Det blev, som många förutspådde, amerikanen Joseph McKeehen (tidigare världsmästare i Risk!) som ledde finalbordet i årets VM från start till mål, och i kraft av sin enorma markerledning redan från början helt kunde dominera. Faktum är att McKeehen slog ut – i turordning – Chan, Butteroni och Neuville; därefter eliminerades Cannuli av Steinberg; Stern av Blumenfield; Steinberg av McKeehen; och så gjorde McKeehen den sista dagen processen kort med såväl Blumenfield som Beckley. Facit blev alltså att McKeehen sköt ned sex av sina åtta motspelare, en imponerande notering om än inte den bästa/värsta i WSOP Main Events historia; i VM 1982 slog Jack Straus ut samtliga sina åtta motspelare vid finalbordet.
Prislistan i årets VM fick därmed följande utseende:
… och det kan vara intressant att se hur respektive markerstaplar steg samt sjönk på årets finalbord:
Jag passar också på att påminna om de fem bästa svenskarna i årets VM, som blev dessa:
Ghattas Kortas (44:a), 164.086 dollar
Thomas Arvidsson (48:a), 137.300 dollar
Diana Svensk (83:a), 68.624 dollar
Jonas Hagström (149:a), 46.890 dollar
Alexander Roumeliotis (160:e), 46.890 dollar
Superbloggen gratulerar McKeehen till VM-titeln, och hoppas att denne väl förvaltar arvet efter vår avgående världsmästare Martin Jacobson!
Den nye spelutredaren Håkan Hallstedt – se tidigare inlägg här i Superbloggen – har redan skrivit en form av utgångslägesmarkering samt avsiktsförklaring i Dagens Industri:
Hans konstaterande om att ”[d]et blir sannolikt nödvändigt att slakta en eller flera heliga kor” låter förtroendeingivande; äntligen har vi en spelutredning utan underförstådda direktiv om att helst bevara ”statens quo”, om jag nu får frestas mynta en latinsksvensk ordvits – samt en spelutredare som ger intryck av att inte rädas vare sig fan eller trollen.
Ännu en gång får jag önska honom lycka till, i hans uttalade beredvillighet att från och med nu ha slaktmasken nära till hands!
Dagens huvudnummer denna måndag var självfallet finalbordet i SM i €750 NLH Main Event, och de nio överlevarna som klarat sig dit av de ursprungliga 159 startande såg ut så här före start:
Stående fr.v.: Mikael ”Greenbay” Grönvik; Jimmy Lundemo; Jojje Bretti; Ari Hissa; och Johan ”Spider” Engström. Sittande fr.v.: Semir Mete; Emma ”BlackQueen” Wikberg; Robert Lindström; och Uno Jakobsson. (Med tack till poker.se för lån av bilden.)
Det finalbordet var dock inte den enda begivenheten under dagen. Oskar Blomqvist mottog förstapriset €1200 för segern i den inofficiella SM-grenen OFC, Open-Face Chinese Poker, och tvåan Martin ”Franke” von Zweigbergk fick €550 för sin placering! Dessutom spelades SM-veckans allra sista event, ett kval till 2016 års NLH Main Event:
Vi var 43 som ställde upp, och på spel fanns tre kvalplatser värda €750 styck samt ett ”tröstpris” på €50 till den som kom fyra. Jag hängde med hela vägen till finalbordet, i ett svängigt spel där turbostrukturen nafsade oss i baken så att vi som höll oss vid liv hela tiden ändå knappt hade 10-12 x BB nästan oavsett hur många som än slogs ut, och push-or-fold många gånger var huvudalternativen i en hård men underhållande match. Ett omöjligt dåligt kortsnitt på slutet och två förlorade slantsinglingar satte dock stopp för mig på finalbordet och jag bubblade på femteplatsen; trist… 🙁
Men på finalbordet i Main Event blev Ari Hissa första offret, om än tröstad av €2675 i prispengar och applåder för sin insats:
… varpå finalbordet såg ut så här:
Han följdes av Mikael ”Greenbay” Grönvik som för sin åttondeplats inhöstade €3571…
… varpå Semir Mete föll som sjua för €4456, Jojje Bretti som sexa för €5361, Jimmy Lundemo som femma för €6704, och så Uno Jakobsson som fyra för €8943:
Trea blev Robert Lindström, som kunde stoppa på sig €12076…
… och då blev det dags för heads-upen, mellan Emma Wikberg och Johan Engström!
Emma som dittills oftast hade haft chipledningen fick efter någon timme den sig fråntagen av Johan när det svängde hårt, och Emma fick anledning att fundera igenom sin taktik…
… vilket gjorde att markerställningen så småningom ännu en gång blev i det närmaste identisk i bataljen, 50-50 mellan de bägge:
Men så kom den avgörande given, när floppen var hj8-hj10-sp8, Johan checkade, Emma betade ut 250K, Johan utan att tveka höjde all-in och Emma funderade igenom situationen samt till sist tog synen: klJ-spJ för henne, hjQ-hj7 för Johan. Medan publiken stod på tårna lades resten av brädan upp: ru6 och kl4. Markerställningen var så jämn att den fick kontrollräknas under det att vi andra höll andan, men så kom beskedet: Emma var nybliven svensk mästare!
Klockan stannades:
Johan ”Spider” Engström fick motta sin trofé och €18.770 för sin hedrande andraplats, bägge presenterade av Svenska Pokerförbundets ordförande Ulf Engström…
… och så var det dags för Emma ”BlackQueen” Wikberg att inta scenen, och få sin trofé samt prischecken på €26.807!
Hennes spontana kommentar när hon fick hålla i glaspjäsen: ”Åh nej, nu blir det övervikt i bagaget på hemvägen!” Fotograferandet höll på i flera minuter, där Emma fick sitta omgiven av sitt entourage…
… stå mellan SvePofs Ulf Engström och tvåan Johan Engström…
… och sitta framför (fr.v.) Ulf Engström, SM-generalen Mauritz Altikardes och chefen för pokerrummet (sorry, jag missade hans namn) på Casino Dragonara:
Naturligtvis gjorde Erik Rosenberg på poker.se genast en segerintervju med Emma…
Vad är då att säga om årets live-SM på Malta, nu när det är dags att summera intrycken? Jag pratade med många tillresta spelare, och uppfattningen var överlag mycket positiv och berömmande: paviljongen med panoramafönster har fungerat utmärkt som en välventilerad och rymlig spellokal, i princip samtliga sidoevent såldes ut till sista tillgängliga plats – som regel mellan 60 och 100 startande spelare plus enstaka alternates – det fanns gott om cashgames och ledningen var lyhörda för deltagarnas önskemål, barserveringen inne i paviljongen fungerade effektivt, och framförallt var stämningen i lokalen så gott som alltid på topp. Visst kan man peka på enstaka missar, som att deltagarantalet ibland daterades upp för långsamt på monitorerna, att några enstaka av våra dealers hade behövt lite mer träning och att maten som kasinot tillhandahöll var något själlös, men det är ting som kan rättas till inför 2016. Och jo, det är trist att man inte nådde upp till strecket 200 deltagare i Main, det ska erkännas; kanske hade det gått utan konkurrensen från Battle of Malta? Allt som allt blir ändå betyget på årets live-SM på Malta mer än väl godkänt, från spelarna själva!
Och in i det sista höll man på; när jag sent på natten kom tillbaka till spelarhotellet Vivaldi lirades det OFC i ett hörn av lobbyn, ”under munterhet och gamman” som man sa förr när stämningen var god:
Det var viss dramatik medan vi som skulle starta i dag 2 i €750 Main Event promenerade vägen till Dragonara Casino – ute i bukten syntes en brinnande båt:
Man får dock hoppas att ingen kom till skada, och kustbevakningen dök strax efteråt upp och släckte branden – varpå det såg ut som om vraket sjönk.
Men tillbaka till poker-SM; jag lovade att återkomma till lagpokereventet, och här är de glada segrarna – Johan Lagergren, Anton Fahlgren, Kalle Ly och Kevin Cederberg, som kunde dela på 3492 euro!
(Ännu en gång med tack till poker.se för lånet av bilden)
”Runners-up” blev laget med Timothy Härold, Daniel ”Flugan” Johansson, Henrik Johansson, Pontus Magnusson och Matz Svensén, som kunde trösta sig med 2328 euro.
Så var det dags för Main Event! Vid mitt bord i Main, bland de 69 som överlevt till dag 2, hade jag bland andra Jerry Ödeen och Nils Jarefjäll…
… och för mig blev det tyvärr ingen längre sejour. Jarefjäll hade aviserat att han skulle vidare klockan 14 till Battle of Malta där han avancerat till dag 3, och jag visste att han därför skulle vara aggressiv och ta risker under inledningen av spelet. (Han försökte faktiskt hyra en cykel för att snabt kunna ta sig mellan kasinona, men uthyraren hade dessvärre stängt!)
Så när jag hittade 7-7 och med mörkar på 1K-2K höjde till 4500, och fick omslag av Jarefjäll till cirka 12K, beslöt jag mig för att ställa snarare än syna; lite fear equity räknade jag med eftersom jag hade 40K+, och annars en slantsingling mot två överkort typ A-J eller så – och i värsta fall ett underläge mot ett högre par, men några risker måste man ta om man ska komma någon vart i ett SM. Det bedömde jag som acceptabla odds under omständigheterna och ställde alltså in, men Jarefjäll hade dessvärre för mig K-K och skulle ingen vart. När brädan blankade ut var det därför exit Glimne, men vi skakade hand som gentlemän: just business, nothing personal.
Denna dag var det även ett improviserat och uppskattat ”SM” i plump, också känt som beredskap (och som lite glimnesk folkupplysning 😉 kan jag nämna att spelet är en amerikansk uppfinning från cirka 1930 och har originalnamnet Oh Hell, alltså ungefär ”F-n också”…). Några bilder här:
Segrare i plumpsidoeventet blev till sist Peter La Terra, här sittande med sin glastrofé i ett cashgame efteråt:
Det spelades även ett inofficiellt SM-event i öppen kinespoker, ”Open-Face Chinese” eller kort och gott ”OFC”:
… men segraren var inte utsedd ännu när jag nyss lämnade kasinot, utan jag återkommer om resultatet i morgon!
Och klockan 18 i baren fick jag leda en poker- och gamblingquiz, där lagen hade 21 minuter på sig att svara på så många som möjligt av 13 kluriga frågor som jag satt ihop. Att segrarlaget ”Glimnes grabbar” under den tidspressen lyckades jobba in 9 rätt lyfter jag på hatten för; och publikkommentaren ”Enda felet med den här SM-veckan på Malta är att jag får för lite sömn” får stå som ett litet intyg på att de tillresta spelarna har trivts här!
Men Main Event var alltså huvudnumret för dagen, och medan vi ursprungliga 69 överlevare krympte stadigt i antal fick massor av spelare lämna sällskapet: Per Hildebrand, Peder Behr, Olle Niva, Eva Jiretorn, Patric Mattsson, Johan Söderberg som började dagen som chiptvåa, Hannah Eriksson, så småningom även Nils Jarefjäll, Jerry Ödeen, Jimmy Hafström, Gun Täljö… här var situationen med två bord kvar:
… och så var det plötsligt bara 19 spelare kvar och man var på bubblan, eftersom det var 18 prisplatser. Bubbelpojke blev så småningom smärtsamt nog Joel Fritz som hade inlett dag 2 som chipleader; och till råga på allt bubblade i Main även förra året. Ouch.
Med bubblan spräckt fick sedan prislistan följande utseende:
(11) Johannes Tuvesson, €1947
(12) Stefan Mattsson (nedan), €1947, som dessutom var den Unibetkvalare som gick längst i Main och därför belönades med ett paket till Unibet Open i Antwerpen nu i slutet av november – grattis!
(13) Ninib Messo, €1603
(14) Dan Larsson, €1603
(15) Kevin Cederberg, €1603
(16) Anton Fahlgren, €1364
(17) Mats Karlsson, €1364
(18) Eddie Hååkman, €1364
Med bara 10 spelare kvar lottades det om och alla markerna förflyttades till finalbordet…
… och här var spelarna runt det inofficiella finalbordet bänkade:
Från stol 1 och medsols bordet runt: Robert Lindström (skymd ovan), Mikael ”Greenbay” Grönvik, Jojje Bretti, Semir Mete, Emma ”BlackQueen” Wikberg, Martin Wikborg, Uno Jakobsson, Johan Engström, Jimmy Lundemo (i hoodien) och Ari Hissa.
Den som så småningom slogs ut på 10: plats samt den formella finalbordsbubblan men i gengäld kunde stoppa på sig 1947 euro var Martin Wikborg, till höger:
Så här såg monitorn ut när det bröts för kvällen:
Och här är chipordningen inför det officiella finalbordet som börjar 12.00 i morgon:
Emma Wikberg (bilden), 1.244.000
Jojje Bretti, 1.135.000
Uno Jakobsson, 795.000
Johan Engström, 414.000
Mikael Grönvik, 321.000
Jimmy Lundemo, 231.000
Robert Lindström, 226.000
Ari Hissa, 218.000
Semir Mete, 204.000
En närbild på Emmas marker, som fyllde två rejäla påsar:
Här är förstapriset som alla finalisterna eftertraktar hett:
Och alla de nio finalisterna i Main fick med sig några sista instruktioner inför morgondagen, av SM-generalen Mauritz Altikardes:
Som avrundning för kvällen är här ett restaurangtips: Okurama, bästa sushistället på Malta:
Och i denna lilla lotteriombudsbutik…
… inhandlade jag till gamblingsamlingen en skraplott med pokertema – och oskrapad ska den förbli! 🙂
Då återstår att se vem som om ett dygn kan titulera sig svensk livemästare 2015 i no-limit Texas hold’em!
Då har även startdag 1B avverkats i €750 NLH Main Event här i live-SM på Malta, och där ställde 64 spelare upp – en liten besvikelse att dagen drog färre än 1A, det ska erkännas; kanske otur att konkurrerande Battle of Malta går samtidigt, och där åtskilliga svenskar var med i stället. Hur som hittade man åtskilliga intressanta namn i startdag 1B, som nyblivne SM-vinnaren i Sviten Special, Martin ”Franke” von Zweigbergk…
… Emma ”BlackQueen” Wikberg, vinnare i SM online 2013…
… Bosse ”Legato” Sehlstedt…
… ”Andy” Johansson…
… nyblivne SM-vinnaren i mörkpoker, Mikael ”Greenbay” Grönvik, och Lars ”Tegeltaket” Kjestrup…
… samt också Serdar Demircan, Alexander Nilsson, Patric Mattsson, Albert Rolander, Jonas Kovacs, Peter La Terra, Jerry Ödeen och Johan Sunnanängs, för att ta ett litet axplock.
Samtidigt med dag 1B i Main Event startade också SM i lagpoker, där ett av de 12 anmälda lagen utgjordes av allestädes närvarande samt smittande optimistiska Eva Jiretorn, Joakim Sohlberg och Ulrika Malmqvist:
Här är några av reglerna i lagpokern, där bland annat spelarbyten får göras, timeout för taktiksnack fick tas och marker flyttas om mellan deltagarna…
… och dessa små mässingsmarkörer användes vid spelarbytena:
In i det sista inför starten av lagpoker-SM lades strategierna upp…
… och jag påminde några av de närvarande om anekdoten om spelaren vilken en kvart efter turneringsstarten slokörad kommer tillbaka till kompisarna som häckar i baren, varpå dessa utbrister:
”Är du bustad redan?? Men du hade ju en plan!?”
Den utslagne (moloket): ”Jo, men dom andra vid bordet följde den inte…”
I vimlet hittade jag också ”SM-generalen” Mauritz Altikardes, som vanligt i farten från morgon till kväll:
Under eftermiddagen passade jag på att promenera bort till Casino Portomaso…
… där dag 2 i Battle of Malta pågick just då – och det 450 år efter det ”riktiga” slaget om Malta, som ägde rum 1565 och där en av kristenhetens östligaste utposter ställdes mot en invasionsflotta ledd av sultanen över det osmanska riket:
Därinne, med en bit över 300 spelare kvar, satt Ken Lennaárd och Christer ”Crippo” Larsson vid samma bord:
En lustig detalj var att man på monitorerna för BoM angav prispoolen inte bara i euro utan också i cent:
… vilket onekligen öppnar för lite skrytsamheter och tummande på sanningen, om du nu till äventyrs skulle vinna låt oss säga 1089 euro och 00 cent:
”Hur gick det för dig i pokern på Malta?”
”Jovars, jag satte en sexsiffrig cash…” 🙂
Men tillbaka på Casino Dragonara ordnades det också ett improviserat ”SM” i klunsa, alltså sten-sax-och-påse, med blygsamma €10 i inköp och winner-takes-it-all. Vinnare i finalen blev Johan Lagergren, t.v. i bilden:
Lagpokern snurrade på…
… liksom dag 1B i Main, medan bägge fälten tunnades ut:
Efter 11 spelade nivåer i Main Event var det 30 spelare av de 64 startande som överlevt till dag 2, och bäst av dessa var förre titelhållaren Peder Behr…
… som hade samlat på sig 146.800 i marker, vilket just nu gör honom till chiptrea (efter Joel Fritz och Johan Söderberg) bland de 69 spelare som är kvar till dag 2! Den kompletta chipcounten inför dag 2 med de 69 som är vidare hittar du här, hos officiella rapportörssajten poker.se:
Lagpokern ska jag återkomma till, liksom resultatet av dag 2 som snart drar igång – men under tiden är det kul att konstatera att på denna ö där omkring 250 olika spelbolag finns registrerade verkar gamblingfebern smitta av sig till och med på Pizza Hut:
Håll då tummarna för er rapportör här i Main! Tjugo andra spelare bakom mig, fyrtioåtta framför mig just nu i listan…
Här i denna pokerpaviljong – fullpackad allt som oftast, dag som natt – under SM på Malta kör tävlingsledningen en del extrainslag som blir uppskattade. Ett ”lotteri” genomfördes i går, när alla i lokalen plötsligt ombads att kliva upp och vända på sina stolar för att se om det möjligen fanns ett klistermärke på undersidan på en av dem…
… varpå alla spelarna vid just det bordet bjöds på ett glas var från kasinots bar, och med valfritt innehåll!
Två begivenheter stod på dagordningen under dag 3: startdag 1A i €750 Main Event, och så SM i €220 Sviten Special, denna säregna men underhållande korsning av femkorts Omaha och mörkpoker. Startfältet i det senare innehöll ett antal kända profiler, som Helena ”HeFo” Forsell som genom slumpen hamnade vid klistermärket med sitt namn på väggen…
… Peter La Terra…
… och Elise Berglind:
Dessutom bestämde sig denne spelare för att multitabla under dagen, och fick rusa mellan sitt bord i Main och sitt bord i Sviten! Inte lika lätt live som online på skärmen…
När vi inför starten i Main Event skulle skriva på sedvanliga disclaimers om publicitet etc hann jag på raden ”Datum” skriva 6 november… och var på vippen att fortsätta med ”1632”, eftersom det i den sekunden slog mig att det var årsdagen av slaget vid Lützen. Nå, nu blev det inte så blodigt som man hade kunnat befara!
Till starten i Main Event dag 1A kom de fem Unibetkvalarna:
… som från vänster till höger här ovan är Manu ”twoface” Lindgren, Martin ”GALLIANO” Rigvald, Raad ”inter_dave” Qaryaqus, Robin ”sarn” Sarénn och Stefan ”tajtnigt” Mattsson. Grattis till era prestationer, och det var kul att träffa er live!
Själv hamnade jag i Main vid sidan om Ulrika ”Ullis” Malmqvist, känd från Stockholmsklubbarnas pokervärld…
… och vi fick en trevlig pratstund under flera timmar medan vi filosoferade om poker, om SM, och ”om livet mest ibland”. Ullis fällde den träffande kommentaren att här nere under SM ”blir man som en stor familj”, hänger med varandra, spelar, äter och har trevligt – och visst är det så socialt som det ska kunna vara inom pokervärlden i sina bästa stunder! Även Ullis’ ressällskap Eva Jiretorn var med i Main, men körde en late reg efter att ha vunnit Terminator-sidoeventet natten innan:
Vännen Karl-Göran Karlsson kom förbi med sin favorittröja på sig… 🙂
… och till mitt bord kom så småningom även Martina Guttman, kanhända en kvinnlig ung ”rising star” inom svensk poker – tiden får utvisa vilket!
SvePofs ordförande Ulf Engström stod för en minnesvärd prestation: från att ha åkt hela vägen ned till bara 925 (!) efter att pokergudarna visat sig vara på grinigt humör, lyckades han spela upp dessa futtiga marker till över 37K igen – men föll tyvärr ändå innan kvällen var över:
SM-disciplinen Sviten Special drog 42 startande – och fortfarande hyser jag en viss beundran för den okände kreative person som lyckats komma på det mycket deskriptiva samt ordvitsiga namnet ”Drawmaha” på engelska:
Svensk mästare i Sviten Special, när dammet väl lagt sig på nattkröken, blev kände Martin ”Franke” von Zweigbergk som fick trofén och prischecken på 2933 euro…
(ännu en gång med tack till poker.se för lån av bilden!)
… medan prislistan bakom honom blev så här:
(2) Sjöberg, 2037 euro
(3) Erik ”Sylen” Sylvén, 1304 euro
(4) Peter Johansson, 1059 euro
(5) Mikael Johansson, 815 euro
… och ”bubbelflicka” blev Elise Berglund, oturligt nog.
Av de 95 deltagare som kom till start dag 1A i Main Event överlevde 39 till dag 2. Bäst gick Joel Fritz från Norrtälje, som hade förvaltat sina 30K i starten upp till 177.800 i marker när det var bag-it-and-tag-it-time framemot klockan 23:
Resten av topp-5 såg ut så här:
Johan Söderberg, 147.800
Kevin Cederberg, 137.900
Timothy Härold, 132.500
Erik Sund, 105.300
Av de fem Unibetkvalarna överlevde tre: Martin Rigvald (98.100), Stefan Mattsson (70.800) och Raad Qaryaqus (48.300). Själv var jag uppe i 63K som bäst men tvingades avsluta dagen med 48.600 – tack och lov gjorde jag rätt i näst sista handen, där jag trots att jag hade åtskilliga tusen inne i potten efter floppen ovanpå en längre betänketid tightfoldade topparet + A-kicker mot (som det visade sig) tvåparet och ett flushdrag som sedan gick in, när de övriga två stannade kvar och kämpade hela vägen till visning efter rivern. Puuh, och jag som ett ögonblick övervägde att djärvt ställa in… ibland får man lita på sin spindelkänsla.
Hela chipcounten efter dag 1A hittar du här, på den officiella rapporteringssajten poker.se:
Här på Malta, i den specialuppförda paviljong som står utanför Casino Dragonara och helt har tillägnats de svenska mästerskapen i poker, är det action nästan dygnet runt:
Och arrangörerna har sett till att det är rikligt med sidoevent, förutom alla cashgames – där man är villig att tillfredsställa alla rimliga önskemål och smakinriktningar hos dem som har rest hit för att delta i denna pokerfestival (”Femkorts Omaha med tre floppar, någon?”)!
Dagens €100 NLH Freezeout drog 101 startande, och finalbordet fick detta utseende inför engagerade åskådare:
Ett populärt sidospel är Sviten special, som lirades här:
Den stora begivenheten för dag 2 i går var dock SM i pottlimit Omaha, som inleddes 12.00:
Dessa pokaler väntade på topptrion:
… och startfältet innehållande 49 spelare var fullt med pokerprofiler och kända namn, som veteranerna Per Hildebrand och Lars Kjestrup som råkade starta vid samma bord…
… tidigare svenske mästaren i Omaha Micke Norinder…
… Bosse Sehlstedt, Stefan Mattsson, Peder Behr, Jerry Ödeen, Patric Mattsson och Ulrika Malmqvist samt nyblivne Pokerfinnkampsmästaren Oktay Özcelik:
Alla sneglade dessutom på segerchecken, en bit bort på ett bord:
Till allas förvåning blev regerande svenske mästaren ”Andy” Johansson – som tagit titeln de tre senaste åren i rad! – ett av dagens första offer…
… men han tog det med jämnmod och övergick till sidospelen. Så småningom, framemot sena kvällen, utkristalliserade sig detta finalbord:
… där Per Hildebrand tog hand om chipledningen – och här är hans ”fighting face”:
Det blev också denne uppskattade veteran som till slut kunde ståta med SM-titeln i Omaha och prischecken på 8556 euro:
(Tack till poker.se för lån av bilden, jag satt i Terminatorturren just då och missade ceremonin.)
Bakom Hildebrand fick den resterande prislistan följande utseende:
(2) Rickard Rohani, 7248 euro
(3) Eddie Hååkman, 3802 euro
(4) Stefan Mattsson, 3089 euro
(5) Jimmy Torneus, 2377 euro
I vimlet här i SM kunde tillresta Eva Jiretorn ståta med följande dekorativa naglar, med såväl svenska flaggan som malteserkorset:
… medan ”Stefan från Karlskoga” körde med en mera manligt kärv, pokerinspirerad tatuering:
Och vid mitt bord i Terminatorturren på kvällen hamnade så småningom även Peder Behr, just på platsen med hans eget namn bakom på väggen – what are the odds? 🙂
Då ser vi fram emot dag 3 i dag, när två olika SM-event rullar igång – Sviten Special, och så dag 1A i Main Event!
Då har den första dagen av livepoker-SM här nere på Malta avverkats, och jag tänkte bjuda på ett rejält bildsvep i min summering! Att det är SM på gång såg man så snart man anlände till det officiella ”spelarhotellet” Vivaldi…
… där dessutom entrétrapporna dekorerats med namnen på de ännu så länge regerande mästarna från förra årets bataljer i Helsingör:
Och inne i receptionen såg det ut så här:
Redan i förrgår när jag anlände tog jag mig bort de trehundra metrarna till Dragonara Casino, där det då pågick febril aktivitet med att inreda och få i ordning den stora paviljongen som satts upp utanför, och i vilken SM skulle utkämpas:
Och under promenaden dit hittade jag en liten humoristisk reklamsläng med mig inblandad! 🙂
Men i går vid lunchdags såg paviljongen ut så här i det strålande maltesiska solskenet…
… och man välkomnades vänligt här:
Överallt fanns kända svenska pokerprofiler med, i form av namn på stora dekaler utformade som marker:
Registrering och inköp gjordes inne i paviljongen här…
… medan Kalle och Erik från poker.se var igång med den officiella rapporteringen:
Vid sidan om stod dagens pokaler färdiga att delas ut:
Inifrån paviljongen kunde deltagarna njuta av en trevlig utsikt genom panoramaglasväggen:
Och strax drog Pokerfinnkampen igång, med 55 spelare:
… varpå SM i mörkpoker inleddes några timmar senare. Först av allt blev det en Calcuttaauktion (last longer) på spelarna där, och i vilken man kunde bjuda på den deltagare man trodde skulle vinna matchen:
Det blev för övrigt exakt samma antal startande som förra året i Helsingör, alltså 21 stycken! Fyra tidigare svenska mästare fanns med i fältet, nämligen Ken Lennaárd (1999), Lars Kjestrup (2004)…
… Per Hildebrand (2010) och Peter La Terra (2012). Här är en bild när Hildebrand kom förbi mitt bord för att hälsa på oss:
Under tiden spelade Martin ”Franke” von Zweigbergk i Pokerfinnkampen med en Go Pro-kamera i pannan, för att dokumentera händelseförloppet ur sin synvinkel och i realtid – kul grej som kanske kan bilda skola?
Casino Dragonara hade sina egna kortlekar (av märket Fournier), stora och tydliga och ”läsvänliga”, med en speciell utformning av essen som hade kasinots logotyp:
Och en sak som förtjänar en bild var de drinkbord som användes inne i paviljongen, de smidigaste och perfektaste för sitt ändamål som jag sett på något kasino någon gång – kanske värt ett litet hemslöjdsprojekt?
Pokerfinnkampen fick en tung svensk slagsida; av de 55 deltagarna var det bara 10 som stred för Finland… varav tre av finnarna slogs ut av landsmän. Med 17 spelare kvar, och till godkännande av samtliga de kvarvarande deltagarna, övergick man därför till att spela resten som en reguljär bountyturnering. Den massiva svenska övervikten gjorde dessutom att Sverige för första gången sedan 2009 vann denna landskamp i poker.
Den som så småningom frampå nattkröken blev ”the grand winner” i Pokerfinnkampen var Oktay Özcelik:
Det blev storslam för honom: inte nog med att Özcelik vann förstapriset på 5442 euro, han kunde kvittera ut 825 euro i terminatorbonus för att ha bustat rader av motspelare – och hade dessutom köpt sig själv i spelarauktionen, för vilket han kunde stoppa på sig prispoolen på 800 euro! Bakom honom fördelade sig resterande fem priser så här:
(2) Hannes Ragnås, 3682 euro
(3) Lukas Adamsson, 2401 euro
(4) Anton Fahlgren, 1921 euro
(5) Olov Jansson, 1440 euro
(6) Olle Niva, 1120 euro
I mörkpokern fick min markerstapel åka bergochdalbana: från 20K i starten upp till 22K, ned till 16K, upp till 27K efter några bra händer och fräcka bluffar, ned till 19K, och sedan en tung pott mot Nils Jarefjäll när jag hittade 7-7-7-x-x i given och var uppe mot ett trekortsköp från honom där han hade pokergudarna på sin sida och fick ännu en knekt till det par han hade… dyrt att ta reda på, och det lämnade mig med bara 4K kvar. Det jobbade jag upp till 10K, men när jag så småningom hittade K-K-x-x-x och köpte in till K-K-10-10-x åkte keramiken därefter in mot Patric Mattsson (tvåa i mörkpoker-SM 2012, för övrigt), som dock kunde visa upp trissen 4-4-4-x-x. Det blev 15:e plats för mig, och kul var det ändå att lira mot såväl gamla veteraner som några nya ansikten! Avslappnad stämning och lite homegamekänsla, faktiskt. Ken Lennaárd vid mitt bord stod för följande halvironiska kommentar med glimten i ögat: ”Man vet att det är mörkpoker när man ser fler spelare med läsglasögon än med solglasögon…” 🙂
Finalbordet i mörkpoker-SM såg så småningom ut så här:
Lennaárd var länge chipleader men föll till sist på pengabubblan, 9-9-x-x-x mot A-A-x-x-x hos Mikael Grönvik. Och det blev också till sist just Mikael ”Greenbay” Grönvik som i Europas äldsta årliga pokerturnering kunde lyfta segertrofén och segerchecken – här är han t.v. ihop med SvePofs ordförande Ulf:
(Med tack till poker.se för lånet av bilden)
Priserna fördelade sig så här:
(1) Mikael Grönvik, 4889 euro
(2) Patric Mattsson, 3259 euro
(3) Stefan Mattsson, 2037 euro
Min egen kväll fick avslutas med sidoeventet €40+4 Midnight Hyper Turbo Hold’em, där vi blev 60 startande. Med bara tiominutersnivåer blev det pangpangpoker från första given, och jag lyckades jobba upp mina 5K i starten till nästan 13K som bäst…
… för att till sist falla på 21:a plats: jag har K-10 och flopp och turn är K-x-x-10 varpå keramiken åker in, men fienden sitter med 10-10 och det blir ingen räddande K för mig på rivern. Ironiskt att jag torskade med identiska händer i både mörkpoker-SM och midnattsturren, tvåpar i kungar och tior… Nå, i en hyperturboaffär måste man ha turen på sin sida – och dag 2 i årets live-SM har redan dragit igång när dessa rader skrivs!
Att Chris Björin – ännu en gång – inte blev invald till pokerns Hall of Fame vet vi, att Jennifer Harman och John Juanda däremot blev det vet vi också; och de flesta pokerintresserade svenskar har dessutom klart för sig att denna berömmelsens hall lider av en svår slagsida mot USA.
Hur svår slagsida då, om man nu ska kvantifierade det?
Svaret är detta: av de 50 personer (Harman och Juanda inkluderade) som genom åren valts in i PHoF är det bara en (1!!!) som inte haft amerikanskt medborgarskap – och han dog dessutom 1769.
Jo, han hette Edmond Hoyle, var britt – närmare bestämt engelsman – samt föddes 1672 och dog den 29 augusti 1769 i sin bostad på den gata i London som idag bär namnet Welbeck Street. (Det är att notera att han uppnådde en ovanligt hög levnadsålder för sitt tidevarv.) Hoyle hade inga kända ättlingar; istället testamenterade han sina jordiska ägodelar till sin syster Eleanor, sin systerdotter Fanny, och så några andra kvinnor vars relationer med Hoyle historien har dragit en slöja över.
Vad hade då denne engelsman vid namn Edmond Hoyle med poker att göra?
Svaret är: inte ett dyft. Att han överhuvudtaget valdes in i Hall of Fame 1979, alltså 210 år efter sin död och då Benny Binion och några av hans kumpaner bestämde sig för att grunda denna institution, beror på en monumental missuppfattning.
För att förstå hur denna missuppfattning kunde uppstå, måste man känna till att uttrycket ”according to Hoyle” (= ”enligt Hoyle”) kom att bli ett djupt förankrat begrepp i den anglosaxiska kultursfären, och då främst i USA. ”According to Hoyle”, förutom själva namnet Hoyle, har helt enkelt under två och ett halvt århundrade varit synonymt med den definitiva, vederhäftiga, auktoritativa redogörelsen för ett spel och dess regler, ända in i modern tid:
Men vad uträttade då Edmond Hoyle för att uppnå en sådan ryktbarhet inom spelvärlden – i synnerhet om man betänker att det är ett försvinnande litet antal kortspel som faktiskt har någon form av officiella regler?
Det är inte mycket som är känt om Hoyles levnadsöde, utöver att han på 1700-talet titulerade sig ”gentleman”, umgicks i Londonsocieteten och lär ha varit en skicklig spelare, när det dessutom tillhörde kutymen att man ofta spelade med någon form av insatser. Uppgifter om att han var utbildad advokat ska nog tas med en nypa salt, eftersom de är ytterst osäkra.
Men Hoyle var som sagt en skicklig spelare, och inte minst i whist som då var det hetaste spelet inom Londonsocieteten. Whist hade under större delen av 1600-talet haft ett mycket dåligt rykte som ett underklassigt och illa beryktat ölstugornas och grändernas hasardspel, inte olikt poker före den stora boomen; dess uppåtstigande mot kortspelens stjärnhimmel började först på 1720-talet, på Londons kaffehus som hade blivit centrum för dåtidens sociala högreståndsumgänge. Det var där som man kom att få upp ögonen för samt vidareutveckla partnerspelandets intellektuella potential och samarbetselement, illustrerat här i detta verk av Cruickshank:
År 1741 hade Hoyle börjat ta betalt för att lära valda personer i dessa umgängeskretsar hur man spelade effektiv och vinnande whist, vilket gjorde honom populär; och i november 1742 beslöt han sig för att skriva och låta trycka upp ett häfte – man hade andra uppfattningar om snärtiga titlar på den tiden – som fick heta A short Treatise on the Game of Whist, containing the Laws of the Game: and also some Rules, whereby a Beginner may, with due Attention to them, attain to the Playing it well.
Häftena sålde Hoyle för en guinea styck, ett oerhört högt belopp på den tiden. De blev våldsamt populära och såldes snabbt ut; men i stället för att trycka en ny egen upplaga kontrakterade Hoyle ut rättigheterna till förläggaren Francis Cogan för 100 guineas, även det en häpnadsväckande summa. I det vakuum som hann uppstå på grund av efterfrågan och innan Cogan blev färdig med andraupplagan utsattes häftet dock hänsynslöst för piratkopiering, när andra och skrupelfriare förläggare raskt kom med egna utgåvor. Cogans svar blev att låta sin upplaga framstå som den autentiska, genom att han inkluderade en sträng varning för otillåten kopiering samt betalade Hoyle 2 pence styck för att skriva sin autograf i varje häfte:
Intressant nog betraktades Hoyles beskrivning över whist som så vederhäftig att den förblev den definitiva i över ett århundrade, ända fram till 1864 då nyare regler skrevs av John Loraine Baldwin och anammades av kortspelsklubbarna i Arlington och Portland!
Uppmuntrad av framgången gav sig Hoyle i kast med att författa ytterligare häften med spelregler, om backgammon året 1743…
… om schack och piquet 1744, och samma år även om kortspelet quadrille:
Sedermera kom även ett häfte om brag 1751, och några publikationer till. Men alltså ingen om poker; 1700-talsvarianten av brag räknas visserligen som en av flera tidiga föregångare till poker, men varje spelare gavs endast tre kort var och bara en satsningsrunda förekom.
De häften som Hoyle gav ut skulle dock ge honom stor berömmelse samt en evig plats i spelhistorien, om än en plats som inte på något sätt är förknippad med poker mer än på mycket långt håll och ytterst vaga grunder. Efter hans död kom piratkopierandet att upphöjas till plagiarism, och plagiarismen sedan till tradition. Hoyles namn, och frasen ”according to Hoyle”, kom att hänsynslöst exproprieras av mängder av andra författare och förlag på 1800- och 1900-talen, även beträffande spel som uppfanns långt efter Hoyles frånfälle. I dag har ”according to Hoyle”-missbruket tack och lov mer eller mindre dött ut i Storbritannien, men lever tyvärr kvar i USA.
Och där har vi skälet till att Edmond Hoyle kom att väljas in i Hall of Fame vid grundandet 1979. Benny Binion må ha varit en skicklig samt hänsynslös affärsmän och en streetsmart mördare, men vad gäller allmänbildningen var han inte mycket mera än en knappt läskunnig Texas country boy. En sak hade han dock lagt märke till under sin levnad: just namnet Hoyle på omslaget till mängder av böcker om poker och andra kortspel. På så sätt skaffade han sig missuppfattningen att denne på något sätt förtjänade en plats på pokerparnassen – men man kan tveklöst göra antagandet att Binion och hans kumpaner förstås inte hade en aning om att Hoyle levde på en plats och i ett tidevarv när quadrille, piquet och brag var på modet, och det skulle dröja närmare ett århundrade innan ett spel som var igenkännbart som poker skulle se dagens ljus.
Hoyle borde alltså rätteligen snarast avföras från PHoF; och här i Sverige borde vi som jag sagt tidigare överväga en egen Hall of Fame, med Chris Björin och Martin Jacobson som första och andra inval.
Det blev nicket ”GALLIANO” som i går hade en bra pokerkväll genom att ta hem den sista SM-kvalplatsen på Unibet – och dessförinnan också bountyn på mig! På en Q-hög flopp åkte keramiken in när jag satt med Q-J och hen med Q-6, visade det sig. Turn en ofarlig 8:a, och så rivern – självklart – en 6:a och treoutaren prickades in och jag bustade. Men grattis till segern, ”GALLIANO”, och glöm inte att komma fram och presentera dig på Malta nu om några dagar!
För övrigt var det gott om varianter på mitt namn i kvalfinalen… 🙂
… vilket jag väl får ta som en komplimang!
En annan som får gratuleras till en mycket hedrande placering är Diana Svensk:
I går, i WPT Emperors Palace Poker Classic i Johannesburg i Sydafrika, tog Diana femteplatsen för motsvarande cirka 170.000 kronor. Den riktigt avgörande handen för Diana var dock inte den sista, utan en oturlig sådan strax innan när floppen var J-9-8 helt i hjärter, Mark Liftman ställde med Q-J i spader, och Diana blixtsynade med hjA-ruA. Ofarlig turn… och så ruQ på rivern, vilket lämnade Diana extremt shortstackad:
