacobson   C: Per Linde   D: Michael Tureniec

 

Fråga 04 för 5000 kronor:

Vad kallas det i poker när den som just då har given bestämmer vilken variant som ska spelas?

A: Dealer’s preference   B: Dealer’s guess   C: Dealer’s choice   D: Dealer’s rule

 

Fråga 05 för 10 000 kronor:

I vilken färg ska kortkombinationen 10-J-Q-K-A vara för att handen av gammal tradition ska få kallas för en ”imperial straight flush”?

A: Spader   B: Hjärter   C: Ruter   D: Klöver

 

Fråga 06 för 20 000 kronor:

I vilken sång inspelad med Elvis Presley återfinns strofen ”there is blackjack and poker and the roulette wheel, a fortune won and lost on every deal”?

A: A Little Bit of Green   B: Double Trouble   C: From a Jack to a King   D: Viva Las Vegas

 

Fråga 07 för 30 000 kronor:

I vilken turneringsseriefinal satte Martin ”Kniven” de Knijff 2004 det hittillsvarande rekordet för blågula turneringscashar, när han vann hela 21 miljoner kronor?

A: APPT   B: EPT   C: WPT   D: WSOP

 

Fråga 08 för 50 000 kronor:

Vilken starthand i Texas hold’em förknippas namnmässigt med den förre världsmästaren Doyle Brunson?

A: 7-5   B: 10-2   C: 9-6   D: 8-4

 

Fråga 09 för 75 000 kronor:

Med vad för slags pokerhand i sista given vinner Mel Gibson den stora turneringen ombord på flodångaren, i filmen ”Maverick” från 1994?

A: En 5-hög straight   B: En kung-hög kåk   C: Ett fyrtal i ess   D: En royal i spader

 

Fråga 10 för 100 000 kronor:

I vilket land är pokerprofilen Tony G född?

A: Estland   B: Lettland   C: Litauen   D: Polen

 

Fråga 11 för 150 000 kronor:

Vem tog hem årets största turneringscash alla kategorier, 15 306 668 dollar, genom att somras i Las Vegas vinna megaturneringen The Big One for One Drop?

A: Daniel Colman   B: Erik Seidel   C: Daniel Negreanu   D: Antonio Esfandiari

 

Fråga 12 för 225 000 kronor:

I vilket land hölls det allra första SM i mörkpoker, året 1975?

A: Andorra   B: Liechtenstein   C: Luxemburg   D: Monaco

 

Fråga 13 för 350 000 kronor:

Vilket av dessa spel var i 1700-talets Sverige en bekant föregångare till poker, med en rangordning av vissa kortkombinationer?

A: Trissett   B: Lomber   C: Gråpojs   D: Labete

 

Fråga 14 för 500 000 kronor:

Hur många kort hade man i kortleken när man på 1820-talet spelade den äldsta kända varianten av poker, kallad ”bluff”?

A: 20   B: 26   C: 32   D: 40

 

Fråga 15 för 1 000 000 kronor:

Vilken välkänd svensk författare kallade en gång poker för “tjuvspelet om pängar utan eftertanke”? [Jo, stavat exakt så!]

A: Vilhelm Moberg   B: Erik Axel Karlfeldt   C: Pär Lagerkvist   D: August Strindberg

 

Rätt svar kommer så småningom – och trevlig arbetsvecka på er, alla ludofiler och chartister!

Under mina 30+ år som professionell i spelbranschen, i bred bemärkelse nu när man inkluderar speluppfinneriet och annat, har jag fått se åtskilliga försök till att ”förnya” pokerspelandet via olika grepp. Och varför inte? Även stötpoker och Texas hold’em var ju en gång rykande färska påhitt: koncept som dock faktiskt med tiden skulle slå igenom världen över.

Under den pokermässa som 2008 arrangerades inne i lokalerna på Rio vägg i vägg med det just då pågående WSOP, fick jag i en monter se pokervarianten ”2-11 Poker”. Den var/är uppfunnen av amerikanen Bruce Paul, och han kallar den själv för ”en korsning mellan Omaha och Texas hold’em”. Man spelar med en vanlig 52-korts lek; alla får fyra hålkort var, och en satsningsrunda sker; floppen innehåller dock bara två kort i stället för tre; och turn respektive river läggs därefter upp, precis som vanligt, med satsningsrundor emellan. (Därav namnet ”2-11”: efter 2 kort i floppen, så 1, och sedan till sist ännu 1 kort.)

I visningen måste man använda antingen 2 eller 3 kort från sin hand, tillsammans med antingen 3 eller 2 kort från brädan, så att man som vanligt bildar en förhoppningsvis vinnande femkortshand.

Paul har via amerikanska patentverket fått sin pokervariant copyrightad och upphovsmannaskyddad, och har licensierat ut den till bland andra Bicycle Casino i Kalifornien. Efter att själv ha testat den kan jag säga att 2-11 Poker (”Two-One-One Poker”) är en underhållande spelvariant, och definitivt värd att prova under nästa sittning med ditt privata gäng!

En annan pokervariant som visades på samma mässa i Las Vegas men året efter, 2009, var California Hold’em. Man spelar som i vanlig hold’em, med tre kort på floppen och så turn och river; men en nyhet med den leken var/är att den innehåller hela 60 kort: förutom de vanliga 52 finns fyra elvor och fyra tolvor! Därmed är 10-J-Q-K-A inte längre en straight, medan till exempel 10-11-12-J-Q istället är det…

Den andra viktiga nyheten är att alla 10:orna och 11:orna i leken är ”unsuited”, alltså medvetet saknar färg! Dessa 10:or och 11:or kan därmed ingå i en straight (liksom förstås i en kåk, triss osv), men inte i en flush. Enligt uppfinnaren Chad Andrews från Los Angeles som jag pratade med en stund då 2009 hade han medvetet designat denna nya lek för att ”minska antalet bad-beats och utdragningar”; och självklart stämmer det, av matematiska skäl. Om till exempel Q-Q är uppe mot A-K är det inte längre i runda tal en slantsingling, utan damerna kommer att vinna den konfrontationen påfallande ofta.

Den leken – som han för övrigt fått patenterad i USA – gav han mig vänligt nog ett exemplar av, och det är den som jag fotograferat av ovan. Men jag har även annat kul i gömmorna, så säkert blir det några fler inlägg med pokerinnovationer framöver!